Har ni frågor om trädgård får ni gärna maila till mig: annicalarsdotter@hotmail.com

Så önskar jag er besökare på trädgårdsbloggen en fortsatt skön sommar!

   Det är onödigt att välja giftiga växter till trädgården och speciellt om det finns barn där. Visserligen är fall av förgiftningar en sällsynthet enligt giftinformationen men varför chansa när det finns så många andra ”ofarliga” växter att välja bland.

  Äkta stormhatt är en mycket giftig perenn med ett otal lokala namn som exempelvis vagn och duva. Giftet – akonitin – användes förr i tiden för att avrätta brottslingar, avliva vargar och förgifta dricksvatten. Fröet pulvriserades och blandades till en deg som man laddade pilar med vid jakt eller slängde i vattnet för att bedöva fiskarna, så att de flöt upp och bara var att håva upp! Giftet ger en brännande känsla i mun och svalg och orsakar kräkningar.

På engelska heter Stormhatt Monkshook och hättan till Rättviksdräkten har samma form som blomman

  Hos Moses brinnande buske är det kontakt med bar hud som är det farliga och speciellt om det sker i solsken. Aromatisk olja avdunstar från bladen och kan ske i sån´ omfattning att man kan tutta eld på ångorna. Hudkontakt och solexponering ger brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor.

Blommorna på Moses brinnande buske är både utsökt vackra och ljuvt doftande

   Speciellt bark och bär är giftiga hos Tibast och ger en brännande känsla i mun och svalg. Växtsaften kan orsaka kraftig irritation både i ögonen och på huden.  

Tibastbären är lockande röda men ack så giftiga!

   Ricin är en mycket giftig äldre kulturväxt. Fröet innehåller 50 % ricinolja och 3 % ricin, det senare är ett giftigt protein. Ricinolja utvinns genom kallpressning av frön då ricin blir kvar i presskakan. I det forna Egypten användes ricinolja till lampor. Idag har ricinolja en omfattande betydelse i kosmetika, avföringsmedel, tvål, ljus, färger, textilfärger och som smörjmedel.

Ricinens säreget vackra blommor övergår senare till de giftiga fröna

   Efter avslutad blomning pryds Gullregn med långa fröbaljor. Som 4-åring cyklade jag runt med gullregnsbaljor på min trehjulings flak. Efter förtäring av fröna kräktes jag och mina föräldrar fick konsultera sjukvården.

Numer finns sorter av Gullregn som ger baljor med enbart ett fåtal frön.

Ett buskstöd som här använts till pionplantan. Pioner blir oftast väldigt tunga i blommorna och behöver hållas under hakan så att vi kan se dem! Trä över stödet när bladen börjat växa upp.

Jag upptäckte att jag hade glömt några trädgårdsprylar som jag tycker är festliga – och användbara.

En ampelhållare i antik stil

Ett vackert solskydd till skuggföredragande växter. Knappast behövligt i år men en verklig prydnad!

Det finns en rikedom av olika bärslag!

   Hallonskörden verkar dröja, men kommer det bara lite solvärme finns det gott om kart som väntar på att mogna. Och utfallet av lingon är ännu för tidigt att sia om. Jag tror på en solig och varm augusti, för att kompensera temperaturunderskottet för juni och juli och jämna ut genomsnittstemperaturen för året.

Det är inte bara Lisbeth på Junibacken som gillar krusbärskräm!

  Frukter och bär innehåller pektin d v s naturligt gelébildande ämnen och dessa finns framför allt i skal, kärnor och kärnhus. Pektin är en vattenlöslig fiber, vilken fungerar som näring åt bakterierna i våra tarmar. Mängden pektin varierar i de olika bärslagen och inte fullt mogna bär innehåller mer pektin än de helt mogna. Ni kanske har, som jag, kokat lingondricka av dåligt mogna lingon och senare fått banka ut saften ur flaskan! 

Bär bör helst inte sköljas. Om så behövs kan man som här sänka ned durkslaget i vatten.

Fläderblomssaft smakar sommar!

   En saftmaja är guld värd vid gelé – och safttillverkning. Bären får ångkoka tills de svettats ut det mesta av fruktsaften och därefter behöver man bara tillsätta socker och melantin.

Värm först burkar och lock i ugn på 100 grader. Fyll burkarna ända upp och vänd dem upp och ned. Det ska låta "klick" när locket senare öppnas.

I år kar vi knappast slitit på slangar och pumpar till bevattning. Men ännu är det många veckor kvar av sommaren. Här tas regnvattnet tillvara och genom självtryck rinner vattnet sedan ut ur slangen.

En förnämlig skiljevägg mellan grus och gräs och det går bra att köra med gräsklipparen enda ut till kanten.

Ett praktiskt handtag med vattningspip och det passar på flera sorters plastflaskor.

Ett diskret stöd i livet för pionen. Ett grönmålat cykelhjul utan däck träs över plantan direkt när den kommit upp på våren.

En fiffig kryddsax sönderdelar örtkryddorna som sedan kanfinfördelas i en mortel tillsammans med grovsalt.

S k nejlikringar är toppenbra för att fästa rankor vid olika stödanordningar.

Inte enbart passande till barnen. Alldeles utmärkta hjälpmedel vid t ex skolning av småplantor.

Kattfot är numer en ganska sällsynt växt

Mästerrot eller kobot lär vara en universal läkeväxt för såväl folk som fä

 Skillnaden i växtlighet och odling vid de olika fäbodarna är stor och har sin naturliga förklaring. Hemfäbodar var placerade mellan en halv och två mil från byn medan långfäbodar kunde ligga upp till tio mil bort och man flyttade ofta mellan olika fäbodar.

Gammelstan söder om Furudal är en stor samling hus från 1600-talet. Blågull växer vild här.

   Vid hemfäboden förekom oftast ingen odling eftersom det var nära till byn. Beteckningar som åkerfäbod och fjällfäbod talar för skilda klimatiska förutsättningar för odling. Fjällfäbodar var oftast karga med små möjligheter till odlade växter.

Libbsticka vid husknuten skyddar mot objudna 2- och 4-benta besökare

En vacker vy över Nyssjöns fäbod

   Jag har tillbringat åtskilliga timmar på Dalarnas Museum och letat fotografier i arkivet i källaren. Det var främst foton från fäbodar som jag var ute efter, just för att – förhoppningsvis – kunna utröna om man över huvud taget odlade några växter och i så fall vilka slags växter? Men det är svårt med foton i svartvitt och ofta är djur och människor med på bilderna och står gärna ”i vägen”.

Från lövträden repades blad och kvister som djurfoder

På terrasserna växer åldriga äppelträd och långlivade perenner som här krolliljor

   Men ingen av de förmögna bergsmännen ville bosätta sig i Falun som var insvept i roströken från kopparrosterierna. Alltså sökte de sig utanför Falun och uppförde sina skrytbyggen gärna på hög nivå för att imponera och synas väl över nejden.

   Källslättens trädgårdsanläggning anses vara anlagd på 1600-talet och fortfarande finns spännande rester kvar av trädgården. Ännu finns spår av de fem stenmurade terrasserna samt en fruktträdgård med åldriga äppelträd.

De stenlagda terrasserna syns fortfarande tydligt

   Byggnaderna är tyvärr rivna och under århundraden som gått har gården bytt ägare och brukare många gånger. Anläggningen har förfallit och renoverats vid flera tillfällen.

   Källslättens trädgårdsanläggning representerar ett högt kulturhistoriskt värde och är klassad som fast fornlämning.

En vacker och ovanlig syn med hässjat hö och en rak välgjord gärdesgård

   Idag bedrivs skötseln av ideella krafter och hävden sker genom slåtter och bete.

Även en hästkraft behöver en paus!

   Färsk nyskördad kronärtskocka går knappast att jämföra på samma dag med de konserverade bottnar som finns på burk. Ni måste bara prova!

  Kronärtskockan är egentligen en flerårig tistel. Innan sorterna gick att skörda under första året, fick vi gräva upp plantorna på hösten och övervintra dem för utplantering och skörd året därpå.

   Förhoppningsvis hinner de numer ettårigt odlade skockorna mogna även om utvecklingstiden är lång – både från sådd till planta och från plantering till skörd. Och speciellt i år när det hittills varit en sommar med brist på värme.

   Kronärtskockan är en ståtlig växt, meterhög med taggiga blad och färgad i grågrönt. Om vi låter bli att skörda skockorna slår blomman ut, en verklig skönhet i blålila. Den utslagna blomman liksom omogna skockor är förnämliga som prydnad i exempelvis arrangemang. Både som torkad och utslagen blomma är kronärtskockan ytterst dekorativ exponerad i skålar, på fat eller i bordsarrangemang. Det kan tyckas synd att inte smakligt avnjuta samtliga blomkorgar. En kompromisslösning kunde vara, att äta upp de första och största blomkorgarna och att därefter spara och torka de senare. Det brukar bli 3-5 huvuden per planta. Kronärtskockan är även vacker som snittblomma.

Såväl holkfjällen som blombotten ska doppas i smör.

Närmast huset ligger den gula trädgården med formklippt praktspirea och inramad med gullboll/höstrudbeckia

   I trädgårdsanläggningar från 1900-talets första årtionde hittar man ofta bersåer, buskage och häckar som inramning av trädgårdens uppdelning i olika små rum. Till vanliga utsmyckningar av trädgården hör lusthus, solur och skulpturer.

På kartan över Hildasholm kan man se hur de små trädgårdarna är placerade

  Hildasholm, ligger mur i mur med kyrkogården vid Leksands kyrka. Denna säregna trädgårdsanläggning från början av 1900 – talet är uppbyggd enligt dåtidens engelska ideal med små slutna trädgårdsrum, vilka vart och ett har ett eget namn.

Den nedsänkta trädgården

  Hildasholms trädgårdar är planerade och anlagda av engelskfödda Hilda Munthe, som fick egendomen i morgongåva av maken Axel Munthe. De fem märkliga små trädgårdarna benämns: Den gula trädgården, Enbusketrädgården, Den nedsänkta trädgården, Fontänträdgården och Brunnsträdgården. Trädgårdens utformning är idag nästan identisk med de allra första skisser som Hilda Munthe gjorde 1912–13.

Granarna är formklippta till att likna snögubbar

   Under andra världskriget var det problem att ta sig sjövägen från England till Sverige och trädgården började förfalla. På 1960-talet började sonen Malcolm att röja och ta fram trädgården och rekonstruera den enligt moderns ursprungliga engelska ideal, perenner togs bland annat från Bergianska Trädgården. Namnet Hildasholm fick huset efter Hildas död 1967 och 1979 donerade sonen Malcolm hela egendomen till en stiftelse. Åren 1994-1999 genomfördes en omfattande restaurering av samtliga byggnader på Hildasholm som sedan 1988 är klassat som byggnadsminne. Ett besök i Hildas bostad ger en värdefull helhetsbild av Hildasholm.

I Brunnsträdgårdens brunn kan man önska sig någonting....

Avlånga betor är lättare att skiva

   Rödbetan är en urgammal kulturväxt och finns i recept ända från romarrikets storhetstid. På 1800-talet var rödbetan den fattige bondens festmat.

   Färgämnet i rödbetan heter betacyanin och är tydligen väldigt kraftigt. När jag, som ammande moder, åt rödbetor kissade mina småttingar rött i blöjan! Med rätt teknik kan man skala den kokta betan i ett drag och hela skalet följer med – öva på det!

Låt roten vara kvar under kokning

   Rödbetor är en delikatess även serverade kalla och en förrätt med skivade gula och röda betor tillsammans med en smakrik ost är en fröjd för både öga och gom!

Spännande med randiga rödbetssorter

  Rödbetsblast i miniformat passar i sallader och de större bladen går att använda till stuvning.  

Rödbetsröra

Koka betorna halvfärdiga. Skala och riv dem grovt. Blanda rivna rödbetor, finklippt persilja och vinägrettsås. Röran kan serveras till i stort sett alla slags rätter av kött, fisk och grönsaker.

Rödbetsröra går snabbt att fixa till festen