Väg 276 kl 16.12

Äntligen ute i stugan igen!

I sovrummet sitter en mus på sängkanten. Nu kan vi få lite nytta av katten, tänker jag och stänger in henne med musen.

Det är alldeles tyst. Kikar in. Katten tittar frågande på mig.

Ett krafsande ljud hörs vid garderoben. Nu fattar katten.

I flera timmar väntar hon tålmodigt. Plötsligt hörs ett omisskännligt pip. Musen kommer farande ut i vardagsrummet med katten efter. Musen gömmer sig, fångas och släpps om vartannat. Till slut lyckas den fly in under köksskåpen.

Nästa morgon sitter katten fortfarande på vakt.

Det ger utdelning. Någon timme senare ligger musen död på vardagsrumsgolvet.

Dottern säger att ”den var ju så söt” och gråter en skvätt.

När det visar sig att musen gnagt av skosnörena på hennes julklappspjäxor och dessutom byggt bo däri är den inte lika söt längre.

På eftermiddagen jamar katten vid byrån i sovrummet. Jag öppnar lådan försiktigt och ut kommer mus nummer två flygande.

Så börjar leken igen. Vi stänger in katten i ett försök att själva fånga musen. Men den försvinner i hallen. Vi skakar skor, tömmer garderober, drar fram kylskåpet, river bort socklar under köksskåpen.

Ingen mus. Vi ger upp.

Det är skönt att komma in till stan igen.

hans.arbman@dn.se

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.