Skrivet av
Viktor Barth-Kron 16:12, 5 april 2013 i kategori Innanför tullarna
”Information saknas på grund av teknisk uppdatering”, säger den elektroniska informationsskylten vid busshållplatsen. Så kan det vara med teknik, inget att hetsa upp sig över.
Problemet, i den mån det är ett problem, är att den där uppdateringen tagit ganska lång tid. Hur lång vet jag inte, men under de sex månader som jag själv passerat förbi har den pågått. Det tyder antingen på att uppdateringen är alldeles osedvanligt komplicerad, eller på att det inte finns någon uppdatering. Att skylten helt enkelt är trasig och dess ägare, SL, inte är särskilt intresserat av att göra något åt den saken.
Det känns i så fall som ett inte så lite onödigt sätt att sprida en bild av förfall.
Elektroniska skyltar (som fungerar) är förstås en trevlig extraservice, men det var ingen folklig mobilisering som drev fram dem. Om nu den chefsperson som köpte in dem dragit slutsatsen att det är bättre att lägga pengarna på bussar så är de flesta resenärer antagligen okej med det. Särskilt här, där bussarna går som i karavan.
Men ta väck eländet i så fall, och spara den el som alltjämt går åt för att tala om att eländet är trasigt. Den analoga papperstidtabellen sitter ju fortfarande kvar där under.
viktor.barth-kron@dn.se
Skrivet av
Viktor Barth-Kron 11:51, 24 januari 2012 i kategori Allmänt
I skrivande stund har omkring nio av tio Stockholmsbaserade krönikörer skrivit frasen ”våra smartphones” i något av sina alster. Inte sällan i samband med en betraktelse om hur ”vi” (vilket avser krönikören själv) ändrat vårt sociala beteende i kollektivtrafiken. Hur ”vi” inte längre tittar på varandra, eller pratar med varandra. I stället spelar ”vi” Wordfeud och detta är beklagligt.
Ursäkta, men det är ju utmärkt. Inte att folk inte längre pratar med varandra – det har de aldrig gjort – utan att de tittar på sina telefoner i stället för att diskutera middag, läkarbesök och sexliv i den inför ofrivillig publik. De mörka åren mellan mobiltelefonins genombrott och Angry Birds är äntligen slut.
Missförstå mig inte: Kollektivtrafik är fantastiskt. Den gör det smidigt, hyfsat billigt och dessutom miljövänligt att flytta sig långa avstånd i staden. Men den sociala faktorn, alltså det faktum att man reser inklämd bland okända människor, har ju alltid bara varit ett nödvändigt ont och den som påstår annat ljuger. Med smartfånar har vi tagit första steget mot det ideala resandet: det som är snabbt, billigt och miljövänligt, men med var och en i egen kupa.
Återstår bara en antibakteriell app, sedan är vi hemma.
viktor.barth-kron@dn.se
Skrivet av
Viktor Barth-Kron 08:48, 30 december 2011 i kategori Innanför tullarna
Det är svårt att tänka sig en mindre attraktiv stadsmiljö än dagens Marieberg. Marieberg? Jag förstår om ni undrar. Flera av mina Stockholmsuppfödda vänner kan inte relatera till namnet. Vilket inte är så konstigt.
Utöver ”DN-skrapan” (som den här spalten bortser från på grund av jäv) talar vi om spridda bostads- och kontorshus utformade för att be om ursäkt för sig själva, men trots detta irriterande i sin anspråkslöshet.
Och ”Dragspelshuset” – detta monument över alla tankar som tänktes fel under 60-talets arkitektoniska raseri. En sextonvåningarsmonolit som hälsar välkommen vid Mälarens inlopp till Murmansk…, ursäkta, Stockholm. Kan vi ha det så? Nej.
Därför var socialdemokraten Tomas Rudins utspel strax före jul berömvärt. S vill bygga ”Marieberg Manhattan”, vilket till en början ska betyda fyra allmännyttiga skyskrapor. Trevligt, kör hårt! Se bara till att landa saken hos Luftfartsverket först. Brommas inflygningsrutt går nämligen rakt över området, vilket kompletterar upplevelsen med en doft av fotogen. När ni ändå är i gång: Säg åt ryssarna att fixa en ambassad med några vanliga hederliga lökkupoler i stället för dagens skokartong. Om nu Putin ska leka imperialist så kan han väl åtminstone göra det med stil.
Skrivet av
Viktor Barth-Kron 11:24, 7 december 2011 i kategori Innanför tullarna
Man saknar inte kon förrän båset är tomt, heter det. Gäller samma sak för filmbolagsfinansierade jordekorrar i plastbubbla? Möjligen.
Sedan stadshusledningen brutalt slagit ner City i samverkans reklamkupp och deporterat Alvin och hans gäng till Norrmalmstorg så ser Svampen extra ödslig ut. Vilket kanske beror mer på Svampen själv än på den ganska bisarra installationen på dess tak.
Svampen är ju, handen på Stockholmshjärtat, lika ful som onödig. Behovet av en regnskyddad telefoneringsstation får sägas ha försvunnit dels genom öppnandet av en galleria alldeles intill och dels genom mobiltelefonerna. Som ”mötesplats” är Svampen i strid med sitt rykte idiotisk eftersom stillastående är trafikhinder för både fotfolk och cyklister från alla möjliga riktningar.
Både logik och estetik talar alltså för att den borde rivas omgående. Vilket dock aldrig kommer att hända – ingen kommer att kunna motbevisa Östermalms Folkfront när deras inhyrda betongexperter slår fast att foten inte alls är döende.
Så: ska den vara kvar så kan vi ju lika gärna göra något roligt på taket. En scen för performativ konst? En generös liten saluhall? En Benny Andersson-staty? Kulturslussengänget kan få fria händer.
viktor.barth-kron@dn.se
Skrivet av
Viktor Barth-Kron 11:50, 2 november 2011 i kategori Innanför tullarna
– Men det här är ju en solklar fuktskada!
Sorlet i den märkligt (”charmigt”) planerade 1,5:an avtar och alla blickar vänds mot mannen i grått. Att han har rätt råder inga tvivel om, däremot är det mycket tveksamt om någon annan noterat det. Mannen i grått tycks ärrad av otaliga husreparationer. Ibland har det sin fördel.
Mäklaren försöker desperat hålla humöret och ge så övertygande god dag-yxskaft-svar som möjligt på frågor hon absolut inte har en aning om svaret på. Kan det vara vatten från den otätade diskhon? Varför finns det inte silikon där? Jaha, nehej, allt är nog under kontroll och vid inspektionen i fjol så blaha blaha.
Egentligen skulle hon bara vara här en halvtimme. Åtminstone fyra objekt till skulle ju krängas i väg den här eftermiddagen.
Mannen i grått, eller om det nu var hans dotter det gällde, lär dock inte slå till här. Och ingen annan heller – åtminstone inte bland de närvarande. Efter upptäckten ursäktar sig en efter en och försvinner i väg i ett mindre lämmeltåg till nästa visning på andra sidan gården. Mäklaren står kvar. På marknaden kan ingen höra dig skrika.
Det vore dock fel att kalla det hästhandel. Nog för att hästar är dyra, men de kostar i regel inte 2,4 miljoner.
viktor.barth-kron@dn.se
Skrivet av
Viktor Barth-Kron 12:37, 6 oktober 2011 i kategori Allmänt, Innanför tullarna
”Jag tänker, alltså finns jag”, konstaterade fransmannen René Descartes och formulerade därmed ett citat som levt kvar från 1600-talet och in i våra dagar. Möjligen lite för länge, tänker jag när den 15 ungar starka förskolegruppen passerat. Den stora loggan för en flott Östermalmsmäklare som lyser på reflexvästarnas ryggar. ”Jag finns, alltså kan jag marknadsföra”, vore mer 2000-talesque.
Reklam på förskolebarn är egentligen den perfekta metamorfosen av två mycket samtida fenomen: ”Utomhusmedia”, som är det fina ordet för ”reklam på allmän plats”, och ”sociala medier”. Förskolebarn är sociala. Det vet alla som har åkt buss. Dessutom är de ofta utomhus, och kan därför bäst beskrivas som ”sociala utomhusmedier”. En dröm för varje modernt orienterad reklamstrateg, alltså.
Nästa steg är rimligen att varje förskoleklass på promenad föregås av en man med skylt: ”Den här gruppen snuviga treåringar presenteras i samarbete med …”
Huruvida det gagnar affärerna är nog osäkert, men en positiv bieffekt blir att ungarna lär sig entreprenörssamhällets villkor i god tid. Att marknadsföra eller marknadsföras, det är frågan.
.jpg)
Mest kommenterade