När vi talar om giftiga växter avser vi nog i första hand växter som är farliga att smaka på eller äta av. Men giftigheten kan även ge skador på huden eller i ögonen.

   Det är onödigt att välja giftiga växter till trädgården och speciellt om det finns barn där. Visserligen är fall av förgiftningar en sällsynthet enligt giftinformationen men varför chansa när det finns så många andra ”ofarliga” växter att välja bland.

  Äkta stormhatt är en mycket giftig perenn med ett otal lokala namn som exempelvis vagn och duva. Giftet – akonitin – användes förr i tiden för att avrätta brottslingar, avliva vargar och förgifta dricksvatten. Fröet pulvriserades och blandades till en deg som man laddade pilar med vid jakt eller slängde i vattnet för att bedöva fiskarna, så att de flöt upp och bara var att håva upp! Giftet ger en brännande känsla i mun och svalg och orsakar kräkningar.

På engelska heter Stormhatt Monkshook och hättan till Rättviksdräkten har samma form som blomman

  Hos Moses brinnande buske är det kontakt med bar hud som är det farliga och speciellt om det sker i solsken. Aromatisk olja avdunstar från bladen och kan ske i sån´ omfattning att man kan tutta eld på ångorna. Hudkontakt och solexponering ger brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor.

Blommorna på Moses brinnande buske är både utsökt vackra och ljuvt doftande

   Speciellt bark och bär är giftiga hos Tibast och ger en brännande känsla i mun och svalg. Växtsaften kan orsaka kraftig irritation både i ögonen och på huden.  

Tibastbären är lockande röda men ack så giftiga!

   Ricin är en mycket giftig äldre kulturväxt. Fröet innehåller 50 % ricinolja och 3 % ricin, det senare är ett giftigt protein. Ricinolja utvinns genom kallpressning av frön då ricin blir kvar i presskakan. I det forna Egypten användes ricinolja till lampor. Idag har ricinolja en omfattande betydelse i kosmetika, avföringsmedel, tvål, ljus, färger, textilfärger och som smörjmedel.

Ricinens säreget vackra blommor övergår senare till de giftiga fröna

   Efter avslutad blomning pryds Gullregn med långa fröbaljor. Som 4-åring cyklade jag runt med gullregnsbaljor på min trehjulings flak. Efter förtäring av fröna kräktes jag och mina föräldrar fick konsultera sjukvården.

Numer finns sorter av Gullregn som ger baljor med enbart ett fåtal frön.

Ett buskstöd som här använts till pionplantan. Pioner blir oftast väldigt tunga i blommorna och behöver hållas under hakan så att vi kan se dem! Trä över stödet när bladen börjat växa upp.

Jag upptäckte att jag hade glömt några trädgårdsprylar som jag tycker är festliga – och användbara.

En ampelhållare i antik stil

Ett vackert solskydd till skuggföredragande växter. Knappast behövligt i år men en verklig prydnad!

Många med trädgård som främsta intresse är dessutom mycket kreativa och uppfinningsrika. Det är roligt att samla på fyndiga idéer och att dela med sig av erfarenheter.

I år kar vi knappast slitit på slangar och pumpar till bevattning. Men ännu är det många veckor kvar av sommaren. Här tas regnvattnet tillvara och genom självtryck rinner vattnet sedan ut ur slangen.

En förnämlig skiljevägg mellan grus och gräs och det går bra att köra med gräsklipparen enda ut till kanten.

Ett praktiskt handtag med vattningspip och det passar på flera sorters plastflaskor.

Ett diskret stöd i livet för pionen. Ett grönmålat cykelhjul utan däck träs över plantan direkt när den kommit upp på våren.

En fiffig kryddsax sönderdelar örtkryddorna som sedan kanfinfördelas i en mortel tillsammans med grovsalt.

S k nejlikringar är toppenbra för att fästa rankor vid olika stödanordningar.

Inte enbart passande till barnen. Alldeles utmärkta hjälpmedel vid t ex skolning av småplantor.

Inom en femmilsradie från Falun ligger flera intressanta och spännande trädgårdsanläggningar som besöksmål. Genom att vara anlagda vid skilda århundranden speglar trädgårdarna tydligt olika stilar inom trädgårdsarkitektur vilka avlöst varandra, allt ifrån barockens stela till romantikens mjuka. Trädgårdarna är renoverade och rekonstruerade under senare delen av 1900-talet, förvandlade från igenvuxna och förfallna till prydliga tidstypiska trädgårdsanläggningar, vilka kan berätta om och belysa vårt kulturella och biologiska arv.

Närmast huset ligger den gula trädgården med formklippt praktspirea och inramad med gullboll/höstrudbeckia

   I trädgårdsanläggningar från 1900-talets första årtionde hittar man ofta bersåer, buskage och häckar som inramning av trädgårdens uppdelning i olika små rum. Till vanliga utsmyckningar av trädgården hör lusthus, solur och skulpturer.

På kartan över Hildasholm kan man se hur de små trädgårdarna är placerade

  Hildasholm, ligger mur i mur med kyrkogården vid Leksands kyrka. Denna säregna trädgårdsanläggning från början av 1900 – talet är uppbyggd enligt dåtidens engelska ideal med små slutna trädgårdsrum, vilka vart och ett har ett eget namn.

Den nedsänkta trädgården

  Hildasholms trädgårdar är planerade och anlagda av engelskfödda Hilda Munthe, som fick egendomen i morgongåva av maken Axel Munthe. De fem märkliga små trädgårdarna benämns: Den gula trädgården, Enbusketrädgården, Den nedsänkta trädgården, Fontänträdgården och Brunnsträdgården. Trädgårdens utformning är idag nästan identisk med de allra första skisser som Hilda Munthe gjorde 1912–13.

Granarna är formklippta till att likna snögubbar

   Under andra världskriget var det problem att ta sig sjövägen från England till Sverige och trädgården började förfalla. På 1960-talet började sonen Malcolm att röja och ta fram trädgården och rekonstruera den enligt moderns ursprungliga engelska ideal, perenner togs bland annat från Bergianska Trädgården. Namnet Hildasholm fick huset efter Hildas död 1967 och 1979 donerade sonen Malcolm hela egendomen till en stiftelse. Åren 1994-1999 genomfördes en omfattande restaurering av samtliga byggnader på Hildasholm som sedan 1988 är klassat som byggnadsminne. Ett besök i Hildas bostad ger en värdefull helhetsbild av Hildasholm.

I Brunnsträdgårdens brunn kan man önska sig någonting....