Skrivet av
Jan Falk 09:53, 9 april 2013 i kategori Allmänt
Det är en dag då utlovade klockslag inte gäller.
Redan i gryningen är tiden ur led. Den som tänkt ta Roslagsbanan in mot stan får vänta i fem minuter på perrongen, förgäves lyssnande efter en förklaring i högtalaren.
Lite senare blir vi stående vid Västerbroplan. Hit ska 4:an enligt displayen komma om två minuter, men den anländer först efter sju. Oklart varför.
Vid Hornstull får vi dock veta att ett ”vagnfel” försenat t-banan mot Ropsten med två minuter.
Det gör att buss 205 ut mot Lidingö precis hinner ge sig i väg – dagens enda färdmedel som håller tidtabellen!
Jag får ta en taxi för att komma fram i tid.
– Vilken vinterkyla, huttrar chauffören, som har sina rötter i ett varmare land.
Han skrattar när jag säger att det är bra för oss skidåkare.
Sedan tappar vi bort oss i ett skogsområde innan vi slutligen känner igen ett vägnamn och kan ta oss till rätt adress.
Vid kortbetalningen får vi inte kontakt med banken. Men taxiföraren vet på råd. Han backar bilen tio meter och försöker igen. När inte det lyckas heller prövar han tre meter i taget och plötsligt går det att betala.
– Allt fungerar. Ta det bara lugnt, försäkrar han.
jan.falk@dn.se
Skrivet av
Jan Falk 15:22, 13 mars 2013 i kategori Utanför tullarna
I fjol avled nästan 92 000 svenskar och av dessa fick 1 100 – de flesta stockholmare – en noga redigerad minnestext i DN.
Men det händer att den stressade familjeredaktören lämnar skrivbordet och själv ger sig ut i verkligheten.
Först ett snabbt byte till mörk kostym och sedan i väg till kyrkogården i ilfart.
Nu gällde det Nisse, en gammal vän som nära 90 år gammal somnat in för gott.
Men var skulle han begravas? Visst var det Trons kapell? Heliga Korsets skulle nog bli för stort för Nisses släkt och vänner.
Jag är sent ute och springer från parkeringen uppför kullen mot kapellen.
Akten har redan börjat och jag får smyga in och sätta mig längst bak. Jag hinner sjunga ”Blott en dag” innan officianten börjar tala om den avlidne.
– Karin älskade naturen …Inser att jag hamnat fel och drar mig diskret tillbaka. Nu minns jag; det var ju Hoppets kapell!
I byggnaden intill står de sörjande fortfarande och väntar. Svetten lackar av stress och språngmarsch men den generande frågan måste ändå ställas:
– Är det här Nisse ska begravas?
En tanke har börjat mala: Kanske var det Nacka kyrka jag skulle till?
Så de förlösande orden:
– Du har hittat rätt, Janne!
jan.falk@dn.se
Skrivet av
Jan Falk 10:07, 12 februari 2013 i kategori Allmänt
Han var fastighetsborgarråd och hette Joakim Garpe. Gemenligen kallades han dock för Grävskopan för sina insatser att riva Klarakvarteren i city. Han hatade gammal oscariansk bebyggelse och ångrade att han inte fått riva ännu mer, förklarade han för mig i en intervju långt senare.
”Dessutom ångrar jag att Österleden inte byggdes”, tillade han.
Jag minns intervjun när jag besöker utställningen med Helene Scherfbeck på Waldemarsudde.
Det var här någonstans trafikleden skulle landa, bron från Nacka till Djurgården.
Hur hade Stockholm sett ut om alla idéer fått fritt spelrum? I 60-talets visioner gick trafiklederna kors och tvärs genom city. Stora parkeringshus skulle ta hand om alla bilar.
I Österledens förlängning gick en trafikled över Lidingö. Med broar över till Bogesundslandet kunde sedan ny mark tas i anspråk för det stadigt växande Stockholm. Bland annat skulle förorten Angarnstaden byggas.
Men utvecklingen kom av sig. Lederna genom stan blev inte av och en del parkeringshus i city har till och med fått rivas.
Österleden är dock ständigt aktuell, även om det numera lutar åt en tunnel.
Skrivet av
Jan Falk 08:12, 17 januari 2013 i kategori Innanför tullarna
Varg i Nacka, bäver på Långholmen och rådjur och räv lite varstans.
Det känns spännande när vildmarken tränger sig in i stadskärnan.
Men det är svårare att känna samma entusiasm inför den pågående råttinvasionen.
På vägen från t-banan genom Rålambshovsparken sitter fyra skator och sliter i en stor, fet råtta.
Den är visserligen död men jag känner ändå obehag. Jag är mitt uppe i en egen kamp mot gnagarna och vet vad som gäller.
Först var det bara möss. Jag tog sju stycken i fällor i pannrummet. Men sedan förändras läget.
Den lilla musfällan var plötsligt försvunnen, gissningsvis neddragen i ett hål och förpassad till krypgrunden. Fågelbollarna utanför fönstret försvann också.
Ett grävhål vid husknuten upptäcktes.
Därnere under golvet anades tilltagande aktiviteter; ljud av olika slag – krafsande och tuggande, ett och annat glädjetjut och dans kring avslöjade fällor.
Man blir nervös.
Vi försöker med råttgift, till kvällen serverat på ett fat. Det gillar dom. Varje morgon är fatet tomt.
Och nu är det äntligen över. Jag känner det på lukten. Den är inte så angenäm, men det blir väl bättre med tiden.
Innan nästa attack.
jan.falk@dn.se
Skrivet av
Jan Falk 09:57, 21 november 2012 i kategori Utanför tullarna
Kvällen har knappt börjat, men det är nästan fullt.
Att det ändå är så lågmält och lugnt kan bero på att många av restauranggästerna är lite äldre.
Där sitter till exempel två par i 70-årsåldern med var sitt glas vin och en bit mat och pratar om sin utlandsresa.
Lite längre bort har fyra sjuksköterskor tagit plats. Kanske för ett avkopplande snack efter dagens slit i vården.
Och vid ett annat bord sitter ett ungt par och småviskar.
Men plötsligt händer något. En av kvinnorna i parsällskapet tuppar av. Huvudet faller ned, händerna krampar – hon får kräkningar.
Ett ögonblick senare tycks hon ändå vakna till och börjar prata, men sköterskorna har redan rest sig.
Några frågor till kvinnan och det övriga i sällskapet räcker och sedan ringer man ambulans.
Det tar bara tio minuter innan ambulanssjukvårdare och sköterska är på plats.
De agerar lugnt och systematiskt: först ett kort samtal med maken, sedan med kvinnan.
Därefter blodtryckskontroll och till slut beskedet att hon ska följa med ambulansen till sjukhuset.
Maken följer med och det andra paret åker hem.
Knappt 20 minuters dramatik är över.
Och så är allt som vanligt igen i lokalen.
jan.falk@dn.se
Skrivet av
Jan Falk 09:42, 26 september 2012 i kategori Innanför tullarna
Ha en bra dag!
Mannen på lunchstället räcker över tallriken.
Jo, jag skulle behöva en bra dag. Höger arm är fixerad i en mitella och kycklingspett är nog det enda som fungerar när kniv och gaffel är uteslutet.
Jag har precis lämnat S:t Görans akutmottagning och är fortfarande förundrad över att jag behandlats så snabbt. Man har ju läst om folk som i princip varit döende och fått ligga och vänta sju åtta timmar i någon korridor.
Mig behövde man bara ha kvar i tre timmar och 45 minuter; röntgad, omplåstrad och tablettförsedd. Då hade man hunnit konstatera en fraktur på armbågen, krossår på knäet och diverse andra skrubbsår.
Cyklat omkull, va? Typiska skador. Du hade väl hjälm?
Självklart!
Morgonens färd in mot jobbet hade fått ett abrupt slut vid Frösundavik. Där ligger, ironiskt nog, ett rehabcenter. Men inte för lindrigt skadade personer som jag, utan för människor med betydligt värre handikapp.
En av dessa färdades i permobil då han utan förvarning plötsligt svängde tvärt vänster på cykelbanan.
Med nya bromsar sugs däcken omedelbart fast på stället, själv flyger jag i en båge över permobilen och landar i asfalten.
Det var ingen bra dag.
jan.falk@dn.se
Skrivet av
Jan Falk 09:18, 30 augusti 2012 i kategori Utanför tullarna
Köerna in mot stan har redan börjat. Bilarna står stilla på Stocksundsbron, nedfarten mot Bergshamraleden är igenkorkad och den som kör mot Roslagstull får nog räkna med minst en halvtimme i snigelfart för att nå dit. Kanske också ytterligare tio minuter för att förflytta sig till Sveaplan.
Men det är inte mitt bekymmer. Fartens tjusning upplevs på banorna intill. Där svischar vi snabbt förbi allihop, oavsett om dom sitter i en BMW eller Audi.
En extra sporre är den digitala räkningen som Danderyds kommun satt upp strax norr om bron. Denna morgon är jag nummer 116 som passar brons västra sida och när jag sent på eftermiddagen kommer cyklande tillbaka passerar jag som 792:a.
Men de flesta väljer den östra sidan av bron och där har 1 385 passerat när klockan är 18.39. Tillsammans med oss som tar västeralternativet är antalet passager vid bron uppe i 90 237 sedan årets början.
Vi kommer att bli många, många fler. Bilkaoset ska bara bli värre och förändras inte ett dugg av att 27 miljarder av våra skattekronor ska satsas på en förbifart ute vid Drottningholm.
Satsa lite extra på cykelbanorna i stället!
Skrivet av
Jan Falk 09:14, 6 augusti 2012 i kategori Utanför tullarna
”Vi måste tyvärr meddela att ni haft inbrott …”
En veckas obekymrat liv i sommartorpet är över. Larmbolaget för oss brutalt tillbaka till verkligheten.
Vi känner en gnagande oro de tjugo tysta milen i natten, bort från skogarna, ned mot civilisationen och den väntade förödelsen.
Det uppbrutna fönstret på baksidan ligger på backen, en plywoodskiva täcker gluggen. Överallt glassplitter.
Våra pass, olika kundkort och en del andra papper som slängts ut har plockats upp och ligger nu i tamburen.
I övrigt är det till en början svårt att se vad som är borta.
På förmiddagen dyker Mats och Stickan upp – två erfarna poliser med utrustning för att säkra eventuella fot- och fingeravtryck.
”Tredje inbrottet sedan i torsdags, det är 150 om året i Danderyd”, säger Stickan. Han tillägger att det är guld och smycken som gäller.
Men det enda vi saknar, märkligt nog, är en symaskin och doftljuset som dottern gett på mors dag.
En dag senare hittas symaskinen, stötskadad, i buskarna. Kanske tjuven fick panik när larmet tjöt?
Det tar minst 20 timmar att tillverka ett nytt fönster, tror snickaren.
Vi har fått ett ärendenummer hos försäkringsbolaget.
Skrivet av
Jan Falk 10:34, 22 maj 2012 i kategori Innanför tullarna
Det tar 25 minuter att cykla till Bergshamra.
Men då blir man svettig och det vill man inte vara då en 90-årig kvinna ska intervjuas inför högtidsdagen.
Därför går jag i lugn och ro till t-banan. Det är gott om tid, klockan är tio i två och jag ska inte vara framme förrän halv tre.
Då hinner jag dessutom gå igenom mina frågor en gång till.
Vid T-Centralen förklarar en röst i högtalaren att ett tåg på Röda linjen fått vagnfel vid Zinkensdamm. Men ett nytt befinner sig vid Liljeholmen.
Det tjocknar på perrongen. Förseningen drar ut på tiden. Först kommer ett tåg utan påstigning. 14.35 ringer min 90-åring och frågar vart jag tagit vägen.
Sedan kommer äntligen tåget som det står Mörby centrum på.
Vid Karlaplan visar det sig att vi är på väg till Ropsten. Nu får alla gå av för att vända tillbaka till Östermalmstorg.
Där passerar ett tåg som ingen får stiga på och nästa tåg går endast till Tekniska högskolan.
Till sist är det dags att knöka sig in i det rätta – och överfulla – tåget norrut.
Klockan är 14.50 när jag är framme.
Trots en timme på resande fot hann jag aldrig läsa på.
Men jag är i alla fall inte svettig.
jan.falk@dn.se
Skrivet av
Jan Falk 11:35, 27 mars 2012 i kategori Allmänt
Precis när cykelsäsongen ska börja är hojen väck. Det är inte första gången jag drabbas, låsen till trots.
Den här gången får tjuven dock finna sig en hel del arbete och pengar för att få cykeln att rulla. Bland annat behövs nya bromsar, ny kedja och det skeva bakhjulet måste bytas ut.
Men för mig gäller det att köpa en helt ny, helst till ett bra pris. Hur gör man? En av sonens kompisar lyckades för ett antal år sedan få en rejäl rabatt genom att köpa in fem hojar. Plötsligt cyklade hela kompisgänget på samma märke. Innan även dessa togs om hand av andra behövande.
Själv åker jag till polisens cykelauktion i Bålsta. Hundratals upphittade tvåhjulingar ska i rasande fart få nya ägare. Cyklarna visas på bild och utgångsbudet ropas ut i högtalaren. Det gäller att hänga med i budgivningen, för ett tu tre går klubban i bordet.
Det känns osäkert i början men plötsligt har jag ropat in en för 300 och en annan – helt ny och oanvänd – för bara 600 kronor. Båda långt under utropspriset.
Uppställda hemma konstaterar sonen att den billigaste var en av kompisens gamla hojar. Då hade den kostat 1.500.
jan.falk@dn.se
.jpg)
Mest kommenterade