Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Gelins USA

Ett stort framsteg för gay rights i USA

Edith Windsor utanför Högsta Domstolen på onsdagmorgonen.

Den sista veckan i juni, då de flesta svenskar går på semester, är en av årets viktigaste nyhetsveckor i USA. Det är veckan då Högsta Domstolen tillkännager sina domslut i en rad viktiga fall.
Förra året vid den här tiden fick vi veta att Obamas sjukvårdsreform överlevde.
Den här veckan fick vi se två historiska domslut som rör dels rösträttigheter och dels HBT-rättigheter och det kan vara värt att veta lite mer om konsekvenserna av dessa domslut.

1. Ett stort framsteg för samkönade äktenskap

Onsdagen var en historisk dag för gay rights i USA. Defense of Marriage Act, som sedan 1994 försvarat enbart heterosexuella äktenskap, förklarades strida mot konstitutionen. Likaså en lag som förbjöd samkönade äktenskap i Kalifornien.

”DOMA is unconstitutional as a deprivation of the equal liberty of persons that is protected by the Fifth Amendment”, skrev domare Kennedy.

Det här innebär exempelvis att homosexuella par får tillgång till fler av de rättigheter som heterosexuella par har, exempelvis arvsrätt och Social Security.

Personen bakom stämningen mot DOMA var Edith Windsor, en pionjär för gay rights i USA. Barney Frank, före detta kongressledamot och homosexuell, kallar henne ”the Thurgood Marshall of the LGBT movement”.

Läs mer om Edith Windsor.

Hela domslutet går att läsa här.

Liberala Michael Tomasky fantiserar om vad en liberal majoritet i Högsta Domstolen skulle innebära:
”This ruling should make you imagine what it would be like to have an actual liberal majority on the court, which is why I wrote about that the other day. Just imagine if the next President Clinton gets to replace four justices in eight years, two of them being Scalia and Kennedy (who is of course conservative on everything else). That would create a functioning 6-3 liberal majority.”

2. Viktig del av Voting Rights Act upphävdes
Sedan 1965 har den historiska lagen Voting Rights Act försvarat rösträttigheterna för framför allt svarta och etniska minoriteter i den amerikanska Södern.
Innan lagen genomfördes var valdeltagandet bland svarta i sydstater som Alabama och Mississippa ofta bara ett par procent. Det berodde inte på att de inte kände för att rösta, utan att det var livsfarligt för dem att rösta.
De få svarta som vågade försöka rösta blev ofta hotade med våld, fick stenar inkastade genom sina fönsterrutor, de utsattes för strändiga trakasserier av Ku Klux Klan och liknande organisationer eller blev i värsta fall helt enkelt misshandlade eller i många fall mördade för sina försök att delta i den amerikanska demokratin.
De förnedrande och diskriminerande metoder som användes för att förhindra svarta från att rösta i Södern är en skamfläck i USA:s historia.
Voting Rights Act satte, på ett oerhört effektivt sätt, stopp för detta.
I valet 2012 var det för första gången i USA:s historia en högre andel svarta än vita väljare som röstade. Redan 2008 såg vi en föraning av detta, då det var en högre andel svarta ungdomar än vita ungdomar som röstade – notera att detta förstås är andel och inte antal.

I går upphävde den konservativa majoriteten i Högsta Domstolen en viktig del av den lagen, med en röst enligt ideologiska linjer: fem mot fyra.
Det här kommer att göra det betydligt lättare för delstater i framför allt Södern att genomföra lagar som gör det krångligare att rösta, vilket vi såg flera exempel på under presidentvalet 2012, som stod för en historisk våg av sådana initiativ, varav många dock stoppades av just Voting Rights Act.
I Texas förklarade man redan under tisdagen att man kommer att införa ett krav på fotolegitimation i delstaten, vilket riskerar att minska valdeltagandet bland latinamerikaner (som redan ett av de lägsta i USA).

Domaren John Roberts argument för att upphäva en del av Voting Rights Act var i princip att rasism i dag är ett obefintligt problem, och att valdeltagandet bland svarta numera är så högt i Södern att lagen inte längre behövs.
Med samma logik skulle, som domare Ginsburg uttryckte det, en person som promenerar på stan när det regnar, och tar skydd av ett paraply, kunna konstatera att paraplyet är överflödigt eftersom man är relativt torr.

Det fanns en tid då de konservativa i USA var kritiska mot det som kallas ”judicial activism”, att Högsta Domstolen fattar beslut enligt en ideologisk agenda. Det är svårt att se ett tydligare exempel på det än tisdagens domslut, då man upphävde en lag som har oerhört starkt stöd bland det amerikanska folket. Så sent som 2006 röstades senaten igenom en uppdaterad Voting Rights Act med 98 röster mot 0.

New York Times ledarspalt kallar domslutet ”another damaging and intellectually dishonest ruling”.
Andrew Cohen på The Atlantic jämför med det ökända, diskriminerande domslutet Dred Scott.

Alex MacGillis skriver i New Republic om de potentiella konsekvenserna för lagen i sydstaterna.

Roll Call beskriver hur upphävandet kan påverka kongressvalet nästa år.

Det är alltså inte hela Voting Rights Act som upphävts, men en av de mest väsentliga delarna av lagen. John Lewis, en av medborgarrättsrörelsens nyckelfigurer, kallade domslutet ”en dolk i hjärtat på Voting Rights Act”.
På demokraternas konvent i fjol höll John Lewis ett tal där han gick till hårt angrepp mot de nationella initiativen att sätta upp nya trösklar för röstande i USA.
På valdagen i november var det tydligt att det fortfarande finns ett allvarligt med problem med diskriminering i det amerikanska röstsystemet, då etniska minoriteter i snitt fick vänta dubbelt så länge som vita i kö till vallokalerna.

Den pragmatiske konservativa skribenten Reihan Salam kommer dock med ett nykert förslag: det här bör bli början på försöken att genomföra Voting Rights Act nationellt.
Det är onekligen något märkligt med att ha en lag som enbart skyddar sydstaterna från diskriminerande röstlagar, när detta är ett problem i hela USA (även om forskning visar att den amerikanska Södern fortfarande har fler rasister än resten av USA).
Chanserna att en sådan lag skulle segla igenom den nuvarande kongressen, som inte direkt gjort sig känd för smärtfritt samarbete över partigränserna, är kanske inte skyhög. men mycket tyder på att republikanerna har väldigt goda skäl att samarbeta med demokraterna i den här frågan.

Hela det republikanska partiet är, efter nederlaget 2012, överens om att man måste bli bättre på att attrahera etniska minoriteter (2012 var det sämsta valet någonsin för republikanerna när det gäller inte bara svarta utan även latinamerikanska och asiatiska väljare).
Eric Cantor, en av republikanernas ledare i representanthuset, förklarade redan på tisdagkvällen att han är övertygad om vikten av att försvara Voting Rights Act, efter att han besökte den amerikanska Södern med just John Lewis.

Eric Cantor sade i tisdags:
”My experience with John Lewis in Selma earlier this year was a profound experience that demonstrated the fortitude it took to advance civil rights and ensure equal protection for all. I’m hopeful Congress will put politics aside, as we did on that trip, and find a responsible path forward that ensures that the sacred obligation of voting in this country remains protected.”

•••

En sammanfattning av veckans domslut: