Paus och ny bok

Skrivet av Martin Gelin 16:30, 21 mars 2012 i kategori Mitt Romney, Obama, Republikanerna, Utrikespolitik, Valet 2012

Jag har tagit bloggpaus för att skriva klart min bok, ”Den amerikanska högern”, som ska komma ut senare i år.

Det är en bok om den konservativa rörelsen i USA och om republikanernas utveckling sedan 1950-talet.
Jag har gjort research för den i fem år, gjort hundratals intervjuer, varit inneboende hos konservativa gräsrotsaktivister i Texas och West Virginia och läst alldeles för många böcker om Ronald Reagan och William F Buckley, men nu börjar jag, till slut, närma mig ett färdigt manus.

Här i DN skrev jag nyligen om en annan bok om republikanernas utveckling, från George Romney till Mitt Romney.
Här skriver även David Frum och Reihan Salam om samma bok.

Jag pratade nyligen om Obamas omvalskampanj i P1 Morgon.

Jag gästbloggar även sporadiskt hos Utrikespolitiska Institutet under våren.

Följ mig gärna på Twitter tills vidare.

Tidigare i år träffade jag Mitt Romney i South Carolina:

Vad händer i Iowa? Frågor och svar.

Skrivet av Martin Gelin 18:03, 2 januari 2012 i kategori Mitt Romney, Republikanerna, Rick Perry, Rick Santorum, Ron Paul, Valet 2012

Jag har varit i Sverige en vecka över julen och följde då bara den republikanska primärvalskarnevalen med ett halvt öga. Därmed missar man lätt de ögonblickssnabba skiften som präglar valdynamiken i USA. Det kan vara både bra och dåligt. Dåligt, eftersom sådana skiften ibland är avgörande. Bra, eftersom de oftast inte är det.

När jag kom tillbaka till USA hade jag exempelvis inte riktigt upplevt vidden av det som amerikansk press nu kallar den värdekonservative Rick Santorums ”svallvåg” i Iowa. Jag har aldrig tagit Santorum på allvar som kandidat, och har svårt att göra det även nu. Men han kan mycket väl vinna Iowa, om man tror de senaste opinionsmätningarna och Santorums eget laserfokus på delstaten. Han har besökt samtliga 99 distrikt i Iowa. Jag intervjuade honom där i somras och det råder inget tvivel om att hans budskap går hem bland konservativa väljare på Iowas landsbygd.
Men jag tror inte att han har någon seriös chans mot Romney.
Varför inte? frågar @carlmelin på twitter.
Dels har Santorum en svag kampanj, med lite pengar och en fjuttig fältorganisation. Dels kommer han inte att kunna attrahera några andra än den lilla, inflytelserika, men inte ensamt avgörande gruppen av evangelikala väljare som nu ger honom en skjuts i Iowa.

Hans argument för att kunna besegra Obama är inte heller särskilt starkt efter att han förlorade sitt senaste val, om ett senatsäte i Pennsylvania, med 18 procentenheter mot en svag demokrat.

De två ”icke-Romneys” som jag trodde mer på under 2011, Pawlenty och Perry, hade fördelen att de både attraherade värdekonservativa och ”business Republicans”. Santorum gör inte det. (Sen ska man kanske inte glömma hans inte helt obetydliga Google-problem).
Men sannolikt kan han få något slags Huckabee-liknande skjuts om han vinner Iowa, och därmed hålla sig kvar i valet någon månad till och till sist kanske få ett eget progam på Fox News, eller något sådant.
Så här ser Santorums ”svallvåg” ut i en nationell kontext. Han är alltså det bruna näst längst ner, strax ovanför Huntsman:

Iowa är ett av de svåraste valen i USA att förutspå. 40 procent av väljarna säger att de inte bestämt sig än och på Fox News förutspår man att det mycket väl kan sluta helt annorlunda än i någon opinionsmätning.
Pålitlige Nate Silver säger att det i stort sett är dött lopp mellan Romney och Ron Paul.
Roger Simon, erfaren politisk kommentator, förutspår att Romney vinner Iowa, och att primärvalet därmed är över innan det ens har börjat.
En tweet från PPP, som gör envisa opinionsmätningar i Iowa, sammanfattar vad många kunniga politiska tyckare i USA säger just nu:

***
Mitt Romneys son Tagg tweetar en bild på Mitt som handlingskraftigt fixar en läcka på kampanjbussen, med kommentaren ”Typiskt pappa”.
Mitts yngre son Matt var inte lika on message när han i ett tal i förra veckan påstod att Obama inte är född i USA.
En tydlig illustration av för- respektive nackdelarna med att släppa en del av kontrollen över sin kampanj till släktingar eller volontärer.

***
En intressant och potentiell ”game changer” i presidentvalet: Gary Johnson verkar ha allvarliga tankar på att ställa upp som kandidat för The Libertarian Party. Eftersom Johnson, som först kandiderade som republikan, mest skulle ta väljare från den republikanska kandidaten skulle det sannolikt innebära att Obama vann New Mexico (där Johnson var populär guvernör) och kanske även näraliggande Colorado, Arizona och Nevada, och därmed presidentvalet.

Romneys vision: USA är ett företag som behöver styras upp

Skrivet av Martin Gelin 15:18, 26 december 2011 i kategori Mitt Romney, Valet 2012

Med en dryg vecka kvar till valet i Iowa, och New Hampshire veckan därpå, lanserar Mitt Romney ett nytt led i sin kampanj, där han framställer sig som ett slags effektiv pragmatiker. Hans löfte i den nya reklamfilmen ”Conservative agenda” är en välbekant rad från kampanjtalen under hösten, där han lovar att göra “government simpler, smaller and smarter”.
USA presenteras som ett ineffektivt företag, som den klipska konsulten Romney kan styra upp:

Möjligen kan det vara ett hyfsat effektivt budskap i en tid då förtroendet för staten är väldigt lågt. Men det är också en aning kyligt. När amerikaner väljer president vill de inte bara ha en revisor, utan de vill ha någon som kan få dem att känna sig bättre. Däremot kan budskapet säkert fungera för att skapa en kontrast mellan Romney och mer doktrinära ideologer som Gingrich och Ron Paul.
De ekonomiska idéer som Romney presenterar, och synen på skuld som omoralisk, rimmar dock med hans bredare vision, som delvis präglats av hans religion (vilket jag skrev om i mitt reportage från Utah i somras).

En lustig detalj: tio sekunder in i filmen syns ett klipp där Romney pratar med en ung man och en äldre kvinna på en diner:

Klippet är taget från Blake’s Restaurant i Manchester, New Hampshire, i början av juni. Jag var där och stod precis bredvid, hörde hela samtalet. Paret är inga Romney-supportrar, utan de är båda demokrater.
Mamman bodde i Michigan, hennes son var uppvuxen där men bor nu i Boston, så de pratade om Mitts pappa George Romney, som var guvernör i Michigan.
Jag tog den här bilden när jag stod bredvid deras bord:

Havels råd till Obama

Skrivet av Martin Gelin 21:33, 20 december 2011 i kategori Obama, Valet 2012

New York Times är en av många amerikanska tidningar som i dödsrunan över Václav Havel nämner hans möte med Obama häromåret:

”At their meeting in March 2009, Mr. Havel warned of the perils of limitless hope being projected onto a leader. Disappointment, he noted, could boil over into anger and resentment. Mr. Obama replied that he was becoming acutely aware of the possibility.”

Det här är en vanlig synpunkt från kloka människor: att de förhoppningar som projicerades på Obama riskerade att vändas till besvikelse. Alla sade detta 2008 och de senaste årens politiska sörja i USA kan ge intryck av att bekräfta det.
Men detta är också ett slags truism – ”akta dig för att väcka för höga förväntningar” – som inte är särskilt användbar politiskt eller praktiskt.
Man måste fråga sig vad Obama kunde ha gjort i stället?
Borde han ha fört en mindre inspirerande kampanj, som undvek att mobilisera den högsta andelen unga och svarta väljare i USA:s historia?
Eller borde han bara ha varit en raktigenom magisk president som genomförde precis allt han lovade?

Obamas problem är två, väldigt konkreta hinder:
Dels är presidentämbetet inte så mäktigt som folk inbillar sig att det är.
Dels har kongressen varit helt omöjlig att jobba med. Det beror dels på korrupta demokrater, dels på bångstyriga republikaner som vägrat kompromissa ens med moderata, till och med konservativa, lagförslag.

Inget av dessa problem kan lösas med att Obama har en omvalskampanj där han uppmanar folk att sluta projicera sina förhoppningar på honom.

Det är så alla presidenter har vunnit val i USA. Det är det enda sättet att regera på i USA.
Utan myter, fantasier och stundtals orealistiska förhoppningar skulle USA inte kunna hålla ihop.

Jag kan på rakt arm bara minnas en enda president som kampanjade på en mer nykter, realistisk agenda: Adlai Stevenson. Så här gick det för honom:

Man bör kanske också nämna Jimmy Carters ”malaise”-tal, där han ställde en i stort sett korrekt diagnos av USA:s problem. Det anses vara ett av de mest katastrofala talen av en president i USA:s historia.

Korta tankar om Christopher Hitchens

Skrivet av Martin Gelin 08:32, 16 december 2011 i kategori Americana

Jag satt i en taxi hem från den republikanska presidentkandidaten Ron Pauls kampanjhögkvarter i New York, där jag tittat på republikanernas TV-debatt i Iowa i sällskap med ett hundratal unga libertarianer, när jag möttes av beskedet att Christopher Hitchens har lämnat oss.

Hitchens hade fel om vissa saker – Irak-kriget; den missförstådda men ändå bångstyriga artikeln om kvinnor och mäns humor – men han hade också rätt om väldigt mycket.
Som skribent var det få som inspirerade mer.

Byliner har samlat 144 mer eller mindre klassiska Hitchens-artiklar.

Slate har gjort ett urval av hans magasinjournalistik.

Christopher Buckley har skrivit en minnestext om Hitchens i The New Yorker.

Min spontana reaktion var att börja fundera på bristen av personer som liknar Hitchens i dagens offentliga politiska debatt i USA.
Det här klippet sammanfattar på många sätt kontrasten mellan Hitchens och just det politiska samtal som exempelvis fördes i kvällens republikanska debatt på Fox News.
Det här råkar handla om pastorn Jerry Falwell, som Hitchens inte hade mycket snällt att säga om, men det skulle lika gärna ha kunnat handla om vad som helst, eller vem som helst, som varit moraliskt tveksamt i USA de senaste decennierna.

Tre ord som kan avgöra USA-valet

Skrivet av Martin Gelin 04:46, 15 december 2011 i kategori Valet 2012

I onsdags morse var jag på en paneldiskussion på American Enterprise Institute i Washington, där man diskuterade det kommande presidentvalet.
Bland de medverkande var Michael Barone – en veteran på den politiska scenen i USA; man kan kalla honom ett slags konservativ Sören Holmberg – och Norman Ornstein, en av de klokare farbröderna på den annars bitvis världsfrånvända tankesmedjan AEI (senast jag var där sade deras husexpert på klimatfrågor att vi inte behöver oroa oss för denna påstådda kris, då den ”inte kommer att ha några märkbara konsekvenser de närmaste 500 åren”).

Ornstein sade en del anmärkningsvärda saker. Bland annat ansåg han att sannolikheten för en brokered convention för republikanerna – det vill säga, att man inte har enats om vem partiet bör nominera som presidentkandidat när man håller partikonvent i Florida i augusti 2012 – är relativt hög.
Figurer som Chris Christie, Mitch Daniels och Jeb Bush (som tydligen börjat göra smygundersökningar i New Hampshire för att avgöra sitt eventuella stöd) diskuterades som potentiella sista minuten-namn.

Slutsatsen man kan dra av det är förstås att konservativa väljare inte är särskilt nöjda med sina nuvarande alternativ. Stödet för Romney är stabilt men svagt. Stödet för Gingrich är impulsivt och kan försvinna i ett nafs. Ron Paul kan mycket väl vinna i Iowa, tack vare sin eldiga gräsrotsorganisation, och därmed röra till läget rejält.
Republikanernas svaghet innebär alltså att Obamas chanser att bli omvald är bättre än de borde vara med de risiga ekonomiska förutsättningarna.
Som demokratiska strategen Paul Begala uttryckte det häromveckan: ”varje gång jag ser på ekonomin tror jag att Obama inte kan vnna, varje gång jag ser på republikanerna tror jag att Obama inte kan förlora”.

Men enligt Norman Ornstein kan Obama förlora valet ändå, om krisen i Europa förvärras. ”De två ord som kan avgöra valet är inte Romney eller Gingrich, utan Angela och Merkel”, sade Ornstein.

Det mesta tyder på att den amerikanska ekonomin har ett hyfsat 2012 framför sig. En tillväxt på 2-3 procent är en vanlig prognos för nästa år.
Kollapsar euron lär det däremot se betydligt dystrare ut – för hela USA och därmed även för Obama.

Det tredje ordet som kan avgöra presidentvalet? Kennedy.
Inte någon demokrat ur Kennedy-klanen, utan Högsta Domstolens Anthony Kennedy, som kan bli den avgörande rösten när HD nästa sommar ska fatta beslut om huruvida Obamas sjukvårdsreform strider mot USA:s konstitution. De fyra konservativa domarna kommer sannolikt rösta ja. Om även Kennedy – som ofta är HD:s swing vote – röstar ja är det ett stort nederlag för Obama och kan avsevärt minska hans chanser att bli omvald.

Det skulle i sådana fall bli den första gången sedan presidentvalet 2000 då Högsta Domstolen mer eller mindre bestämmer vem som ska bli president i USA.

Det kan alltså vara så att Obama gör allt mer eller mindre rätt de kommande elva månaderna, men förlorar ändå, på grund av Merkel och Kennedy.

Frågor från läsare om Newt, Romney och resten av primärvalet

Skrivet av Martin Gelin 23:49, 11 december 2011 i kategori Demokraterna, Frågor & Svar om USA-valet, Herman Cain, Michele Bachmann, Mitt Romney, Republikanerna, Rick Perry, Valet 2012

Det märks att intresset i Sverige inför nästa års amerikanska presidentval börjar öka.
Jag får många frågor på framför allt Twitter, men även på mail, om USA-valet. Tänkte att det är lika bra att jag delar med mig av några av dem här och gör mitt bästa för att svara på dem.
Ni får gärna ställa fler frågor på Twitter: @M_Gelin eller
e-post.

”Varför har Newt plötsligt blivit så populär?” mailar signaturen Andreas.
Det beror på att de som inte är nöjda med Mitt Romney har slut på alternativ. Det är framför allt en stark grupp av värdekonservativa väljare, som inte riktigt litar på Romney. De började med att samla sig bakom Mike Huckabee och Sarah Palin förra året. När det visade sig att ingen av dem ställde upp i valet har de i tur och ordning fastnat för Donald Trump, Michele Bachmann, Herman Cain och Rick Perry (som jag trodde skulle bli det mest seriösa alternativet till Romney, fram till hans katastrofala debattframträdanden).
Newt är lite oväntad som alternativ till Romney eftersom han inte är lika doktrinärt konservativ som de tidigare alternativen, men hans retorik och temperament kan få honom att framstå som väldigt konservativ. Det republikanska partiet har också rört sig så långt till höger de senaste åren att det är svårt att kalla varken Gingrich eller Romney för moderata, eller ”Rockefeller-republikaner”, som är den traditionella termen för moderata republikaner (efter den pragmatiska New York-guvernören och vicepresidenten Nelson Rockefeller).
David Brooks skrev en bra krönika om Newt och Romney här.

@niclasjonsson frågar på Twitter:
Är det sant att Newt anses vara favorit i presidentvalet? Kan Obama förlora mot Newt?
TT påstår här att Gingrich är favorit att vinna primärvalet. Det är oklart för mig vad de grundar det på.
Jag skulle fortfarande säga att Romney är favoriten. Han har en mycket mer kompetent kampanj, med många av USA:s bästa strateger och erfarna rådgivare som har trovärdighet inom de tunga frågorna om ekonomi, utrikespolitik och näringspolitik. Han har mest pengar och en fungerande nationell fältorganisation.
Hos bettingsajten Intrade, som tenderar att vara överkänslig för snabba förändringar och hype (de hade ett tag Herman Cain som favorit framför Romney), får Romney fortfarande bättre odds än Newt.

Men Romney behöver justera sin strategi om han vill hämta ikapp Newts ledning i opinionsmätningarna i många av de tidiga primärvalsdelstaterna.
Som det ser ut nu kan Newt mycket väl vinna i Iowa, vilket enligt opinionsanalytikern Nate Silver kan ge en skjuts på upp till 7 procent i det följande primärvalet, i New Hampshire – vilket i sådana fall kan innebära att Newt har en chans att vinna även där. Jag tror inte att han kommer att göra det. Republikaner tenderar att rada upp sig bakom det ”säkra” alternativet när det väl gäller, och det är fortfarande Romney.
Sedan är det mycket som ska till för att Obama skulle förlora mot Newt. I de opinionsmätningar som gjorts – som dock inte är särskilt trovärdiga så här långt i förväg – leder Obama med 10-12 procent i många vågmästardelstater.

@annahard frågar också om Newt och Romney: Har Romney gjort paus i sin kampanj? Vem tror du tar hem GOP:s nominering?, apropå ett uttalande från Obamas rådgivare David Axelrod om att ”Romney campaign is stalled. He represents the martini wing of GOP. Tea Party just not buying it”.
Axelrod syftar på att Romneys kampanj trampar vatten. Han har svårt att komma över 25 procents stöd i mätningarna bland republikaner och har svårt att vinna de mer populistiska och värdekonservativa Tea Party-entusiasterna.
Jag tror som sagt ändå på Romney. Men det trodde jag å andra sidan 2008 också, och då blev det som bekant McCain.
Det här klumpiga debattögonblicket från i lördgs kväll kommer knappast att hjälpa Romney:

@leoabrahamsson föreslår att vi inför en hashtag för amerikansk politik på svenska, #ampol eller #USApol. Jag uppmuntrar härmed det initiativet för alla som är intresserade.

Till sist frågar @wintervintage på Twitter: ”Vore trevligt om du skrev en bok om nästa presidentval också, please?”
Det är inte omöjligt, men först kommer min bok om den konservativa rörelsen i USA, ”Den amerikanska högern”, som ska vara ute sent våren 2012.

***
Jag ska försöka svara på frågor här åtminstone en gång i veckan under 2012 så skicka gärna era funderingar.

Är Mitt Romney lika politiskt begåvad som Clinton och Reagan?

Skrivet av Martin Gelin 07:35, 1 december 2011 i kategori Mitt Romney, Valet 2012

Sedan 1932, då Franklin D Roosevelt besegrade Herbert Hoover, har det i princip bara hänt två gånger att en utmanare vunnit över en sittande president i USA. När Reagan vann över Carter 1980 och när Clinton vann över George Bush 1992 (Carter besegrade förstås även Gerald Ford, en sittande president, 1976, men med tanke på hur kort tid Ford suttit, och hur lågt stödet för republikanerna generellt var efter Watergate, är det ett tydligt undantag).
Detta betyder att det är ganska svårt att vinna över en sittande president. Reagan och Clinton var två av de skickligaste kampanjpolitikerna i USA:s historia.
Är Mitt Romney lika begåvad som dem? Hittills har jag varit ganska imponerad av Romneys smidiga och välskötta kampanj, och av hans egen budskapsdisciplin. Men i dag snubblade han ordentligt i en intervju med den i vanliga fall sympatiskt inställda reportern Bret Baier på Fox News, som råkade begå journalistik när han ställde ett par komplicerade frågor till Romney:

Man ska inte göra en höna av en Fox-intervju, men det här är första gången som Romney framstår som sårbar under den här hösten. Den relevanta frågan man bör ställa sig är: vad betyder det för Romney om han förlorar stödet, eller åtminstone får nöja sig med ambivalent stöd, från Fox News framöver, vilket i sådana fall även sannolikt är ett slags termometer för det konservativa etablissemangets åsikter?

Jag tror fortfarande att Romney har goda chanser att vinna över Obama.
Men hans problem problem med de konservativa kärnväljarna verkar i stort sett kroniskt:

Då har han nog inte riktigt råd att förlora lojaliteten från det mer pragmatiska, konservativa etablissemanget.

Så besegrade Ted Kennedy Mitt Romney 1994

Skrivet av Martin Gelin 19:09, 23 november 2011 i kategori Mitt Romney, Obama, Valet 2012

1994 utmanade Mitt Romney Massachusetts ena senator Ted Kennedy i kongressvalet. Romney förlorade, delvis på grund av en effektiv kampanj av Kennedy.
Mitt Romney hade skapat sig sin förmögenhet under tiden på företagen Bain Capital och Bain & Co, främst genom att göra företag mer kostnadseffektiva, vilket till viss del bestod av att krympa personalen och sänka lönerna.

Kennedy gjorde en rad reklamfilmer där personer som blivit av med sina jobb på grund av Romney, enligt dem själva, klagade på detta:

I en av filmerna utmålar en av de arbetslösa Mitt Romney som en hård och självisk affärsman som kallblodigt lät folk förlora sina jobb ”för att stoppa pengar i sina egna fickor”. Det lär bli en del av Obama-kampanjens 2012-strategi. I kölvattnet av den bredare diskussionen om ojämlikhet just nu kan sådana attacker ha viss tyngd.

En annan del lär handla om Romneys personlighet, eller det man sannolikt vill framställa som just bristen på personlighet.
Vem är egentligen Romney? I republikanernas primärval 2008 påstod John McCain att Romney mest är en vindflöjel som inte står för något.

Obama-kampanjen har redan börjat med liknande attacker i år.

Även Kennedy anklagade Romney för sin opålitlighet 1994, då han sade i en debatt om abort: ”I am pro-choice. Mitt Romney is multiple choice.”

Bra för Occupy Wall Street att tälten försvinner

Skrivet av Martin Gelin 07:52, 16 november 2011 i kategori Debatt, New York, Obama, Occupy Wall Street, Wall Street, Wisconsin


Zuccotti Park, New York, förmiddagen den 16 november 2011.

Natten till tisdagen i USA ombads Occupy Wall Street-demonstranterna i Zuccotti Park på nedre Manhattan flytta sina tält och riva det lilla samhälle man byggt upp där under två månader.
Det slutade med bråk, vilda protester, ilskna poliser, dussintals arresterade och ett par grundläggande frågor: vad kommer nu att hända med Occupy Wall Street-rörelsen? Hur kan Occupy Wall Street fortsätta få uppmärksamhet i media och forma den nationella debatten, om deras fysiska gestalt försvinner?

På Twitter diskuterade jag i dag Occupy Wall Streets framtid med ett par amerikanska journalister och politiska aktivister. Här är en Storify-sammanfatting av en del av kommentarerna.

Jag hör till dem som tror att det mestadels är positivt för Occupy Wall Street att tältstaden försvinner.
Det ger dem dels en ursäkt att flytta därifrån innan vintern stormar in i New York, vilket skulle ha lett till att tältsamhället långsamt skulle dö ut.
Men framför allt har tälten i Zuccotti Park aldrig varit en särskilt hälsosam symbol för den progressiva energi som just nu sprids i USA.
För media har de snarast varit en bekväm ursäkt att slippa undersöka de problem som rörelsen tar upp.

Kärnan i OWS-budskapet handlar om ojämlikhet och om näringslivets inflytande i Washington. Det finns miljoner berättelser om detta i USA, för den journalist som är beredd att lämna skrivbordet för en stund. Men många journalister föredrar att skriva om saker som kan representeras med en skylt. Utan skyltar, inga artiklar.
Således får vi läsa mängder av (svenska och amerikanska) artiklar där någon journalist tillbringat en kvart bland tälten i Zuccotti Park, konstaterar att det luktar illa och drar slutsatsen att den progressiva rörelsen i USA inte har mycket nytt att komma med.
Det är en lika slapp analys som när journalister för två år sedan tillbringade en kvart på ett Tea Party-möte och sedan slängde ihop en text om att det mest bestod av konspirationsteorier och rasister.

Den som besöker Zuccotti Park, eller något annat OWS-möte, för att hitta korkade anarkister eller fåniga hippies behöver förstås inte anstränga sig så mycket. Det råder ingen brist på dem (här har vi till exempel en stolle som jämför Michael Bloomberg med Mubarak och Gadaffi).
Men de tältande anarkisterna i Zuccotti Park är i själva verket det minst intressanta med Occupy Wall Street-rörelsen. De dagliga berättelserna om deras konfrontationer med polisen representerar ingenting nytt eller relevant för USA:s politiska strömningar. De är utbytbara med de flesta protestberättelser.
Betydligt mer intressant är rörelsens roll i den progressiva vågen i USA just nu – från Madison, Wisconsin till Oakland, Kalifornien till Elizabeth Warrens volontärmöten i Massachusetts.

Den viktigaste manifestationen för Occupy Wall Street har aldrig varit trummande anarkister i Guy Fawkes-masker, utan snarare, exempelvis, bloggen We are the 99 procent.

The Atlantics redaktör Derek Thompson kallar bloggen ”den bästa sammanfattningen av den amerikanska medelklassens kris” och konstaterar att slutet på tältstaden i Zuccotti Park kan vara det bästa som hänt OWS hittills.

Jag har tidigare skrivit om Occupy Wall Street i längre artiklar för Sydsvenskan och Fokus.

Andra idéer om OWS-rörelsens framtid:
• Libertarianen Will Wilkinson skrev nyligen en intressant jämförelse mellan Tea Party-rörelsen och Occupy Wall Street, med fokus på deras metoder och målsättningar.

• Hendrik Hertzberg på The New Yorker har en annan intressant analys.

Flera journalister arresterades eller hindrades från att göra sitt jobb i dag i New York: Storify-sammanfattning.

The Guardian överlät i dag sin debattsajt Comment is Free till Occupy Wall Street.

10 tidigare inlägg