Den här gången tråcklar jag fram plånboken ur fickan och öppnar myntfacket. Det är tomt. Jag tar en tjugolapp i stället och ger till mannen. Han ler svagt och lunkar sedan vidare i vagnen.
Att bo i Stockholm innebär att på ett eller annat sätt förhålla sig till tiggare. Jag ser sällan någon som ger dem något. De flesta kör konsekvent den avvisande stilen genom att titta åt andra hållet eller helt enkelt rakt igenom dem som ber om några kronor.
Jag gör det också, men jag är inte särskilt konsekvent. Då och då ger jag bort en slant. Allt är en fråga om tajming – och då menar jag inte att jag är mer givmild den 25:e.
I stället handlar det om min ovilja att inför omgivningen sticka ut som att jag anser mig heligare än någon annan. Tiggaren i tunnelbanan fick mina pengar eftersom röda linjen var nästan tom den här kvällen.
I rusningstrafik skulle det aldrig hända. Inte för att jag är mer stressad eller för att det är jobbigare att ta fram plånboken i trängsel – utan för att så många tittar på.
Känslan av att mina medpassagerare tänker att jag koketterar med min givmildhet är tiggarnas värsta fiende. Får jag den känslan tittar jag åt andra hållet, eller helt enkelt rakt igenom dem som ber om några kronor. Ingen ser mig någonsin ge dem något.
.jpg)
Men visst är det tokigt att skämmas inför främmande människor
för att man är godtrogen, hjälpsam och generös – DET BEHÖVER DU INTE!!! Var stolt över att du fortfarande har hjärtat på rätt ställe och inte missunnar de som har det sämre ett par kronor! Jaha, det kanske blir till en öl eller två, so what?! Man kan väl understödja Läkare utan gränser ändå !
M-L, 13:03, 28 februari 2012. Anmäl Anmäl
Snälla sluta. Så länge folk fortsätter att ge pengar till tiggare så kommer tiggeriet i tunnelbanan fortsätta. Det är bättre att sätta in pengar till nån organisation eller hjälpa till som frivilligarbeta än att sponsra människohandel eller drog- och alkoholmissbruk, som man gör om man ger tiggare pengar i handen.
Malin, 17:29, 8 februari 2012. Anmäl Anmäl