Hos ärade bloggkollegan Epstein kan man i dag läsa om ett planerat bostadsbygge i ett oansenligt hörn av Södermalm. Samt – ni anade  det – protesterna mot detta bygge.

The Viktor Report har tagit intryck av den här lokalopinionen, som tycks vara alldeles särskilt stark just på Södermalm. Därför lägger vi i dag fram ett alldeles eget stadsplaneförslag för hur Söder åter ska uppnå den glans som gått förlorad i senare decenniers utvecklingsraseri. Arbetsnamn: ”Framtiden är då”.

I all korthet:

* Återställ sjön Fatburen i stadsdelens mitt. Den fylldes igen på 1850-talet efter att funktionen som allmän avloppshink utvecklat sjön till ett stinkande träsk – ett mycket förhastat beslut, anser vi. Som debatten om Arkitekthögskolan visat har ju även skit kulturhistoriskt värde.

* Ta bort stadsdelens avlopp. En sån modernitet behövs inte när Fatburen återställts.

* Stäng ner elnätet. Vad var egentligen poängen med det? Var femte södermalmare röstar på Miljöpartiet och bland dem finns säkert minst två elallergiker.

* Riv Norra Hammarbyhamnen och återuppbygg Barnängens fabrik. När diskoteken stängts på grund av elbrist är det viktigt att stadsdelens unga har något att göra.

* Bygg upp galgen vid Stigberget igen. Att man på 1600-talet flyttade hängningarna till Hammarbyhöjden var en ren kulturavrättning.

Torsdagens DN fick nog en del att sätta morgonkaffet i näsan. En mätning från Synovate visade att 55 procent av stockholmarna är för att bygga skyskrapor i innerstan – medan bara 38 procent var emot. Inte riktigt den bild man får av att följa debatten på kultur- och insändarsidor, alltså.

Själv svarar jag Nej på frågan. Inte av princip, utan för att de behövs bättre på annat håll.

Innerstaden är redan ett attraktivt område med gott om arbetstillfällen och kommersiell dynamik. Bra kan bli bättre, men hur högt man än bygger kommer inte alla att kunna bo och arbeta just på malmarna (varför de nu skulle vilja det). Bättre då att satsa i stans underutnyttjade områden – det finns en hel del, och spektakulära nybyggen kan göra stor nytta. Framgångssagan Kista är bara ett exempel.

De allra flesta förorter är ju inte alls otrygga utanförskapsområden. Däremot är alldeles för många alldeles för tråkiga. Det får jag säga, efter att ha bott utanför tull i snart sagt alla väderstreck. Enformig, ointressant arkitektur och skralt utbud är säkra ingredienser i skapandet av en sovstad.

Dessutom vore startsträckan för ett spännande bygge betydligt kortare här. Förändringsbenägenheten är garanterat större än bland privilegierade kulturarbetare som tenderar att förväxla begreppen ”kulturhistoriskt värde” och ”min utsikt”. Och som dessutom har tillgång till tidningsspalter för att ge begreppsförvirringen tyngd.

Återstår då bara problemet med fåglarna. Min förra spalt, där jag försiktigt ifrågasatte om förekomsten av fåglar på exempelvis Årstafältet verkligen är en rimlig invändning mot att lösa den akuta bostadsbristen för oss fjäderlösa, utlöste ett smärre raseri i mailboxen. Samma sak kan hända här – höjdbyggen riskerar förstås att störa fåglarnas flygrutter.

Kompromissförslag, därför: En holk på varje våning?

I dag meddelade polisen i Stockholm att man nu ska börja ta betalt för sitt arbete vid exempelvis fotbolls- och ishockeymatcher. ”Äntligen!”, ropar diverse rättskaffens politrucker till vänster och höger.

Själv blir The Viktor Report mest intresserad av affärsmöjligheterna i nästa steg.

Att hyra sig en snut kostar tydligen nätta 920 kronor per timme. Kan man hyra in en som dörrvakt? Som klädhängare? Eller kanske tio-tolv stycken för en dansakt på firmafesten?

Företag har ju inga problem att slanta upp 50 000 på ett bräde för att Charlotte Perrelli ska komma och sjunga fem låtar playback. Det här vore ju betydligt mer innovativt och spektakulärt – dessutom billigare.

När någon vill privatisera en fågelholk brukar vänstern yla om nyliberalism. Den anklagelsen är dock inte tillämplig här, eftersom nyliberalismen förespråkar en ”nattväktarstat” där i princip ingenting är skattefinansierat – utom polis och rättsväsende.

När polismakten hyr ut våldsmonolopolet till hugade bolagsspekulanter måste vi alltså uppfinna en ny term. Frågan är vilken.

”Ny-nyliberalism”?
”Beatriceaskifiering”?
”Batongkapitalism”?

Eller bara ”dumhet”.