Bloggen tar farväl!

Dags att ta farväl!

Det är drygt två månader sedan jag kom hit men det känns som en evighet sedan. Så mycket har hänt. Alldeles för mycket. Ingen kan ta in allt som händer de här dagarna. Nyhetsflödet går för snabbt. Den ena jättenyheten efter den andra avlöser varandra, avlöser varandra, avlöser varandra. Utan slut. Så turbulent. Så osäkert.

Lehman Brothers kollaps som var starten till att jag kom hit ligger nu ljusår bort i tiden. Och presidentvalet som i sig var så omtumlande är nu flertalet kriser och kollapser bort. Känns som att Obama, som inte ens svurits in som president, redan verkat sig genom en livstid av nyheter. Och som om inte en kollaps av världens marknader är nog så kommer en terrorattack. Det är för mycket.  

- Det är spännande tider i Amerika, sa jag först när jag kom hit, men senaste tiden har fritt fall känts som en mer passande beskrivning.

Man kan känna sig ganska maktlös. Var på Nokias kapitalmarknadsdag igår. Världens största mobilföretag med nära 40 procent av världens mobiltelefonmarknad borde om någon kunna säga nåt om vartåt det barkar.

- Vi ser inget, sa man.

- Det finns ingen visibilitet.

Känner lite igen känslan från när jag bodde i Moskva våren 1998 innan finanskraschen där. Det var ett samhälle i flux. Laglöst på många sätt. Förstås en helt annan situation än den här, men samma typ av osäkerhet om vart vi är på väg. Ingen vet. Ingen styr.

Inget kommer mer vara sig likt efter den här hösten. Kartan har helt ritats om och efter det här kommer nya lagar att gälla.

Jag är mycket tacksam att jag fått vara här och uppleva själv allt som hänt. Men historia under skapande är också tröttsamt. Nu ska jag åka till Kalifornien ett par veckor för lite mera jobb men också lite yoga hoppas jag. Smälta lite.

- Det blir lugnt här i Merced, klarar du det efter New York? frågar min kompis i Kalifornien. Fast jag nu tror att det är precis vad jag behöver så kommer jag säkert att känna saknad. Nyhetsmässigt svårt för nåt att mäta sig med det här.

Men vem vet, det här kanske bara är början på en ännu mer spännande resa. Vi lever onekligen i en intressant tid.

Önskar er allt gott kära läsare! Tack för att ni läst!

American Airlines tar avgift för icke-passagerare?

Det här är väldigt roligt! Kanske American Airlines drag – rapporterat från the Onion – om att införa avgifter för de som inte flyger med bolaget kan vara något för andra krisdrabbade företag att ta efter. Volvo? Saab?

 

Utbildning under recessionen? Skulle inte tro det.

New York Times skriver idag att universitetskostnaderna i USA steg 439 procent mellan 1982 och 2007 medan medelinkomsten för en familj steg 147 procent samma period, justerat för inflation. Vilket utomordentligt dåligt ingångsläge in i lågkonjunkturen då de nivåerna gör utbildning utom räckhåll för den större merparten.

- När vi kommer ut ur recessionen kommer vi att vara i fara, för utbildningsgapet mellan vår arbetskraft och resten av världen kommer att göra det mycket svårt att vara kompetitiva. Vi är redan ett av de få länder där 25- till 34-åringarna har lägre utbildning än äldre arbetande, säger ledaren för the National Center for Public Policy and Higher Education som ligger bakom studien som tagit fram siffrorna till tidningen.

Utvecklingen att USA halkar efter utbildningsmässigt är redan här. Och det inte bara genom att man med de höga kostnaderna utesluter många. Många som jobbar inom forskning och utveckling talar om ett prekärt läge med statliga forskningsanslag som sinar.

Jag var nyligen på ett seminarium om sjukvårdssystemet där en forskare från Mount Sinai Medical Center berättade att han på sitt forskningslab för första gången ser kinesiska och ryska forskare åka tillbaka hem för att de blivit lovade bättre villkor där. Och inte bara det utan amerikanska forskare väljer att åka utomlands.

- Jag har aldrig sett det tidigare. De brukade vara glada om de fick bo under en bänk på labbet, sa forskaren och läkaren.  

Men utvecklingen springer iväg. Att utbildningen i USA på många sätt är förstklassig går inte att debattera emot. Likt så många andra har jag haft min absolut bästa utbildningserfarenhet här. Men det går inte att vila på lagrarna. Vill man vara ledande får man se till att ha de mest attraktiva villkoren.

Snabba förändringar i cafélandskapet

En otroligt vacker morgon. Soligt, varmt, klart. Svårt att föreställa sig att det är december. Men julgranarna som säljs ute på gatan vittnar förstås om vartåt det lackar.

Jag skriver från det jättetrevliga internetcafé jag hittat precis intill där jag bor i Stuyvesant Town, ett hyreskomplex mitt i East Village.

Cafét är lugnt. Musiken behaglig. Ibland spelar de Robyn. Folk jobbar i tystnad från sina Macs. Inte många PC:ar i sikte. Hit kommer frilansare för fritt internet och goda thé- och kaffedrycker. Jag byter till och med kaffe mot gott proper chai latte.

Bäst att njuta medan det varar. För som ett tecken i tiden fick jag igår höra av några av gästerna att det populära caféet snart ska stänga.

Och i morse konfirmerade tjejen i kassan.

- Just a lot of debt. It sucks, säger hon.

- Mitt andra favoritcafé i området som stänger nu, suckade tjejen från igår som berättade nyheten.

Det går snabbt nu. Förändringarna. Var det svårt med affärerna tidigare så är det ingen som tror på att det kommer att bli bättre framöver med krisen allestädes närvarande. Troligt är att café- och restaurangscenen här står för mycket förändringar kommande tiden.

The Cool Factor

Intressant artikel om att vara lugn.

Vad är det med New York-bor och hundar?

Varför är de galna i dem? Stora, små, skabbiga, skällande. Vilken skepnad de än kommer i så verkar New York-borna inte kunna göra annat än att avguda dem. Som Andrea, där jag hyr ett rum, och hennes Sheba och Bella som måste pratas med, klappas, pratas om och kammas konstant. Eller Jane och Lily och deras Thalullah och Popeye. Eller var femte annan person ute på gatan.

Bella och Sheba möter mig med världens utskällning morgon som kväll och det tog lite tid att förstå att det tillsammans med de blöta kyssarna och leksakerna de lägger utanför mitt rum var del av deras ömhetsbetygelser.

För att jag är lite avvaktande mot dem så verkar de inte kunna få nog av min uppmärksamhet. Och till min förvånad värmer jag långsamt upp och noterar intresserad att de intresserar mig mer än jag trodde.

Och när vi sitter där på kvällen, Andrea och jag, hon på sängen framför teven, jag i fåtöljen framför teven, och berättar om våra respektive dagar och Bella och Sheba far fram som yrväder och skäller skäller skäller. Så är det faktiskt ganska trevligt.

Och när Andrea på härligt tjock New York-mål ropar “C´mmon Girls: Breakfast” på morgonen så känns det lite som att vi är en liten familj.

Och det är väl däri det ligger.

- New York är en så stor stad. Så man vill inte riktigt öppna sig för folk man inte känner. Men med en hund har man ändå sällskap, säger Andrea.
 

Både förståeligt och lite tragiskt. Man orkar inte med människorna men behöver ändå sällskap.

A new dawn of American leadership

Obama uppmanar till en ny era för amerikanskt ledarskap i världen och visar igen med valen till nationella säkerhetslaget att pragmatism kommer att vara ett nyckelord för hans presidentsskap.

Men med alla de stora namnen och egona i hans nationella säkerhets- och ekonomiska team hur kommer han att kunna se till att administrationen talar med en enad röst? Politico talar med experter.

Några av kommentarerna:

Victor H. Fazio, Attorney, former Democratic congressman: 
The President -Elect used the term ”pragmatism” is his press conference today and that has been his guiding philosophy for all his appointments thus far. Like President Kennedy,who referred to himself as a pragmatic idealist, Obama is assembling a cabinet of practical and committed individuals who have established and credible careers in and out of the public sector.

Molly Moore, Senior VP, Sanderson Strategies, former Washington Post correspondent:
We see where unanimity of voices got us in the Bush administration–deep into a war in Iraq that should never have been fought. Bush was surrounded by ”yes” men in VP Dick Cheney and Sec. of Defense Rumsfeld and the rest of his national security team.

Eric Liu, Author and former Clinton White House adviser, WA:
If there’s one thing the President-elect has shown it is that the higher the caliber of people around him, the more placidly secure and self-assured he becomes. There is very little question who is in charge here. 

Steven G. Calabresi, Professor of law, Northwestern University:
Hillary’s speech accepting her nomination was graceful and moving. She has been magnanimous and dutiful in taking on a job that brings with it many headaches.

James G. Gimpel, Professor of Political Science, Maryland:
Honestly, this is beginning to look like bait-and-switch to me. Where is the promise of change in this line-up? Change of the kind that the President-elect made the cornerstone pledge of his campaign?

Desperately Seeking Sugar Daddies

Finanskrisen slår brett och nu nås även New Yorks lycksökare av de sämre tiderna. Vad gör då de vackra damerna vana vid champagne på Bijoux, 500-dollars middagar på Bouley och 8000-dollars shoppingrundor på Bergdorf när de finansmän som stod för deras excesser plötsligt är arbetslösa? Rupert Murdoch-ägda tabloiden New York Post reder ut hur det är att vara guldgrävare i en tid när ”sugar daddies” blir allt mer av en raritet.

Bill Clinton kan bli tillgång för Hillary utomlands

Obama väntas formellt utse Hillary Clinton till sin utrikesminister i morgon efter att Bill Clinton gått med på att offentliggöra en lista med bidragsgivare till sin stiftelse. Fast Bill Clinton av många på hemmaplan ses som tungt negativ bagage för Hillary kan han bli en stor tillgång för henne utomlands där han på många ställen har rockstjärnestatus skriver Politico.

Varför Obama valde Geithner

Slate: Both are skinny, fit, high-energy guys with two children.