Skrivet av
Hans Arbman 11:40, 14 maj 2012 i kategori Utanför tullarna
Äntligen ligger båten i sjön! Nytt kapell för i år. Och flyter gör den också.
Så i sommar behöver vi förhoppningsvis inte få in vatten vare sig uppifrån eller nedifrån.
Den här tiden i mitten av maj känns på det hela taget lite lugnare sedan jag bytt ned mig till en modernare båt. Den är bara drygt 40 år gammal och med nederdel i plast.
Annat var det förr.
En vår hade jag och polaren sjösatt våra två petterssonbåtar – långsmala skönheter byggda i mahogny. Som vanligt hade vi lånat klubbens supereffektiva länspumpar som går på landström.
De snörvlade betryggande när vi lämnade varvet.
Uppklädda på väg till Café Opera senare samma kväll lät vi taxin ta en omväg till varvet i Ulvsunda för att se så att allt var under kontroll.
Det var det inte.
Av polarens båt stack endast en liten del av fören upp genom vattenytan. Någon hade dragit ur sladden till länspumpen.
Vi skickade i väg den väntande taxin, kavlade upp skjortärmarna, tog av oss finskorna – och ställde oss och glodde.
Än i dag vet vi inte riktigt hur vi bar oss åt. Men någon gång fram på småtimmarna låg båten åter och flöt. Nästa vår sov vi över i båtarna natten efter sjösättningen.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 14:36, 17 april 2012 i kategori Allmänt
Strömavbrott kan vara ett behagligt avbrott i vardagen. Plötsligt blir det alldeles tyst och mörkt. Man tänder några stearinljus och kommer in i en annan sinnesstämning – som bryskt bryts när strömmen kommer åter.
En decemberkväll för ganska många år sedan försvann strömmen från större delen av Kungsholmen och Vasastan. Det blev svart både i lägenheten och utanför fönstret. Jag kunde inte motstå tanken på att uppleva Kungsholmen i mörker. På S:t Eriksgatans trottoar mötte jag skuggfigurer som svepte förbi. Ibland lystes de hastigt upp av bilarnas ljuskäglor. Annars var det helt mörkt.
I korsningen med Fleminggatan var det lätt kaotiskt. Bakom de elektroniska dörrarna till dåvarande mataffären Metro var kunderna instängda. Trappan ner till tunnelbanan var bara ett svart hål. Det var inte helt lätt att hitta hem igen.
I helgen gick strömmen i stugan. Vi hade redan hunnit äta frukost och skulle i väg ett par timmar. Sen skulle vi komma hem igen, tända en brasa och mysa i tystnaden.
Nejdå, strömmen hade inte återvänt. Men vi blev påtagligt varse något annat som skett sedan förra gången strömmen gjorde ett längre avbrott: Vi har installerat en Separett-toalett med fläkt inne i stugan. Fläkten kräver ström.
Jag har nog börjat omvärdera det här med strömavbrott.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 10:15, 20 mars 2012 i kategori Utanför tullarna
Jag vet inte om buss 676 mellan Leatherhead och Walton-on-the-Hill i södra London trafikeras av dubbeldäckare. Men i somras ersattes i alla fall de långa blåbussarna på linje 676 mellan Stockholm och Norrtälje av nya tvåvåningsbussar.
Dubbeldäckarna väckte genast stort intresse hos barnen – och deras far.
Till premiärturen kom vi i god tid för att får platserna längst fram på övervåningen. När bussen gled i väg längs Valhallavägen kunde vi nästan tro att det var vi som körde. Utsikten över båtarna i Brunnsviken var strålande och långt innan bussen stannade vid Danderyds sjukhus kunde vi se hur många som skulle kliva på.
Själv mindes jag känslan när jag för första gången upptäckte Londons gator från soffan längst fram en våning upp på en Routemaster – Londons klassiska dubbeldäckare.
Men, det måste medges – visst är utsikten något mer spännande längs Oxford streets myller än över motorvägsavfarterna, viltstängslen och de planterade skogarna som kantar motorvägen till Norrtälje.
Så det är bara att hoppas att vi snart kan åka dubbeldäckare även längs den vackra kustvägen 276 mellan Åkersberga och Norrtälje.
Där skulle man ha betydligt mer behållning av att sitta längst fram en trappa upp i en tvåvåningsbuss.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 12:27, 23 februari 2012 i kategori Innanför tullarna
Många gånger har jag passerat de här tråkiga 80-talsfasaderna som bryter av mot den omgivande 1800-talsarkitekturen. Men det är nu först som tanken slår mig:
Krukmakargatan – var det inte här som…?
Går hem till datorn och söker på kvarteret Mullvaden. Visst var det här! Fyra 1800-talshus som skulle rivas av Svenska Bostäder ockuperades under nästan ett helt år med start den 31 oktober 1977.
Men vad var det egentligen för hus som revs? Plockar fram Stadsmuseets byggnadsinventering ”Södermalm Södra Maria del av Högalid” som jag hittade på antikvariat häromåret. Där finns bilder på alla fasader i området men även från entréer, trapphus och lägenheter. Intill bilderna står en faktatext om arkitekt, byggherre och antalet lägenheter med mera.
Inventeringen gjordes 1974, men det känns som ännu längre sedan när man tittar på bilderna. Husfasaderna är flagnade, gårdarna slitna, interiörerna otroligt vackra.
Och här hittar jag de ursprungliga 1800-talsfastigheterna på Krukmakargatan 6 till 12, samtliga uppförda av byggmästare R T Looström. Om Krukmakargatan 8 står bland annat:
”Besökt lägenhet bevarar av ursprunglig inredning fotlister, fyllningsdörrar och fönstersmygpaneler.”
Som hämtat från en bostadsannons 2012.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 12:33, 2 februari 2012 i kategori Allmänt
– Vad var roligast i skolan den här veckan? frågade jag dottern, sju år.
– Det var när fröken rullade ner en jättestor karta från taket med hela världen på, svarade hon utan minsta tvekan. Där kan man se Italien och Afrika och Antarktis. Men inte Nordpolen.
Ett par dagar senare berättade DN Stockholm att eleverna i Sollentuna ska få datorer i stället för klassiska läromedel.
– Skolan ska ta klivet in i nutiden i stället för att hålla till i forntiden, sade skolpolitikern Maria Stockhaus (M) i artikeln.
Och så drog hon ett exempel:
– Jämför Google Earth med en rullgardinskarta.
Javisst kan man göra det. Men jag är inte helt säker på vilken som vinner.
I höstas plockade jag fram min gamla rullbandspelare. Barnen var mycket fascinerade över spaken som med ett distinkt klick satte igång de två stora spolarna.
Men visst har rullbandspelaren sina begränsningar jämfört med Spotify. Några miljoner låtar färre, närmare bestämt.
”Våra elever måste vara förberedda på den värld de ska möta”, säger rektorn för Tegelhagens helt datoriserade skola i reportaget.
Och kanske borde man i det perspektivet känna sig lite orolig när nioårige sonens favoritprogram just nu är ”Antikrundan”.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 11:57, 26 januari 2012 i kategori Innanför tullarna
Det var från köksfönstret jag gjorde upptäckten. En kombi stod märkligt parkerad mot porten mittemot. En man höll utkik, en annan tog sig in i huset genom källarluckan.
Medan jag nyfiket iakttog dramat i den tidiga natten fanns det någon som var mer vaken än jag.
De mystiska männen hade inte hunnit mer än att baxa ut vad som såg ut som en tvättmaskin på gatan och in i kombin innan en polisbil anlände från ingenstans och stannade framför nosen på flyktbilen.
Ett inte alltigenom genomtänkt brott fick ett snöpligt slut.
Efter denna händelse tog jag alltid en lov förbi köksfönstret på väg till sängen. Men aldrig fanns något att rapportera.
En natt långt senare vaknade jag av röster på gatan och tittade ut. Ett skrymmande paket dumpades från en vit skåpbil, som hastigt försvann. Kunde det vara ett paket med smuggelcigarretter som skulle hämtas upp av en medbrottsling? En knarkleverans?
Den här gången reagerade jag blixtsnabbt. Upprymd slog jag numret till polisen. Skulle jag bli en av dessa vardagshjältar som belönas för sitt civilkurage? Pliktskyldigt togs mina uppgifter emot.
Tidigt nästa morgon gick jag ned på gatan. Paketet fanns kvar.
Där låg veckans leverans av tidningen Södermalmsnytt.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 09:59, 3 januari 2012 i kategori Utanför tullarna
Barnen hann knappt avsluta frukosten innan de var ute i pulkabanan. Där var de fram till lunch. På eftermiddagen skidtur på ängen.
Nästa morgon hade både pulkabana och skidspår snöat igen.
Så förflöt jullovet för ett år sedan.
I går plockade vi de sista kantarellerna. I dag strilar regnet ihärdigt.
Vi åker in till Norrtälje för att muntra upp oss. I affärerna där sommargäster och Roslagsbor trängdes för ett halvår sedan vilar lugnet trots mellandagsrea.
Efter shoppingen går vi till badhuset mitt i stan.
110 kronor i inträde för hela familjen. Ingen trängsel eller irritation i bassängen. Motionssimmarna på ena sidan linan, barnfamiljerna på den andra. Två rutschbanor ner i vattnet räcker gott för att roa barnen.
Utanför panoramafönstren lägger sig mörkret över stan.
I duschavdelningen finns vanlig bastu och ångbastu.
Lite slitet är det, men charmigt. Här kan man fortfarande hyra låsbara omklädningsbås med avslappningsbrits.
– Vad kostar det?
– Jag vet faktiskt inte. Jag har inte hyrt ut något sedan jag började här i somras, säger killen i kassan innan han ropar efter besked.
– 20 eller 35 kronor beroende på storlek.
Bara en sån sak.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 09:46, 11 november 2011 i kategori Innanför tullarna
Det kom ett brev från ISI Wissing. En omfattande enkätundersökning om förbättrad service i Stockholm. Mottagare var sonen, nio år.
– Det är jag som borde fylla i, försökte jag efter att ögnat frågorna.
– Nej, det står ju mitt namn, svarade sonen bestämt och läste högt:
”Du är slumpmässigt utvald och representerar en stor del av stockholmarna. Därför är det av yttersta vikt att vi får svar från just dig.”
Så satte han sig med stort allvar och började fylla i.
–Pappa, vad betyder snabb service? Undrade han under rubriken viktiga faktorer för att bedöma bostadsföretag.
– Att de kommer och lagar saker snabbt, förklarade jag.
– Nä, det är väl inte viktigt, skrattade han och kryssade i ”Inte alls viktigt”. Däremot fick ”Utemiljön kring bostaden” högsta poäng.
De 37 uppräknade köpcentrumen fick inget gensvar förrän Ringen dök upp. Med museerna gick det bättre. Sju besökta. Etnografiska och Skansen fick högst betyg.
Men när frågorna kom in på golfbanor, rederier och hushållsnära tjänster svalnade intresset.
”Hur viktiga tycker du att nedanstående faktorer är när du ska bedöma en badrumsaffär?”
– Det var nog lite tråkiga frågor, pappa, erkände sonen till slut.
Hoppas nu bara att svaren ger stockholmarna en bättre service.
hans.arbman@dn.se
Skrivet av
Hans Arbman 09:11, 10 oktober 2011 i kategori Utanför tullarna
Från Åkersberga tar man sig rätt ut i skärgården via Åkers kanal. En smalspårig järnväg går ända in till Stockholm östra. Det låter som en idyllisk skärgårdsstad.
Men verkligheten stämmer inte alltid överens med kartan.
Roslagsbanan slingrar sig behagligt genom det vackra landskapet. Men när tåget rullar in mot Åkersberga centrum blir kontrasten brutal. Först välkomnar oss ett fyra våningar högt parkeringshus i betong. Därefter passerar vi en lång tegelbyggnad utan fönster.
Sedan stannar tåget.
Vi är framme i Åkersberga.
Någon stationsbyggnad finns inte, men en Pressbyråkiosk.
Där bakom ligger en gigantisk svart låda utan ingång.
– Är det här ett fängelse, pappa? undrar dottern.
En skylt på den svarta väggen säger att det är Åkersberga centrum.
Förutom en bil som passerar sakta är det dött. Inte en butik, inte ett kafé, inte en restaurang inom synhåll.
Vi strosar gatan bort längs med det dystra byggnadskomplexet och kommer strax fram till nästa attraktion: ett parkeringshus till! Alldeles nybyggt, dessutom.
Man kan undra om Österåkers kommun någonsin har haft en stadsarkitekt.
Vilken tur att vi ska resa vidare med bussen norrut.
.jpg)
Mest kommenterade