Sammanfattande rapport i dagens DN Kultur.

1. Socialdemokraterna har självironi. Hur ska man annars tolka att de höll ett antal seminarier – bland annat ett om framtiden för folkrörelserna – i en ruin?

2. Fredrik Reinfeldt är en kär ledare. Strax före statsministerns tal på tisdagskvällen stod det plötsligt klart: Moderaterna har inte längre ett ungdomsförbund, utan en cheerleaderklubb. Då hade ett 20-tal tonåriga Muf:are just hoppat upp på scenen, dansat till Gyllene Tider och under ledning av sin entusiastiske ordförande format frasen ”Det moderna arbetarpartiet” med specialtryckta t-shirts. Ett budskap som partiledningen lanserat dagen innan. Alla jämförelser med Vladimir Putins ungdomsrörelse Nasji är dock orättvisa – Muf är både demokratiskt och har betydligt färre medlemmar.

3. Ebba Grön är fortfarande röd. Den årliga ”dj-matchen” mellan Moderaterna och Socialdemokraterna vanns av S med knapp marginal efter publikomröstning. Avgörande blev sannolikt att LO-basen Karl-Petter Thorwaldssons furiösa gästspelsdans till slutnumret, Ebba Gröns version av ”Staten och kapitalet”, föreföll mer genuin än när M-männen Kent Persson och Per Schlingmann senare framträdde med vevande högerarm till samma låt. Allt kan tydligen inte trianguleras.

4. Staffan Dopping var nöjd med sitt boende. För 1 800 kronor per natt fick ex-journalisten och numera pr-konsulten ett hotellrum om 25 kvadrat som var betydligt bättre än fjolårets friggebod – men han var tvungen att berätta vem han var för att få rummet. Detta lät Dopping meddela i ett hemma hos-reportage i Expressens Almedalsutgåva, som för övrigt var en helt oefterhärmlig produkt. Till hälften hård nyhetstidning, till andra hälften skvaller på en nivå som fick Se & Hör att framstå som en reserverad forskarrapport.

5. Det är synd om journalisterna. Varför litar inte folk förbehållslöst på journalister? Hur ska det gå med k-v-a-l-i-t-e-t-e-n nu när det här internet har kommit? Mediebranschens behov av att diskutera sitt eget elände är omättligt och Almedalen har (också) blivit platsen att göra det på. Alla var dock inte lika intresserade. Expressens outtröttlige profilreporter Niklas Svensson gjorde exempelvis tio livesända politikerintervjuer om dagen och skrev halva tidningen i stället.

6. Journalisterna är vänster. Detta har nu bekräftats från regeringshåll. Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth slog fast det i en intervju, där hon samtidigt påpekade att ”kulturen” minsann inte är vänster.

7. Kulturen är visst vänster. En snabb titt på partiledartalens respektive ”förband” ger vid handen att kulturministern har fel. Miljöpartiet bokade alla världsförbättrares rap-darling Timbuktu, medan Vänsterpartiet lockade Love Antell till Almedalsscenen. Moderaterna fick nöja sig med Swedish House Mafia på en cd-skiva.

8. En högersosse gör ingen sommar. En opinionsmätning som visade att åtta av tio svenskar är emot privat vinstuttag i välfärden gav stort eko mellan medeltidsfasaderna. De idoga välfärdsföretagarlobbyister som ockuperat Visby, med Mona Sahlins gamla stabschef i spetsen, fick twittra i motvind hela veckan.

9. Många skattefinansierade verksamheter får för lite skattepengar. Därför måste de åka till Almedalen och dela ut såväl trycksaker som kaffe och produkter, för att äska mer skattepengar (som inte ska gå till trycksaker, kaffe och produkter).

10. Förnyelsen fortsätter. Den måste göra det, förnyelsen. Fra(m)tidens förnyelse är modern och inte alls som den gamla förnyelsen. Om man inte vet vad man förnyas till så kan man inte veta vad det var man skulle glömma. Val vinner man inte i det förgångna, utan i framtiden. Eventuellt.

(Almedalskolumn i dagens DN Kultur.)

När frasen ”Sverige behöver ett modernt arbetarparti” dök upp från moderat håll i början av veckan var det lätt att höja ett ögonbryn eller tre. Det borde ju rimligen innebära att det ”nya arbetarpartiet” som sedermera blev det ”enda arbetarpartiet”, alltså Moderaterna själva, blivit omoderna. En freudiansk felslogan?

Inte alls, visade det sig snart. Parollbytet är frukten av analys och tänkt att gå väl i linje med de frågor som man bedömer kommer dominera valrörelsen 2014, meddelande partiets chefsstrateg Per Schlingmann inför de samlade riksmedierna. Ännu mer ”förnyelse”, alltså.

Den klassiska filmbilden av en partistrateg är ju annars den av en grå eminens som verkar utan att synas; som styr spelet från kulisserna och skriver ned sina briljanta infall på pappersservetter som smygs ner i partiledarens ficka. Glöm det. Sveriges mest mytomspunne spinndoktor håller numera presskonferenser om vad han tänkt skriva på valaffischerna – med 25 månaders framförhållning.

En övertydlig illustration över hur formen fått allt mer utrymme på bekostnad av innehållet, om man vill vara negativ. Ett tecken på ett mer transparent politiskt arbete, om man vill se det positivt.

Bedövande trist, om man ska vara krass. Nästa steg blir rimligen att reklambyrån skriver debattartiklar om hur man kom fram till just 2014 års ljusblå nyans, medan Fredrik Reinfeldt sitter hos Malou von Sivers och berättar om sin varma relation till kampanjbildsfotografen.

Att kommunationsavdelningarnas parollrelaterade tankepiruetter skulle spela någon större roll för valresultatet framstår däremot som osannolikt. ”Väljarna”, som politiker i alla läger envisas med att kalla landets medborgare, lär även fortsättningsvis se skillnad på ett sakpolitiskt förslag och en kampanjpåse. Särskilt om påsen är tom.

Om herr chefsstrategen skriver under på det är att döma av de senaste veckorna en öppen fråga. Är svaret är nej är det dock ett problem för Moderaterna, snarare än för demokratin.

Vårsäsongens sista Stockholmsordlista – eftersom även språkutvecklingen ibland måste stanna upp och samla sig.

* Medisgräs
Härom veckan tog ordlistan upp trenden med amatörbönder på Södermalm, där ”cityodlingar” breder ut sig. Därför känns det förstås logiskt att Medborgarplatsen numera är täckt av – konstgräs. Anledningen är dock inte att utarbetade art directors ska få varva ner genom att låtsas klippa gräset, utan att det ska bli ”tryggare och trevligare”. Åtminstone om man får tro Södermalmsnytt. Lånestolar, boktunna och en öppen scen ska också hjälpa till. Och visst, det blir nog trevligt. Konstgräsmattor löper också låg risk att mördas med gift, vilket annars är ett återkommande problem för Söders grönska.

* Seglarmoderater
I lördags och söndags gick startskotten för Gotland Runt – eller ”ÅF Offshore Race”, som det numera heter. Den här gången startade man från Strömmen under stort ståhej, och mest exalterade av alla var Moderaterna i Stadshuset. ”Vi vill gärna lyfta fram Stockholm som sjöfartsstad”, sa invigningsförrättare Sten Nordin till DN, samtidigt som han påpekade att det var ett tillfälle att visa Stockholm ”från en väldigt trevlig sida”. Det har han förstås rätt i. Möjligen borde han också framföra den åsikten till sina partikolleger i SL-styret, som nyligen var i färd med att avveckla sin skärgårdstrafik från – rätt gissat – Strömmen.

* Hundägarhat
Tre av fyra kungsholmare irriterar sig på stadsdelens hundägare, visar en opinionsmätning i tidningen Vårt Kungsholmen. Enligt ordlistans egen uppskattning torde det vara ungefär samma andel som regelbundet joggar längs hundrastarstråket Norr Mälarstrand, vilket eventuellt kan ha ett samband. Ändå uppseendeväckande siffror – det pyr uppenbarligen under den välputsade innerstadsfasaden. Däremot är det bara fyra av tio som då och då blir arga på Kungsholmens hundar. Av detta kan vi möjligen dra slutsatsen att hunden trots allt är människans bästa vän. Åtminstone i konkurrens med människan själv.

* Giraffturism
DN Stockholms Lars Epstein lyfte i förra veckan frågan om att bevara ”giraffkranarna” på Beckholmen, vars framtid är osäker när området nu rustas upp. Kranarnas konstnärliga utsmyckare Tor Svae vill flytta en kran till Stockholms fönster mot världen, Skeppsbron i Gamla stan, där den ska utgöra turistmål i egenskap av monument över en svunnen varvsindustri. Ordlistan vill på intet sätt förringa dragkraften i saker som rör gamla båtar (tänk bara på Vasamuseet), men förhåller sig ändå avvaktande skeptisk till idén. Helt oaktat effekterna på Gamla stans siluett så är risken nog överhängande att turisterna skulle missta utflytsmålet för, just, en kran.

* Sommarpaus
Efter ett antal månader i nyhetsflödets mitt och utkanter är det dags för ordlistan att ta ett kortare sommaruppehåll, för att sedan återvända med full kraft i augusti. Politiker och andra makthavare bör dock inte se detta som ett carte blanche för att hitta på dumheter under industrisemestern. Missgrepp, feltänk och knasigheter i största allmänhet kommer att registreras som vanligt och bokföras i listform framåt höstkanten. Till er andra önskar upphovsmannen en glad och obesvärad sommar.

(Almedalskolumn i måndagens DN Kultur.)

Johan Croneman påstod här i DN Kultur (26/6) att han aldrig hört talas om en journalist som ställt till ”politisk oreda” under Almedalsveckan. Sven-Otto Littorin, som valåret 2010 avgick sedan han strax efter landning på Visby flygplats konfronterats av Aftonbladets Mattias Carlsson (nu på DN), skulle eventuellt invända. Liksom Littorins dåvarande chef.

Finns det medieproblem i Almedalen är inställsamma reportrar knappast det främsta. Däremot är det möjligen besvärande att en del av de drygt 600 anmälda journalisterna alls inte hinner intressera sig för politiker, eftersom de är för upptagna med att bevaka varandra.

Då pratar vi inte bara om mingelbilder på Instagram. I årets officiella program finns 143 evenemang under kategorin Media. Däribland ren bevakning (tv-sända intervjuer och liknande), men också gott om navelskådande. Metadebatt-giganten Sveriges Radio har exempelvis sex (6) olika seminarier om sin egen verksamhet (journalistik).

Det här är inte unikt för Almedalsveckan – Bokmässan har gått samma öde till mötes. Du skriver böcker, sa du? Kul, men nu ska vi panel-analysera kultursidornas layout på framtidens läsplattor. Trenden syns också på helt annat håll: Kvartsfinal i fotbolls-EM? Visst, men först över till två TV4-medarbetare som ska internskämta om standarden på sina hotellrum i Donetsk.

Journalisten Marcus Jerräng påpekade i fjol att det här är ett slags modern naturlag: om media bryr sig tillräckligt mycket om ett evenemang så kommer evenemanget förr eller senare att handla om just media. Åtminstone i media. Följdriktigt kommer vi snart se Båtmässan-seminariet ”Så håller vi tidningarna flytande när upplagan sjunker”.

Skruvat, förstås, men inte utan poänger.

Hittills har politiken trots allt överglänst mediekändisarna. Men hur går det i år? Blir det bestående minnet från Almedalen 2012 en ministeravgång, ett agendasättande utspel – eller att Expressen luftlandsätter sin turnébuss med zeppelinare i S:t Hansruinen?

Jag återkommer eventuellt i ämnet. Först ska jag ta reda på om medierna alls behövs ”nu när alla är journalister” (paneldebatt i regi av Tidningsutgivarna, i dag 14.00).