Sol, folkfest och sjömän – Halmstad har verkligen solat sig i glansen av alla riggar och flaggspel i dag.

Ombord på ”min” skuta De Gallant vill den unga delen av besättningen inte lämna skeppet, de flesta bor kvar, fast de bara har några spottloskor bort. De kommer stanna till skonaren drar vidare mot Rostock på måndag, det vet jag.

I dag har det städats på båten och Anneke och Aafke har provianterat inför veckan som kommer. Själv har jag mönstrat av och vet att jag kommer att sakna stämningen ombord – den var så öppen, tillåtande, varm och generös. Vad anbelangar kapten Fieke har jag hittat en ny förebild. Hon är en underbar person; kärleksfull och smart, rolig och verkligt uppmuntrande. Lägg till oceaner av tålamod och ni fattar: visst är det precis så man skulle vilja vara som människa? Jag ska från och med nu försöka!

Nu laddar Halmstad och alla besättningar för fullt för kvällens festande. Det blir Crew Party och September som spelar på stora scenen.

Önskar alla en fin kväll. Ta hand om varandra.

Säger allt om stämningen ombord på De Gallant!

Han gav kärlek till Halmstad

Vaknar upp efter fem dygn till havs och en skön kväll i Halmstad. Känner mig jet-laggad. Mottagandet vid kaj var väl inte så där våldsamt massivt med tanke på att vi kom in 24 timmar efter alla andra…;-)

Vi var dock inte sist! Det ryska sjörövarskeppet Sthandart kom in senare.

Efter en morotsoppa ombord (TACK Anneke!) spred sig besättning över ett Halmstad sjudande av aktiviteter. Några av oss valde förstås att se Timbuktu som gav en färgsprakande, kärleksfull konsert på stora scenen nere i Halmstads industihamn. På väg därifrån mötte vi Ida och Alfred, mina crewkompisar från De Gallant som varit på Youth Area och ridit mekanisk tjur, Alfred trodde han hade brutit ett finger, men efter ett besök på sjukan fick han grönt ljus: rock on Alfred!

Även i dag är det digert program. Städa båt, packa, crewparade, eldworkshop, klättervägg, skateboard, isbana, Nook spelar, September spelar och för dem som orkar: den stora crewfesten på Universitetet. Vad ska man säga? Halmstad dansar och ler!

Vi har precis lagt till inne i Nissan. På piren står det massor av människor, några vinkar frenetiskt; mammor, pappor, syskon, kompisar.
Det småregnar mer ser ut att kunna ljusna, Halmstad firar. det ska vi också göra nu. Återkommer!

Vi är på väg mot Halmstad igen!

Lyckligtvis har vi med oss Robert som kom tillbaka morfinpumpad från sjukhuset vid midnatt. Inget har gått sönder i hans nacke och rygg, han hade en hjärnskakning och är duktigt mörbultad. Ligger nu stilla, stilla i väntan på målgång i Halmstad.

Natten blev minst sagt guppig med rejäla vågor. Jag och Ziad mådde lite tjyvens, det ska erkännas, men det gick bra.

Alla kläder är nu saltindränkta, står för sig själva. Kabyssen där vi sover stinker och är täckt av en fuktig, kletig hinna av salt och svett. Det är inget för hygientekniker det här med att segla skepp till havs… .-)

Dessvärre är kaptenen på väg att missa Captain´s Dinner i Halmstad, vilket hon deppar för, det brukar tydligen serveras champagne och det tycker hon att hon är värd nu.

Det tycker vi också!

Estimated Time of Arrival: 19.30. Vi gör nu 6 knop med motor, skonarsegel och fock. Fotograf Thomas säger att han inte vill kliva av, han har blivit ett med skutan och havet.

Robert har fått åka ambulans till sjukhuset i Fredrikshavn, Yo-Naa, trainee och Aafke, en av två styrmän (kvinnor!) ombord följde med.
Vi andra förbereder middag och väntar på besked. Robert var fortfarande vid gott mod när de åkte, men fortfarande väldigt orörlig och med sa smärtor i nacke, skulderblad.
Stämningen är förstås dämpad, men samtidig tacksam – tänk att det finns hjälp att få, det är fantastiskt!
I köket har mentor Anneke fått oss att fixa tomatsallad med mozarella som ska serveras till pastan, det blir någon form av carbonara.
Vi har 95 distans till Halmstad och förhoppningsvis kommer vi iväg senare ikväll/natt – med Robert ombord!

Husbilarna trängs på piren och måsarna sveper nyfiket över oss. en och annan av de turistande åskådarna hajkar till vid åsynen av oss. Det blir en kort kvällsprommenad på Skagen, helt klart. Inte så illa, om man ska se det från den positiva sidan.

Så snabbt en gungande idyll förbyts i någonting annat…

Robert, 24, ramlade ner för stegen ner till kajutan strax efter lunch. Det var svårt att bedöma hur allvarligt det var, men snart upptäckte vi ett rejäl hack i hans huvud och att han väldigt snabbt fick starka smärtor i nacke och rygg, så starka att han inte kunde röra sig.

Yo-Naa, 18 från Halmstad och Sophie, 21, från Holland som pluggar till sjuksyster och jag gjorde vad vi kunde för att få ihop sårkanterna. Det inkluderade klippa och raka hans huvud, tejpa så gott vi kunde. Sedan förflyttades fokus snabbt till hans nackskada. Vi stabiliserade så gott vi kunde, placerade honom på en madrass på fördäck och insåg att vi skulle behöva en bedömning av en läkare.

Inom en halvtimme klev en rysk läkare från den ryska fyrmastade barken Sedov (122 meter lång!!!) ombord. Han firades ner från Sedov i en orange gummibåt, kom med sin väska och hjälpte till med att fixera Roberts nacke ordentligt. Efter hans snabbt ställda diagnos är vi nu på väg mot Skagen där vi kommer att mötas av en ambulans. Robert har starka smärtor, men är vid gott mod. Han kommer att röntgas vid sjukhuset i Skagen. Vi kommer att lägga till i hamnen där och vänta på besked. I bästa fall kommer Robert ombord igen. Det hoppas vi alla, Robert är en jättetrevlig, intelligent och väldigt roligt besättningskamrat. Och det bästa tecknet på att det förhoppningsvis inte handlar om några frakturer är att vi kan få honom att le även nu, trots att han ligger inpackad och fastlåst på däck.

 Det var intressant att se hur proffsigt och snabbt alla ombord agerade. Även den ryska läkarens agerande ingav förtroende. Nu hoppas vi på det allra allra bästa – för Robert!

PS. Vi har pratat med Roberts pappa, han känner till vad som hänt. Det var också okej för Robert att jag bloggade om händelsen. Han hälsar alla han känner!

Dygn fyra, vi har gått för motor sedan i går eftermiddag. Om vi förstått saken rätt var vi då tävlingen blåstes av typ 16 av 18 som fortfarande tävlade i vår klass då. Minst nio skepp hade redan gett upp i de svaga vindarna och motströmmarna.

 Vi som har 00-04 passet börjar känna oss lite slitna, jag sov till 10 i dag men känner mig fortfarande lite groggy. Men för motor blir det rätt lugnt under vaktpassen. Inga segel att trimma, dock hjälps vi åt att styra skutan och att städa i de gemensamma utrymmena.

 Men det är mycket lek också. I går drog stora frågesporten igång via VHF:en, kommunikationsradion. Alla skepp skulle bidra med 10 frågor och det hela ledde till en febril aktivitet ombord. Stämningen är verkligt god, inte minst den anställda besättningen ser till att alla är med och att alla får vara med.

 Nu siktar vi Skagen, Danmark. Och nere i köket har någon börjat brassa lunch, det känns på doften!

 I morgon: Halmstad.

Vilket natt vi haft! Gungande stjärnhimmel, kaskader av mareld i stäven… Obetalbart. Men nu är racet slut, beskedet kom i morse. Alla ska rapportera in sina positioner klockan 14.30, närmast mål då vinner… Vi har dock fortfarande lååååångt till Halmstad. Det är därför vi måste ta ner seglen och dra igång motorn. Vi MÅSTE vara där fredag, det är en del av showen. Halmstad, som satsat åtskilliga miljoner på att ta emot regattan väntar med spänning och fest. För oss kommer det dock göra ont att reva. Det är segla man vill… Alla ombord mår bra, samtalen har djupnat och jag slås av hur lika vi är, hur mycket samma slags känslor vi krånglar med, vi människor.

Nu är vi nästan ensamma på havet. I grå horisont skymtar den norska fullriggaren Stadsraad Lehmkuhl, det är en imponerande syn.

Vi har precis ätit middag, pasta och köttfärssås, Anneke sköter sig fint i köket!

Dagen har bjudit på en hel del gung, några av oss har haft sjösjukekänning. Bland annmat jag, vid halv fyra i morse då jag fick order om att bre mackor till 14 personer… Jag fick fixa ostskivorna på däck och tur i oturen blev jag avbruten, det blev strul med ett toppsegel och vips! så var sjösjukan nsom bortblåst.

Annars var dagens begivenhet en så kallad norsk stormfågel som kom och hälsade på. Det var deckhand Afke som påstod att det var en sådan och våra möjligheter att googla upp det är kraftigt begränsade så om jag ska vara ärlig vet vi inte riktigt…

Nu är det dags att vila innan 00-04 passet börjar. Tredje natten till havs är i antågande, lika bra att ladda ordentligt.