Det var en av mina föregångare som DN-korrespondent i Washington som en gång sade att USA är ett fantastiskt land, med underbar natur och sevärdheter och fascinerande människor. Men så lade han till: Glöm inte att USA är ett land i Tredje världen.
Det har jag redan efter ett par veckor, i det som maktpolitiskt är ”världens huvudstad”, erfarit på flera sätt. Det kan handla om små detaljer som att det ofta är omöjligt att betala räkningar över nätet. I stället tvingas man använda små papperslappar som läggs i ett kuvert och postas. Betalningen försenas med veckor.
Hanteringen kallas för checkar. Det är ungefär lika modernt som när demokraternas senatsledare använder ”N”-ordet om afroamerikaner.
Värst är förmodligen telefonsystemet, som gör det svårt att tro att den första telefonen faktiskt skapades i USA. För att skaffa ett mobilabonnemang i Sverige lyfter man på luren och hela kontraktet (bestående av en inspelad konversation) är klart på ett par minuter.
Inte så enkelt här.
Man måste inställa sig personligen på ett av bolagets kontor, utrustad med ett Social Security Number (som jag dessförinnan väntat på i tre månader) och en stor summa pengar. Sedan tar det  ungefär en timme – och travar med dokument att signera innan det är klart.
När den utmattande processen är över går man hem och äntligen kan man ringa. Till redaktionen i Stockholm.
Nej, inte så enkelt här.
Jag slår numret, det plingar till i örat, och en automatisk röst meddelar att ”det internationella samtal du försökt ringa är inte tillåtet från denna linje”.
Det måste vara något fel. Jag försöker med bolagets kundtjänst, och där får jag veta att jag inte får ringa till utlandet. Det går för sig först sedan jag har haft abonnemanget i tre månader.
Först tror jag att jag hört fel. Men hon upprepar att det är så, enligt någon bestämmelse som hon läser upp. Jag frågar då vad hon har för råd att ge. Vad ska jag göra om jag vill ringa utomlands? Det blir tyst i andra änden. Hallå?! Nej, hon har inget svar.
Här måste jag citera Thomas Friedman, författare och kolumnist på New York Times, som besökte Köpenhamn under FN:s klimatkonferens i december. Han konstaterade hur nedstämd han blev när han kom hem till USA från det högteknologiska Danmark, där han åkt förarlösa tåg och telekommunikationerna fungerade. Med mobilen kunde han ringa över hela världen: ”Att resa från Danmark till USA var som att förflytta sig från Jetson till Flintstone. Efter att jag landat på Newark Airport försvann mobilsignalerna hela tiden under tågresan från New York till Washington DC.”
Thomas Friedman menar att USA måste ta itu med sin modernisering och satsa på ”grön” modern högteknologi för att inte bli omkört av Kina, Indien och Brasilien. Så sant.