(Bilden föreställer en gravyr av Hendrick Goltzius från 1576. Den heter ”Orpah lämnar Ruth och Naomi” och skildrar den bibliska figuren Orpahs avsked från sin svärmor och svägerska. Det är från denna figur Winfrey fått sitt namn, även om bokstäverna r och p kastats om.)

”Vad händer när Gud går i pension?”

Längre än så kom jag inte när jag ville beröra det faktum att The Oprah Winfrey Show skulle säga farväl efter tjugofem säsonger. Och nu har det hänt. Det sista avsnittet sändes i USA i onsdags.

I en värld av vilsna sökare med materiellt välbeställda liv och tid över åt funderingar över alltets mening, där kändiskulturen är i det närmaste religion och pengar kan köpa mirakel är Oprah Winfrey om inte en gud så i alla fall en profet. Så ägnade hon också sin sista stund på världsscenen till en predikan. Inga gäster, inga överraskningar, inga bilar till publiken. Bara en timme Oprah och hennes budord. ”To God be the glory”, var de ord hon lämnade oss med.

Mitt eget förhållande till världens första svarta kvinnliga dollarmiljardär är kluvet. Det finns mycket i fenomenet Oprah jag vänder mig emot. Den hutlösa kommersialismen, masshysterin och de besinningslösa häxjakter hon är kapabel att piska igång (om det så är mot sexbrottslingar eller folk som sms:ar när de kör bil). Den spirituella flum-teven med ytliga livscoacher, relationsexperter och annan förrädisk hjälp till självhjälp. Jag har ofta slentrianmässigt avfärdat henne – men samtidigt gärna tittat i smyg.

Så för något år sedan köpte jag hennes 20-årsjubileumsbox. Man kan säga att det blev min frälsning.

Det är omöjligt att inte imponeras av den fattiga flickan från Mississippi som våldtogs när hon var nio, rymde hemifrån när hon var tretton, födde ett barn (som dog) när hon var fjorton, drömde om att bli lärare och sedan byggde ett imperium utan motstycke. Hon är en ikon, en idol, en symbol – men med en mycket reell och påtaglig makt. Förutom att hon kan bygga skolor i Afrika, hus i naturkatastrofdrabbade områden och bidra till att en svart president blir vald har hon också haft en betydande roll som informationsspridare. Hon har kämpat för att öka kunskap och minska fördomar om en mängd sjukdomar och funktionshinder, om HBT-personer, analfabeter, dysfunktionella familjer, superstjärnor, överviktiga och missbrukare. Med sin bokklubb har hon nått även de som aldrig läst och med sin öppenhet om sig själv har hon velat rensa luften från skam och skuld och rädsla. Och till stor del har hon lyckats. Hon är kanske inte perfekt, men det känns äkta.

Jag tror måhända inte på gud, men jag tror på Oprah.