I höstas försökte jag lyfta debatten om de problem som uppstått i masscyklismens spår. Det handlade om cyklisternas bristande respekt för majoritetstrafikens normer och värderingar, särskilt i relation till gående.

Debatt blev det, milt uttryckt, men att påstå att den ledde någon vart vore en överdrift. När så vintern föll sopades problemen under istäcket, men med våren i antågande är det dags att ta tag i frågan igen. Inte minst efter DN Stockholms nyhet i veckan om att cyklar snart ska få föras med i tunnelbanan – nya vagnar ska vara anpassade för att rymma tvåhjulingar.

Cyklisterna är här för att stanna och vi måste därför hitta en strategi för fredlig samexistens. Som ett led i detta kommer här, i all välmening, en checklista till dig som framtida tunnelbaneresande cyklist. Skriv ut och lägg under pakethållaren innan du rullar till stationen.

* Cykla inte i vagnarna. Åtminstone inte när du möter pensionärer i mittgången.

* Gör inga ”hopptricks” över spärrarna. Kliv av cykeln och led den igenom.

* Rulltrappan må se frestande ut, men är olämplig för både utförsracing och klättringstävling. Även om du just har köpt en mountainbike.

* Det kan vara kallt att stå och vänta på perrongen. Avstå därför din vanliga Tour de France-inspirerade outfit – i tunnelbanan reser vi kollektivt, utan självsvettande tights och gula ledartröjor.

* En mer vardaglig utstyrsel gynnar inte bara din kroppstemperatur, utan också övriga resenärers trevnad.

* I tunnelbanan läser många vanliga resenärer tidningen. Det får förstås du också göra, det uppmuntras till och med, men stanna gärna din cykel först.

* I den vanliga trafiken kanske du kan köra mot rött om du tycker att det går för långsamt. Detta rekommenderas dock inte på spåren.

* Tåget har ALLTID förkörsrätt.

Trevlig resa!