Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Teknikbloggen

Min blogg fast i brittiskt föräldrafilter

Under julhelgen har Edward Snowden fått konkurrens som ett av de mest diskuterade ämnena i mitt Twitter-flöde och på de bloggar jag läser: Mycket handlar också om de första rapporterna av porrfiltret som nu sjösätts i Storbritannien.

När nyheten om planerna på filtret presenterades i somras frågade jag mig hur nöjd David Cameron är med sitt spamfilter för e-post. Och det tycks inte finnas någon anledning att omformulera den undringen. Att med god träffsäkerhet filtrera bort porr är inte enklare än att filtrera bort spam.

Problemet med filter som tar bort för mycket är bland annat att webbplatser som ägnar sig åt sexualupplysning blir omöjliga att besöka. BBC skriver om att den prisvinnande webbplatsen BishUK är spärrad hos operatören TalkTalk. Inte heller kan TalkTalks kunder besöka Edinburgh Women’s Rape and Sexual Abuse Centre.

Mycket av det jag läst har kretsat kring operatören O2:s tjänst urlchecker där man fram tills för några dagar sedan kunde se om en adress är blockerad för O2:s mobilkunder eller inte. Jag upptäckte bland annat att min blogg inte gick att besöka om den hårdaste filternivån var vald. Inte så problematiskt för det genomsnittliga barnet i Storbritannien, men det finns andra exempel som är mer bekymmersamma.

Dagen före julafton skrev The Independent om hur filtret, beroende på vald nivå, stoppade dem som ville besöka ett antal webbplatser som drivs av välgörenhetsorganisationer och andra sajter som inte har något med porr att göra över huvud taget. Som gov.uk eller parliament.uk. Kanske inte de sajter som först dyker upp i huvudet på en orolig förälder.

Å andra sidan, ett porrfilter som släpper igenom porr fungerar inte heller som det ska. Och BBC:s test visar exempelvis att det också bakom TalkTalks filter är möjligt att besöka 7 procent av 68 undersökta porrsajter.

Tanken med filtret är att förhindra att barn hamnar på porrsajter av misstag. Men med de här två problemen visar det sig hur svårt – jag skulle vilja påstå omöjligt – det är att som förälder att lita på att filtret verkligen fungerar. Det kan ta bort för mycket, och därmed förhindra att barn och ungdomar som inte vill fråga om sex och samlevnad själva letar reda på information på nätet. Eller så tar det bort för lite och då finns fortfarande risken kvar att femåringen som skulle vara skyddat för resultatet av en felstavad webbadress ändå sitter med skärmen full med porr.

Och även om filtret möjligen kan hindra de minsta barnen från att av misstag hamna på en porrsajt kommer det inte göra mycket för att förhindra äldre barn som vill porrsurfa. På juldagen skrev Forbes om ett tillägg till Chrome som redan gör det möjligt att ta sig runt filtret. Men med tanke på att porrfiltret är sanktionerat från allra högsta ort och dessutom kommer att marknadsföras med en påkostad annonskampanj nästa år tror jag sannolikheten är mycket stor att de flesta föräldrar kommer att leva i ovisshet om filtrets brister.

Filterfrågan är inte något som bara brittiska föräldrar behöver fundera över. Tidigare i höstas fick jag frågan om jag visste något om Sökis, en sökmotor som ska vara en “trygg och reklamfri söktjänst” för barn och ungdomar. Sökis är en Custom Search Engine från Google, en tjänst som sökjätten erbjuder och som gör det möjligt att konstruera en egen sökmotor som exempelvis spärrar vissa söktermer.

Jag hade aldrig hört talas om Sökis innan och gick hem och testade. En sökning på “sex” ger inga träffar alls – varken porrsidor, sexualupplysning eller matematikrelaterade. En sökning på “porrstjärna” ändras till en sökning på “stjärna”. En bildsökning på “Victoria Silvstedt” fungerar – och bland bildträffarna dyker genast gränsdragningsproblematiken upp.

Men porr är inte allt föräldrar kan oroa sig för. I slutet av november blev jag uppmärksammad på hur bildresultatet ser ut för den som googlar efter “krokodil”. Det vi i Sverige menar med “krokodil” är också ett annat ord för drogen desomorfin och bildresultatet visar med all önskvärd tydlighet vilka skador den ger. I Sökis innehåller träfflistan samma läskiga bilder.

“Krokodil” eller “porr”, vilket sökord är det störst sannolikhet att en femåring väljer att söka på?

(“Alligator” är för övrigt ett sökord som ger de träffar som femåringen förväntar sig.)

Det viktigaste rådet till föräldrar finns att läsa på Sökis informationssida: “Vi kommer aldrig kunna ersätta föräldras och vuxnas närvaro och engagemang i barnens utforskande av internet och de oändliga möjligheter som finns där.”

Att tro att det går att förhindra att barn av misstag hamnar på otrevliga webbplatser eller förhindra att de tar sig till sidor som man som förälder inte vill att de besöker är naivt. När det gäller misstagen är motmedlet istället att i förväg diskutera strategier för hur barnen ska göra om något de inte vill se dyker upp på skärmen. När jag pratar med barn är mitt råd att helt enkelt släppa datorn och gå och hämta en vuxen. “Visa mamma eller pappa eller någon annan vad som finns på skärmen så att ni kan prata om det. Det är bättre att prata direkt än att ligga vaken på kvällen och försöka förklara vad det var.” Fördelen med det rådet är dessutom att det som vuxen inte alltid går att förutsäga vad barnen tycker är obehagligt. “Jag hamnade på en sida med jättemycket vapen,” berättade en sexåring för mig – och det visade sig handla om en sida med tecknade vapen hen hamnat på från en annons i ett gratis iPad-spel.

När det gäller äldre barn och webbplatser med innehåll som man som förälder inte är bekväm med är lösningen inte filter utan diskussioner om värderingar, etik och moral. Det är givetvis ett mer krävande föräldraskap än en teknisk lösning, men ett föräldraskap som har positiva effekter också bortom nätet.