Forskningsfusket på Försvarshögskolan fortsätter att orsaka turbulens. I fredags avgick skolans rektor Mats Ericson.

Regeringen ”väljer att bevilja hans ansökan om att bli entledigad” som det så vackert heter. Styrelsen och styrelsens ordförande får däremot förlängt förordnade.

Det finns många pikanta detaljer i den här soppan, och för den som vill fördjupa sig i debatten finns ett par bloggar med många anonyma kommentarer.

Själv har jag ägnat en hel del tid åt att läsa offentliga dokument om själva fuskhistorien. Den handlar alltså om norrmannen Nils Marius Rekkedal.

För några år sedan dök det upp misstankar om att han baserade en stor del av sina läroböcker och sin forskning på att planka andra.

Det verkar han ha gjort ända sedan han skrev sin så kallade huvudfackuppsats för trettio år sedan på universitetet i Bergen. (Rekkedal har inte doktorerat.)

Misstankarna undersöktes först i tre interna utredningar. Först efter den tredje lämnades ärendet vidare till Vetenskapsrådet som fann att Rekkedal verkligen hade gjort sig skyldigt till systematiskt plankande.

Jag har pratat med de två inkallade sakkunniga som Vetenskapsrådet anlitade, och de var båda två förfärade över fuskets omfattning.

Men Rekkedal fick sitta kvar på sin post. Rent formellt var brotten preskriberade. Rektor Mats Ericson ansåg därför att han inte lagligt stöd för att göra sig av med fuskaren.

”Om jag måste välja mellan lagen och den akademiska trovärdigheten så väljer jag lagen”, sade han till mig i en intervju.

Däremot gjorde han sig av med professorn i statsvetenskap Bengt Sundelius, som enligt rektorn trakasserade Rekkedal. Sundelius tvingades sluta på det chefsjobb han hade.

Det blev förstås ett väldigt liv på många akademiker – både inom och utanför Försvarshögskolan – när ledningen försvarade en fuskare men sparkade den som försvarade vetenskap och sanning.

Till råga på allt visade en utomstående utvärdering att ett forskningprojekt på Försvarshögskolan för 28 miljoner nästan inte hade gett någonting.

Så här långt ser ju allt ut att vara väldigt svart och vitt. Åtminstone om man anser att forskning ska baseras på ärlighet och egna insatser.

Men det finns komplikationer. En är att styrelsens ordförande – som alltså nu får sitta kvar- är Henrik Landerholm. Han är moderat politiker, officer och var själv rektor för Försvarshögskolan mellan år 2002 och 2008. Han var alltså högste ansvarig när de första anmälningarna mot Rekkedal dök upp – de som aldrig gick vidare till Vetenskapsrådet.

Och rent formellt hade Mats Ericson rätt i att lagen inte gav honom stöd att avskeda Rekkedal. Sedan kan man ju säga att det finns smidigare lösningar än dem han valde – som att göra sig av med folk på ett diskret sätt med hjälp av ekonomiska uppgörelser.

Debatten om Försvarshögskolan och dess akademiska ställning lär rasa vidare. Kanske även bland kommentarerna här.