De sätter upp höga grindar mot det bilfria stråket genom Södra stationsområdet. I takt med att de tjugoåriga hyreskasernerna blir bostadsrätter blir grindarna in mot gårdarna högre.

Här ska trästaket och trägrindar som stänger inne dagisbarn, men som ofta är trasiga, bytas mot hög­re hinder som öppnas endast med låsbricka eller kod.

Inte sällan hörs uttrycket ”gated community” från folk som passerar. Och visst är syftet med grindarna att stänga ute den som inte bor i kvarteret från den lilla gården. De som bor här är säkert inte intresserade av uteliggare i portarna eller av ekon från skränande ungdomar från den egna gården.

Jag tänker mig att det är ett tecken i tiden att vi satsar mycket på att se till att inga objudna gäster tar sig in i våra trygga bostadshus.

Samtidigt reser sig nackhåren när jag hör människor som ser ut att vara kulturbärare och ger intryck av att veta hur det var förr prata om ”gated communities”. Yttrar de någonsin de orden när de står utanför ett hundra år gammalt klassiskt stadskvarter?

Sanningen är att det var många år sedan det gick att ta sig in på stadens traditionella gårdar utan nyckel, portkod eller bräckjärn. Och de flesta är glada eftersom låsta gårdar gör att vi får behålla våra cyklar lite längre.