Undrar om det blir något konfirmationskalas i år?

Det är väl lika bra att erkänna vad jag nosar efter: en inbjudan till Katarina kyrka.

Alla som har hört den frifräsande organisten gå loss på piporna och pedalerna vet vad jag talar om.

Det är inte konfirmationskaffet jag suktar efter, utan själva akten i kyrkan.

Vid det här laget har det blivit ett antal gånger som jag har suttit och väntat på en hård bänk i en fnittrande, knökfull kyrka. Klangen från den sista kyrkklockan har nästan lagt sig, porten har slagits upp och nyblivna tonåringar har tågat in i fotsida kåpor.

Och då börjar det: Darth Vader landar på orgeln. Ovanifrån utbryter ett muller som aldrig vill ta slut.

Hjälp, vilka gruvliga synder har vi begått?

Nykomlingarna byter frågande blickar. Vi andra vet att det är den tjugofingrade organisten som hamrar sönder det mesta i symfonirockiga småsmulor.

Tänk – åtminstone en människa som gör precis det som faller honom in.

Får man det?

Det här är en upplevelse som ligger bortom världsliga kategorier som bra och dåligt.

Ska försöka klämma in en högmässa snart. Det kanske inte blir någon konfirmation i år.

ann.persson@dn.se