Stockholmsordlistan, vecka 9

Skrivet av Viktor Barth-Kron 10:22, 28 februari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom samtiden väntar på ingen.

Nöjesfiender
Gröna Lunds nya attraktion, en 121 meter hög slänggunga, är ett svartbygge. Förbundet för Ekoparken kräver nu att den rivs, medan Stadsbyggnadskontoret mest verkar tycka att ärendet är besvärligt och har bett Grönan söka retroaktivt bygglov. Frågan är om inte de utsiktskänsliga Ekoparkvännerna den här gången satsat på fel karusellhäst. Det är en sak att bråka med vägplanerande politiker, men att ge sig på sommarnöjet för tiotusentals barn kan på sikt ge förödande konsekvenser i opinionen. Dessutom kanske Grönan skulle hitta på något ännu större i stället, med bygglov – det man förlorar på gungorna tar man ju igen på karusellerna, som det heter.

Lägenhetsträngsel
Årsstatistiken för 2012 kommer i strid ström för närvarande, och för den som vill göra jämförelser finns en drös intressanta siffror att rota i. Exempelvis detta: Förra året ökade folkmängden i Stockholms län med 35 533 personer. Under samma år påbörjades byggen av 5 980 bostäder i samma län. Det ger ett snitt på 5,96 nyinflyttade per påbörjad lägenhet, om man nu kan räkna så (det kan man förstås). Trångt? Jovars. Men då har vi ju förstås inte räknat in alla de som redan bodde här och också sökte bostad. Här finns att göra, kan man nog säga utan att överdriva.

Klarakrångel
Häromveckan uppmärksammade ordlistan S-borgarrådet Tomas Rudins senaste påhitt: Han hade trillat över några välbevarade innergårdar i Klarakvarteren och ville nu öppna dem för allmänheten med konst och kommers. ”Som i Berlin.” Det lät oförargligt, men så enkelt var det förstås inte. Det har nämligen visat sig bo betydligt fler människor i husen än vad Rudin beräknat efter att ha okulärbesiktat fönstren, och nämnda boende är inte roade. Kommentarsfältet i Rudins blogg har nu artat sig till en festival i upprördhet från folk som inte vill behöva gå genom en krog för att komma till tvättstugan. Fortsättning följer, högst sannolikt.

Blomsterbedragare
I veckan har många uppgifter cirkulerat om ett misstänkt bedrägeri på Älvsjö station. En ung pojke ska ha sålt majblommor – dock inte årets majblommor utan förra årets, varför man misstänker att förtjänsten gått ner i pojkens egen ficka i stället för till välgörande ändamål. Det är naturligtvis ett oacceptabelt beteende som måste beivras i tid. Annars är risken antagligen överhängande att pojken växer upp, skaffar konto på Caymanöarna och börjar köpa och sälja vårdcentraler. Eller så.

Holmanspråk
Årsta holmar, de obebodda öarna mitt i Årstaviken, tycks ha en särskild förmåga att skapa kontrovers. Först gällde det exploatering eller inte, sedan en bro eller inte och nu är det plötsligt holmarnas tillhörighet som orsakar debatt. Ett medborgarförslag har lagts för att Enskede/Årsta/Vantörs stadsdelsnämnd ska hävda sin rätt till öarna gentemot nuvarande ”ägaren” Södermalm. Ordlistan vill inte öka spänningarna genom ett ställningstagande, men hoppas att diplomatin fungerar bättre än mellan Japan och Kina när det gäller Senkaku-kobbarna i Sydkinesiska sjön.

Att vilja är stort – att välja är större

Skrivet av Viktor Barth-Kron 06:47, 23 februari 2013 i kategori Stockholm

Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.

Socialdemokraternas förslag om en helt ny tunnelbanelinje har fått mycket uppmärksamhet i veckan. Det är inte konstigt – deras ”lila linje” från Hagsätra via Liljeholmen, Fridhemsplan och Hagastaden till Danderyd är intressant på flera sätt.

Den tänkta sträckningen bryter med principen om T-centralen som alltings trånga nålsöga och ger många nya bytespunkter. Den blir samtidigt ett alternativ även för resenärer till och från centrala staden, till skillnad från den ”ringlinje” som S fört fram tidigare. Flertalet reaktioner har också varit av klang-och-jubelslaget.

Kritiska röster saknas dock inte. Politiker måste sluta leka trafikplanerare, skriver exempelvis Expressens ledarsida och menar att S struntat i Trafikverkets processer med åtgärdsval för kostnadseffektivitet.

Självklart ska man inte spola bort miljardbelopp i onödan, men frågan är samtidigt lite större än så.

Att bygga tunnelbanan och därmed staden på det sätt som gjordes var i högsta grad ett politiskt beslut, vars konsekvenser vi lever med och kommer att fortsätta leva med. På gott och ont. När det nu är hög tid för nya, stora grepp är det utmärkt om olika visioner kan stå mot varandra i ett val. Stadsplanering är alldeles för viktigt för att helt överlåtas till experter.

En vision är dock bara första steget. Alla kan dra streck på en karta och att vilja bygga saker är en helt annan sak än att se till att de blir byggda. Om ”lila linjen” ska bli mer än ett slag i mellanvalsluften bör S skynda sig med att ta fram en trovärdig finansiering och tidsplan – det finns nämligen en lång rad frågetecken:

Kan man bygga ”lila linjen” samtidigt som man både bygger ut blå linjen till Nacka och gör andra, nödvändiga investeringar i kollektivtrafiken? Kan man göra allt detta och ändå ha råd med en motorvägstunnel – Förbifarten – för 28 miljarder? Och så vidare.

Politik är att vilja, sade Olof Palme. Det är bara delvis sant. Politik är framför allt att välja.

Ropen skalla, centerfraktioner åt alla

Skrivet av Viktor Barth-Kron 10:10, 22 februari 2013 i kategori Politik

Veckans program av nyhetsmagasinet Veckans löp finns ute nu. Se det i sin helhet här. För dig som föredrar läsning kommer här noteringarna ur den senaste tidens politiska flod.

1. Det mesta är Göran Perssons fel
Klyftorna växer i Sverige, rapporterade SCB i tisdags. Att det skulle vara regeringens fel tillbakavisas dock av statsminister Reinfeldt, som hänvisar till att klyftorna ökade även på Göran Perssons tid. Det här följer ett mönster. Sedan tidigare har vi fått lära oss att bristerna i järnvägen, skolans förfall, den misslyckade integrationspolitiken och mycket mer också är Göran Perssons fel. När det gäller Vattenfalls fiaskoköp av det holländska energibolaget Nuon för 97 miljarder kronor 2009 har Reinfeldt dock inte skyllt på Göran Persson. Det var i stället Maud Olofssons fel.

2. Stefan Löfven lever farligt
S-ledaren Stefan Löfven är inte känd som någon risktagare, men i veckan har han frotterat sig med sin brittiske motsvarighet Ed Miliband. De sägs ha kommit bra överens och haft samsyn kring hur politiken bör utvecklas. Varför det här skulle vara riskabelt? Det är inte första gången under sin korta tid vid rodret som Ed Miliband kommer bra överens med en svensk S-ledare. Förra gången slutade det med ett berömt sms: ”Hakan min vän, kom ihåg att hetta härdar stål. Och att du kommer att bli Sveriges näste premiärminister.”

3. Centerns fraktionsstrider är uppskjutna
Efter sju sorger och åtta verbala slagsmål har Annie Lööf lyckats få fram det där idéprogrammet för Centerpartiet. En av de stora knäckfrågorna har gällt om C ska se sig som ett liberalt eller socialliberalt parti. Kompromissen blev skrivningen ”vår liberalism är social” – vilket förstås omedelbart ledde till olika interna tolkningar om huruvida man är socialliberaler eller inte. Skulle partiet åka ur riksdagen kan vi möjligen räkna med spännande utbrytningar. Varför inte i form av Centerpartiet Liberalerna, Liberalcentern de sociala, Center för liberal socialism och Centerpartiet Johanssonist-Fälldinisterna. Till att börja med.

Stockholmsordlistan, vecka 8

Skrivet av Viktor Barth-Kron 09:41, 20 februari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom allt gott inte måste vänta till helgen.

Spårpedagogik
Bygg många bostäder så får ni mycket tunnelbana. Bygg inga bostäder och ni kanske inte får någon tunnelbana alls. Regeringens förhandlingsman HG Wessbergs grundbudskap till kommunerna i Stockholmsområdet, presenterat i måndagens DN Stockholm, hade begripits av vilket förskolebarn som helst (även om förskolebarn generellt inte använder sig av termer som ”statlig medfinansiering”). Det kan absolut vara värt att prova. Lågstadieargument som ”det finns för lite bostäder” och ”många människor flyttar hit” tycks ju inte ha gått hem tillräckligt hos de styrande.

Symbolbyggnad
Apropå hus: Dags att föreslå kandidater till tävlingen Årets Stockholmsbyggnad igen! När nomineringstiden är slut ska en jury utse finalister. Ordlistan har sin kandidat klar: Rudinskrapan. Alltså det höghus med studentbo­städer som S-borgarrådet Tomas Rudin försökt få till, först vid KTH och sedan på två ställen på Söder, men som ideligen fallit på diverse bestämmelser och såvitt känt ligger i träda för tillfället. Rudinskrapan klarar visserligen inte tävlingens kriterier – byggnaden måste vara färdigställd under 2012 – men borde få dispens eftersom den mer än någon annan symboliserar Stockholms bostadsbyggande anno 2012.

Shoppingkris
Det är tuffa tider vi lever i. Kraftiga nedskärningar plågar Europa och i Sverige börjar varselvågens effekter märkas. Även Östermalm har sin beskärda del av elände. I veckan har det lokala organet Östermalmsnytt haft en särdeles illavarslande löpsedel: ”Östermalmsborna: VI HINNER INTE SHOPPA”. Nej, skratta inte, det här kan förstås vara allvarligt givet vår konsumtionsdrivna ekonomi. Underlaget är en undersökning där 41 procent av invånarna önskar sig längre öppettider i affärerna. Ordlistan utgår från att regeringen, IMF, EU och FN hanterar ärendet skyndsamt.

Sjukdebatt
Det hör inte till vanligheterna att SVT:s tyngsta samhällsprogram ”Agenda” bjuder in två landstingspolitiker. Efter två veckor med vårdkris i nyhetsflödet och påföljande högt tonläge fanns därför alla förutsättningar för en smäll när Filippa Reinfeldt (M) mötte oppositionens Helene Hellmark Knutsson (S) i söndags. Ändå blev det en märkligt lam debatt om vem som var mest ansvarig och att det nu var viktigt att ta ansvar och lösa situationen och så vidare, hej och hå. Jovisst, men hur? Den som formulerar ett trovärdigt svar på det kan nog räkna med en och annan röst 2014.

Biljettfunderingar
Det ska gå fortare att åka blåbuss i innerstaden, vill trafikförvaltningen. Det har vi visserligen hört förr, men nu verkar ett konkret försök vara hyggligt nära förestående med en rad olika åtgärder. Allra mest tidssparande, menar man, vore om resenärerna kunde kliva på genom alla dörrar i stället för att köa längst fram. Det kräver dock att man hittar en lösning för biljettkontroll. Ordlistan vill gärna förekomma eventuellt snedtänkande och poängtera att svindyra klämspärrar av t-banemodell INTE är en bra idé. Med manuella konduktörer på gatan kan vi skapa arbetstillfällen i trafiken i stället för i sjukvården.

Fem frågor till statsministern

Skrivet av Viktor Barth-Kron 11:53, 19 februari 2013 i kategori Politik

The Viktor Report fick en kort men exklusiv intervju med Fredrik Reinfeldt.

Hur står det till, statsministern?
– Det är så där. Jag har lite huvudvärk, men har tagit en Ipren och hoppas att det snart går över. Jag vill också inskärpa att huvudvärk förekom även på Göran Perssons regeringstid.

Vad har Göran Persson med din huvudvärk att göra?
– Vad jag säger är att man inte kan isolera en utveckling till ett enskilt år. Vad vi ser nu är resultatet av en utveckling som pågått över tid och där tidigare regeringar naturligtvis påverkar.

Är det inte lite märkligt att skylla din huvudvärk på Göran Persson?
– Jag har förstått att man gör den tolkningen i vissa Twitterkretsar, men man ska komma ihåg att det är en viss grupp som är aktiva på Twitter. Att förklara sin huvudvärk med hänvisning till tidigare regering var mycket vanligt även under Göran Perssons tid i Rosenbad, det är viktigt att komma ihåg.

Du har ändå lett regeringen i snart sju år. Du kanske ska prova en annan värktablett?
– Det är lätt att dra den slutsatsen. Då får jag påpeka att Göran Persson ledde regeringen i tio år. Vi har lyft apoteksmonopolet, men det kommer naturligtvis att ta tid innan vi kan bedöma de fulla konsekvenserna av förbättrad tillgång till värktabletter.

Men folk kunde ju köpa Ipren även innan 2006?
– Precis. Att effekterna inte alltid är omedelbara är inget som alliansregeringen kan ta hela ansvaret för. De obalanserna såg vi även på Göran Perssons tid.

Dags för en kampanj mot kampanjerna

Skrivet av Viktor Barth-Kron 15:47, 14 februari 2013 i kategori Politik

För ett år sedan lanserade Moderaterna kampanjen ”Vi älskar människor” lagom till alla hjärtans dag. Sympatisörer uppmanades lägga in ett särskilt hjärta på sin profilbild i sociala nätverk för att visa att de – tja – älskade människor. Exakt vad detta hade med Moderaternas politik att göra var oklart, bortsett från att man tidigare slagit fast att ”människan är utgångspunkten i moderaternas politik”.

Sedan dess har Centerpartiets idéprogramgrupp lanserat en digital ”budskapsbyggare” där folk skulle tillverka egna valaffischer med centerlogga, KD har haft en digital julkalender och säkert har det också funnits andra exempel som jag inte kommer ihåg på rak arm. Gemensamt är att de antingen blivit utskrattade eller bortglömda innan lunch.

Mycket lite tyder på att dagens lansering – Socialdemokraternas kampanjsajt #sframtid – går ett annorlunda öde till mötes. Huvudpoängen med sidan, utöver diverse hel- eller halvplattityder som man lika gärna kunde ha skrivit på den officiella hemsidan, tycks vara att sympatisörer ska visa hur de tänker sig framtiden genom att posta bilder på Instagram, bilder som sedan med hjälp av en hashtag hamnar på kampanjsajten. Très moderne. För att få igång ruljangsen kan bildpostarna vinna en lunch med Stefan Löfven. Inte för att trampa någon kreativ strateg på tårna, men det lär inte räcka.

Sedan internet uppfanns har det hetat att nästa val, det ska minsann bli det stora internetvalet. Efter att Obamakampanjen 2008 fått ordentlig snurr i sociala medier har drömmen om att göra något liknande ockuperat svenska kampanjstrateger över hela skalan, men att säga att någon varit nära att lyckas vore alldeles för snällt.

Det finns massor att säga om vad Obama for America gjorde på internet – det har väl skrivits några tusen böcker om det också – men för att alls förstå varför de lyckades bättre än framtidssossar på Instagram och människoälskande avatarmoderater så måste man förstå motiven för aktivisterna.

Den jättekorta versionen: 2008 hade George W Bush varit president i åtta år och med tiden blivit tämligen impopulär. Landet satt fast i två till synes hopplösa krig och ekonomin barkade åt skogen. Barack Obama erbjöd om inte en glasklar plan så i alla fall en vision om ett annat samhälle. Lägg till det symbolvärdet i hans person och summan blev något som många brann för, tillräckligt för att lägga tid och kraft på att hjälpa till att sprida det.

Det var med andra ord främst Obamas politik som var framgångsrik, inte hans webbyrå.

(Om det här låter som en grundläggande självklarhet så är det för att det naturligtvis är det. Ändå tycks den aspekten alltid glömmas bort. ”Vi har varit för dåliga på att nå ut med vår politik”, säger man när det går dåligt, trots att det troligen ofta förhåller sig precis tvärtom. Folk har tagit del av politiken – och den tilltalar inte.)

Som det förhåller sig i Sverige i dag saknar de flesta partier förutsättningar för den typ av dynamisk gräsrotsrörelse som de drömmer om. Fyra har suttit i regering i snart sju år, folk som gillar dem gör de för att de gillar läget. Möjligheten till ett femte jobbskatteavdrag kan nog inte väcka entusiasm ens bland ett gäng Muf:are på housekonsert. Socialdemokraterna under Stefan Löfven har visserligen börjat spruta ur sig reformförslag, men det är trovärdighet, kompetens och en Handelsekonom som ska lotsa honom till statsministerposten. Med bibehållna jobbskatteavdrag. Det är antagligen klokt, men samtidigt är det svårt att mobilisera en flammande gräsrotsrörelse för mer aktiv näringspolitik.

Återstår Vänstern, Sverigedemokraterna och till viss del Miljöpartiet, det vill säga de partier som önskar sig radikalt annorlunda riktningar för Sverige. Man kan utan att sticka ut hakan särskilt långt konstatera att SD på senare tid varit mest framgångsrikt i sin digitala mobilisering – dock inte på grund av sina trendiga designsajter. Tvärtom har de digitala opinionsbildningsinsatser som verkligen funkat, oavsett avsändare, i regel varit rangliga hemmabyggen som prioriterat innehåll före form.

Så vad menar bloggen – borde sossarna bli kommunister, centerpartisterna slå sig i slang med Greenpeace och moderaterna börja hetsa mot islam? Och blogga om saken elva gånger om dagen? Nej, förstås inte.

Varken S, M eller C kommer att bli några glödande folkresningar. Det behöver de heller inte vara, eftersom en stor majoritet av väljarkåren inte är särskilt intresserade av någon revolution. De etablerade partierna har alla möjligheter att nå ut med budskap, oavsett medieform, och i den mån det de har att säga uppfattas som tillräckligt intressant och bra så kommer det också att spridas vidare. I alla forum, utom möjligen Instagram (där folk primärt fotar mat och katter). Detsamma gäller förstås förslag som uppfattas som tillräckligt dåliga.

Den här bloggens råd är därför mycket enkelt:

Sluta elda upp partistödet på flashanimationer och anställ smarta policyutvecklare i stället.

Stockholmsordlistan, vecka 7

Skrivet av Viktor Barth-Kron 10:19, 14 februari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom fem ord är fler än fyra elefanter.

Klararomantik
S-borgarrådet Tomas Rudin är, som läsare av ordlistan vet, en man av idéer. Den här veckan har han hittat en dold bakgård i Klarakvarteren som tydligen undkommit Norrmalmsregleringen, tagit med sig SVT:s ABC och föreslagit att gården ska öppnas och förses med små butiker och krogar, med ”inspiration från Berlin”. Det låter väl jättetrevligt – ordlistan ger sitt odelade godkännande. Även om husen ser ut som vilket kvarter som helst i innerstan som inte skövlades med Rudins äldre partikamraters goda minne.

Akutsjuka
Situationen på akutsjukhusen har på sistone varit en smula, ja, akut. Detsamma gäller förlossningsvården, där vi kunnat läsa om hur kvinnor fått föda på toaletten eftersom platser saknats. Det är ju inte särskilt bra. Ska man hitta något positivt i det hela är det möjligen att insikten om vem Filippa Reinfeldt är äntligen tycks ha slagit igenom på bred front. Det vill säga att hon är sjukvårdslandstingsråd (M) och en av våra mäktigaste politiker, inte livsstilskändis med primär hemvist i trevliga magasin. Den insikten kan möjligen bli användbar framöver.

Dimplanering
Landskrona kommun har hamnat i blåsväder sedan man lagt 200 000 kronor på en maskin som skulle ordna dimma i en rondell. Tanken var att skapa ”trolsk stämning”, men resultatet blev trafikfara och installationen kan därför inte användas. Åt detta har många stockholmare skrattat i veckan. Ordlistan tänker dock omedelbart på den gigantiska ”spegelboll” som såvitt känt fortfarande är tänkt att ”sväva” över det framtida Hjulstakorset. Om nu inte trafikplanerarna fick kalla fötter och lät den planen, som vann en arkitekttävling i ärendet 2011, försvinna in i dimman?

Trafikprojicering
Att ta sig in i stockholmarnas tankevärld är alltid spännande, och ordlistan uppskattar därför den ”innerstadspanel” som Direktpresstidningarna håller sig med. Den här veckan gällde saken inställningen till bilar och flera intressanta resultat uppenbarade sig. Bland annat tycker hela 86 procent att det är för många bilar i innerstan – samtidigt som 77 procent tycker att det är för svårt att hitta parkeringsplats. Detta sammanfattar ganska väl en av stadslivets äldsta sanningar: ”Trafiken” är alltid någon annan.

Skyltraseri
På snarlikt tema: En tunnelbaneskylt med namnet ”Nya Hornstull” vållade en del upprörda känslor när den började cirkulera på nätet i måndags. Ett symboliskt steg i den fasansfulla gentrifieringen av ett tidigare genuint område, tycks vara kritikernas mening. Det kan det kanske ligga något i. Påpekas bör kanske att processen gentrifiering inte primärt genomförs av skyltar, utan av enskilda medborgare som betalar 40 kronor för en kopp kaffe och två miljoner för en etta. Vill man bidra till att motverka den kan man alltså börja med att låta bli.

SL-trolleri på ny nivå

Skrivet av Viktor Barth-Kron 03:19, 13 februari 2013 i kategori Stockholm

(Kommentar i dagens DN Stockholm.)

2010 lät SL-chefen Christer G Wennerholm (M) ringa in Joe Labero och halva kändiseliten för att inviga en bit spårväg i city. Två radioprofiler hade anlitats som konferencierer, en tidigare vinnare av TV4:s ”Idol” sjöng en sång och de celebra inbjudna – varav många råkade vara högt uppsatta moderater – förevigades mot en särskild fotovägg prydd av SL:s och vagnleverantörens logotyper.

Hanteringen av Hornstulls ombyggnad tar förmågan att trolla fram icke nödvändiga kostnader till en ny nivå, och som vanligt är det stockholmarna som får äran att dra upp notan ur den vita hatten.

Helt oavsett om man blir upplivad eller djupt indignerad av själva begreppet ”Nya Hornstull” kvarstår nämligen den lite svårare frågan: Varför behöver SL en pr-byrå för att inviga en tunnelbanestation? Som inte ens varit avstängd? Och varför behöver man den till den milda grad att prislappen blir 350 000 kronor?

SL har varit noga med att påpeka att byrån anlitats efter en offentlig upphandling. Det är förstås bra att bolaget följer gällande lag, men det räcker inte som svar och frågan om den politiska pr-manin är större än så. SL är heller inte den enda syndaren. Varje år rinner många skattemiljoner i väg på olika typer av konsulttjänster av i bästa fall diskutabelt värde för stockholmarna. Vilket inte blir mindre problematiskt av de ofta mycket nära kopplingarna mellan politiken och kommunikationsbranschen. Den som är pr-konsult ena dagen kan vara statssekreterare nästa, och vice versa.

Nu gäller det dock SL, så varför inte ta tillfället i akt att bjuda på lite kostnadsfri rådgivning? När borgarråden Helge Berglund och Erik Huss 1958 åkte premiärtur på gröna linjen mellan Bagarmossen och Hässelby strand hade de ingen champagne i glasen (de drack kaffe) och sannolikt ingen varumärkesbyrå i förarhytten. Däremot hade de just byggt en tunnelbana.

Dagens landstingsregim skulle kanske kika lite på den typen av prioriteringar.

Partiledarna om påvens avgång

Skrivet av Viktor Barth-Kron 13:23, 11 februari 2013 i kategori Allmänt

Påven Benedictus XVI lämnar sin post. 85-åringen hänvisar till sin höga ålder och en ny påve ska utses innan påsk.

Naturligtvis en omvälvande händelse, särskilt som en påvlig avgång inte inträffat sedan 1400-talet. The Viktor Report såg naturligtvis till att samla in reaktioner från våra riksdagspartier.

* * * * *

Annie Lööf, Centerpartiet
– Det är naturligtvis tråkigt att påven är trött, men samtidigt är det viktigt att se det här som en möjlighet. Centerpartiet tar tydlig ställning för en visionär påve med starkt engagemang.

Fredrik Reinfeldt, Moderaterna
Fredrik Reinfeldt vill inte kommentera avgången förrän den nya påven presenterat ett trovärdigt regeringsalternativ.

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet
– Vatikanens läror är högerpolitik i dess renaste form. Vänsterpartiet kräver att nästa påve, som vi förutsätter blir en kvinna, tar tydligt avstånd från Bibeln.

Åsa Romson, Miljöpartiet
– Det är inte rimligt att människor tvingas arbeta till kroppen tar slut. Med gröna reformer som friår och kortare arbetstid kan fler dela på biskopssätena.

Jan Björklund, Folkpartiet
– I en tid av turbulens i vår omvärld måste Sverige revidera vår naiva försvarspolitik. Med patriotmissiler i Bremen, Vorpommern och Wismar kan vi agera förebyggande mot eventuella aggressioner från den katolska delen av kontinenten.

Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna
– Det är välkommet att FP inspireras av vår politik. Vi är öppna för samtal i frågan, även om vi hellre ser stående arméer.

Göran Hägglund, Kristdemokraterna
Göran Hägglund har inte gått att nå för en kommentar. Kristdemokratiska ungdomsförbundet meddelar dock att de gärna ser Mats Odell som ny påve.

Stefan Löfven, Socialdemokraterna
– Jag vill tacka Ilmar Reepalu för de insatser han gjort för Malmö och socialdemokratin.

Stockholmsordlistan, vecka 6

Skrivet av Viktor Barth-Kron 08:57, 7 februari 2013 i kategori Kultur

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom SAOL ständigt glömmer det regionala perspektivet.

Korvlikriktning
DN kunde i helgen berätta om den arkitekttävling för framtidens korvkiosker som stadens politiker låter arrangera. Detta sedan man tyckt att nuvarande kiosker börjat se för brokiga ut. Fastighetsborgarrådet Sjöstedt (FP), som utsett sig själv till juryordförande i tävlingen, säger sig vilja ”erbjuda olika företagare … ett gemensamt arkitektoniskt uttryck”. Se där en typiskt socialliberal fastighetspolitik: Låt tusen entreprenörsblommor blomma – så länge de ser ungefär likadana ut. Annars stör ni folkpartisternas estetiska sinne.

Insatsbyråkrati
Polisens kamp mot den organiserade brottsligheten går sisådär, som DN kunnat avslöja återkommande gånger under året som gått. Tur då att kampen kan tas på annat håll – i hyresnämnden, till exempel. Huddinge kommun fick i veckan rätt att vräka mc-gänget Bandidos från ett hus de begagnat sig av. Ett mycket svenskt förfarande som förstås väcker andra tankar. Hur vore det exempelvis att låta försvaret och stadsbyggnadskontoret byta jobb? Då kanske man skulle kunna få bygglov på en vecka, medan en eventuell invasion kan överklagas i tio år.

Valstugeeffekt
I höstas smällde Moderaterna upp en ”valstuga” på Norrmalmstorg. Inte för att övertyga någon om partiets förträffliga politik, utan för att fråga förbipasserande vilken politik Moderaterna borde driva. DN Stockholm, händelsevis representerad av ordlistans redaktör, gick då dit för att höra vad folk ville prata om. I korthet var svaret ”invandring”. Den som läste reportaget (DN 13 oktober 2012) bör därför inte vara alltför överraskad när partiet nu plötsligt signalerar en mer restriktiv invandringspolitik. Så kan det gå, tio år efter ”valstugeaffären” i valrörelsen 2002.

Göteborgisering
Ordlistan har noterat några oroväckande tecken i tiden. På Sankt Eriksgatan har Vasastans Ost slagit igen och skyltfönstret upplyser om att man inom kort ska öppna ett ”skönt fiskhäng” i stället. Fiskhäng? Samtidigt har vi nåtts av uppgiften att en ny jättebyggnad på Kungsholmen ska döpas till ”Park1” (alltså en ordvits på ”parkett”, höhö). Ordlistan anser att den här göteborgiseringen av Stockholms offentliga språk bör motverkas lika kraftfullt som all fånig hel- och halvengelska. Annars slutar det väl med att städerna gifter sig i ”Storkôrkan – The Capital of Feskestan”.

Tvärbanehaveri
Det går sådär för Stockholms lokalbanor för tillfället. Kör de inte in i hus (Saltsjöbanan), in i bilar (Roslagsbanan), in i bussar (Nockebybanan) eller ner i skrivbordslådan (Spårväg Citys förlängning) så kör de fast i byggprocessen. Det senare fallet gäller tvärbanans förlängning till Solna, som skulle ha invigts till sommaren men nu blir ett år försenad. Trots att den kostat drygt fem miljarder kronor – hårresande mycket jämfört med liknande spårprojekt i delar av världen som inte styrs av Christer G Wennerholms SL. Å andra sidan kanske de nu hinner lösa sms-biljettstrulet lagom till premiärturen.

10 tidigare inlägg