Stockholmsordlistan, vecka 35

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom fem ord är fler än fyra elefanter.

* Tågförnyelse
Att vilja bygga ut tunnelbanan är högsta mode för närvarande. Moderaterna propagerar nu för en Nackaförlängning från högsta statsministerort och oppositionen driver på för att även Hagastaden ska in i planerna. I tisdagens DN Stockholm lyfte också operatören MTR:s vd frågan om förlängning av röda linjen till Täby. Det senare skulle vara en symbolhandling av rang. 1980 röstade blåa Täby nej till den folkliga tunnelbanan, till förmån för mer konservativa (och avskilda) Roslagsbanan. När väl det första Fruängståget rullar in i Reinfeldts hemkommun kan man kanske se det som den slutgiltiga förnyelsen av nya Moderaterna.

* Vattenlinjen
Fontäner, vattentrappor, plaskdammar, fågelbad och gratis dricksvatten i det offentliga rummet. Det är den senaste önskelistan från Miljöpartiet i dess kärnområde Södermalm, skriver Södermalmsnytt. Vattnet borde spela en större roll i stadsmiljön, menar man. Det känns spontant trevligt och sympatiskt, även om det där med offentligt dricksvatten redan varit uppe och avskrivits av hygienskäl. Sedan finns förstås alltid misstanken att MP egentligen vill att halva stadsmiljön ska bestå av just vatten, medan den andra halvan består av skog.

* Tvångsvegetariskt
Apropå Miljöpartiet: I förra veckan uppmärksammade ordlistan att Sofia skola på Söder infört ”köttfria” tisdagar, ett koncept som verkar sprida sig. Det hindrar dock inte MP från att försöka driva igenom ett politiskt påbud om ”köttfria dagar” i samtliga skolor. Gruppledaren Åsa Jernberg berättade i tisdagens DN att en motion ska läggas inom kort. Inte så oväntat, kanske. Mer oväntad var informationen att ”kött”, i sammanhanget ”köttfri”, enligt MP även innefattar ”fisk” och ”fågel”. Därför väljer ordlistan, utan ytterligare värdering, att genom detta ordval förklara för MP vad de i stället borde säga om de menar ”tvångsvegetariskt”.

* Friendsfest
Efter åratal av förhandlingar, bygge och muträttegångar så börjar den faktiskt närma sig, invigningen av den nya national­arenan i Solna. Den 27 oktober sker detta, genom en ”oförglömlig föreställning full av storslagna upplevelser”, i regi av Colin Nutley och med artister som Danny Saucedo, Roxette, Agnes och Loreen. ”Ett historiskt ögonblick som inte kommer tillbaka”, enligt arrangörerna. Det tror ordlistan visst att det gör. Om bara Säpo och Tillväxtverket slår ihop sina budgetar inför nästa års julfest så lär slutresultatet bli exakt så där – möjligen kompletterat med James Bond-tema.

* Pantarparodi
Stockholms pantbanker har högkonjunktur, skriver Mitt i. Det är möjligen intressant, men det riktigt intressanta är förstås var i staden man lämnar in vad för typ av saker. Lyckligtvis har man tagit reda på det – och fördomarna blir omedelbart besannade. ”På Söder stampar man på musik­instrument, på Östermalm vill man låna på konst och antikviteter. I Vasastan är det dyra klockor och designföremål, men på Kungsholmen är det däremot inget särskilt som sticker ut”, säger en pantbankir till tidningen. Se där en närmast övertydlig bild av respektive stadsdels karakteristik. Särskilt Kungsholmens.

Hellre block än tombola

(Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.)

”Vi har varit för Förbifart Stockholm, vi är för den. Jag förstår inte att diskussionen kommer upp hela tiden – som om vi skulle ha ändrat oss.”

S-ledaren Stefan Löfvens svar till DN Stockholm härom veckan lämnar oss med två alternativ. Antingen var han 2010 så upptagen av sitt IF Metall-jobb att han inte noterade hur S fick ge sig för MP i den rödgröna Stockholmsuppgörelsen eller så spelar han av taktiska skäl lite dum. Eftersom Löfven tycks vara en skärpt karl får vi utgå från alternativ två.

Löfven vill, liksom Socialdemokraterna i Stockholm, gå fram som ett eget alternativ till nästa val. Det får de självklart göra och det kan vara en klok strategi. Men eftersom en egen S-majoritet nationellt och (framför allt) kommunalt är mind­re trolig än att Folkpartiet skulle kräva utträde ur EU så är det lika självklart att frågor ställs om med vem och om vad man kan tänka sig att kompromissa. Särskilt om det gäller ja- eller nejfrågor i 28-miljardersklassen.

Det här vet förstås S, som i decennier plockade egna poäng genom att peka på motståndarsidans splittring.

Frågan om vem som gör vad med vem är inte isolerad till väns­terkanten i dag heller. Skulle mätningar inför kommande val peka på att KD och Centern är på väg ur Stadshuset, medan exempelvis SD skulle ha ökat sitt stöd, kan Sten Nordin (M) räkna med frågor om hur en sådan situation skulle hanteras. Och så vidare.

”Blockpolitiken” får mycket skäll i debatten, men de som skäller högst är ofta politiker som önskar sig ett större svängrum än vad medborgarna är beredda att ge dem. Däremot är det sällan man hör nämnda medborgare (eller ”väljare”, som de heter på politiska) beklaga sig över att ha fått för tydliga besked om de olika alternativen i ett val.

Det här handlar inte om något schackspelande i medier, som vissa vill hävda. Att rösta har visserligen vissa fysiska likheter med att kasta in lappar i en tombola, men poängen är att folket också ska dra vinnaren.

Expert: MP måste dra i nödbromsen

Tågmetaforer är populärt i svensk politik – särskilt hos Miljöpartiet. Efter att språkröret Åsa Romson i sitt sommartal pratat om stoppsignal för framtiden går dock experter ut och slår nödsignal.
– De har spårat ur fullständigt, säger språkforskaren Loke Thulin.

Thulin menar att en väl vald metafor mycket väl kan vara av första klass, men att man med dagens överbelastning pendlar på gränsen till mental lövhalka.

– Partiledningen agerar lokomotiv för den här utvecklingen, men underavdelningar och ungdomsförbund åker med som godsvagnar. Det handlar om ett signalfel från högsta ort och en hel grön generation riskerar att få sitt ordförråd klämt i dörrarna.

Vad tror du ligger bakom haveriet?
– När man hittar en sådan här bana i argumentationen kan det kännas som att debatterna går som på räls, men det är samtidigt lätt att utveckla tunnelseende. Om man reser spärrar mot andra metafortyper i språkets restaurangvagn riskerar man att uppfattas som förutsägbar och enkelspårig.

Loke Thulin vill inte se sig som en småaktig ordstins, med råder nästa MP-kongress att fälla ner bommen en gång för alla.

– När språket utvecklas riskerar Miljöpartiet att bli kvar på stationen. Det är hög tid att dra i nödbromsen.

Stockholmsordlistan, vecka 34

Veckans samtalsämnessammanfattande ordlista i DN Stockholm. Eftersom hösten blir lättare med några nya sammansättningar.

* Bibelsossar
Ordlistan tog i förra veckan upp att en Ica-butik på Folkungagatan ser ut att beviljas tillstånd att servera alkohol. Det lär nog inte bli någon katastrof, menade vi då, men kan nu konstatera att den uppfattningen inte finns hos alla. Anders Göransson, socialdemokratisk gruppledare i stadsdelsnämnden, motiverar i partibladet Aktuellt i politiken sitt motstånd med att ”hela kvarteret är Stockholms svar på Sodom och Gomorra”. Alltså de två städer som den kristne guden, enligt Gamla testamentet, lät förinta med eld och svavel på grund av invånarnas bottenlösa syndighet. Ordlistan är inte säker på att det utspelet blir en valvinnare i ”Sofo”-området.

* Köttlöshet
Alla är uppenbarligen inte bottenlösa syndare på östra Söder, eller gör åtminstone sitt bästa för att dölja det. På Sofia skola vill man ta ansvar för världen och inför därför ”köttfri tisdag”, då skolan ska låta bli att äta djur och i stället äta andra saker. Säkerligen kommer en och annan animaltaliban bli upprörd över detta, men den logiska motfrågan borde kanske egentligen vara en annan: Åt de verkligen kött fem dagar i veckan tidigare? Det låter inte särskilt varierat.

* Tunnelzombier
På lördag kommer tusentals zombier tåga från Medborgarplatsen till Observatorielunden, i den årliga ”Stockholm Zombie Walk”. På grund av en triathlontävling som genomförs samtidigt kommer paraden dock ta tunnelbanan mellan T-Centralen och Slussen, meddelade tågoperatören MTR i måndags för att förbereda deras medresenärer. Hela historien säger något fint om Stockholm. Dels att det är en stad där det händer många vitt skilda saker – ”något för alla”, om man vill säga så. Men framför allt är det ett tecken på gott samhällsklimat när till och med zombier visar hänsyn och kompromissar för att inte störa den allmänna ordningen.

* Förbiklart
Efter att Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i tisdagens DN Stockholm slagit fast att Förbifart Stockholm ska byggas får vi nog betrakta hindren (alltså Löfvens potentiella och mycket kritiska koalitionspartners i MP och V) som undanröjda. Det blir inga nya kompromisser, däremot en ny motorväg mellan Kungens kurva och Häggvik. Diskussionen lär däremot fortsätta och vad historiens dom blir får vi återkomma till om sisådär 40 år. Om nu inte MP:s Stockholmsledning gör allvar av sitt hot om en ”ny almstrid” och vid det laget fortfarande blockerar projektet med mänskliga sköldar och trubadurer.

* Bilraseri
Beskedet att det ska bli dyrare och svårare att parkera i Stockholm togs, inte oväntat, emot med viss ilska från somliga berörda bilister. Förståeligt, förstås. Det handlar om mycket pengar. Men precis som boende i närförorter får finna sig i att nya, välbehövda bostäder byggs där det tidigare varit grönt så får nog innerstadsborna acceptera att deras plåtlådor inte har högsta prioritet när trängseln tilltar. Kompromisser med andra människors behov är så att säga priset man får betala för att bo i en storstad. Det är absolut inget tvång att göra det – en snabbsökning på Hemnet visar att man i exempelvis Nordmaling kan få 2 500 kvadratmeter tomt att parkera på efter behag, för samma kostnad som en klädkammare på Norrmalm.

Nya skräcksiffror för Aftonbladet

STOCKHOLM/TVR. Slaget om läsarna ser ut att vara förlorat för Aftonbladet. En ny chockmätning visar att krisen fortsätter.

Aftonbladet ligger visserligen kvar på samma läsarsiffror som igår – däremot tappade bilagan Söndag 0,3 procent jämfört med veckan innan. Samtidigt noterade huvudkonkurrenten Expressen en tydlig uppgång på 0,4 procent, vilket trots söndagsbilagans tapp på 0,3 procent innebär att Expressen drygar ut avståndet.

– Aftonbladet uppfattas som överenergisk och hyperkreativ. Läsarna förstår vad de vill med sin journalistik och de gillar det inte, säger Mats Thomsson, analyschef på Förenade Spekulanter och tidigare aktiv inom Expressen.

Aftonbladet och samtliga bilagor är fortfarande lönsamma, men Mats Thomsson menar att de kan få problem om två år.

– Flera av bilagorna har svårt att motivera sin existens. Löser de inte den långsiktiga frågan om vad som är deras roll i svensk journalistik så kommer de att läggas ner omkring år 2018, även om de klarar sig på stödköp fram till dess.

Hur fungerar samarbetet mellan Aftonbladet och bilagorna?
– Det är inte bra. Aftonbladet vill vara den stora, breda tidningen som tilltalar alla, vilket leder till att man tar stor plats i tidningsstället och tvingar bilagorna till allt mer desperata utspel för att synas, säger Mats Thomsson.

Nej till hus? Okej, då blir det en barack i parken

(Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.)

I Stadshagen planeras 700 hyreslägenheter. I Tallkrogen vill staden bygga 135 studentlägenheter, medan planen för nya Marieberg innefattar 400 hyresrätter och 700 bostadsrätter. Olika projekt, förstås, men med det gemensamt att de möts av högljudda protester. För högt! Grönområden hotas! Och så vidare.

Den typen av debatter är inget nytt, de har en tendens att återkomma överallt där någon vill ersätta icke-hus med hus oavsett om platsen tidigare varit en populär park eller ett oländigt taggbusksnår. Vad som däremot är intressant är att byggförespråkare, även närboende sådana, börjar höras och synas alltmer i debatterna. Man kan lugnt konstatera att deras röster behövs – det gör nämligen också de 1 935 bostäder som nämndes ovan.

Under första halvåret i år påbörjades byggen av 700 bostäder i hela Stockholms län, meddelade länsstyrelsen i veckan. Det kan jämföras med 2 500 för första halvåret 2011 och siffrorna gäller alltså enskilda bostäder, inte antal flerfamiljshus. Som om inte det vore illavarslande nog så kom också prognoser från Handelskammaren, där man talade om en (ännu mer) dramatisk inbromsning senare i år.

Barn blir dock vuxna även under lågkonjunkturer i byggbranschen. Fortsätter de bli vuxna i samma takt – vilket vi bör utgå från – riskerar vi att hamna i en situation som så smått påminner om 1900-talets början.

Då led Stockholm av akut bostadsbrist, som fick lösas tillfälligt med nödbostäder – bland annat i Stadshagen. Under 30-talet löste man sedan problemen mer långsiktigt genom att omvandla grönområden till (då) moderna bostadsområden i bland annat Traneberg, Hammarbyhöjden och på Gärdet. Samt i Stadshagen och Tallkrogen.

Möjligen bör man ägna det en tanke, där i lamellhusen, innan man skriver på nästa protestupprop.

Ordlistan, vecka 33

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom ett ord säger mer än tusen Instagrambilder.

* Reklamchock
Reklamhologram, röstbudskap och sponsrad belysning. Det är några av de kommersiella inslag som framtidens stadsbild kommer att innehålla, menade de ämnes­experter som DN Stockholm talade med i går, tisdag. Ännu mer kan det bli om Jessica Bjurström, vd för Sveriges kommunikationsbyråer, får bestämma. Hon drömmer bland annat om ”spännande installationer på vattnet” och menar att staden är ”för restriktiv” när det gäller utomhusreklam. Ordlistan vill inte påstå att Bjurström har fel, men misstänker att hennes uppfattning knappast delas av folkmajoriteten.

* Avslagsskrapa
Det vill sig inte för socialdemokraten Tomas Rudin och hans efterlängtade studentskrapa. Som ordlistan tidigare berättat var den först planerad vid Roslagstull, där den fick nej. En flytt till Tantoområdet såg först ut att gå bättre, men trots två placeringsförsök ser det ut att bli avslag även där. Riksintresset står i vägen för ett höghus, skriver tjänstemännen. Rudin får leta vidare – kanske tillsammans med KD, som vill bygga studentskrapa i Kista. Skam den som ger sig först.

* Icasprit
Att en Icabutik på Folkungagatan sökt och ser ut att få tillstånd att servera alkohol har vållat uppseende i veckan. Nykterhetsivrare rasar och polisen twittrar kritiskt, men ordlistan tror inte att det finns några större skäl till oro. Den likaledes Icadrivna matbutiken i varuhuset NK:s bottenplan har en längre tid serverat mat och vin till sittande gäster vid sin ost- och charkdisk. Det har såvitt känt inte lett till några fylleslag bland de shoppande, men väl till en hedersam nominering till DN:s krogpris Gulddraken.

* Lyxbaksmälla
Efter DN:s enormt uppmärksammade granskning av myndigheters lyxrepresentation har livet varit hårt för de verksamma i Stockholms lyxfestarbransch. Eller, ”hårt” är kanske inte rätt ord, men vi kan nog räkna med att ett antal offentliga chefer tänker ett varv till innan de bokar in en konferens med sjurättersmeny och svindyr tv-kändis som hälsar välkomna. Ordlistan undrar dock främst hur Grand Hôtel ska återupprätta sitt varumärke efter att Tillväxtverkets generaldirektör påstått att de var ”det billigaste alternativet”.

* Vägtjafs
Knappt hann Socialdemokraterna sätta ner foten innan Miljöpartiet körde över den. Det handlar förstås om Förbifart Stockholm, trafikfrågan som debatterats och infekterats sedan Slussen var en fräsch 30-åring och som nu närmar sig ett genomförande. I stället för smidig förbipassage ser den nu ut att leda till frontalkrock i oppositionen. Spräng på, säger S. Inte i vårt namn, säger MP (och V). Titta, de bråkar, säger borgarna. Räkna med att det hinner sägas betydligt mer (om än på samma tema) fram till valdagen 2014.

Exklusiv intervju med försvarsminister Karin Enström

Är frukten på bilden ett äpple?
– Regeringen delar inte in frukter på det sättet. Vi gör inte den typen av listor.

Så vad kallar du frukten på bilden?
– Det är en rund frukt som vuxit på ett träd, troligen av äppeltyp.

Men är det ett äpple eller ett päron?
– Om man bara har att välja på alternativen äpple och päron så är det mest korrekt att kalla det äpple.

(Bakgrundsfakta.)

Messias återkomst sker inte på två hjul

(Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.)

Stadsmiljöborgarrådet och utspelsfantomen Per Ankersjö har pratat cyklar igen. I veckans DN Stockholm kunde vi läsa att han och Centerpartiet vill göra om utvalda stadsgator till ”cykelfartsgator”, där cyklister har företräde och maxfarten är 20 kilometer i timmen. Samtidigt berättar regeringens cykelutredare Kent Johansson i SvD att han vill se nya ”cykelmotorvägar” som ska underlätta pendling från kranskommuner, och öppnar för ett system där man ska kunna hyra cykel på SL-kortet.

Det här är förstås bra idéer, och helt nödvändiga i ett trafiksystem vars arkitekter varken förutsåg söndagsutflykter med picknicken i cykelkorgen eller kontorsarbetande män med tights och Tour de France-ambitioner. Att separera cyklar från bilister (och gående!) skulle dels höja farten, men framför allt spara samhället mycket elände.

Sedan finns det förstås ett ”men” mitt i hallelujastämningen kring vår tvåhjuliga Messias.

Jag har ingen avsikt att pådyvla läsaren ångest här, men det bör ändå påpekas att vi sakta men säkert närmar oss årstiden ”vinter”. Den naturliga ordningen råkar ju vara sådan att ett antal månader under det stockholmska året inte lämpar sig för cykling, annat än som extremsport. Det spelar helt enkelt ingen roll hur många ”cykelfartsgator” som Stadshusets politiker beslutat om, så länge det ligger en decimeter snömodd på dem. Transportbehovet ligger däremot inte på is under tiden.

Att hoppas att klimatförändringarna ska ordna den detaljen vore förstås också lite bakvänt, då ju cyklingen bland annat är tänkt att motverka dem.

Gärna cykelfartsgator och cykelmotorvägar alltså, men helst ett gäng bussfiler också. Eller andra driftsäkra året runt-transportmedel. Utpekade föregångsstaden Köpenhamn, som för övrigt har drygt två grader högre medeltemperatur under vintermånaderna, har inte bara byggt cykelmotorvägar på den här sidan millennieskiftet. De har även invigt ett helt nytt tunnelbanesystem.

Olofssons lunch fördöms i Europa

PARIS/TVR. DN:s avslöjanden om Tillväxtverkets vidlyftiga representation fortsätter att ge ringar på vattnet.

Efter en ansenlig grävinsats kunde Sveriges Television i går avslöja att före detta näringsministern och centerpartiledaren Maud Olofsson vid ett tillfälle år 2007 åt en så kallad skrivbordslunch, enligt egen uppgift på grund av tidsbrist.

Lunchen, som kom från den franskägda massmattillverkaren Sodexo, kostade 75 kronor och bekostades av Olofssons arbetsplats. Starka indicier tyder på att maten levererats i plastlåda.

SVT:s indignation får nu internationellt stöd. The Viktor Report har talat med Jacques Grandenote, politisk analytiker på magasinet L’Habitude Francaise i Sodexos hemland Frankrike.

– Det låter oerhört allvarligt. Hade något sådant här inträffat i Paris så hade förtroendet varit förbrukat.

Statsrådet hade alltså tvingats avgå?
– Ja, utan tvekan. Att som minister äta representationslunch för under 300 kronor tyder på extremt dåligt kulinariskt omdöme. Ett enstaka snedsteg på 7eleven skulle möjligen kunna förlåtas, men om det visat sig att det faktiskt var en låda så – nej, det går bara inte.