Jan Björklund har återaktiverat en gammal käpphäst. Folkpartiet ska nu driva på för väsentligt lägre ingångslöner för personer under 26 år, och dessutom vill man förlänga möjligheten till provanställning (alltså anställning utan anställningsskydd) från sex månader till ett år. Allt för att få bukt med den skenande ungdomsarbetslösheten.

Fint tänkt, tycker The Viktor Report. Men samtidigt lite väl fegt och politiskt korrekt.

Om man vågade löpa linan ut och helt avskaffade löner för ungdomar skulle ungdomsarbetslösheten minska ännu mer – troligen försvinna helt. Dock skulle ett problem kunna uppstå i andra änden, då personer över 26 år skulle få svårt att hävda sig i konkurrensen med de ivriga och billiga ungdomsbävrarna och därför riskera arbetslöshet. Det är dock inget som borde begränsa handlingsutrymmet – även äldre kan ju vid behov sänka eller avstå sina löner.

Om folk och fack bara slutade kräva lön skulle företagsklimatet förbättras radikalt. Sverige behöver fler entreprenörer och därför borde det gå att finna bred politisk enighet för de här åtgärderna. Åtminstone mellan Folkpartiet, Svenskt Näringsliv och Centerns ungdomsförbund.

Obetalt arbete är helt enkelt att ta ansvar för Sverige i tider av oro i vår omvärld. Den som säger emot vill bli som Grekland.

Att Miljöpartiet står starkt i Stockholm visste vi sedan länge. Veckans Synovatemätning i DN Stockholm, där MP ökade två procentenheter jämfört med valet 2010, visar att den uppåtgående trenden fortsätter. Med 15,9 procent nafsar man snart de vattentrampande Socialdemokraterna (22,7) i hasorna när det gäller rollen som näst största huvudstadsparti.

Slutsatsen att MP är ett storstadsparti ligger nära till hands när man jämför med resultatet på riksnivån – 8,7 procent i senaste mätningen. Eller varför inte med de 0,3 procent som man noterade senast befolkningen i norrländska Åsele gick till valurnorna.

Givetvis har detta noterats även av partiledningen. Därför var det ingen överraskning när man i veckan tog det enda naturliga steget: att öppna lokalavdelning i New York.

Två hajpade reklamare ska bli språkrör och det är svårt att se hur de ska misslyckas. Nu påstår man visserligen att man inte ska ställa upp i amerikanska val, men fan tro’t – ren matematik borde, givet exemplen Åsele och Stockholm, tyda på att man sopar hem 80-90 procent i val till delstatskongressen.

Enda orosmolnet är hur man ska lösa logistikproblemen. Det blir mycket koldioxid att kompensera för när man ska forsla över alla kandidater. Eller blir en transatlantisk snabbfärjelinje ett ultimativt krav i kommande förhandlingar med Reinfeldt?

I tisdags lanserade Miljöpartiet sin nya New York-avdelning – ett helt nytt grepp i svensk politik, menade man då. Men knappt hann bläcket torka på kvittot från första lattebeställningen innan Moderaterna gjorde som Moderaterna alltid gör: Snodde konceptet rakt av.

Fredrik Reinfeldt kastade sig på ett plan till New York och det dröjde inte många timmar innan bildbevisen började hopa sig. Att statsministern har siktet inställt på att värva utlandssvenskar är uppenbart.

Fredrik Reinfeldt med Sofi Fahrman. Från Sofi Fahrmans blogg.

Fredrik Reinfeldt med Sofi Fahrman och Marie Serneholt. Från Serneholts blogg.

Sällskapet är dock redan invand terräng för Det Statsbärande Partiet. Banden mellan partiledningen och nätets makthavare har smitts länge och även på hemmaplan.

Sofia Arkelsten, partisekreterare, och Hanif Bali, riksdagsman, arrangerade valmöte på nattklubben White Room med Glamouramastjärnorna Anna Hibbs och Petra Tungården.

Carl Bildts årliga utekväll med Blondinbella i Almedalen hör till våra nya politiska ritualer.

Bara för att nämna lite. Som inte ens har med stockholmsmoderaternas inventariestatus på huvudstadens kändispremiärer att göra. Det står helt enkelt bortom allt rimligt tvivel att det nya arbetar-, miljö- och infrastrukturpartiet också vill expandera. Både i den riktiga världen och i den digitala.

Vi utgår dock från att MP NYC redan i morgon kontrar med en Bambuser-sänd tebjudning med Jonathan Safran Foer och Nicole Krauss från en rooftop park i Williamsburg. Förbered popcorn.

I dagens DN Stockholm hittar vi höstens stora opinionsmätning i den stockholmska lokalpolitiken. Frågan lyder ”hur skulle du rösta om det var val till kommunfullmäktige i dag?” och svaren fördelar sig så här. (Förändring mot valet 2010 inom parentes.)

KD 2,1 % (-1,6)
M 36, 2 % (+1,8)
FP 9,2 % (-0,8)
C 3,8 % (-0,2)

MP 15,9 % (+2,0)
S 22,7 % (+0,1)
V 7,5 % (+0,1)

SD 2,0 % (-0,6)

Ledordet är alltså ”fortsatt”. Fortsatt borgerlig ledning, om än lite mindre. Fortsatt kräftgång för Socialdemokraterna, som trampar vatten strax över 20-strecket och börjar känna grönt flås i oppositionsnacken. Fortsatt svårt för SD att övertyga huvudstadsborna om att allt var bättre förr.

Den enda statistiskt säkerställda förändringen är att KD skulle ryka ur fullmäktige. Vilket dock inte spelar någon större r0ll för di blåe – de flesta går till Moderaterna. KD-stödet börjar bli försumbart och de borgerliga fixar egen majoritet ändå. En stödröst i det här läget går snarare från KD till något av de andra allianspartierna.

Ha den utvecklingen i bakhuvudet nästa gång ni ser Fredrik Reinfeldt köra över en velig kristdemokrat på riksnivån. The Viktor Report törs garantera att Fredrik Reinfeldt själv har det, nämligen.

I dag presenteras statsbudgeten, varför Vår Finansielle Befriare Anders på sedvanligt manér hälsas välkommen med mediala palmblad på sin promenad mellan Rosenbad och sitt fritidshus, ursäkta, Sveriges riksdag.

Nyheterna om flyktingpolitiska uppgörelser och höjt stöd till nollklassade riskerar dock att kastas helt i skuggan i dag. Skälet är att 2011 års mest samtida händelse inträffat och kommuniceras på Aftonbladets debattsida.

Miljöpartiet startar lokalavdelning i New York. Med två hajpade reklamare, copywritern Nina Åkestam och producenten Max Ahlborn, som språkrör.

Ett helt nytt grepp i svensk politik, vilket man också skryter med. De smärre logistiska problemen vägs enligt MP upp av andra fördelar:

”Då MP New York inte kommer att ställa upp i några val, får medlemmarna mer tid och möjlighet att arbeta med politikutveckling och att hitta nya former för engagemang.”

Ett grepp för framtiden, helt klart. The Viktor Report tror att övriga partier kommer att följa efter i snabb takt. Innan årsskiftet tror vi att följande har lanserats:

Nya Monaco-Moderaterna. Rivierans enda arbetarparti.

Socialdemokratiska Pompejiförbundet. Eftersom att allt vore bättre om man bara fryst tiden vid en given historisk tidpunkt.

Folkpartiet Bryssel. För fredens skull.

Foto: Lars Epstein.

Det finns folk som hävdar att stadshuspolitiken är färglös. De kan inte ha stött på oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S).

Rudin är inte färglös – han är arg. Argast av alla. Hela tiden.

Framför allt är Rudin en man av starka uttryck. Nya Slussen – som hans parti först var för, innan man blev tveksamma och nu vill utreda igen – kallar han ”vår politiska generations största misstag”. Byggprojekt verkar överlag vara en känslig punkt. Ett bygge på en innergård i Hornstull utnämndes till ett ”svek mot väljarna” (väljarna i det befintliga kvarteret, får vi gissa) och stadsbyggnadsborgarråd Regina Kevius ”karriärs största misstag”.

Även kulturen är ett område som ligger Rudin varmt om hjärtat. De borgerliga anklagas för att ”censurera och jaga ungdomar” när man genomdriver nolltoleransen mot klotter – som S tidigare stöttat.

Många var arga när bostadsminister Stefan Attefall (KD) nyligen sa att studenter skulle söka sig dit bostäder finns. Argast av alla var dock Tomas Rudin, som inte bara krävde ministerns avgång utan också deportation i pressmeddelandet ”Attefall borde lämna Stockholm – inte studenterna”.

Det var bara ett axplock från det senaste året. Att kalla Rudin för gnällig nejsägare vore dock ett misstag. Under året har han bland annat gått ut hårt för att staden ska bygga fler offentliga dryckesfontäner.

Tomas Rudin vitaliserar helt enkelt lokaldemokratin. Om fler var som han skulle valdeltagandet landa på minst 102 procent.

Behoven av nysatsningar i kollektivtrafiken är skriande. Från alla vädersträck ropar medborgare och lokalpolitiker på nya och utbyggda förbindelser – tunnelbana till Nacka, en lösning för snabbväxande norrort och ständigt uppskjutna Spårväg syd är bara några exempel.

Det som står högst på SL:s agenda är dock något helt annat. Nämligen en utbyggnad av Spårväg City, känd som NK-expressen, mellan Strandvägen via östra Östermalm och Gärdet upp till Ropsten.

Många har ställt sig frågande till den prioriteringen. Ropsten, Gärdet och Östermalm har redan goda förbindelser med city genom tunnelbanan och ett flertal busslinjer. Sträckan Nobelparken-Ropsten kan också anklagas för mycket, men knappast för att vara överdrivet tätbefolkad. Det är helt enkelt svårt att se behovet.

I dag klarnade dock mystikens moln, när The Viktor Report fann den här bilden på Stureplan.se.

SL:s ordförande Christer G Wennerholm (M) tillsammans med partikollegan Hannes Holmér och statsministerns talskrivare Kristoffer Tamsons, på ölmärkessponsrad housefest i en lokal i Frihamnen. Precis utmed spårvägens planerade sträckning.

Medborgarinitiativet En räls till Christer, som The Viktor Report lanserade för några veckor sen i syfte att lösa Wennerholms after work-transporter (så att vi kan ta itu med annat sen), ställer sig därmed positiv till projektet.