Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Språket

Svenska tranbär i fara

Bredvid mig i baren hänger två brudar som varvar ner efter jobbet eller möjligen upp inför kvällen. ”En sån där med cranberry”, beställer den ena.
”Varför säger du inte tranbär?” undrar väninnan, i vilken språkpolisen plötsligt vaknat. Om det nu inte är äkta nyfikenhet på varför kompisen använder den engelska benämningen.
”Å, jovisst, men jag är så van … ” säger beställerskan, och får det att låta som om hon tillbringade sin mesta tid vid de stora bärodlingarna i Nordamerika.

Jag misstänker att hennes bekantskap med bäret i fråga i första hand kommer från flaskan med den engelskspråkiga etiketten, och inget ont i det. Men det är ju tråkigt om det uppväxande släktet inte alls skulle känna till att det finns tranbär på myrar och skärgårdsöar i vårt land, även om det är dess odlade släkting som i dag dyker upp i efterrätter och drinkar. Tranbär är de var de än växer.

Att unga människor möter ord och begrepp på engelska utan att ana att de redan finns på svenska är nu inget att förvånas över. Verkligheten är sådan. Men det är å andra sidan inte förbjudet att försöka ta reda på om företeelsen i fråga kan  råka ha en svensk benämning. Jag misstror lätt sakkunskapen hos en förevisare på ett konstmuseum som säger att det verk man betraktar är en replica. Ett dubblettexemplar av konstnärens egen hand har i svenskan kallats replik i mer än hundra år.


Av och till hör jag också yngre personer tala om sitt /si:vi:/, det vill säga cv.  Om koncernspråket hos de företag dit de skickar sina platsansökningar är engelska har de kanske fått föreställningen att cv är en engelskspråkig förkortning för något som betyder ’meritlista’.  Men curriculum vitae, ’levnadslopp’, är latin och har använts i svenskan långt innan engelskan blivit svenska akademikers  andraspråk.

Vienna, Cologne och Bavaria, som ibland dyker upp i svenska texter, heter på ort och ställe Wien, Köln och Bayern, och så gör de även på svenska.

ENSKILDA engelska lånord i svenskan brukar inte anses som ett hot, inte ens när de är så många som i dag. Åtskilliga blir dessutom svenska när de fått sätta sig, från tidiga lån som biff och räls till sena som dissa, sajt och mejla. Oron i dag gäller det som med ett språkpolitiskt ord kallas domänförlust,  det att hela områden trängs undan av engelskan – som när företag inte längre skriver kundbrev eller information på svenska.
Men visst är det en form av domänförlust när tranbären vigs åt glömskan. Och den dag de svenska krusbären får ge rum åt gooseberries är nog hela fältet förlorat.