Trots Obamas utspel: Ännu dröjer genombrottet för gay-rättigheter

Skrivet av Michael Winiarski 03:24, 11 maj 2012 i kategori Allmänt, Barack Obama, Mitt Romney, Politik, Presidentval 2012, Religion

Det rör sig snabbt för de medborgerliga rättigheterna i USA efter Barack Obamas utspel om att han nu ”personligen” anser att homosexuella ska få gifta sig.

Åtminstone händer saker på det mentala planet.

Några konkreta åtgärder från Vita huset, till exempel för att stifta nya lagar, blir det inte. Obama tycker att det är en fråga för delstaterna att få avgöra. Så inget kommer att hända inom överskådlig tid.
Intressant att notera är att Obamas pro-gay-uttalande inte  – som en del befarade – möttes av högljudd kritik från republikanskt håll. Tvärtom var reaktionen anmärkningsvärt försiktig och dämpad.

Det beror delvis på att republikanerna och presidentkandidaten Mitt Romney inte ser moralfrågor som en vinnarfråga i valkampanjen; man vill helst fokusera på Obamas svaga punkter: den dåliga ekonomin och den höga arbetslösheten.
Kristna fundamentalister protesterade ilsket, men Romney behöll sitt lugn. Han nöjde sig med att säga att han för sin del anser att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna, men också att han är emot civila partnerskap som i princip är detsamma som äktenskap.

Uppenbarligen har de republikanska partistrategerna bestämt att det gäller att ligga lågt. De kanske är oroliga för att hamna ”på fel sida om historien”.

Men i en  senare tv-intervju sade Romney, något förvånande: han accepterar att även icke-heterosexuella par ska få adoptera barn.

Det rör sig alltså även där.

Lagstiftningen ligger än så länge långt efter de mer toleranta rörelserna i opinionen (där en majoritet numera är för att tillåta gay-äktenskap).  Samkönade äktenskap är – beroende på hur man räknar – förbjudna i mellan 31 och 40 av USA:s 50 delstater. Senast i tisdags folkomröstade North Carolina med stor majoritet för förbud.

Parallellen med en annan medborgarrättsfråga – rassegregationen i södern – tränger sig på. För bara drygt fyra årtionden sedan var äktenskap över rasgränserna inte tillåtet överallt i USA. När Obama föddes 1961 – med en svart far och en vit mor – var det fortfarande ett brott för personer av olika ras att gifta sig med varandra i 16 amerikanska delstater.

Motståndarna hänvisade till bibeln och att Gud skapat olika raser för att de inte skulle blandas.

Först 1967 fastslog USA:s högsta domstol att detta förbud var författningsstridigt. Då blev Obamas pappas och mammas kärlek laglig över hela USA. I dag är det allt vanligare att folk av olika etnisk bakgrund och ras gifter sig.
Då krävdes ett HD-utslag för att bryta diskrimineringen. Många anser att det krävs även i detta fall, för att riva den sista stora barriären för icke-heteros. Delsstaterna kommer inte att göra det på egen hand.

Frågan är alltså hur länge det ska dröja innan samkönade äktenskap avkriminaliseras i USA – och bli lika okontroversiella som rasöverskridande äktenskap är numera.

Är Obama en säker vinnare? Nej, långt ifrån

Skrivet av Michael Winiarski 08:16, 9 maj 2012 i kategori Barack Obama, Mitt Romney, Politik, Presidentval 2012

Hur kommer det att gå för Barack Obama, är kanske den vanligaste frågan jag får av svenska vänner och bekanta. Inbäddat i frågan finns en tro om att Obama har en seger i höstens presidentval som i en liten ask. För inte kan väl en så svag kandidat som Mitt Romney vinna..?

Mitt svar är då: man ska inte vara för säker (eller i de flesta frågares fall; för optimistisk).

Delvis beror denna övertygelse på att sympatin för Obama har smittat av sig på omdömet. Man vill så gärna tro. I det amerikanska presidentvalet i Sverige skulle Obama antagligen få 80-90 procent av rösterna.

Denna utbredda vilja att det ska gå bra för Obama påverkar också medierapporteringen, som alltför ofta – felaktigt  – ger en bild av att Obama leder stort i opinionen och därmed kommer att vinna. Trots att det är två helt olika saker. Och själva valet är först om sex månader.

Ta till exempel ett telegram (översatt från nyhetsbyrån Reuters) som TT skickade ut i går. Det publicerades även på DN.SE, med rubriken: ”Obama framåt i opinionen”.  Texten lyder:

”Stödet för USA:s president Barack Obama fortsätter öka i opinionsmätningarna. På en månad har Obamas ledning vuxit med sju procentenheter enligt en mätning från Reuters/Ipsos. Obama har nu stöd av 49 procent registrerade väljare mot 42 procent för republikanen Mitt Romney, med största sannolikhet motkandidaten i höstens presidentval.”

Som synes ger rubriken rättvisa åt artikelns innehåll. Men den undersökning som refereras är bara en enda av många. Och de flesta andra undersökningar pekar åt helt motsatt håll. Den bästa sammanställningen av flera opinionsundersökningar görs av Real Clear Politics. Enligt den senaste skiljer det bara två tusendelar mellan Obama (som har 46,2) och Romney (46,0). Och om man ska sätta en rubrik blir den: ”Obama bakåt i opinionen”. Tittar man på utvecklingskurvan det sista kvartalet kurvan så har Obamas tidigare ledning på 5-6 procent raderats ut.

Procentexercisen bortser också ifrån att USA:s president inte väljs av folkmajoriteten. Det är delstaternas elektorsröster som avgör. År 2000 fick Al Gore en 1/2 miljon fler röster än George W Bush, men det hjälpte inte.

Så det är inte konstigt att en rutinerad demokratisk valstrateg som James Carville (han ledde Bill Clintons framgångsrika valkampanj 1992) varnar sina partikamrater för att tro att det hela på minsta sätt är i hamn. På något sätt har demokraterna försjunkit ner i en självgod dvala, och det är livsfarligt. Tvärtom, ni måste vakna upp, manar Carville.
”Ni kan skjuta fem Usama bin Ladin, ni kan rädda 10 000 banker och 20 bilföretag, och till och med få igenom den mest omfattande lagstiftningen i USA:s moderna historia; men om folk inte tror att ni förstår hur de har det och slåss för deras intressen kommer de att kasta ut er från era poster på en nanosekund.”

WTC högst igen

Skrivet av Michael Winiarski 19:33, 30 april 2012 i kategori Allmänt

Varje gång jag besöker New York kastar jag ett öga mot nedre Manhattan för att se hur det går med bygget på Ground Zero. Det blir ett enda stiligt torn som ska ersätta tvillingskraporna som kollapsade efter terrordådet den 11 september 2001.

Några våningar högre har den nya skyskrapan blivit varje gång jag är i stan. Byggtakten har varit ungefär en våning i veckan.

Symboliskt nog ska höjden på det nya ”1 World Trade Center” till slut bli 1776 fot (efter årtalet för USA:s självständighetsförklaring), vilket motsvarar 541 meter. När det står klart år 2013, med 104 våningar, blir det USA:s högsta byggnad. Men bara om man räknar spiran ovanpå, annars kommer fortfarande Willis Tower i Chicago (före detta Sears Tower) att med sina 108 våningar att vara högst.

Men redan har tornet blivit det högsta i New York. Empire State Building, som tillfälligt återtog titeln 2001, är nu bara näst högst.

Även det är symboliskt, då det sammanfaller med ettårsdagen av att Usama bin Ladin – som låg bakom attacken mot USA – dödades av en amerikansk kommandostyrka i Pakistan.

Återstår att se hur mäktigt intrycket blir när tornet står klart. Perspektivet avgör. När jag kom farande från  New Jersey-sidan såg byggnaden dubbelt så hög ut som alla andra omgivande skyskrapor. Men från Brooklyn-hållet sticker den knappast upp ännu.

”Kriget mot kvinnorna” riskerar att slå tillbaka

Skrivet av Michael Winiarski 07:55, 13 april 2012 i kategori Allmänt, Barack Obama, Mitt Romney, Politik, Rick Santorum

Man vet att valkampanjen i USA har kommit igång på allvar när kombattanterna börjar överösa varandra med beskyllningar om att bedriva ”krig mot kvinnorna”.

Just kvinnofrågan brukar vara en paradgren för demokraterna, som nu har den superrike businessmannen Mitt Romney som ett sittande mål. Det var ännu enklare tidigare när Rick Santorum ännu fanns med i republikanernas nomineringsstrid. Santorums reaktionära uttalanden om att kvinnor inte bör yrkesarbeta och att preventivmedel är en dålig sak var som musik för den demokratiska valkampanjen.

De senaste veckorna har Obamas kampanj kunnat dra nytta av detta, och presidentens opinionsstöd bland kvinnliga väljare har dragit ifrån Romneys med tvåsiffriga tal, 54 mot 36 procent.

Men just då hände det som inte fick hända. Vapnet ”kriget mot kvinnorna” vreds, åtminstone tillfälligt, ur demokraternas händer. Det som inträffade var att den relativt okända demokratiska partistrategen Hilary Rosen gick till angrepp mot Mitt Romneys fru, Ann Romney. I direktsändning i CNN i onsdags kritiserade Rosen det faktum att den republikanske presidentkandidaten använde sin hustru som ”surrogat” och rådgivare i kvinnofrågor. Det bör han sluta med, menade Rosen, eftersom Ann Romney ”aldrig har jobbat en enda dag i sitt liv”.

Vad hon förmodligen menade var att fru Romney inte hade behövt förvärvsarbeta utanför hemmet, eftersom hon hör till den privilegierade finanseliten. Men det var inte det hon sade.

Hennes uttalande var inte bara fel i sak; att sköta ett hem och uppfostra fem pojkar är ett hårt arbete hur man än resonerar. Dessutom säger man bara inte så i Amerika. Att kritisera en ”stay-at-home-mom” – hemmafrun är helig – gränsar till politiskt självmord. Dessutom är Ann Romney allmänt omtyckt och respekterad; hon är inte bara fembarnsmor utan har haft bröstcancer och kämpat med en svår form av MS.

Det väntade ramaskriet kom omedelbart, kabel-tv babblade inte om annat det närmaste dygnet. Demokratiska fixare och Obama-kampanjmakare skyndade desperat för att reparera skadan.

Under tiden twittrade Ann Romney ett svar till Hilary Rosen: Jag valde att stanna hemma och fostra fem pojkar, och tro mig, det var hårt arbete:”

Rikets första dam Michelle Obama twittrade sitt avståndstagande: ”Varje mor arbetar hårt, och varje kvinna förtjänar att bli respekterad”.

När även självaste presidenten Barack Obama tog till orda förstod alla hur potentiellt förödande Rosens uttalande kunde vara för demokraterna. Obama försvarade Ann Romney, och sade att det inte finns något ”tuffare jobb än att vara mamma”.

Och den tidigare obskyra men nu plötsligt kända partistrategen Rosen kröp naturligtvis till korset: ”Som mamma vet jag att barnuppfostran är det hårdaste jobb som finns. Jag ber Ann Romney om ursäkt”.

Demokraterna lär knappast be om hennes tjänster under den närmaste tiden.

Demokrater för Rick Santorum i Michigan?

Skrivet av Michael Winiarski 21:20, 28 februari 2012 i kategori Barack Obama, Mitt Romney, Politik, Presidentval 2012, Religion, Rick Santorum

De två primärvalen i Michigan och Arizona är i full gång. Med en vecka kvar till en ännu mer avgörande omgång, Supertisdagen den 6 mars, är det en viktig indikator för fortsättningen. På grund av tidsskillnaden blir resultatet klart framåt morgontimmarna på onsdagen svensk tid.

Om sydstaten Arizona ser ut att bli en enkel match för Mitt Romney (där är till exempel 10 procent mormoner), så är det knivskarpt i den nordliga industri- eller rostbälte-staten Michigan. Vinst här är ett ”måste” för Romney, som är född i Michigan. Hans far George Romney var också guvernör där.

Både Romney och Rick Santorum, hans mer konservative utmanare om nomineringen, har in i det sista satsat på intensivt kampanjande i Michigan. Båda försöker framstå som allra mest konservativ.

Hittills har väl Santorum vunnit kampen om de kulturkonservativa, med sina utspel om att det är ”snobbigt” av Obama att ge alla amerikaner chansen att gå i college, att kvinnor ska stanna hemma, att preventivmedel ”är inte OK” och att president John F Kennedys tal om att kyrka och stat ska hållas isär får honom att kräkas. Oklart är om det till slut ger honom fler röster. Särskilt bland oberoende mittenväljare.

Ändå är det främst Santorum som försöker sträcka sig över partigränserna. En så kallad Super-PAC som stöder Rick Santorum har skickat ut ”robocalls”, massvis med automatiska telefonmeddeladen, till registrerade demokrater i Michigan och manar dem att rösta på Santorum – i det republikanska primärvalet. Skälet till att det går är att Michigan har ett ”öppet primärval”, där man inte behöver vara registrerad republikan för att få rösta.

På marginalen kan de demokratiska och oberoende väljarna, tror en del förståsigpåare, ge Santorum den push som ger honom segern i Michigan.

Men finns det verkligen demokrater som kan tänka sig rösta på Santorum? Ja de finns faktiskt, och består av två kategorier.

Dels de så kallade Reagan-demokraterna, som brukar beskrivas som vita arbetare med konservativa sociala värderingar (det var en grupp som hjälpte Ronald Reagan att bli president på 1980-talet).

Dels finns det ”riktiga” demokrater och liberaler, som vill ställa till djävulskap för republikanerna. Om Santorum vinner i Michigan fördröjer det Romneys – enligt många bedömares – oundvikliga nominering som republikansk presidentkandidat. Tanken är att ju längre det republikanska primärvalet pågår, med all inbördes smutskastning som nöter ner förtroendet för kandidaterna, desto bättre för Barack Obama, som helt slipper bli attackerad.

”Crossover-röstning” har inträffat förr; senast år 2000 då John McCain slog George W Bush i Michigan, hjälpte många demokrater till att få det resultatet.

Nervös Mitt tar hjälp av Ron

Skrivet av Michael Winiarski 01:32, 25 februari 2012 i kategori Allmänt, Barack Obama, Mitt Romney, Neokonservativa, Newt Gingrich, Politik, Presidentval 2012, Religion, Rick Santorum, Ron Paul

Med några dagar kvar till det viktiga primärvalet i Michigan (och Arizona) har en pressad Mitt Romney gått till rasande angrepp på sin huvudkonkurrent Rick Santorum. Vid ett valmöte i den lilla industriförorten Shelby utanför Detroit ifrågasatte Romney konservatismen hos Santorum.

- Han är en insider i Washington, och jag tror inte att hans agerande i senaten följde konservatismens principer, sade Romney, som använde samma angreppslinje i den sista tv-debatten i veckan.

Romney har inte det försteg han borde ha inför nästa veckas primärval i Michigan. Det är hans födelsestat, hans pappa var guvernör här, och en stat han ”måste” vinna.

Att Romney motsatte sig det statliga räddningpaketet till biljättarna GM och Chrysler, som båda nu går strålande, har inte direkt hjälpt honom.

Santorum ledde över Romney fram till för några dagar sedan, men sedan har Romney knappat in, och gått om. Båda republikanerna tävlar om att framstå som mest konservativ.

Annars har mycket på sistone handlat om president Barack Obamas påstådda ”krig mot religionen”, och där är de republikanska kandidaterna ganska ense.

Det är inte helt lätt att använda ekonomin som vapen mot Obama, eftersom en tydlig, om än svag uppgång är på väg. Men det finns ett stort hot mot Obama: det höjda oljepriset, som amerikanerna känner av vid bensinpumpen. Republikanske talmannen John Boehner har instruerat sina partivänner att använda bensinpriset som argument mot demokraterna.

Ändå ägnar de republikanska kandidaterna mycket kraft på kulturkrig i så kallade sociala frågor. På det området är katoliken Rick Santorum den i särklass mest aggressive. Santorum har till skillnad från mormonen Romney inget ”liberalt” bagage i dessa frågor, och han kommer med ständigt nya uttalanden: han är kategoriskt mot alla aborter, mot alla preventivmedel, han anser att klimatfrågan är en ”bluff”, han har sagt att Obama inte hämtar sin tro ur Bibeln. Och nu har det framkommit att han för några år sade att ”Satan har tagit sikte på USA”.

Det blev för mycket till och med för den konservative radioprataren Rush Limbaugh, som begärde ett klargörande av Santorum. Enligt Limbaugh riskerar Santorum att framstå som en religiös knäppgök, så han måste ta itu med frågan.

Även om Santorum för många är väl fanatisk, tycks det inte ha skadat honom speciellt bland de republikanska väljarna. Enligt en sammanställning av de senaste nationella opinionsmätningar leder Santorum före Romney med 5 procent.

I Arizona och Michigan, där primärval hålls den 28 februari, är det jämnare. I Arizona leder Romney knappt, medan han ligger i princip lika med Santorum i Michigan.

Ett skäl till att Romney knappat in på Santorum är hans välfyllda kampanjkassa. Enbart i januari har han bränt över 30 miljoner dollar, främst på tv-reklam, vilket är mer än dubbelt mot vad rivalerna Santorum, Newt Gingrich och Ron Paul tillsammans har gjort av med.

En annan fördel för Romney på sikt är att han har ett surrogat i Ron Paul. Den 76-årige kongressledamoten framstår allt mer som en  bundsförvant till Romney, och han har i Michigan gått ut i breda tv-attacker mot Santorum för att denne under sin tid i kongressen ska ha röstat för olika stora statsutgifter. Han kritiserar dock aldrig Romney, och i tv-debatten svarade han för de giftaste nålsticken mot Santorum som han kallade för en ”fejk”.

Alliansen mellan den mest konservative (Paul) och den mest liberale (Romney) i racet ser udda ut. Men de kan ha nytta av varandra. Alla vet att Ron Paul inte kan vinna nomineringen. Han kan däremot samla på sig en hel del delegater, och kan sedan ”överlåta” dem åt Romney mot att få en framträdande roll vid partiets konvent i augusti.

Panik i partiet – igen

Skrivet av Michael Winiarski 07:19, 21 februari 2012 i kategori Allmänt, Barack Obama, Mitt Romney, Politik, Presidentval 2012, Rick Santorum

Kan det vara så att Rick Santorum, som nu sveper fram i ledningen i det republikanska primärvalet, håller på att gräva ner sig djupt i ett moraliskt råtthål för sig själv och partiet?

Det befarar många republikaner, som verkar allt mer panikslagna för att den förre senatorn från Pennsylvania ska vinna partiets nominering. Hans nationella opinionsledning över Mitt Romney bara ökar. Även i Michigan, Romneys hemstat, leder Santorum. Där är det primärval den 28 februari.

Om Santorum vinner kan republikanerna glömma alla tankar på att besegra Barack Obama i höstens val, fruktar de. Skälet är att Santorum allt mer framstår som extrem i sociala moralfrågor. I Fox News Channel varnar kommentatorer för att Santorum har hamnat i en fälla, inte av egen kraft, utan gillrad av demokraterna och ”main stream media”. I stället för att fokusera på det väljarna vill höra, jobben och ekonomin, ägnar han sig åt det som brukar betecknas som ”sociala frågor”, det vill säga ifrågasättande av beprövad vetenskap till förmån för en religiöst grundad samhällsuppfattning.

Och Santorum har de senaste dagarna har kläckt ur sig en serie omdiskuterade påståenden:

* ”Fosterundersökningar leder till fler aborter” – ett påstående som läkarexpertis ifrågasätter.

* ”Den globala uppvärmningen är en bluff”.

* ”Om jag blir president ska jag satsa på kolindustrin”.

* ”Preventivmedel är inte OK”.

* ”Barack Obama stödjer en bluffartad teologi, inte en teologi grundad på bibeln”.

Även den mer egensinnige fastighetsmiljonären Donald Trump – sedan en tid en supporter till Mitt Romney – har reagerat. Nu har han sagt att Santorums framgångar i primärvalet får det att vattnas i munnen på demokratiska kampanjmakare.

Så vad händer om Mitt Romney åker på stryk i sin hemstat Michigan? Och en – ur det republikanska etablissemangets synpunkt – icke valbar Santorum nomineras?

Vinner inte Romney i sin egen stat är han slut, säger en anonym republikansk senator till tv-stationen ABC: ”Om Romney inte vinner i Michigan måste partiet leta upp en ny kandidat”.

I så fall är partiet tillbaka vid ruta ett. Och då handlar det om att övertala en valbar person, troligen någon av de många republikaner som valde att inte kandidera – eller redan tidigare tackade nej. De namn som nämns oftast är Mitch Daniels, guvernör i Indiana, Chris Christie, guvernör i New Jersey, eller….Jeb Bush, före detta guvernör i Florida (och yngre bror till George W).

Det är för sent att kasta sig in i primärvalet nu, de flesta delstater har stängt dörren till valregistrering. Men om ingen av de nuvarande kandidaterna får en majoritet av delegaterna när primärvalsäsongen är slut i juni är det enda som i så fall återstår är att kandidaten nomineras under partiets konvent i Tampa i slutet av augusti. Senast det skedde i det republikanska partiet var 1976, då Gerald Ford, sittande president, knappt vann nomineringen över Ronald Reagan.

Santorum: Kvinnor är ju så känslomässiga

Skrivet av Michael Winiarski 07:16, 11 februari 2012 i kategori Allmänt, Barack Obama, Mitt Romney, Newt Gingrich, Rick Santorum, Ron Paul

Tusentals amerikanska konservativa har de senaste dagarna samlats i Washington för något som kallas för CPAC (Conservative Political Action Conference), en årlig tillställning. Det är valår i år, och därför uppträder presidentkandidaterna Mitt Romney, Rick Santorum och Newt Gingrich på mötet i Wardman Marriott Park Hotel (bara Ron Paul håller sig borta).

De tre närvarande skulle testa entusiasmen bland de konservativa gräsrötterna. Det gick väl….så där.

Romney bedyrade gång på gång hur konservativ han är, inte en ”medkännande konservativ” som George W Bush kallade sig, utan en ”strängt konservativ”, vad det nu betyder. Lite tillkämpat lät det, men man kan förstå att han har mycket liberalt bagage att kämpa med. När han drev sin valkampanj för att bli guvernör i Massachusetts 2002 gjorde han det som moderat och icke-konservativ.

Inte att undra på att Romney har stora problem med att framstå som autentisk. Och att applåderna var mer artiga än entusiastiska.

Gingrich berättade om hur han skulle bedriva en ”folkets kampanj”, till skillnad från vissa medtävlare (läs Romney) som har väldigt mycket pengar. Och så hade han förstås har ett konservativt ”dream team” på sin sida. Han räknade upp några namn som ingår i laget: Rick Perry, Herman Cain och Todd Palin (gift med Sarah)….

Inte heller här steg det något jubel. Två havererade kandidater och en make till en havererad kandidat låter inte som någon dröm.

Santorum, uppstickaren i det republikanska nomineringsracet, har hela veckan kunnat sola sig i glansen av sin trippelseger i tisdagens nomineringsval i Minnesota, Missouri och Colorado. Han har plötsligt börjat få in pengar – 3 miljoner dollar på tre dagar – till sin kampanj. Dessutom stiger han i opinionsmätningarna. Enligt den senaste (från Fox) har han på några dagar ökat från 17 till 30 procent, medan Romney har gått ner från 35 till 30. Och Gingrich har rasat från 26 till 16.

Det ser lovande ut för Santorum, som uppenbarligen har lyckats fånga de mest socialt konservativa bland republikanerna med sitt budskap. Och gensvaret i publiken var varmt.

Å andra sidan har Santorum ett problem bland sådana som inte dök upp på CPAC: moderata republikaner och oberoende väljare. Det kan visa sig förödande om han skulle bli nominerad som presidentkandidat, för utan de grupperna går det inte att vinna ett presidentval.

Särskilt med kvinnorna – majoriteten av väljarna – kan det bli problematiskt. Ska man uttrycka det milt är han inte någon jämställdhetsivrare.

Härom dagen meddelade Pentagon att kvinnor i försvaret kommer att kunna ha en mer framträdande roll i strid än tidigare. Det tyckte Santorum inte var någon bra idé, enligt vad han sade till CNN: ”Det kan innebära en mycket äventyrlig situation, eftersom de kan komma att göra saker som inte ligger i uppdragets intresse eftersom andra typer av känslor kan vara inblandade…jag tror att det förmodligen inte är gynnsamt för uppdraget”.

Jo, kvinnor är ju så känslomässiga. De är bättre på att vara hemma med barnen.

Men här är han ute på minerad mark. Och han har trampat på minor förr. Det var 2005 han sade att kvinnor som arbetar utanför hemmet gör så för att de har influerats av radikal feministisk ideologi som ser ned på kvinnor som stannar hemma: ”Tyvärr har den propagandakampanj som inleddes på 1960-talet slagit rot, och de radikala feministerna lyckades med att undergräva den traditionella familjen och övertyga kvinnor om att yrkesmässiga framgångar är nyckeln till lycka”.
Santorum var den gången senator från Pennsylvania, och kampanjade för återval. Men strax efteråt förlorade han med rekordsiffror mot en demokrat  och åkte ut ur senaten.

De republikaner som ska nominera partiets kandidat har anledning att fråga sig hur stark dragningskraft en sådan attityd har på kvinnor, eller för del delen män, år 2012?

Svarte riddaren vägrar ge sig

Skrivet av Michael Winiarski 18:37, 5 februari 2012 i kategori Allmänt, Mitt Romney, Newt Gingrich, Politik, Religion, Rick Santorum, Ron Paul

Nu har den republikanska primärvalssäsongen gått in i en lugn fas. Mitt Romneys valmaskin tycks stadigt tuffa på mot en nominering, men på grund av att över hälften av årets nomineringsmöten och primärval ger en proportionell fördelning av delegater till partikonventet i augusti, kommer det att dröja en bit in på våren innan någon har säkrat en majoritet av delegaterna.

Newt Gingrich ger inte upp, trots att Nevada blev den andra förlusten i följd mot Romney. Han hoppas på en mirakulös vändning vid supertisdagen den 6 mars, då flera av de 11 delstaterna som har val då är mer gynnsamma för honom. Lagom till Texas den 3 april räknar han med att ha hunnit i kapp Romney i delegaträkningen.
Många tycker annars att loppet borde vara kört för Gingrich. Men han har svårt att ta in det och vidhåller trotsigt att han minsann kommer att bli republikanernas presidentkandidat i höst. En skämtare har jämfört Gingrich med The Black Knight i filmen Monty Python and the Holy Grail, som vägrar att ge sig trots att han fått både armar och ben avhuggna: ”oh come back here you yellow bastards! I’ll bite ur legs off…!” ropar Svarte riddaren/Gingrich till den Gröne riddaren/Romney.

*
Ron Paul kör sin egen kampanj, fick över 18 procent i Nevada, och han spelar inte riktigt på samma plan som de andra.  Ingen, inte ens han själv, tror att han blir nominerad. Han är ute efter att samla så många delegater som möjligt för att hålla sig kvar i racet ända fram till konventet i augusti, allt i syfte att kunna propagera för sina hjärtefrågor: mindre regeringsmakt, mindre krig och en fri marknadsekonomi.

*
Långt efter halkar Rick Santorum, många värdekonservativas sista hopp (när icke-pålitliga konservativa som Romney och Gingrich dominerar primärvalsstriden). Nu fick han bara 11 procent i Nevada. Det finns många skäl till det: ett är att han förmodligen är lite väl fanatisk för att nå ut till en bredare grupp moderata republikanska väljare. Kanske många av dem är måna om att USA ska moderniseras och utvecklas som ledande kunskaps- och industrination, men anar att det inte ligger Santorum så varmt om hjärtat.
Ta till exempel hans syn på högre utbildning, som han betraktar som ett hot mot USA:s unga generation. Det är bättre att fler stannar vi gymnasie- eller yrkesutbildning; då skyddas de från att utsättas för vänsterns sekulära ideologi. Detta populistiska, kunskapsfientliga tema jag har hört Santorum ta upp flera gånger. Vid ett möte i Naples, Florida, i förra veckan påstod Santorum att vänstern använder universiteten för att indoktrinera unga människor – allt i syfte att befästa sin maktställning:

”Vi har, tyvärr, förlorat vår nöjesindustri, och även vår högre utbildning. Inte att undra på att president Obama vill att varje unge går i college. Den indoktrinering som förekommer på amerikanska universitet är en av nycklarna för att behålla makten i Amerika…om man undervisade i judeo-kristna principer på dessa universitet skulle de bli berövade varenda dollar. Om de lär ut radikal sekulär ideologi får de allt tänkbart statligt stöd. Därför att 62 procent av dem som börjar college med en övertygad tro går ut utan tro.”

Gubben i månen

Skrivet av Michael Winiarski 06:46, 27 januari 2012 i kategori Allmänt, Barack Obama, Michele Bachmann, Mitt Romney, Newt Gingrich, Politik, Presidentval 2012, Ron Paul

Mitt Romney har skaffat sig en ny debattcoach. Ingen mindre än Michele Bachmanns avlagda. Det coachen inte lyckades uppnå med Bachmann (som sjönk som en sten efter flera bleka debattinsatser) verkar ha fungerat med exguvernören i Massachusetts.

Det märktes i nattens tv-sända debatt i Jacksonville, Florida, den sista i ”solskensstaten” före primärvalet på tisdag.

Romney, som har snappat efter luft efter förlustchocken i South Carolina i förra veckan, gjorde en strong insats och det verkar plötsligt som om han är tillbaka som ”frontrunner”. Han har vänt sin kräftgång och ligger nu åter etta i de sammantagna opinionsmätningarna i Florida, klart men knappt före Gingrich.

Vad har hänt?

För det första har Romney till slut samlat ihop sig. Nu gick han till aggressiv attack, medan Gingrich inte lyckades stå emot på ett övertygande sätt. Gingrich kallade Romney för den mest invandrarfientliga kandidaten, men Romney avvisade anklagelsen som ”motbjudande”.

Gingrich framstod bitvis som närmast stukad, och framhöll lite udda saker som att han är den naturlige arvtagare till den konservativa ikonen Ronald Reagan (av republikaner avgudad president 1981-1989). Gingrich vill också grunda en permanent koloni på månen inom åtta år. På det högg Ron Paul, som föreslog att man kunde skicka några politiker dit.

Romney lyckades också bättre än tidigare stå upp för sina mångmiljoninkomster. Han fick med sig publiken på att hans framgångar i affärslivet har varit bra för landet. Hans mumlande icke-svar på skattepropåerna i förra veckan tycks vara glömda.

Det var stark debattskicklighet som lyfte Gingrich, men det kan också bli så att debatterna också sänker honom.

Ett annat skäl till att Gingrich har tappat lite av det momentum som han hade med sig från South Carolina kan vara att många kvinnor tycks ha fått avsmak för honom – lite senkommet kan förra veckans uppmärksamhet kring hans exhustrus avslöjanden om hans önskan om ett ”öppet äktenskap” ha fått effekt.

Avgörande kan också vara att så många ledande republikaner tar avstånd från honom, särskilt de många fiender han skaffade sig när han var talman i representanthuset på 1990-talet. Många kallar honom för ”nyckfull” och ”odisciplinerad”, snarare än konsekvent konservativ.

För ett ögonblick blundade de och såg scenen för sin inre syn: Newt och Callista i Vita huset.

Ouch.

Efter Gingrichs uppgång i förra veckan började många med viss fasa föreställa sig att denne man verkligen skulle kunna vara USA:s överbefälhavare med fingret på kärnvapenknappen.

Några som verkar vara särskilt panikslagna över detta perspektiv är det republikanska partimaskineriet. Liksom ultrakonservativa Wall Street Journal, där flera kolumnister börjar ge upp hoppet. Slaget står mellan två ”losers”, Gingrich och Romney, klagar en. En annan varnar för att deras inbördes brutala ömsesidiga förintelsetaktik kan skada republikanerna illa.

Vad de mest fruktar är att en Gingrich-nominering betyder att republikanerna kan glömma en seger över Barack Obama i höstens presidentval.

10 tidigare inlägg