Serierna som gick på övertid

Skrivet av Sara Ödmark 13:04, 30 mars 2011 i kategori Allmänt, Lista

Foto: NBC

Vore det inte skönt om alla bara visste när det är dags att sluta. Om man kunde lokalisera den där perfekta punkten mellan otillfredsställelse och övermättnad. Men riktigt så enkelt är det inte, inte ens när det gäller tv. Häromveckan luftade jag mina farhågor om How I met your mother som ännu inte hoppat hajen men heller inte verkar ha någon avslutning i sikte. Men vilka tv-serier gick egentligen alldeles för länge? Här är min topp fem:

1. Cityakuten.
En av historiens bästa dramaserier förtjänar ett bättre eftermäle. Men det finns så mycket oförlåtligt i de sista säsongerna. Kristen Johnstons förfärliga karaktär, skådisbytet på Sams son, trådar som planterades och aldrig följdes upp. Och framför allt avsaknaden av allt som varit Cityakutens signum en gång i tiden. Grådaskigheten, mänskligheten, nerven. Under de sista andetagen gick man tillbaka till rötterna och finalavsnittet var strålande, vilket gör det hela om möjligt ännu smärtsammare.

2. Arkiv X
Utan Mulder, inget Arkiv X. Punkt.

3. Gilmore Girls
Den är något så ovanligt som en välskriven serie om klass förklädd i smatterdialog och popkulturreferenser. Men när man ville förlänga succén trots att ramhandlingens cirkel obönhörligen slutits tvingades man ta till ett billigt såpaknep: den plötsliga upptäckten av en dotter. Lägg till det också ett hastigt giftermål dömt till ett lika hastigt uppbrott. När finessen försvinner och man börjar måla med alltför breda penseldrag är det tydligt att en serie gått över tiden.

4. Vänner
Breda penseldrag och billiga såpaknep var det ja. Ett tag blev det nästan slå-i-dörrar-fars av Ross/Rachel/Joeysituationen. Inte rätt sätt att förvalta allt det fina som byggts upp under nästan ett decennium.

5. Ally McBeal
Hon skulle ju gifta sig med Larry och leva neurotisk i alla sina dagar. Men Robert Downey Jr åkte i fängelse och tvingade fram en förvirrad avslutande säsong med Jon Bon Jovi som romansämne och (billigt såpaknep! se punkt 3 på listan) den plötsliga upptäckten av en dotter. Slutet var obegripligt (varför New York? Kunde hon inte ha flyttat till Detroit och sått ett litet frö av Larry-hopp?) och det var på tok för lite The Biscuit.

Visst hade de sina stunder även på slutet dessa serier, men de förtjänade alla något bättre.

Rederiet, That 70′s Show, Scrubs, Lost, Tre Kronor… Vilken serie tycker du är mer än övermogen och självklar på din topp fem?

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

”Jumping the shark” är för övrigt ett uttryck som kommer från ett avsnitt av ”Gänget och jag” där Fonzie åker vattenskidor och hoppar över en haj. Man måste nämna den serien i sammanhanget.

Finns det serier som har klarat av stora förändringar? Såpor kanske gör det, men inte komedier. ”Kära Susan” gjorde det inte. ”8 Simple Rules” gjorde det inte. ”Scrubs”, nej. Förhoppningsvis försöker de inte ens med ”2½ män”.

Det faktum att en serie går på övertid, är för övrigt ett (i övriga mediavärlden) välkänt och dokumenterat fenomen kallat ”jumping the shark”, och inte något särskilt nydanande artikelämne från DN:s sida.

Jag gillade inte serien, men flytten till New York i Ally McBeal var självklart en sympatigest gentemot den 9/11-drabbade staden. Något som även flera andra serier utförde i någon form i katastrofens eftermäle.

Chuck som nån nämnde är ju rent horribel nu jämfört med när den började. Hela serien byggde på det gamla beprövade tricket med spänningen mellan huvudrollsinnehavarna. När de sedan fick varandra så föll allt ihop.
Finns många andra exempel – Lost gick ju alldeles för långt den med. Medium har inte tappat fart direkt, men å andra sidan så har INGET förändrats på sju säsonger. Det är rätt anmärkningsvärt.

Håller i stort med, det är ett av branschens problem.

Men noterar också att det finns serier som behöver mer än en säsong för att finna sin rytm, tex STNG. Bra karaktärer som Data i introduktionen, men drivet i både handling och gruppdynamik saknades. Den bästa episoden (”Darmok”, med det metaforiska annorlunda men ändå begripliga språket (och för all del Gilgamesh-eposet)) kom inte förrän säsong 5.

”Utan Mulder, inget Arkiv X.”

Huh? Alla vet ju att Scully ”var” The X-Files, och Gillian Anderson gjorde ett styvt jobb som kom in som rundnätt harmlös och huvudroll-speglande sidekick för att snabbt förvandla sig till någon som kickade modellen, sedermera skådisen, manusförfattaren och regissören, Duchovnys rumpa både till utseende och agerande.

För övrigt så är det inget fel med Robert Patrick, som vann tex Saturn Award för bästa skådis i rollen. (Friskrivning: Patrick är en favorit hos mig sedan hans insats som T-1000 i Terminator II.)

Alla serier som är mer än 10 avsnitt.

Som Ricky Gervais skrev i en blog nyligen:

”There are lots of cynics (or maybe just people not in the actual business of making TV shows) asking the question, ”Oh why don’t they just axe The Office?” I of course pulled the plug on the original version after a measly seven or so hours of television. I stand by that decision and believe it’s part of the reason why it, and the franchise in general, has been so successful ever since.

So why isn’t the American version afforded the same reverence?

I suppose it has gone on a very long time and the loss of Steve Carell could mean the end of an era, but let me explain something; In the US TV industry, a show as successful as The Office will never stop.

Here’s why.

If you can keep going for about 70 episodes you can get a low level syndication. That is, sell the series you’ve already made and been paid for to a second broadcaster at 100% profit.

The real magic number though is about 100 episodes. Then you can strip the show across 4 days a week at a given time for about 6 months a year. (We’re on about 150 episodes at the moment and have another season commissioned.)

200 episodes means you can do this the whole year and then start again. This can be done on more than one channel of course, and in as many countries as will take it. One network alone could pay $100 million to show the reruns.

Now ask that question again; ”Oh why don’t they just axe The Office?”

Seems like a silly question now doesn’t it?”

Så det är nog upp till en själv att sluta titta när man känner att kvalitén är för låg hellre än att vänta på att degen ska sluta rulla in.

De flesta serier går ju tyvärr på övertid. Ofta är bara första och andra säsongen riktigt bra, sedan blir penseldragen som sagt större och större och händelserna allt mer otroliga och dramatiska. Finessen försvinner fort.

Måste dock hålla med om att SATC lyckades ganska bra – även om hela grejen med ryssen kunde ha hoppats över.

Scrubs är klart en serie som togs för långt. Chuck är på väg i samma öde. The Office borde lagts ned för 2 säsonger sedan, minst.

Slavägarens dotter!

  1 2
Senare inlägg Tidigare inlägg