Skrivet av
Stockholmsredaktionen 15:09, 26 mars 2013 i kategori Innanför tullarna
Nu är jag här igen. Jag har bott i Stockholm i ungefär två månader och det känns som om jag besökt den här stadsdelen minst 300 gånger. Mina vänner (många av dem journalister) bor på Söder och de som inte gör det vill helst ses på Söder.
Vi fikar där, äter middag där och letar på helgerna efter fynd i de små butikerna runt Nytorget. Själv bor jag inte på Söder. Jag är från Värmland och hyr ett krypin i en förort i fjärde hand. Det gör man tydligen när man är ny i Stockholm.
Jag märker hur viktigt boendet är i den här staden. I stället för att fråga nya människor man träffar hur de mår eller vad de gör så frågar man hur de bor. Boendefrågan gör att det plötsligt blir viktigare att ha mycket pengar. Har man inte det är det svårt att bo bra.
Så tydligt blir det aldrig i en mindre stad.
Och hur är det nu, livet i storstaden? Kanske någon undrar.
Jo, Södermalm är inte särskilt mycket större än Karlstad och Medborgarplatsen påminner lite om Stora torget. Så fixar jag bara en central, nyrenoverad hyresrätt vid vattnet med två rum och stor altan, är det sig ganska likt.
caroline.englund@dn.se
Skrivet av
Behrang Behdjou 12:40, 25 mars 2013 i kategori Utanför tullarna
Eftersom jag har vänner i hela staden och den skiddress jag behöver finns i Täby åker jag ut tidigt på lördagen och hämtar upp kläderna i en friköpt villa i Täby kyrkby.
Några minuter senare, på Jarlabankes väg, möts jag av en polisbil och i backspegeln ser jag hur den vänder, precis det jag ofta tittar efter – även om det sällan drabbar mig. Jag är lite nyfiken på hur samtalet har gått mellan poliserna.
Polis 1: ”Slå på den där bilen.”
Polis 2: ”Okej, den är registrerad i Kista. Vad gör vi?”
Polis 1: ”Vi kollar den. Det är vår plikt.”
Jag blir förstås stoppad, helt utan anledning, och får blåsa – självklart är jag nykter.
”Vi såg att bilen var från Kista”, säger polismannen vid min nedvevade ruta och jag undrar varför han vill berätta det.
”Får bilar från Kista inte vara i Täby?” frågar jag och han tittar på mig som om han i den sekunden inser att bevekelsegrunden är idiotisk.
”Jo, men man vet aldrig. Det har varit mycket”, svarar han och jag får aldrig veta vad det har varit mycket av. Bilar som går över gränsen? Bilar som framförs av människor?
På vägen hem är jag glad att det var jag som blev stoppad och inte ytterligare en ung, identitetssökande man med vana av dimtänkta myndighetspersoner. Sedan åker jag skidor i Flottsbro hela dagen.
behrang.behdjou@dn.se
Skrivet av
Claes Sjödin 16:10, 22 mars 2013 i kategori Innanför tullarna
Läser i DN Bostad om trångboddhet. Enligt Boverkets norm ska bostaden ha vardagsrum, kök, ett rum för sammanboende vuxna och ett sovrum per barn. Annars är man trångbodd.
Förstår jag det rätt måste alltså en familj med två barn bo i en 4:a, trebarnsfamiljen behöver en 5:a.
Någon som är förvånad över det faktum att allt fler stockholmare blir trångbodda?
– Vill man bo centralt får man vara rädd om varje kvadratmeter och acceptera att det är trångt, säger kvinnan i DN-reportaget.
Och det har hon ju rätt i – men visst kan jag tröttna på kvadratcentimeterjakten. I artikeln avhandlades smarta tips om hur man får bostaden att kännas större. Ni vet, skjutbara väggar, draperier, speglar. Det fanns en tid då jag gillade sådant. Det kändes urbant, och urbant är bra.
Kollar lite bostadsannonser. Kanske ska man sluta vara trångbodd? Hittar en bostad i våra kvarter. För oss skulle det bara kosta 16,5 miljoner kronor att inte längre vara trångbodda.
Vi slog inte till.
Ibland är det kämpigt att tycka om dig, Stockholm. Att vara många som delar på en kärlek är inte helt okomplicerat – men jag förstår att det är så det funkar.
claes.sjodin@dn.se
Skrivet av
Jessica Ritzén 10:10, 22 mars 2013 i kategori Innanför tullarna
Jag huttrar. Ser flak efter flak med artificiell snö hällas över ren asfalt som just befriats från vintern. I luften över Slottsbacken singlar äkta flingor som kommer att göra loppet extra surt för eliten i slottssprinten.
Sverige är i desperat behov av en arabisk vår. Jag letar på Facebook men ingen frysaktivist modig nog att starta ett stoppa vinternuppror. Ändå behandlar en tröttsam majoritet av alla statusuppdateringar just nu vädret. Hittar till slut en rätt menlös ”Hata vintern”-sida. Den har bara fått drygt 300 gilla – på fem år. Sista tappra inlägget är daterat februari 2012 och sedan dess har sidan legat i djupfryst läge.
Överväger att efterlysa den svenska våren men inser efter en snabbsurf på SMHI att den dröjer hur mycket jag än larmar och gör mig till. Väderbloggen varnar för mäktiga högtrycksblockeringar över den norra hemisfären och spår ett ordentligt snöoväder i Stockholm lagom till vårdagjämningen.
Jag vet att det är lönlöst, men det kan bli så att mitt första och kanske enda Facebookuppror snart finns där: ”Jag vill inte köpa nya vantar, jag vill köpa en bikini.”
Hur många gillar?
jessica.ritzen@dn.se
Skrivet av
Maria Ringborg 16:45, 20 mars 2013 i kategori Innanför tullarna
Xylofonringsignalen från sätet bakom förde genast tankarna till Aylin i Istanbul. Är det Halil som ringer? Och varför sitter hon här på fyrans buss på Västerbron? Jag vänder mig försiktigt om. Men ser en helt vanlig stockholmare.
Stockholm må ursäkta, men efter 47 avsnitt av den turkiska tv-thrillern ”Lögnen” har Istanbul tagit över mitt liv.
Första gången jag hörde det välbekanta mobilljudet i ”Lögnen” reagerade jag nämligen tvärtom: Varför hörs denna stockholmska ringsignal i ett kök i Istanbul?
Det började med zappande en sen lördagskväll i januari. Vi hamnade av en tillfällighet i reprisen av avsnitt tio och blev fast. Sedan började det tuffa arbetet med att hinna i kapp serien på SVT Play. Det var inte det lättaste eftersom det sändes fyra nya avsnitt varje vecka.
På sportlovet var vi i kapp. Då upptäckte plötsligt barnen serien och såg i raketfart i kapp oss.
I morgon sänds det sista avsnittet. Hela familjen sörjer över att inte längre få följa Aylin, Halil, Simon, Kudret, Leyla och de andra. De som överlever kvällens avsnitt, vill säga.
Men det är väl bara att inse: snart har Stockholm tagit över den välbekanta ringsignalen igen.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Stockholmsredaktionen 13:47, 19 mars 2013 i kategori Allmänt
Ett hundratal lampor bländar, ljuskällorna flackar nervöst upp och ner. Parkeringen är nästan full men det är inte bilarnas strålkastare som lyser. Det är pannlampor från alla entusiaster som njuter av att vintern inte ger upp.
Längdskidspåren på Täbys konstsnöbana är rena rälsen. Det behövs ingen valla, det är bara att staka på i isföret.
Det går befriande fort. Elaka minusgrader ger frost i skägget och fingrarna fryser. Men fartglädjen värmer och förtränger oron för köldskador.
Nu i mars är vintern som allra bäst. När minusgraderna fortfarande biter sig fast men ljuset börjar återvända. Få känslor slår den man får när man vandrar eller åker skidor eller skridskor i isande klar luft med vårsolens första värmande strålar i ansiktet.
När solen gått ner får det artificiella ljuset duga, som nästa kväll på isen i Vasaparken.
Med puck och klubba blir alla – såväl tjugoåringar som femtioplussare – som barn på nytt.
Som tur är har vi en slutsignal; om inte strålkastarna släckts klockan 22 hade vi lekt vidare i kylan långt in på natten.
Kvällen avslutas i stället på Tennstopet. Här i baren när i alla fall vi i hockeymundering en varm önskan om fortsatt kyla.
anders.frelin@dn.se
Skrivet av
Paul Hansen 12:28, 18 mars 2013 i kategori Allmänt
Det ligger visitkort från en av Migrationsverkets tjänstemän på marken utanför terminal fem. Arlanda flygplats förknippas kanske oftast som ett logistiskt avstamp mot sol, bad, semester och en snabb öl innan det är dags att gå ombord. De nertrampade visitkorten påminner mig om att det även finns de som inte har samma syn på resandet.
Fyra mil bort, på regeringskansliet i Stockholm, jobbar Tobias Billström. Han är migrationsminister. När avvisningarna ska effektiviseras har han talat om människor som ”volymer”.
Så här i gränsdragningarnas tider känns det viktigt att sätta citationstecken och klart dra en skiljelinje mellan hans ord och mina.
En arm av den billströmska politiken har varit polisens jakt på papperslösa invandrare i Stockholms tunnelbanesystem. Många stockholmare, det vill säga de som inte har blont hår och blå ögon, har känt sig kränkta när de avkrävts legitimation. För dem blev Stockholms tunnelbana ett tag något helt annat. För mig blinkar varningslamporna längs hela linjen. Det billströmska ordvalet är en biljett till ett spår där destinationen kan bli att citationstecknen till sist hamnar kring ordet ”människa”.
paul.hansen@dn.se
Skrivet av
Stockholmsredaktionen 16:20, 15 mars 2013 i kategori Utanför tullarna
Bromma gymnasiums stora aula är nästan fylld av tvåor och treor, fastän det är på kvällstid. Men det är obligatoriskt att var där och lyssna på de framgångsrika.
På scenen står en rad tidigare elever och andra Brommabor, alltifrån programledaren Adam Alsing till Industrivärdens vd Anders Nyrén. Där finns också entreprenörer som Douglas Roos (E24), Martin Frey (Blocket) och Hjalmar Winbladh (Wrapp), liksom stylisten Emma Thorstrand med eget företag.
Tanken från arrangörerna, som utöver skolan är Aktiespararna och Rotary, är att ungdomar behöver förebilder som kan visa en väg in i arbetslivet. Därför får publiken höra mycket om lyckade karriärer och ganska litet om motgångar och inre våndor. Undantaget är journalisten Alexander Norén som säger att han ofta har velat.
Avsikten är den bästa, men frågan är hur ungdomarna kan se en koppling till sig själva och sin situation. Från talarna får de ändå ett antal goda råd som att man måste jobba hårt, aldrig ge upp och samtidigt se till att ha roligt. Publiken lyssnar hövligt, men det blir ingen tid till frågor och diskussion.
Mest applåder blir det för bullarna som ska serveras i pausen.
johan.schuck@dn.se
Skrivet av
Maria Ringborg 16:20, 14 mars 2013 i kategori Innanför tullarna
Vi är en föga glamorös skara på röda linjen en tidig helgmorgon. Staden har knappt vaknat. Tre pigga tonårstjejer står med resväskor och ett skollov framför sig. De är en bjärt kontrast till de andra sömndruckna trafikanterna. Det pratas entusiastiskt och fnissas. Skämmigt alltså, kolla! Jag har ryggsäck och mjukisbyxor. De andra två, med Kånken på ryggen, försöker ge tröst genom att påpeka att hon inte är ensam. Tänker på det min egen tonåring sa häromdagen. Efter en berättelse om en dråplig upplevelse på t-banan hade kamraterna skrattat åt incidenten, men allra mest häpnat över utgångsläget för händelsen: Va? Åker du t-bana med dina föräldrar?
Jag lyfter blicken från min fängslande bok strax före Gamla stan. Hinner precis se den imponerande utsikten innan vi försvinner in i tunneln vid Slussen. Stockholm i soluppgång. Himlen är rödsprängd och ger en magnifik bakgrund till siluetten av Karl XIV Johans staty. Här står de gamla husen längs med Slussplan och låter generation efter generation känna igen sig. Inte så tokigt att påminnas om ålderns skönhet ibland.
Allt har sin tid. Pinsamheten sin. Och lugnet sin.
Susanne Flensted-Waleij,
Sjukhusclown & berättare
Skrivet av
Jan Falk 15:22, 13 mars 2013 i kategori Utanför tullarna
I fjol avled nästan 92 000 svenskar och av dessa fick 1 100 – de flesta stockholmare – en noga redigerad minnestext i DN.
Men det händer att den stressade familjeredaktören lämnar skrivbordet och själv ger sig ut i verkligheten.
Först ett snabbt byte till mörk kostym och sedan i väg till kyrkogården i ilfart.
Nu gällde det Nisse, en gammal vän som nära 90 år gammal somnat in för gott.
Men var skulle han begravas? Visst var det Trons kapell? Heliga Korsets skulle nog bli för stort för Nisses släkt och vänner.
Jag är sent ute och springer från parkeringen uppför kullen mot kapellen.
Akten har redan börjat och jag får smyga in och sätta mig längst bak. Jag hinner sjunga ”Blott en dag” innan officianten börjar tala om den avlidne.
– Karin älskade naturen …Inser att jag hamnat fel och drar mig diskret tillbaka. Nu minns jag; det var ju Hoppets kapell!
I byggnaden intill står de sörjande fortfarande och väntar. Svetten lackar av stress och språngmarsch men den generande frågan måste ändå ställas:
– Är det här Nisse ska begravas?
En tanke har börjat mala: Kanske var det Nacka kyrka jag skulle till?
Så de förlösande orden:
– Du har hittat rätt, Janne!
jan.falk@dn.se
.jpg)
Mest kommenterade