Skrivet av
Jacques Wallner 15:05, 12 september 2011 i kategori Allmänt
Först planerade jag att recensera kollektivtrafiken ur komfortsynpunkt. Trångt och hemskt i rusningstrafiken! Sedan tänkte jag att alla som reser där redan vet det.
Då skrev jag en text om hur jag tycker bättre om vissa gator, som jag ofta går på, och sämre om andra som jag sålunda undviker. Föga originellt gillar jag Nybro- och Rörstrandsgatorna och undviker Apelbergs- och Kocksgatorna.
En kväll i den blå timmen slog det mig vad vackra neonskyltarna är. Den gula på Grand Hotel, den blå på Svenska Handelsbanken samt den röda och gröna på den snurrande NK-klockan.
Fick därefter tanken att klaga på cyklisters framfart. Men gav upp. Jag avskyr alla hänsynslösa trafikanter; oavsett fordon! Fast jag vill be cyklisterna ha tänd belysning när det är mörkt!
En helg med mina yngsta grabbar, när jag varit på Duvbocupen i innebandy och Brommapojkarnas dag, fylls jag av en varm känsla. Föräldrars och ledares engagemang bygger framtidens Stockholm.
Det är inte svårare än så. Kärlek in ger kärlek ut.
Nybyggnationer och nya trafikleder i all ära. Det är hur vi tar hand om framtidens stockholmare som ytterst formar den nya huvudstaden bortom det här decenniet.
Skrivet av
Jacques Wallner 09:20, 15 augusti 2011 i kategori Allmänt
Regnet slår in på oss från norr fast vi sitter under tak. Plötsligt känns det som om sommaren håller på att ta slut. Fast det bara är den 7 augusti. Det är som om gårdagens soliga utfärd på motorcykel längs gamla vägen till Mariefred är rejält avlägsen.
Nu måste allt hinnas med. Tisdagen viks för återbesök med de yngsta grabbarna på Grönan. De blir nöjda.
Grillning då? När ska det hinnas med – ännu en stilla grillkväll med utsikt över Brunnsviken?
Inte samma lördagskväll som vi ska lyssna på Eldkvarn utomhus i alla fall. Så mycket är klart.
De olycksbådande hösttecknen hopar sig. Det har redan varit kräftpremiär, arbetskamrater är tillbaka från semestern, ishockeylag är på is, barnen ska börja skolan.
För mig är hösten förändringens tid. Ska det ändras livsstil eller något annat så är det på hösten.
Jag skulle vilja förändra Stockholm!
Se till att det byggdes tillräckligt med bostäder för unga och få dem att känna den där härliga känslan av att allt man drömmer är möjligt. Jag skulle vilja inympa en tro på att det går att förändra vår huvudstad till det bättre. Alltid.
Skrivet av
Jacques Wallner 10:46, 1 augusti 2011 i kategori Allmänt, Utanför tullarna
Först till Paris med tonårsbarn. Sedan med de mindre till Gotland. Jag råkar boka in oss på en camping utan tv.
Det går bra ändå.
Jag läser. Texter av sådana som vill dela upp stockholmarna i olika grupper beroende på hur många förfäder de har som varit bofasta i huvudstaden.
Finns det alltså bättre och sämre stockholmare? Utan tvivel: ja. Men det beror knappast på hur länge de och förfäderna bott i stan. Snarare på vad man bidrar med för stan och invånarnas bästa.
Andra skriver och beklagar att så många stockholmare behagar besöka, och köpa hus, på Gotland. Jag tror inte de gotlänningar som försörjer sig på turismen håller med…
Men nu vill jag också klaga och gnälla. Nu får det vara stopp! Jag orkar inte höra ett avsnitt till, efter cirka 30 (!), med Hannah Montana-dialoger strömma ur yngsta dotterns dator!
När jag ändå är i ett polemiskt tillstånd vill jag också blanda mig i en annan diskussion. Vissa generas av att barn sjunger med i ”…får jag ligga med dig då…”; men nog är det väl töntigare när fulla 50-åringar skrålar detsamma på campingens grillfest?
Skrivet av
Jacques Wallner 09:45, 9 maj 2011 i kategori Innanför tullarna
Stans nöjesliv är fullt av alkohol, droger och tobak. Kvällstidningar och skvallerpress skriver ofta och gärna om artister, idrottsstjärnor och andra kända som ertappas med förbjudna substanser.
För så är det. Den som väljer att förstöra sig själv med alkohol och/eller tobak får göra det. Bara skatten är betald. Sjukhusen tar hand om de förödda som överlever tillräckligt länge för att behandlas.
Men den som väljer förbjudna droger har hamnat på andra sidan i ”kampen mot knarket”. På fiendesidan.
Då ges ingen pardon.
Det är dags att damma av det gamla militärskämtet från min tjänstgöring hos Vaxholmsregementet: ”stämmer inte kartan med terrängen, så stämmer terrängen”.
Hur ska vi kunna komma vidare om vi inte vågar säga som det är: kampen mot knarket kan inte vinnas.
Vi kan låtsas att det går. Liksom att vi kan vinna kriget i Afghanistan … Mors! Men på vilket sätt blir Stockholm och Sverige bättre av det offentliga hyckleriet?
Ska vi bara bortse från lidandet för alla dem som förnedras, straffas och stöts ut för att de valt att döva sig med fel substans? I vems intresse hycklas det?
jacques.wallner@dn.se
Skrivet av
Jacques Wallner 10:11, 11 april 2011 i kategori Utanför tullarna
Det är vår och man borde vara glad. Men det är en motsägelsefull årstid. I glädjen över att vintern är förbi döljs ett stråk av något dystert och hotfullt. Vår betyder en djup utandning, en befrielse från mörkret samt förhoppningar. Men också föraningar om nya tillkortakommanden.
Grusiga trottoarer fylls av flanörer om kvällen. Cyklisterna kommer ut och gör tillvaron svårare för alla. Oförutsägbara som de är i sin framfart. Själv tänker jag att det snart är läge att pumpa däcken och smörja kedjan.
Jag tar med min son Karl, 10 år, på hans första fotbollsderby. Det eldas bengaler och kastas knallskott på läktarna. Jag försöker förklara att det inte ska vara så på fotbollsarenan.
Efter matchen när vi går ut från arenan hamnar vi i ett slagsmål mellan två grupper unga män utan supporterkännetecken. Polisen ingriper. Jag försöker förklara att det inte ska vara så när man går på fotboll.
Det är vår och det är som om det i varje människa finns en anspänning. En ansats till överilning. Något som väckts med ljuset. Som bara legat i träda sedan i höstas. Nu jävlar!
jacques.wallner@dn.se
Skrivet av
Jacques Wallner 09:57, 28 mars 2011 i kategori Innanför tullarna
Jag vet att jag har det bra när medierna fylls av krig och katastrofer och mitt stora bekymmer är hur jag ska kunna se matchen.
Det är mycket nu. De stora europeiska fotbollsligorna ska avgöras, i Champions League-slutspelet kämpas om titeln bäst i Europa. Lägg därtill det svenska hockeyslutspelet och att den allsvenska fotbollen har premiär i helgen.
Jag kan se framför mig hur några tv-direktörer nu vrider sig, skrynklar tidningen och utbrister: ”Jamen hur svårt kan det vara? Beställ våra tv-kanaler!”
Men … om livsmedelshandlarna funkade som tv-bolagen skulle det låta så här: ”Jaså, du vill köpa en liter mjölk. Då måste du också köpa fem kilo potatis, ett storpack köttbullar, tre stora chipspåsar, en blodpudding och fem liter mineralvatten med violsmak.”
Mors!
Alternativet heter sportbarer. Men de saknar helt själ. Favoritlaget där heter Mammon. De borde tvingas deklarera några sympatier. Typ här visas alltid Djurgården, Arsenal, Bayern München och Real Madrid. Men i stället visar huvudstadens barer alltid samma match; den de tror drar in bäst pengar.
Jacques.wallner@dn.se
Skrivet av
Jacques Wallner 08:58, 17 mars 2011 i kategori Innanför tullarna
Dags att summera vintern. SJ och SL skämde ut sig. Tåg som fastnar i timtal utan assistans. Bussar som inte vågar sig ut ur garagen för att det snöat. Dåliga undanflykter. Det är alltid någon annans fel medan passagerarna fryser.
Men ljug inte för mig! Jag har tidigare försörjt mig på att bland annat köra SJ:s tåg och SL:s bussar. Det här handlar om pengar. Beredskap för besvärligare förhållanden kostar pengar. Berätta det! Trafikföretagen har snålat. Några kamrerer fick vara stjärnor – tills det började snöa.
Själv har jag två gånger halkat och fallit på ishala trottoarer. Vänliga människor har erbjudit hjälp. Jag har vresigt undanbett mig. Förlåt. Det känns ovärdigt att ligga raklång till följd av dålig snöröjning.
Vid ett annat tillfälle sträckte jag höger knä så illa att jag gick omkring i typ två veckor och såg skitförbannad ut för att det gjorde ont.
Fast vad är det i jämförelse? Jag har sett många äldre med rullatorer och slagrörda kämpa genom snö och is för att ta sig fram och tillbaka till mataffären.
jacques.wallner@dn.se
Skrivet av
Jacques Wallner 09:03, 28 februari 2011 i kategori Innanför tullarna
Sista dagen i februari och dags att låta nyårslöftet fly.
Jag var ambitiös inför det nya året.
Redan före nyår köpte jag en stor stekpanna på extrapris för 399 kronor.
Inventerade köket och konstaterade att det saknades elvisp. Köpte en för 179 kronor.
Nu skulle det bli av. En god kosthållning skulle införas. Regelbundna måltider skulle ersätta ett liv på öl och mackor.
Som alla mina kampanjer fick också den här ett namn inspirerat av Operation Overlord och andra större militärmanövrer under andra världskriget.
Operation SDS fick det bli: en förkortning av Stek Dig Stark.
Den står helt i samklang med strategiplanen FP2021 och inte i alltför stor konflikt med den någorlunda återkommande (hmm …) offensiven Clean Sweep.
Men jag borde ha anat oråd.
Varför övergav jag från början matlagningen?
För att det är urtrist att ägna tid åt att laga Mat som man sedan ensam skyfflar i sig på fem minuter.
Elvispen är ännu inte använd … Dags för operation Happy hour! Vilken tur att Stockholm har nästan 2 000 restauranger
Skrivet av
Jacques Wallner 10:49, 14 februari 2011 i kategori Innanför tullarna
Ingenstans, ingen tid alls.
Det finns ofrånkomliga ögonblick i livet.
Min fostermor var gammal. Hon hade ont.
Men ändå; under julfirandet undslapp hon sig: ”… man vill ju leva!”.
Det var då. Nu en influensa och en lunginflammation senare är det slut.
Får dödsbudet i telefon. Går hem. Minns, underligt nog, vad hon ofta brukade laga för lunch när jag under mellanstadiet var avstängd från skolmatsalen.
Stekt wienerkorv, delad i små, några centimeter stora bitar, och äggröra. Jag lagar till. Äter utan att det smakar. Dricker vin. Minns svala händer mot min feberheta panna och en alltid förlåtande kärlek hur dumt man än betedde sig.
Nu är det förbi.
Tänker på det gamla Stockholm hon älskade att berätta om. Fattigdomen i Gamla stan på 30-talet. Den brutala polismakten i Aspudden. Hur hon som barn hörde konstaplarna misshandla de intagna; hur de skrek. De miserabla arbetsförhållandena i skjulstaden vid Hornstull där hennes far reparerade bilar eller i Paulis puderfabrik på Fleminggatan där hon började arbeta som 15-åring.
Dricker mer.
jacques.wallner@dn.se
Skrivet av
Jacques Wallner 10:20, 31 januari 2011 i kategori Innanför tullarna
Vargjakten är snart över. Ackompanjerad av en hetsig debatt om vargarnas utbredning i landet. Dessbättre sköts inga i Stockholm. Det betyder att Skansens vargar är kvar.
Några andra finns inte i huvudstaden. Inte än.
På Skansens hemsida står det att man jagade varg på Djurgården 1689. Om vargen står: ”Förutom älg och rådjur äter vargen gärna hare, grävling och hjort. Vissa individer kan specialisera sig på tamdjur, framför allt får och ren men även hund.”
Vad bra!
Äntligen kan de otaliga rådjuren i Stockholm möta motstånd. För att inte tala om kamphundarna.
Plantera ut några ryska vargfamiljer på Djurgården vetja! Och i skogsområdena mellan Solberga och Älvsjö, Sätra och Skärholmen, Hagsätra och Långsjö, Högdalen och Farsta, på Järvafältet samt vid Flaten.
Men först! Låt de berörda, de som bor där vargarna ska vistas, få säga vad de tycker. Låt stockholmarna bestämma hur många vargar det ska vara.
Ge närdemokratin en chans! Och inte bara i Stockholm. Låt också landsbygdens befolkning bestämma om sin närmiljö. För demokratins skull.
jacques.wallner@dn.se
.jpg)
Mest kommenterade