Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Viktor Barth-Kron

Året med The Viktor Report

Arkivbild.

Vi skriver den 30 december 2011 i kalendern och därmed hög tid att lägga ännu ett år i bloggens liv till handlingarna. Så, vad hände egentligen?

Jo tack, en hel del. The Viktor Report tillbringade första halvåret på Cafe.se, och kom efter en månadslång karantän i cyberrymdens utmarker hit till DN.se. Innehållsligt har vi gått från nationell politik och visst Stockholmstrams till nationell politik och Stockholmspolitik, med visst inslag av trams.

Läsarna har dock, trots allt, hängt med i svängarna. Väger man samman siffrorna över året är det ingen tvekan om att den position vi erövrade i våras håller – The Viktor Report var Sveriges största politiska blogg 2011.

Och vad skrev vi om? Tja, ungefär och extremt kortfattat detta.

* * * * *
FÖRSTA HALVÅRET

Året började med en krigsförklaring mot livsstilsterrorismen, föranledd av ett centerpartistiskt kommunalråds urspårning i frågan om ”fettskatt”. I januari inträffade också Fågeldöden i Falköping. Vi lät partiledarna kommentera händelsen. Vidare konstaterades också att rongefieringen av media bröt ny mark.

Vintern och våren präglades annars av Socialdemokraternas jakt på den försvunna partiledaren – vi förklarade processen i fotbollstermer. När process blev kris förklarade vi även den, den här gången i bilder. Eftersom The Viktor Report vill vara en konstruktiv kraft lanserade vi också flera förslag på lösning av krisen – bland annat att omvandla partiet till en nekrokrati i syfte att ena fraktionerna under Olof Palme. Till slut valde man ändå Håkan Juholt.

Kulturen, då? Jodå. Sverigedemokraterna meddelade att man skulle starta tv-kanal – The Viktor Report hjälpte omedelbart till med att fylla hela tablån. För att inte anklagas för partiskhet gjorde vi sen samma sak för de andra partierna. Vad gäller tv fick Big Brother plötsligt ett kulturellt uppsving, vilket vi kommenterade. Den mycket samtida beefen mellan Aftonbladet Kultur och Blondinbella krävde förstås också vår inblandning. Liksom Konstfacks plötsliga motstånd mot skadegörelse som del i elevprojekt.

Framåt försommaren snurrade Håkan Juholt in sig i Libyenfrågan. Vi gjorde en prognos för hur saken skulle utveckla sig, och kan i efterhand konstatera att vi åtminstone nästan fick rätt. Samtidigt skapade även det S-märkta bloggnätverket ”Netrootsviss begreppsförvirring.

Carl Bildt fick problem med vädret och efterlyste åtgärder. The Viktor Report lanserade ett antal olika strategier.

Därefter avrundade vi första halvåret med att ge ut specialskrivna politiska snapsvisor lagom till midsommarfirandet.

* * * * *
ANDRA HALVÅRET

Det blev augusti, bloggen flyttade in på DN och festivalsommaren gick mot sitt slut. The Viktor Report förklarade, inför nästa år, vilket parti som passar bäst på vilken festival. Efter att ha lanserat en helt ny väckarklocka blev det dags för bloggen att på allvar ge sig in i Stockholmsdebatten. Och att våga ta den. Det gjorde vi i DN Kultur, genom att lyfta frågan om problemen i masscyklismens spår. Filippa Reinfeldt lanserade ”vårdcoacher” – TVR lanserade en mängd andra coachyrken. Och drog dessutom igång Medborgarinitiativet En räls till Christer (G Wennerholm).

I september började DN Stockholm komma ut. Vi utsåg Tomas Rudin (S) till ”Stadshusets argaste man” – ett epitet han omsider tog som bloggnamn. TVR fortsatte också vårt lågintensiva bråk med stans plankare och noterade att Miljöpartiet expanderat till New York. I skuggan av detta försökte de borgerliga småpartierna positionera sig. Vi noterade att FP börjat driva en gratisarbetslinje och föreslog att Sveriges sjukskrivna kunde engageras i KD.

I oktober var det nära att allt tog slut för The Viktor Report. Vi sa upp oss med omedelbar verkan efter att Marcus Birro tillkännagett sin kandidatur som KD-ledare, eftersom vi inte kände att satiren längre kunde tillföra verkligheten något. När Birro 16 timmar senare drog tillbaka sin kandidatur valde vi också att tänka om och istället ge oss i kast med annat. Vi bildade kampgruppen RASA, förklarade varför Söder var bättre innan elektriciteten och redde ut affärsmöjligheterna för den numera privatiserade polismakten. Samt fick hos DN Kultur utrymme att syna åsiktsindustrins tyckonomi ordentligt.

I november blev det en del stadshusbevakning. Istället för festivaler fick partierna nu egna byggprojekt, och vi lade också fram en konkret plan för hur riskkapitalister kan tjäna skattemedel genom att köpa upp Moderata samlingspartiet. På riksplanet handlade det mesta om Håkan Juholt. Vi gjorde en större undersökning och konstaterade att S nog borde valt en häst istället, och kunde med hjälp av statsvetarkollegan Simon avslöja att partiet kan sjunka till 0 procent.

December? Tja, det minns ni nog. En månad dominerad av Slussen, där vi bland annat kunde presentera en helt egen film från den inte så enorma demonstrationen för betongens bevarande. Vi hann också göra vårt mest länkade scoop någonsin, om statsvetaren som vägrade kommentera. Och avslöja partiledarnas kommentarer till Markovic-bilderna, förstås.

* * * * *

Det var det året, det. I korthet. Tack för att ni orkat ända hit, och fortsätt gärna med det nästa år.