Stockholmsordlistan, vecka 5

Skrivet av Viktor Barth-Kron 14:56, 31 januari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom land skall med ord byggas.

Student­färja
Jakten på nya studentbostäder har klara likheter med en Kafkaprocess, men hoppet är det sista som överger oss. Nu vill staden bygga 600 lägenheter på en båt i Värtahamnen, vilket ju låter ju lika enkelt som briljant – åtminstone till dess man inser att idén varit på tapeten i tiotals år, men hindrats av diverse regleringar. Ordlistan vill därför rikta en uppmaning till de berörda på stadens kommando­brygga: Sänk inte planen, se i stället till att få lite flyt i byggandet. Och när ni ändå håller på – varför inte köpa in en finlandsbåt eller tre, bygga om lite lätt och placera ut på lämpliga ställen? I värsta fall kan man ju alltid kasta loss och byta kaj.

Förtroende­hybris
Har de numera ökända ”avknoppningarna” av hemtjänst, förskolor och liknande raserat förtroendet för (borgerliga) politiker? Frågan aktualiserades av S-borgarrådet Roger Mogert vid måndagens kommunfullmäktige, och som ni säkert anar så var detta hans analys. Sten Nordin (M) höll föga förvånande inte alls med. Han menade att valsegern 2010 var bevis för att Moderaternas förtroende är intakt. Sanningen ligger antagligen någonstans däremellan – frågan är inte enskilt avgörande. Däremot skulle ordlistan inte ta det som ett carte blanche för att skänka bort allmän egendom igen, nästa gång andan faller på.

Icke-överklassafari
För nästan exakt ett år sedan ordnade en grupp vänster­aktivister en bussresa till Saltsjöbaden, ­kallad ”överklassafari” och med syftet att rikta ljus mot klasskillnader i Sverige. Vilket lyckades. Just nu pågår ett nytt vänsterbussjippo, där Vänster­partiet kör runt mellan Häggvik och Spånga respektive Skärholmen och Flemings­berg för att protestera mot vägbygget Förbifart Stockholm. Om protesterna inte fungerar får de trösta sig med att den nya vägen väntas förkorta restiden med buss mellan Skärholmen/Flemingsberg och Spånga/Häggvik radikalt.

En kväll med Framtidspartiet

Skrivet av Viktor Barth-Kron 09:27, 26 januari 2013 i kategori Politik

(Lördagskolumn i DN Stockholm 26/1.)

Framtiden är viktig i svensk politik. Sedan Håkan Juholts dröm om att Domus en gång åter ska heta Domus kraschlandade gäller den insikten särskilt Socialdemokraterna, eller åtminstone dess strateger. S försöker sedan en tid tillbaka lansera sig som ”Framtidspartiet” i alla tillgängliga kanaler.

Exakt vad det innebär, utöver att man avser ställa upp i valet 2014 i stället för 1976, är aningen vagt. När S i Stockholm bjöd in till ”Framtidskväll” på Mosebackes Kägelbana, med särskild inbjudan till partimedlemmar yngre än 40 år, tog spalten därför vägarna förbi av ren nyfikenhet.

Partiledningens Veronica Palm inledde med att slå fast att ”framtiden är vår” och att ett regeringsskifte skulle leda till fler jobb, bättre skola och vård, mer rättvisa och en glad hamster till alla barn (okej, det sista var påhittat).

Därefter kom regeringsräven Jan O Karlsson. Han hyllade Olof Palme, sågade Ronald Reagan och frågade till sist lite retoriskt om framtidens utmaning kanske var att försvara det man tidigare byggt upp.

Vad avslutningstalaren Emilia Bjuggren, 25, hade att tillägga var svårt att höra eftersom mingelbullret då nått nivåer som skulle fått mark- och miljödomstolen att krevera.

Mingel var nämligen kvällens poäng. S vill föryngra valsedlarna och hade därför ordnat tillställningen som en casting, eller ”speed-dejting”, i hopp om att hitta nya förmågor att förtroendevälja. Särskilda agenter cirkulerade i vimlet och genomförde snabbintervjuer med hjälp av Ipad (framtidsinriktat!).

Ett innovativt grepp, möjligen framtidstillvänt. Många kände sig i alla fall kallade. Att frågan ”är du valbar, lille vän?” hängde i luften verkade heller inte inverka negativt på stämningen.

Är då S ett ”framtidsparti”? Kvällen gav inga glasklara besked, men att man gärna vill råder inget tvivel om. Politik är att vilja, sade ju Olof Palme – så enligt Jan O Karlsson är saken sannolikt biff.

Stockholmsordlistan, vecka 4

Skrivet av Viktor Barth-Kron 11:53, 23 januari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom det är fint att märka ord.

Broinhägnad
Häromåret fick Västerbron ett högre stängsel, i syfte att förhindra självmordsförsök. Några effekter har man inte kunnat uppmäta än, men försöket kan nu utvidgas till fler broar – däribland Liljeholmsbron, Skanstullsbron, Danviksbron, Barnhusbron och Tranebergsbron. Det berättar brandförsvaret för Direktpress. Det är givetvis svårt att såga idén rakt av; kan någon räddas är det förstås fantastiskt. Ordlistan kan dock inte låta bli att undra om det inte vore bättre att satsa åtminstone delar av staketanslagen på förebyggande arbete. Det går trots allt inte att sätta vaddering på samtliga samhällets vassa kanter.

Dagismiljonärer
DN Stockholms kartläggning av stadens ”avknoppningar” har väckt uppseende, och det kan man förstå. Eventuell ilska mot hur avknoppningarna gått till – att verksamheter sålts till underpris – bör förstås i första hand riktas mot ansvariga politiker och inte mot de anställda som förstås tog chansen när de erbjöds den. Att däremot (som avknopparna i Älvsjöbaserade Upptäckarna AB) dela ut nio miljoner kronor i vinst på tre år, samtidigt som man ligger i botten vad gäller personalens löner, framstår dock inte som någon särskilt bra metod för att vinna folkets gillande. Eller personalens, för den delen.

Tågskurkar
”Det vi kunnat konstatera är att tåget olovligen togs ur depån”, sade SL:s kommunikationschef. ”Det var en städare som tog ­tåget. På något vis kunde hon ta sig in och olovligt alltså åka i väg med det”, förtydligade hennes motsvarighet på operatören Arriva. Glasklara besked, således, med det enda lilla problemet att båda hade fel. Tågkraschen i Saltsjöbaden var av allt att döma en olycka, orsakad av arbetsgivarens slarv och med städaren som offer. Vad kan vi lära oss av det? Möjligen att det vore lämpligt att ta en hacka ur kommunikationsbudgeten och lägga på andra saker. Folk som kan tåg, förslagsvis.

Skjortförolämpning
Det ska vara en galleria i år – också. Åtminstone på Södermalm. Förutom att en ny öppnar i Hornstull står det nu också klart att Medborgarplatsen begåvas (?) med ytterligare shopping i kvarteret ”Göta ark” intill Söderhallarna. Projektledaren Jan Andersson säger till Södermalmsnytt att man söker inspiration från citykvarterens flådiga NK och Mood Stockholm, och påpekar att Söderbor ”inte ska behöva åka dit för att kunna köpa en snygg skjorta”. Ordlistan inväntar nu den flodvåg av indignation som rimligen bör komma från de hundratals Södermän i skägg som säljer, just, skjortor. Göta ark är tänkt att stå färdigt 2016.

Fulkultur
Stadsmuseet har bestämt sig för att börja ”blåmärka” tidstypisk 1960-talsarkitektur. Det vill säga: Tydligt kräva att det som en näst intill enig opinion i decennier ansett fult ska bevaras för eftervärlden. Ett kulturhistoriskt värde är inte detsamma som ett estetiskt värde, påpekar man. Det ligger det förstås något i och ordlistan förespråkar heller inte skövling av husen i fråga. Däremot vore det trist om bevarandemanin fick till följd att 2050-talets Stadsmuseum inte hade något att göra, eftersom 2010-talets stadsarkitektur då endast kan avnjutas i stadsbyggnadsnämndens K-märkta byrålåda.

Ett år senare: Vem blev årets Juholt?

Skrivet av Viktor Barth-Kron 17:03, 21 januari 2013 i kategori Politik

I dag är det på dagen ett år sedan S-ledaren Håkan Juholt tackade för sig i ett köpcentrum i Oskarshamn. Därmed inleds nu år 1 e.HJ, som vi på TVR är övertygade om att det kommer att kallas av framtidens politikforskare.

Hög tid därför att sammanfatta vad som hänt under året som gått. Rättare sagt: Vem tog upp den ”medvetet drastiska” facklan och blev svensk politisk satirs självklara referenspunkt? Här är hela listan.

* * * * *

1. Kent Persson
Han kom, han såg, han pladdrade bort sig. Moderaternas nye partisekreterare skulle bidra med driv efter Sofia Arkelstens luftpastejer, men lyckades med hjälp av kappvändande, halvlögner och storslaget innehållslösa utspel snabbt etablera sig som 2012 års driftkucku. I slutet av året hade Persson tråkigt nog skalat ner sin offentliga närvaro till ett Instagramkonto där han publicerar bilder på snön i Örebro.

2. Annie Lööf
Många har velat dra paralleller mellan Centerns januarikris och Socialdemokraternas dito förra året. Klara skillnader finns dock i hanteringen. Annie Lööf åkte exempelvis inte direkt till Folk och Försvar för att slå in den sista spiken i kistan, utan har hanterat månaden relativt stabilt. Andraplatsen säkras i stället av årets samlade retoriska fluff och förmågan att få handlingskraft att explodera i ansiktet (Tillväxtverket-affären).

3. Centerpartiets idéprogramgrupp
Sällan förr har så få skapat så stor förvirring för så många, för att travestera Churchill. Hade Per Ankersjös gäng haft mer än en månad på sig i debatten är det troligt att de nått högre på listan.

4. Fredrik Reinfeldt
Den annars så nedtonade statsministern tröttnade snabbt på ökenvandningen med den nya S-ledningen. Eftersom Stefan Löfven vägrade leverera tog Reinfeldt själv upp den juholtska paradgrenen ”medvetet drastiska utspel”, med en rad missförstånd och oreda som självklar följd. Från våren minns vi särskilt frågan om att ”jobba till 75”.

5. Karl-Petter Thorwaldsson
Den nye LO-basen satsar på att ha ena näven knuten i luften och den andra på förhandlingsbordet. Än så länge klarar han balansgången, men historien har lärt oss att medvetet drastisk retorik riskerar att slå tillbaka när man minst anar det.

BUBBLARE:

1. Anders Borg
Levererade en medvetet drastisk prognos för svensk ekonomi, backade sedan efter hand men skulle aldrig någonsin medge att han hade fel.

2. Thomas Östros
Hade knappt hunnit kuppa bort ärkefienden Juholt innan han bytte fot totalt, tog tjänst som vd i bankföreningen och med övertygelse argumenterade mot sin tidigare partilinje.

3. Håkan Juholt
Vi hade hoppats på mer, men en bok och regelbundna intervjuframträdanden höll ändå intresset vid liv. Till nästa år måste Löfven ge honom en plattform – för demokratins skull.

Fråga Rosengren om marknadsvärdet

Skrivet av Viktor Barth-Kron 06:26, 19 januari 2013 i kategori Stockholm

(Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.)

Annie Lööf besökte arbetsförmedlingen i går. En privatägd arbetsförmedling i Stockholm, för att vara exakt. Men nej, du har inte missat några oväntade turer i Centerpartiets kris – Lööf sitter kvar som partiledare, trots att Per Ankersjös insatser som idéprogramledare ett tag såg ut att leda annorstädes.

Anledningen till besöket var i stället, som brukligt när politiker besöker verkligheten, ett politiskt utspel. I det här fallet att Lööf vill privatisera ”den arbetsförmedlande delen av arbetsförmedlingen” (vad gör den andra delen?) och i stället införa en offentligt finansierad ”jobbpeng” som ska följa med den arbetssökande på dennes odysséer i marknadens prunkande trädgårdar. Ungefär.

Det är möjligt att det är en vettig reform, om hon nu får gehör för den. Låt oss bara hoppas att Lööf och hennes folk läst DN Stockholm i veckan, så att de inte behöver göra om Stockholmsalliansens blunder från 2008 och rea ut offentliga verksamheter för priset av några blyertspennor och en kaffemaskin – bara för att sedan upptäcka att de var värda tiotusentals kaffemaskiner på andrahandsmarknaden.

För att minimera risken föreslår jag att man kopplar in en expert på området. Förslagsvis tidigare näringsministern Björn Rosengren (S), mannen bakom en av de mest lysande, statliga försäljningar som den svenska historien känner. Om någon glömt det så var det Rosengren som år 2000 tog det gamla statliga Televerket till börsen och lyckades sälja aktierna för 85 kronor styck. Värdet rasade omgående och snart 13 år senare handlas Teliaaktien fortfarande till omkring halva värdet, 44 kronor. Att Rosengren till råga på allt lyckades kränga bolaget till en miljon svenskar – som alltså redan ägde det – gör förstås bara prestationen större.

Att Björn Rosengren kort efter den politiska karriären blev värvad av Stenbeckssfären är givetvis ingen slump. Inte heller att de stockholmska ”avknopparna” inte har blivit det.

Se där något att fundera på, för Annie Lööf och alla oss andra.

Fridolinbingo

Skrivet av Viktor Barth-Kron 14:37, 17 januari 2013 i kategori Politik

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin är tillbaka från pappaledigheten och deltog, på karakteristiskt vis, i gårdagens partiledardebatt.

Eftersom partiledardebatter är långa, ibland sega och kan bjuda på en del upprepningar så kan det finnas skäl att skärpa koncentrationen med ett spel. Här kommer därför ett till nästa gång.

Tre inprickade repliker i rad – vågrätt, horisontellt eller vertikalt – ger bingo.

Stockholmsordlistan, vecka 3

Skrivet av Viktor Barth-Kron 14:03, 17 januari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom någon måste hålla ordning när nyhetsflödet spårar ur.

Krogimperialism
På fyra år har Stockholms sex största krögare ökat sitt innehav med över 50 procent, från sammanlagt 44 etablissemang till 68. DN Stockholms kartläggning (sidorna 6–8) visar på en bransch i tillväxt, där de stora aktörerna stadigt sätter i sig större andelar av marknadsbiffen. Ett problem? Inte nödvändigtvis. På restaurangfronten har de åtminstone vett att stöpa ställena i olika form. Kafébranschen, däremot – när hela Stockholms offentliga rum stöpts om till ett enda standardiserat och själlöst Espresso House kommer vi att vakna upp och undra varför ingen ingrep i tid.

Trottoargran
Läsaren Jacob Westerlund hör av sig med en fundering om alla granar som ockuperar stadens trottoarer. Inte kan det höra till normala sophämtningsrutiner att ta hand om ett granlik på allmän väg, undrar han? Men jo, det kan det faktiskt – på utvalda ställen. När ordlistan kontrollerar saken upptäcker vi att staden utsett ett tjugotal insamlingsplatser för julgranar runt om i innerstaden, där man kan dumpa sitt barrande åbäke för hämtning fram till den sista januari. Ett sympatiskt tilltag, förstås. Särskilt som det finns ett starkt allmänt stöd för fler träd i stadsmiljön.

Förvaltningsdeportation
Åtta kommunala förvaltningar med sammanlagt 1 500 medarbetare flyttas från dyra lokaler i citykärnan till olika delar av ytterstaden (läs mer på sidan 10), som behöver arbetstillfällen och underlag för kommers. Någon däremot? Nähä, tänkte väl det. Alliansens beslut i förra veckan kan nog redan nu utses till årets minst kontroversiella, åtminstone utanför nämnda förvaltningars slutna rum. Den stora frågan är snarare varför det inte hänt tidigare – tanken är långt ifrån ny och fördelarna uppenbart fler än nackdelarna.

Stureplanscenter
När centerborgarrådet Per Ankersjö tackade ja till att leda jobbet med partiets nya idéprogram anade han nog inte vad som väntade. Ingen kan ha missat de senaste veckornas turer, där Ankersjö fått rollen som nyliberal superskurk vars näringslivsinfiltrerade Stureplansanhang kastat en fin gammal folkrörelse i Margaret Thatchers helvetesgap. Typ. Ordlistan menar att tonerna nog varit lite överdrivna, men konstaterar samtidigt att rikskalabaliken måste ha varit en spännande kontrast mot vardagens småtjafsande med vänstern i miljönämnden.

Sisyfosförhandling
I måndags började de jobba (läs mer på sidan 9), Catharina Håkansson Boman och H G Wessberg. Vilka? Jo, den ex-statssekreterarduo som har fått regeringens uppdrag att få alla att bli överens om hur tunnelbanan till Nacka ska gå, och dessutom få fram pengar till det. Att förhandlingsarbetet egentligen skulle ha börjat i höstas ger möjligen en första fingervisning om hur det här kan utveckla sig, men nu är de som sagt i gång och de har två år på sig. Ordlistan önskar lycka till, gärna omgående, men är inte avundsjuk på uppdraget.

Inte korrupt, bara uselt

Skrivet av Viktor Barth-Kron 09:10, 14 januari 2013 i kategori Stockholm

(Kolumn i måndagens DN Stockholm.)

Stockholms ökända ”avknoppningar” – när lukrativa kommunala verksamheter slumpades bort till inventariepris fram till dess Regeringsrätten sade ifrån – var inte korrupta. Det slog Riksenheten mot korruption fast häromveckan. Brottsligt uppsåt saknades, däremot konstaterade åklagare Johansson att det förekommit ”bristande ekonomisk insikt” bland de ansvariga allianspolitikerna.

Vi får ta Johansson på orden när vi gör bokslut över episoden. Trots att parallellerna till Jeltsin-Rysslands ”avsovjetisering” och följande oligarki kan ses från månen så fanns inga sådana avsikter. Bara fenomenal klumpighet.

Många har pekat på att ”avknoppningarna” gjordes med ideologiska motiv. Det är förstås korrekt, men resultatet – att gå miste om mångmiljonbelopp till stadskassan – ligger inte i någons ideologiska egenintresse. Moderaterna hade kunnat använda intäkten till att sänka skatten med något öre. Folkpartiet hade kunnat höja några lärarlöner och Centern hade, tja, kunnat bygga jättemånga broar till Årsta holmar.

Samtidigt lämnar haveriet en annan fråga efter sig. Om politiker med bristande insikt lyckas ställa till det så här när de ska avskaffa sig själva som huvudman för saker – vad kan de då inte lyckas med när de faktiskt utövar aktivt ledarskap i verksamheter? SL:s havererade finanser ger möjligen en fingervisning.

Ironiskt nog kan hanteringen därmed användas som ett slagkraftigt argument för privatiseringar, eller åtminstone ett mer affärsmässigt styre av verksamheter.

Om politikerna nu absolut vill leka affär själva kan de med fördel börja med en enkel princip från bolagsvärlden. Den säger att en högt uppsatt chef som upprepade gånger schabblat bort mångmiljonbelopp, eller systematiskt missat företagets budgetmål med niosiffriga summor – den chefen tar sin hatt och går.

Den socialliberala idédebatten i bilder (som återfinns på länkar)

Skrivet av Viktor Barth-Kron 11:19, 9 januari 2013 i kategori Politik

Centerpartiets nya idéprogram har öppnat alla fördämningar i den internliberala idédebatten. Den ena är argare än den andra, men få utomstående förstår vad de egentligen bråkar om. Det är inte så konstigt. The Viktor Report, som är en pedagogisk blogg, vill därför förklara lite mer konkret hur det ligger till – åtminstone ur socialliberalernas perspektiv. Så här:

Folk som betraktar sig som goda socialliberaler är upprörda, eftersom man tycker att de traditionella ”mittenpartierna” är på väg att bli kallhamrad marknadshöger. Detta, menar man, eftersom…

… Folkpartiets och Centerns ungdomsförbund, samt…

… C-ledaren Annie Lööf, låtit sig indoktrineras för mycket av…

… Svenskt Näringslivs Urban Bäckström och hans tankesmedja…

… Timbros vd Markus Uvell. Framför allt eftersom ungdomarna lyssnat för mycket på Uvells ideologiska torpeder, det vill säga…

… idéhistorikern Johan Norberg och hans nyliberale parhäst…

… Fredrik Segerfeldt.

Nåväl. För en modern betraktare kan socialliberalernas attityd tyckas lite märklig, men enligt den egna självbilden är man fortfarande de icke-socialistiska krafternas rättmätiga ledare – precis som man var när Ola Ullstens 11 procent räckte till en folkpartistisk minoritetsregering 1978. En ledarroll som dock stulits på orätt vis, först av…

… Carl Bildt, och därefter av…

… Reinfeldt, Borg och Schlingmann. Med benäget bistånd, förstås, från…

… Moderata ungdomsförbundet.

I en sista (?) kraftsamling gör man därför nu allt för att…

… Centern och Folkpartiet ska bli mer socialdemokratiska, och på så vis rädda Sverige dels från…

… Jimmie Åkesson, men framför allt från…

… sossarna.

Ungefär så. Enligt socialliberalerna, alltså.

Stockholmsordlistan, vecka 2

Skrivet av Viktor Barth-Kron 06:47, 9 januari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom ett nytt år inte innebär något skäl att sluta syna samtiden.

Reklamtrötthet
Gör tunnelbanan helt reklamfri och höj skatten eller biljettpriset i stället. Det krävde Miljöpartiets ungdomsförbund på DN Stockholmsdebatt i lördags, i vad som elaka tungor skulle kunna beskriva som ett aningen stjärnögt pekoral (vilket elaka tungor förstås också gjort). Ordlistan misstänker dock att Grön Ungdom får som de vill, om än på ett annat sätt än de tänkt sig. När såg du senast en t-baneresenär som tittade på reklamen i stället för på sin mobil? Nä, just det. När annonsörerna upptäcker samma sak lär det bli fritt fram för experimentell konst på stationsväggar och vagnar.

Förseningsprojicering
Landstingen vill starta egen tågtrafik, rapporterade SVT härom veckan. Bland annat Uppsala, Enköping och Stockholms län har tröttnat på SJ:s förseningar och överväger att köpa tillgång till tåg för att kunna garantera trafiken för pendlare mellan länen. Nu besitter ordlistan inte expertis vad gäller Enköping och Uppsala, men i fallet Stockholms län skulle man kunna skjuta in ett litet ”sopa rent framför egen dörr”. Landstinget har nämligen redan tåg. De kallas ”pendeltåg” och är kända för mycket, men inte för att gå i tid.

Jeltsinförsäljning
Fyra förskolor och två hemtjänstenheter i Enskede-Årsta-Vantör ”avknoppades” 2007 till det sammanlagda priset 700 000 kronor. Företagen visade sig dock snart vara värda tiotals miljoner kronor, vilket de nya ägarna sedan dess slagit mynt av. I förra veckan meddelade riksenheten mot korruption att hanteringen inte utgjorde grov trolöshet mot huvudman, men däremot visade ”bristande ekonomisk insikt”. Jo, det kan man tycka. Lyckligtvis krävs inget åtal för att en politiker ska bevisas vara olämplig, och heller ingen fällande dom för att avgå på eget initiativ. Varsågoda för förslag.

Vargspanare
Vargen har kommit till Nacka. Eller, den var åtminstone där härom veckan, tror viltvårdare efter vittnesmål och granskning av spår och ett uppätet rovdjur. Så kan det säkert vara. Däremot tvivlar ordlistan på att åtta (8) vargar skulle strövat förbi på en tomt i Huddinge, vilket rapporterats till Länsstyrelsens rovdjursobservationstjänst. Den iakttagelsen, som inkom kring lunch den 1 januari, hade eventuellt mer med nyårsaftonskvällens festligheter att göra än med varg.

Identitetssökeri
Vasastan ska ta plats på modevärldskartan, lär vi oss i lokaltidningen Vi i Vasastan. Ett nygrundat varumärke ska med tröjor, skjortor, mössor och halsdukar klä ”den moderna mannen” och ge Vasastan en stilidentitet, ”som Brooklyn och New England”. Tänker grundarna. En Vasastadsstil är dock inget nytt. Enligt ordlistans källor var särskilt Birkastan intimt förknippat med träskor, koftor och annat som hörde den rödare delen av 70-talsvänstern till. Men det var förstås innan bostadsrättsomvandlingarna.

10 tidigare inlägg