Nu är jag här igen. Jag har bott i Stockholm i ungefär två månader och det känns som om jag besökt den här stadsdelen minst 300 gånger. Mina vänner (många av dem journalister) bor på Söder och de som inte gör det vill helst ses på Söder.
Vi fikar där, äter middag där och letar på helgerna efter fynd i de små butikerna runt Nytorget. Själv bor jag inte på Söder. Jag är från Värmland och hyr ett krypin i en förort i fjärde hand. Det gör man tydligen när man är ny i Stockholm.
Jag märker hur viktigt boendet är i den här staden. I stället för att fråga nya människor man träffar hur de mår eller vad de gör så frågar man hur de bor. Boendefrågan gör att det plötsligt blir viktigare att ha mycket pengar. Har man inte det är det svårt att bo bra.
Så tydligt blir det aldrig i en mindre stad.
Och hur är det nu, livet i storstaden? Kanske någon undrar.
Jo, Södermalm är inte särskilt mycket större än Karlstad och Medborgarplatsen påminner lite om Stora torget. Så fixar jag bara en central, nyrenoverad hyresrätt vid vattnet med två rum och stor altan, är det sig ganska likt.



Jag som är född och uppvuxen på Söder, kan inte förstå vad som har hänt med denna stadsdel. Vi bode I barnrikehus på Kattgränd. En lägenhet där, som nu säljs för millioner. Hyran va året 1945 omkring 100 kronor I månaden.
Glad Påsk
Marianne fd Södermalm, 16:42, 27 mars 2013. Anmäl Anmäl