Är det åkej att strunta i reglärna?

Skrivet av Anders Thoresson 09:26, 2 februari 2012 i kategori Allmänt

Jan Björklunds reaktion på att Sollentuna kommun satsar på pekplattor i skolan fick en hel del uppmärksamhet igår. I artikelns sista citat säger han ”De [yngre generationerna] lär sig ett slags sms-språk och det kommer att tunna ut det svenska språket.”

I senaste numret av Wired, som lämpligt nog också landade i min brevlåda igår, skriver professorn Anne Trubek en essä om rättstavningsregler. Rubriken lyder ”Proper Spelling? Its Tyme to Let Luce!”

I texten gör Trubek bland annat en historisk tillbakablick, till tiden innan tryckpressen, och hävdar att det då fanns åtminstone 114 stavningar av ordet ”through”. (Hur det är möjligt går över mitt förstånd, det erkänner jag gärna.) Det viktiga för dem som skrev för hand var inte att följa några bestämda rättstavningsregler, utan att göra sig förstådd. Att ett ord kan stavas på ett, och endast ett sätt, är enligt henne ett relativt nytt påfund.

Å andra sidan konstaterar hon också att reglerna som talar om hur ett ord ska stavas absolut har sin mening: ”Standardized spelling enables readers to understand writing, to aid communication and ensure clarity.”

Men språket är inte statiskt, påminner Anne Trubek. Språket är under ständig utveckling, just nu starkt influerat av hur vi använder ny teknik. Och om både den som skriver ”vgd?” och den som läser förstår att det är en förkortning för ”vad gör du?”, inte kan det vara ett större problem än att ett brev avslutas med ”Mvh”?

Wireds korrekturläsare Lee Simmons håller dock inte med Anne Trubek i hennes resonemang. ”What exactly is it about digital media that demands the abolition of spelling rules?”, undrar han, och fortsätter ”Trubek observes that civilization got on for centuries without spelling rules, and she implies that it worked just fine. Sure—if you like confusion and inefficiency. To give just one example I’m painfully familiar with, the wasted man-hours that actors, directors, editors, and scholars still spend debating what the hell Shakespeare meant in this or that crucial passage would make an economist weep.”

Debatten lär fortsätta.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

det viktiga är att kunna skriva rent, därför att det signalerar intelligens.
spelar ingen roll hur bra du skriver i övrigt om du skickar in en arbetsansökan fullt med kreativ stavning.

Mårten:
Jag vet inte om jag skulle säga att svenska oftast har stabile stavningsregler. Det finns ju en hel del saker som verkar totalt godtyckliga; några ökända exempel är tj- och sj-ljuden samt skillnaden mellan kort och lång vokal. Vilken regel säger att man ska kärna mjölk men tjäna pengar? Vilka regler differentierar mellan stavningarna av de inledande ljuden i stjäl, skäl och själ, eller huruvida ‘n’ ska dubbeltecknas eller inte i känn, ränn, män och vän?

Rättstavning handlar inte om att göra sig förstådd utan om att göra det möjligt att läsa texten effektivt. Varje ord som är stavat på ett sätt som inte är det normala innebär att hjärnan måste stanna upp och tolka det ordet tecken för tecken innan man kan fortsätta. Läshastigheten går ner extremt mycket, vilket definitivt spelar roll om man läser en text som är längre än en reklamskylt.

@Johan, ”akronym” är väl etablerat i svenskan (finns t.ex. i SAOL) men har en annan betydelse än ”förkortning”.

Mårten, tack för den jämförelsen mellan olika språk! Jag upptäckte själv att jag hade svårt att skruva till rubriken till mitt blogginlägg på samma vis som Wired gjorde, men tänkte att det nog berodde på bristande kreativitet hos mig själv.

Det finns en i sammanhanget viktig skillnad mellan svenska och engelska. Engelskan är extremt ”fri” i stavningen – för ett givet uttalat ord kan du inte förutsäga särskilt väl och det är omöjligt att lista sig till (den rätta) stavningen (det är ju det du exemplifierar). Uttal och stavning hänger alltså bara löst ihop, och måste inläras separat. Men t.ex. spanskan har en nästan fullständig koherens: det råder en närmast hundraprocentig matchning mellan stavning och uttal. Har du det ena vet du det andra (med några reglers hjälp). Svenskan är härvidlag ett mellanting – oftast kan du stava ord ”som de låter” eller mha stabila regler. Det går alltså inte att skruva till det lika mycket på svenska som i engelskan, och vara lika kreativ i stavningen.

Skrivandet på 1200-talet var någotning som en elit gjorde i särskilda sammanhang. Det kan inte riktigt jämföras med vad vi gör i dag, av flera anledningar.

Dessutom: att bryta mot språknormer handlar sällan mest om förståelse. Det finns undersökningar som visar att vad du tappar är läsarens uppmärksamhet och förtroende snarare än att de inte inser betydelsen. Det kan ibland vara ännu värre.

J. Ericson: ett tips för klarhet är att använda ordet ”förkortning” istället för engelskans ”akronym”, som inte är etablerat i svenskan och som många inte ens vet vad det är.

Instämmer mestadels. Vi behöver som sagt regler i alla delar av våra liv, världen skulle helt enkelt inte fungera utan regler och likså gäller detta för språket och stavning. Svenskan har många regler kring akronymer som inte är helt lätta men en generell regel är att undvik förkorta om man inte måste. Det är alltid bättre att skriva ut alla ord; åter igen är klarhet och kommunikation i centrum, men med regler som alla kan förstå.

Senare inlägg Tidigare inlägg