Slussen kl 03.37

Skrivet av Sofia Juvel 09:14, 9 november 2011 i kategori Innanför tullarna

Jag står ensam på perrongen men är i gott sällskap. Det finns inga par här. Gifta och sambor är aldrig kvar till stängning och de som fick tidigt hemsläp mötte vi på väg till krogen. Mitt mobilbatteri är slutkört och som representant för kortgenerationen har jag inga mynt till Selecta-automaten.

För de andra är jag en av dem som i morgon drar sig för att köpa en – singularis – bakispizza. Det spelar ingen roll om jag är på väg till min pojkvän eller på efterfest. Att jag hamnade på efterkälken när jag fastnade i garderobskön men nu är vid gott mod och suktar efter punkbärs och barskåpstömning. Ingen fräck mer eller mindre sann version av min natt kommer att delas med de andra. Den kommer inte heller ändra på det faktum att jag står här. Ensam.

På tåget sitter en kvinna i fyrtiosnåret med rosa läppstift och tunga guldörhängen och håller hårt i väskan. Tidigare svepte hon två sexor tequila och dansade till Rihanna. Nu stirrar hon tomt framför sig. Två studentkillar äter förteget ur McDonalds-påsar. Det är sällan så tyst som på det här tåget. Vid en station ramlar ett stökigt gäng in och vinglar runt i gången, men går av vid nästa hållplats. Nu hörs tystnaden ännu mer.

Kvinnan fingrar på väskremmen. Studenterna smaskar. Själv tänker jag på Calzonen jag ska avnjuta i morgon.

sofia.juvel@dn.se

Fridhemsplan 17.23

Skrivet av Sofia Juvel 11:15, 10 oktober 2011 i kategori Innanför tullarna

Jag är en sån där som aktivt överhör samtal. En regelrätt och utstuderad tjuvlyssnare. Ingen vet det, för som musikjunkie har jag alltid mina hörsnäckor i. Men när jag misstänker att det pågår ett intressant samtal i min närhet – paus. Om någon gestikulerar vilt eller ser upprörd ut – paus.

Två unga män i kostym kliver på tåget och sätter sig mitt emot mig. Paus. Den ena är rätt högljudd och skrattig. De jobbar tydligen på bank. Han går på om att kollegan gillar blingbling och bubbel tills han märker att hans vän inte har någon slips på sig. ”Var har du slipsen?” avbryter han sig. ”Du har väl inte glömt den på kontoret?”

Nej, han har inte glömt den på kontoret. Han har bara lagt den i väskan säger han. Knäppt upp en knapp.

Behövde andas lite. ”Det var tur att den inte ligger kvar på kontoret. Den slipsen kostar fan ett och fem. Den säljer städerskan på fem minuter.” De skrattar åt skämtet. Den ena högt. Den andra nervöst. Han tittar på mig. Undrar om jag hör. Undrar kanske om jag städar för min hyra.

Innan jag kliver av vid S:t Eriksplan och slår på musiken kväver jag en impuls att rycka väskan. Fatta vad många slipsar jag skulle fått för den.