Efter två år är det nu dags för denna blogg att dra vidare på nya äventyr. Jag tackar er från djupet av mina fyrkantiga tv-ögon för er uppmärksamhet och alla era kommentarer; jubel såväl som burop.
Fortsätt gärna läsa mina utmärkta DN-kollegor. Jag flyttar hem till www.alskadedumburk.se. Vi ses där!
ÅRETS…
…mest oväntade mat-tv-ögonblick: Pluras snoppkupp.
…starkaste debut: ”Homeland”.
…snyggaste vinjett: ”Danne & Bleckan”.
…ojämnaste serie: ”The Walking Dead”.
…farväl: Oprah.
…förälskelse: ”Louie”.
…nyhetsrapportering: NRK:s om Oslo/Utöya.
…överdos: Sångtävlings-tv.
…märkligaste tv-produktion: ”Maestro”.
…felsägning: Barbara Walters sa president Mubarak när hon menade president Obama.
…tips: Annika Jankell lyfter frågan om alkoholfritt alternativ till snaps i Nyhetsmorgon. Bengt Frithiofsson föreslår sherry, ”för det är bara 18%”.
…mest oväntade invit: Gokvälls Karin Adelsköld undrar om Fredrik Wikingsson vill ha fler barn och kanske med en annan mamma? (Ca tio minuter in här. Notera särskilt Wikingssons ”förlåt!?”)
…lika-som-bär: Khaddafi/Skräphögen i Fragglarna.
…läskigaste förutsägelse-som-slog-in: ”Second chance” om Khaddafis död.
…citat: ”Det blir nån på jorden. Antingen i öst, väst, norr eller söder”. SVT-expert strax innan tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur.
…mest ambitiösa svenska tv-satsning: ”Breaking News med Filip & Fredrik”. Svårt att hålla jämnhög nivå på så många timmars direktsändning, men stundtals briljant och på det hela taget imponerande.
…verkligheten-överträffar-dikten-1: The Wire-Snoop åkte fast i drograzzia.
…verkligheten-överträffar-dikten-2: Charlie Sheen.
…stabilaste nytillskott för sport-tv: Kajsa Bergqvist.
…in memoriam: Lena Nyman.
…genombrott: Melissa McCarthy. (Mike & Molly, Bridesmaids, SNL).
…svenska genombrott: Laleh i ”Så mycket bättre”.
…svensk i amerikansk tv: Robyn.
…rövare: Christopher i ”Vem vet mest”.
Nu välkomnar vi 2012 som kan bli ett intressant tv-år. Vad gör Magnus Betnér av sin debattsatsning? Hur artar sig Melodifestivalen med Ranelid & co? Hur påverkar stor-tv-formatet Schulman Show? Tar svenska The Voice (premiär 4 jan) över talangsåpatronen? Kan Homeland hålla stilen? Vad händer i Mad Men säsong 5? Och framför allt: Kan Aaron Sorkins efterlängtade projekt ”The Newsroom” motsvara förväntningarna?
Den som lever får se.
”Christmas is a time when people are lonely and desperate. It’s the most wonderful time of the year.” – Barney Stinson, How I met your mother.
“Aren’t we forgetting the true meaning of Christmas? You know, the birth of Santa.” – Bart Simpson, the Simpsons.
Phoebe: ”Chandler, your being here is the best Christmas present I could have ever imagined.”
Chandler: ”Aw.”
Phoebe: ”Now give me my real gift.” – Phoebe & Chandler, Vänner.
“Christmas is awesome. First of all you get to spend time with people you love. Secondly, you can get drunk and no one can say anything. Third, you give presents. What’s better than giving presents? And fourth, getting presents. So, four things. Not bad for one day. It’s really the greatest day of all time.” – Michael Scott, The Office.
”I live my life as one big Christmas Eve, and it makes me happy, happy, happy!” – Ally McBeal, Ally McBeal.
The West Wing – In Excelsis Deo. Se klipp här.
The Big Bang Theory – The Bath Item Gift Hypothesis. Se klipp här.
Säga vad man vill om Expedition Robinson, men programmet har sin självklara plats i tv-historien. Nu för tiden kan det vara svårt att föreställa sig ett tv-liv utan utröstningssåpor, men så var det ju, där i mitten av nittiotalet. Något som skulle ändras 1997 när Sverige och Strix producerade det allra första Robinson. Minns ni? Så nyfödd och naiv den ter sig så här i backspegeln. Folk trodde fortfarande att det var någon sorts överlevnadstävling, det fanns inga pakter, ingen möjlighet för deltagarna att vara förberedda på det som skulle komma. Ramaskri blev det redan innan det sänts eftersom grundidén om utröstning minsann var fascism. Eller i alla fall mobbning. När dammet hade lagt sig och vinnaren korats kunde man konstatera en tittarsuccé, och tv-klimatet i Sverige och även resten av världen hade ändrats för alltid.
Tröjan på bilden ovan var med om hela resan. Den tillhörde Lag Nord-deltagaren och slutliga vinnaren Martin Melin. I helgen auktionerades den ut i Musikhjälpen till förmån för att ge fler flickor chans till utbildning. Och nu tillhör den mig. Skrynklig och fläckig och fjorton år gammal – men trots allt en bit tv-historia. Allt för bara 2650 kronor.
Foto: Johannes Jankert.
Såhär i stressade juletider ligger ”#Kjell5000″ som en perfekt liten smällkaramell på SVT Play, i snabbtuggade och lättsmälta tolvminutersavsnitt.
Kjell Eriksson har 5000 vänner på Facebook. Fler får man inte ha. Men vilka är de egentligen? Det försöker Kjell få svar på genom att resa runt och träffa dem alla via lustiga upptåg. Det är, som man kan vänta sig, knasigt och trivsamt. Men det finns också nåt som skaver, som gör det intressant. Vad är det för vänskap de har egentligen? Vad är en vän, vad gör en vän, och vad gör den nya digitala samvaron med våra vänskapsförhållanden? Det är ganska stora frågor han ställer. Hur okej är det att våldsgästa någons bröllop till exempel, bara för att man är vänner på Facebook? Det gör Kjell. Och det blir knasigt och trivsamt. I alla fall till en början, sen blir det lite konstigt och det är nog lika bra att han går.
Jag gillar det där skavet. Det gör att det finns något djupare i ”#Kjell5000″ än bara en crazy idé.
Fyra avsnitt har sänts hittills, du hittar dem här.
Äntligen vet vi vad vi ska kalla Aaron Sorkins comeback till tv-världen: ”Newsroom”. Den kommande HBO-serien med Jeff Daniels i huvudrollen har haft arbetsnamnet ”More as this story develops”, men nu har de enats om den rätta titeln att lansera. I alla fall nästan. (Än är det inte bestämt om det är ”Newsroom” eller ”The Newsroom” som ska gälla.)
I ensemblen ser vi förutom Jeff Daniels skådespelare som Dev Patel, Emily Mortimer, Olivia Munn, Kathleen ”Kick” Kennedy, Alison Pill, Josh Pence, Sam Waterston, John Gallagher Jr och Thomas Sadoski. Alla ska de gestalta livet bakom kulisserna på den fiktiva nyhetskanalen UBS.
Så här exalterad inför en ny serie har jag inte varit sen… jag vet inte när. Det är nästan så att man inte kan bli annat än besviken.
Årets julkalender heter ”Tjuvarnas jul” och är en 1800-talssaga om lilla Charlie och ficktjuven Kurre. Att döma av barnfamiljer i min närhet har den fått ett varmt mottagande. Men frågan är om julkalendrar av idag någonsin kommer att få samma tyngd som de av igår. Det är omöjligt att säga detta utan att låta mosskonservativ och det-var-minsann-bättre-förr-ig, men med dagens massiva utbud av barnunderhållning kan det vara svårt att imponeras av en daglig dramakvart i december månad. Inte som viii gjorde när jaaag var liten. (läses med högdragen stämma.)
Inget kan naturligtvis heller slå historierna som berättades när man själv var barn. Den julkalender som ses i mest nostalgiskt skimmer är den som råkade gå när man var i rätt ålder. (Min favorit var ”Liv i luckan”, en obetydlig sak med Staffan Ling som av någon anledning vann mitt sjuåriga hjärta.) För andra är det Teskedsgumman. Eller Trolltider. Eller Sunes jul.
Ja, för min generation är nog Sunes jul den överlägset mest populära och kultförklarade. I år är det tjugo år sedan den sändes (svindlande tanke), och i helgen skickade författaren Anders Jacobsson ut en fråga på Twitter:
Gensvaret var, med Twittermått mätt, överväldigande. Hundratalet retweets. Glädjetjut och hejarop. Sentimentala återblickar.
Vad Anders Jacobsson och Sören Olsson gör med denna till synes spontana Twitter-marknadsundersökning återstår att se. Men för bästa resultat borde nog en Sunes jul 2.0 inte rikta sig mot dagens småbarn. Utan deras föräldrar.
”Så mycket bättre” äger fortfarande lördagskvällen och för oss som varit svältfödda på Laleh i de tidigare programmen var det julafton ikväll. Men det är inte det jag vill prata om. Det är dags att lyfta fram den dunderblunder de gjort i varje avsnitt och envist fortsätter göra. Jag pratar förstås om den helt ologiska redigeringen i samband med artistuppträdandena.
Alltid samma sak: Vid matbordet berättar A för B vilken av B:s låtar A har valt att sjunga. B blir överraskad. ”Nej, vad kul, ska du göra DEN låten!” Klipp till intervju utanför där B får säga vad hen förväntar sig av framträdandet. ”O, det är jättespännande, jag vet inte alls hur A ska kunna ta sig an den låten.” Sen kommer framträdandet, och sen klipper man till uteintervjun igen: ”Åh, det var fantastiskt!”
För tv-tittaren finns två alternativ. Antingen har de intervjuat artisterna både före och efter måltiden. I så fall är spänningsmomentet kring vilka låtar de andra har valt och förvåningen vid avslöjandet helt fejkat. Eller så har de bara intervjuat artisterna efter måltiden, och då låtit dem låtsas att de inte alls hört tolkningarna ännu.
Eftersom det ser ut som att både inför-citaten och efter-reaktionerna kommer från samma intervjutillfälle gäller förmodligen det senare alternativet. Och jag undrar: Varför? Hur dumma tror ni att vi är? Ni kan inte underskatta moderna tv-konsumenter på det viset. Om jag får se en bredsmilad artist till stå och fejkspekulera om tolkningar de redan sett kastar jag något på teven. Det är dessutom helt onödigt! De där fabricerade införsnacken tillför noll och intet till ett annars så bra program.
Nu hetsade jag visst upp mig. Kanske är det mitt tv-nörderi som spelar mig ett spratt? Kanske är jag den enda i hela världen som överhuvudtaget bryr sig? Det är möjligt. Men när det dessutom slarvredigeras under framträdandena så att musikaliska människor klappar i otakt eller ännu värre, på ettan och trean, blir man ju irriterad.
Foto: TV4.
Jag är så glad att Carina Berg är tillbaka i min tv. Ifjol mysryste jag åt Gunde Svans tävlingsskalle som hon så fiffigt blottade, i år har höjdpunkten hittills varit besöket i Camilla Henemarks stödboende. Hon lyckades konversera om självmordstankar utan att det blev smetigt och om kungen utan att det blev snaskigt. Kvällens flytt hem till sympatiska Christina Schollin var inte lika stark men trivselfaktorn i programmet kan man alltid lita på. Det var roligt att återse Margareta Öhman. Och den hysteriska memorabiliasamlingen från klanen Wahlgren? Eh. Det påminner mig om vad jag skrev om programmet för två år sedan:
Sverige är för litet för sånt här. Det var min första tanke när jag slog upp kvällstidningarna innan helgen och såg artiklarna om Pernilla Wahlgrens tårar i ”Berg flyttar in”. Sverige är för litet för sånt här, för såna här program, det är samma människor som valsar runt i skvallerpress och är med i lättsamma pratpaneler och gråter ut i soffor. Det är ett klart begränsat klientel som ställer upp med sitt liv i offentligheten, och få känns intressanta för mig. Så att Carina Berg lyckas få mig glad, inspirerad och intresserad i ”Berg flyttar in” är verkligen en bedrift.
Det gäller fortfarande.
Ikväll har höstens tätaste spänningsserie premiär i SVT. Homeland heter den och jag har skrivit mer om den här. Bra för dig som längtar efter en ny nagelbitare i stil med 24.
Sen missar du väl inte att det kommer ett nytt avsnitt av Danne & Bleckan ikväll? Serien med den kanske snyggaste vinjetten svensk tv har skådat.
Homeland, SVT1, 22.00.
Danne & Bleckan, SVT Play, 20.00.
Tidningen i digital form
På vår mobilsajt hittar du nyheter, börskurser, sportresultat och mycket mer.
mobil.dn.se
DN:s appar
Tidningen i digital form
Ladda ner DN+ appen här i App store. Den är gratis och du kan gratis ladda ner ett provnummer. Sedan kan du prenumerera eller köpa lösnummer
Tidningen i digital form
PDF-tidningen är tidningen i hela sitt format, men i digital form och i ett format som du kan läsa överallt oavsett dator och webbläsare.
Hjälper dig med frågor
DN.se webbsupport hjälper dig med frågor om hur vår sajt fungerar och inte fungerar.
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Gunilla Herlitz. Redaktionschef DN.se: Anna Åberg. Redaktionschef: Åsa Tillberg. E-post DN.se: www@dn.se
© Dagens Nyheter AB 2012
Mest kommenterade