Stockholmsordlistan, vecka 13

Veckans ordlista i DN Stockholm. Vare sig det är påskvecka eller inte.

Poliskaos
Att trafiksituationen kring Friends Arena varit stökig har nog inte undgått någon, allra minst dem som varit där. Nu slår polisen larm om liknande scener när Tele2 Arena, invid Globen, står klar i sommar. ”Var ska alla bilar ta vägen”, undrar Globenpolisen retoriskt i tidningen Årsta/Enskede. Tja, vad sägs om att de stannar hemma? Eller på behörigt avstånd. Tele2 Arena ligger till skillnad från Friends Arena vid tre tunnelbanelinjer, tvärbanan och en söderorts stora bussterminal. Någon måtta på latheten får det väl ändå vara.

Överprövningsdelbeslut
I dag onsdag meddelar mark- och miljööverdomstolen om man ger prövningstillstånd till Stockholms stads överklagan av mark- och miljödomstolens upphävande av detaljplanen för Nya Slussen. Tycker du att det där var en lång och invecklad mening? Visst, men det är ju inget mot processen som sådan och den som tror att dagens utslag blir sista ordet kan nog känna sig blåst oavsett. Samtidigt kampanjas det allt hårdare för alternativförslaget ”Slussen Plan B” (riv och bygg upp allt på samma sätt, fast lite trängre). Prognos? Oklar. Den som lever får se – om nu någon av oss gör det när saken är avgjord.

Småfestare
Dagens ungdom, alltså. De är inte alls som ungdomar var förr. De super och bråkar nämligen betydligt mindre, visar en sammanställning från staden inför den stundande studentsäsongen. Sedan 2008 har antalet våldsbrott kopplade till studentskivor minskat med hela 41 procent, skriver Direktpress. Det hänger ihop med en stadigt minskande fylla, konstaterar polisen. Hur ska detta sluta? Ska de växa upp och bli ännu ordentligare samhällsmedborgare än vi? Tydligen är inget heligt längre.

Burgarfördrivning
Stadsbibliotekets framtid har varit föremål för oenighet i många år, även om det varit lugnt på sistone. När ordlistan gräver ner sig i protokollet från kulturnämndens senaste sammanträde hittar vi dock nya stridigheter. Tomas Rudin (S) vill ha kraftfull modernisering och en tunnelbaneuppgång rakt in i biblioteket. Vänsterpartiet å sin sida anser att de kommersiella verksamheterna i bibliotekets ”basarer” vid Sveavägen – för tillfället McDonald’s, Falafelkungen, Svanströms och 7-eleven – utgör ”estetiskt störande inslag” och bör sparkas ut. Varken S eller V fick dock gehör hos majoriteten.

Parkmotstånd
Idén att bygga en takpark på Stockholms framtida, gigantiska samverkanscentral vid Essingeleden väckte en del uppseende härom månaden. Jättekul, tyckte politikerna. Inte så värst, menar nu Skönhetsrådet som pekar på en rad problem med idén. Blåst, tillgänglighet, med mera. Ordlistan stöder Skönhetsrådet i kritiken. Dels för att det säkert ligger något i det de säger, men framför allt för att det nu öppnas en möjlighet att byta namn på det planerade huset. Arbetsnamnet är ”Park1”, vilket ordlistan tidigare dömt ut som otillbörligt göteborgskt.

Stockholmsordlistan, vecka 12

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom sanningen alltid kommer fram till slut.

Tävlingslådor
Ett gäng plåtlådor i Tyresö? En kritstrecksrandig låda vid Telefonplan? En vit jättelåda i Kista? Kandidaterna till utmärkelsen Årets Stockholmsbyggnad, som presenterades i förra veckan, satte inga euforiska känslor i svall. Uttryckt på svenska var helhetsintrycket ganska trist. Ordlistan ser inget skäl att revidera vår tidigare lanserade kandidat – studentskrapan vid Tantolunden, som var både spektakulär och välbehövd. Men som alltså inte blev av, och som därför står som passande monument över byggåret 2012.

Pendelbesparingar
Många slänger sig med uttrycket ”tid är pengar” utan att reflektera närmare över särskilda beräkningsmodeller. Den som vill ge uttrycket en mer handfast tillämpning uppmanas fiska upp måndagens DN Stockholm, där pendlingstiden från Stockholms kranskommuner kördes mot snittpriset på bostäder – för att på så vis få fram exakt hur mycket pengar en flytt från innerstaden skulle spara, per restimme. Tid är mest pengar i Järfälla, närmare bestämt 983 kronor per restimme. Förutsatt att pendeln kommer i tid, förstås.

Spårtäckning
Sundbyberg ska bli en stad i stället för två. Ungefär så kan man sammanfatta beslutet att överdäcka de i framtiden fyra spåren på Mälarbanan, och ge möjlighet att bygga ett nytt centrum ovanpå. 2019 ska man börja, med förhoppning om att bli klara 2025. Utmärkt, tycker alla partier och så även ordlistan. Så varför stanna där? Mellan Sundbyberg och Karlberg finns gigantiska spårreservat. Tänk om hela rasket kunde överdäckas och i stället användas till eftertraktad stadsbebyggelse! Det lär ju inte ske i en handvändning, men lyfter vi frågan nu kanske den kan utredas. Framåt 2125, eller så.

Evighetsregim
Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M) har varit en kontroversiell figur i många år, men den som eventuellt hoppats att han skulle ta sin hatt och gå lär få vänta. I en trivsam intervju med Södermalmsnytt får Wennerholm lista vad han vill ha genomfört innan han slutar, och det är en diger samling. Förutom en färdig Citybana (2017) anger han färdigbyggd tvärbana till Kista – ett projekt vars start ser ut att skjutas till 2018, med beräknad byggtid på fyra år. Imponerande långsiktigt. Återstår dock några val däremellan.

Rot-dårar
Med opinionsmätningar kan man få fram både det ena och det andra om vad som rör sig i folkdjupen. Tidningen Vi i Vasastan har gjort en egen och kommer i senaste numret med chockerande siffror: 34 procent av innerstadens bostadsrättsägare avser att renovera lägenheten under kommande år. Värst är läget i just Vasastan, där 45 procent ska hålla på, medan Kungsholmen kommer sist med 26 procent. Huruvida skilsmässostatistiken på stadsdelsnivå följer samma mönster framgår inte av undersökningen, men ordlistan har sina misstankar.

Partitopparna om Hultsfredsflytten

Morgonens stora kulturnyhet är givetvis att Hultsfredsfestivalen lämnar Hultsfred. I sommar flyttar den i stället till Sigtuna utanför Stockholm. Namnet kvarstår dock, med viss modifikation: Festivalen, som alltså numera saknar koppling till den småländska kommunen Hultsfred, ska nu heta ”Hultsfred Stockholm”.

Spektakulärt, givetvis. The Viktor Report har därför ägnat morgonen åt att samla in reaktioner från folkets företrädare i riksdagspartierna. Det var delade meningar.

* * * * *

Socialdemokraterna
Stefan Löfven, partiledare
– Det är mycket oroande hur regeringen utarmar Hultsfreds kommun och sliter isär Festival-Sverige. Vi kommer dock inte flytta tillbaka festivalen om vi vinner valet. Vanliga stockholmare ska inte behöva oroa sig för att behöva åka längre än man tänkt.

Moderaterna
Tobias Billström, migrationsminister
– Vissa tycks tro att de som besöker festivaler är trevliga, blåögda damer i 50-60-årsåldern som vill göra gott. Så är det oftast inte. I verkligheten handlar det om ungdomar som kvarterar in varandra i tält och skapar ett parallellt samhälle med egna umgängesregler. Så kan vi inte ha det i Sverige.

Miljöpartiet
Gustav Fridolin, språkrör
– Det här är absolut inte det vi kom överens om med regeringen. Flyttar man fler festivaler utan förvarning så betraktar vi den migrationspolitiska överenskommelsen som död.

Folkpartiet
Carl B Hamilton, ekonomisk-politisk talesperson
– Att flytta en festival från Småland till Uppland är provinsiellt och gynnar inte svensk export. Om Sverige varit med i eurosamarbetet hade man i stället kunnat flytta festivalen till Dresden, Graz eller Thessaloniki.

Kristdemokraterna
Göran Hägglund, partiledare
– Att flytta en anrik festival är en mycket komplicerad etisk fråga, det är inget man bara kan göra hur som helst. Kristdemokraterna säger inte nej, men föredrar att frågan utreds i fyra år innan vi går med på något drastiskt.

Sverigedemokraterna
Kent Ekeroth, riksdagsledamot
– Kulturrelativismen vet inga gränser. Hur kan en festival i Sigtuna heta Hultsfred? Bara i Dårhuset Sverige.

Vänsterpartiet
Jonas Sjöstedt, partiledare
– Man kan byta namn och geografisk placering hur mycket som helst, men i grunden är det samma reaktionära bokningspolitik. Portishead och Fatboy Slim? Man häpnar. Vänsterpartiet står upp för en socialistisk festivalpolitik, utan privata artister.

Centerpartiet
Annie Lööf, partiledare
– För oss är det viktigt att det finns förutsättningar för tillväxt i hela landet. Centerpartiet är därför mycket positivt till det här och tror att det kan bli ett rejält lyft för hela Hultsfreds kommun att få möjlighet att ha sin festival i Stockholm.

Black, den tyckonomiska modellen

Ingen svensk internetanvändare kan ha undgått att artisten Tommy Nilsson i går bytte namn till ”Black”. Att detta var för roligt för att vara sant anades tidigt, och i dag kom också förklaringen: Det handlade om en pr-kupp för Marabous nya lakritschoklad.

Så innovativt! Då syftar vi förstås på kombinationen av de till synes oförenliga storheterna lakrits och choklad – själva tillvägagångssättet är däremot allt annat än nytt. Man skulle nästan kunna säga att det följer en standardmall i den moderna marknadsekonomin. En kedja med många länkar, varav de flesta åtminstone upplever sig som vinnare.

Ungefär så här ser den ut. (Personerna på bilderna har inte nödvändigtvis något med saken att göra.)

(Eventuell plottrighet i ritningen är bloggens egen. DN:s grafikavdelning valde att prioritera andra arbetsuppgifter.)

Vill Muf sätta in militären mot plankarna?

Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.

I veckan har ett lite märkligt meningsutbyte ägt rum på DN Stockholmsdebatt. Moderata ungdomsförbundet (Muf) rasade i starka ordalag mot plankning i kollektivtrafiken, som man menar att SL ”tillåter” och ”ser mellan fingrarna med”. Replik kom omgående från partikamraten och SL-ordföranden Christer G Wennerholm (M), som skröt om att nya spärrar och hårdare kontroller lett till rekordmånga ”kontrollavgifter” (böter) och att andelen snyltresor minskat från 4,6 procent till 3. Hur han nu kan veta det.

Från sidlinjen klampar så anti­biljett­organisationen Planka.nu in och tjoar om att plankning är en folkrörelse som inte kan stoppas. Åh jo, det går naturligtvis. Frågan är bara till vilket pris.

När Muf kräver ”krafttag” mot plankning görs inget förtydligande av vad detta krafttag skulle innebära. Tur det, kanske – för vad återstår egentligen efter hälso­vådliga ”klämspärrar” för hundratals miljoner kronor och regelbundna biljettrazzior, i rusningstid, på de mest trafikerade stationerna?

Vill Muf kalla in militären mot plankarna? Resa taggtråd kring tunnelbanan och släppa in resenärer vid checkpoints? Införa trängselskattesystem, med kameror som registrerar ansikten i stället för nummerplåtar? Frågorna hopar sig.

Utbredd plankning sänker motivationen att betala, skriver Muf. Det ligger det naturligtvis något i. Däremot är det inte alls säkert att ytterligare ”krafttag” mot plankning skulle höja den. Det bästa sättet att skapa genuin betalningsvilja hos folk är inte att hota och trakassera dem, utan att erbjuda en bra produkt och en bra service. Det gäller naturligtvis även SL.

790 kronor i månaden är dyrt för att åka till jobbet, men 790 kronor i månaden för att bli besvärad och misstänkliggjord på vägen till jobbet är ännu dyrare.

Antagligen måste man, åtminstone i tysthet, acceptera en viss andel smitare för att systemet ska fungera rimligt för flertalet. Det är ingen klatschig eller radikal vision, men så är ju sällan fallet med ­fungerande politik.

Blocköverskridande tombola och folkpartistisk musiksuccé

Det är fredag, vilket betyder två saker. Dels finns tv-programmet Veckans löp till beskådan här på DN.se – dels har det blivit hög tid att sammanfatta veckans storpolitiska lärdomar. Nämligen dessa:

1. Politik – nu som lotteri
Postkodlotteriet är i värvartagen. Först blev Moderaternas förre chefsstrateg Per Schlingmann klar som rådgivare, och i veckan anställde man också S-fixstjärnan Margot Wallström som ”projektdirektör”. Ett tecken i tiden? Kanske. Med två allianspartier runt eller under riksdagsspärren, rödgröna partier som helst inte vill samarbeta och ett växande stöd för Sverigedemokraterna ser regeringsbildningen och därmed den politiska inriktningen efter nästa val ut att kunna få vissa likheter med en tomboladragning. Typiskt då att två av storpartiernas mest strategiska hjärnor valde att ta ut lotteriet i förskott.

2. Juholtkopplingar kan vara förtal
Som av en händelse har påvekonklaven sammanfallit med lanseringen av bok om valet av Håkan Juholt till socialdemokratisk partiledare. Ex-ministern Pär Nuder utpekas som mannen bakom valet, och han har blivit så arg att han säger sig överväga att anmäla författarna för förtal. Definitionen av förtal är att ”utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt”, för att på så sätt skapa ”missaktning”. Nog för att valet inte blev så bra, men SÅ dålig var han väl ändå inte?

3. Federalisterna vann schlagern
Är Melodifestivalen politik? Någon skulle säkert hävda det, särskilt om startfältet som senast består av 16 män och en kvinna. Klart är att åtminstone årets final fick betydande symbolpolitiska övertoner vad gäller vår relation till EU och EU:s utveckling – de utländska jurygrupperna visade sig ha en annan smak än det svenska folket, och för första gången blev den samlade europeiska viljan så stark att den nationella suveräniteten fick stå tillbaka. Kortfattat kan man alltså säga att Yohio fick flest röster och Robin Stjernberg flest poäng, medan festivalen som helhet vanns av Folkpartiet.

Stockholmsordlistan, vecka 11

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom samtiden väntar på ingen.

Sandlåde­debatt
Förra veckans debatt om barnförbud på kaféer höll högt tonläge från bägge (vuxna) håll. Nyanserna kom in först när DN Stockholm i lördags lät debattens huvudpersoner, alltså barnen, komma till tals i en enkät. ”Jag vet inte om det är ­störande när jag fikar”, menade Eskil Suslin Lindbergh, 5, med insiktsfull ödmjukhet. Vem kan med handen på hjärtat vara säker på motsatsen? Flera andra var inne på Elina ­Kunwors, 7, balanserade linje: ”Det värsta när man fikar är när några skriker – ibland är det barn och ibland är det vuxna.” Svårare än så är det förstås inte.

Vattenkrångel
Lördagens DN Stockholm innehöll inte bara kloka barn, utan också en beskärd del skräckvisioner. Det handlade om de kommande decenniernas trafiksituation och de avse­värda reparations- och underhållsarbeten som väntas komplicera den – Essingeleden, Västerbron, tågens getingmidja vid Riddarholmen, Vasabron, och så vidare. Finns en gemensam nämnare här? Ja. Det är helt klart krångligare att bedriva huvudstad på en massa öar än att göra det på plattmark i inlandet. Å andra sidan är det betydligt trevligare också, så det får nog ses som ett pris vi får betala med god min.

Luciaanarkism
Miljöpartiet i Stockholm har drabbats av ett bakslag och förlorat en stor profilfråga. Vadå, smygbyggde de klart Förbifart Stockholm under helgen? Nej då, den lär bli veder­börligen försenad. Däremot har utbildningsförvaltningen ställt sig skeptisk till MP-kravet på könsneutrala luciafiranden i Stockholm. Förvaltningen är visserligen inte negativ till idén som sådan, men anser att frågan om huruvida pojkar får vara lucia även fortsättningsvis bör avgöras av skolorna själva. Bara att bryta ihop och komma igen, Miljöpartiet.

Avspärrningshus
MP har dock inte suttit hemma på ekokammaren och ­beklagat sig, utan i stället gått ut hårt på annan front. Stadens planer på nya bostäder i Marieberg är alldeles för modesta, menar oppositionsborgarrådet Helldén – husen borde vara mycket högre. Aningen oväntat, särskilt som samme man nyligen rasade mot bostäder i grannskapets Kristineberg med hänvisning till bullret från Brommaflyget (som man avskyr). Eller finns det ett samband? Inflygningsrutten går rakt över Marieberg. Om man bygger enormt höga hus, så …

Tillväxt­motstånd
Borde vi våga ta debatten om Stockholms befolkningstillväxt? Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson lyfte frågan på DN Stockholmsdebatt i lördags, och lät förstå att ”smärtgränsen” för tillväxt nog är om inte passerad så åtminstone nära. Visst finns det relevanta invändningar att lyfta mot olika typer av exploatering, men att slå fast historiens slut är ofta vanskligt – inte minst när det gäller städers utveckling. I artikeln pekade Andersson själv på att liknande tankar framfördes redan 1946. Då hade Stockholms län inte ens hälften av dagens invånarantal, och helt eländigt har det väl ändå inte blivit.

Staden borde växa, inte raden av satelliter

Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.

Är det bakåtsträvande att vara skeptisk till Stockholmsporten? Alltså den planerade stadsdelen mellan Hjulsta och Barkarby, där Förbifart Stockholm ska möta E18. Ett par läsare har hört av sig med den invändningen efter förra helgens kolumn.

Tvärtom, menar jag. Det är Stockholmsporten som är bakåtsträvande. Trots talet om att ”knyta ihop” saker talar mycket för att den blir ytterligare en del i det pärlband av förortssatelliter som man i mitten av förra seklet trodde var framtidens melodi.

Numera vet vi att den melodin skorrade falskt. Trots att samhällsplanerare under decennier slog knut på sig själva för att uppfinna optimala bostadsområden vill de flesta, precis som förr, bo antingen i eget hus eller i riktig stadsmiljö. Det är inget svepande antagande, det är fakta som visar sig med all (o-)önskvärd tydlighet på bostads- och hyresmarknaden.

Därför var bygget av Hammarby Sjöstad bra, därför är Norra Djurgårdsstaden bra. Liksom förtätningen på västra Kungsholmen och kommande Haga- och Söderstäderna. Samtliga är exempel på hur innerstaden får växa, utanför de ”tullar” vars historiska funktion avvecklades för över 200 år sedan.

Det finns ingen anledning att stanna där heller. Även med Hagastaden klar finns en absurd jättespärr av underutnyttjad mark mellan Stockholm och Solna. Brommalandet har potential för betydligt mer, även om Bromma flygplats blir kvar. Sicklaön likaså. Halvglesa Gärdet skulle kunna bli innerstad på riktigt, utan att nationalstadsparken naggas. Och så vidare, i potentiell oändlighet.

Mäeh! ropar någon. Ska man bara bygga övre medelklass-getton?

Nej, det är just det som är poängen. Så länge utbudet av stadsmiljöer så dramatiskt understiger efterfrågan kommer priserna att fortsätta leda till ekonomisk segregation.

Så behöver det förstås inte vara. Det är bara att bygga ikapp efterfrågan – men det gör man inte vid en motorvägskrater två mil från city.

Moderatförnyelse, SD-förnyelse och EU-förbud mot porr

Nytt avsnitt av nyhetsmagasinet Veckans löp finns att titta på här. Veckans politiska lärdomar lyder som följer.

1. Moderaterna har blivit ännu nyare
Förnyelsen av Moderaterna har tagit ordentlig fart igen. Först gjorde man helt om i frågan om statligt ägande av företag, som man nu tycker är en bra sak till skillnad från tidigare. Sedan backade man om den så kallade lagen om valfrihet, som skulle bana väg för privata välfärdsinitiativ i alla landets kommuner. Efter att ha gått till val som först ”det nya arbetarpartiet” och därefter ”det enda arbetarpartiet” talar alltså mycket för att man 2014 kommer att lansera sig som ”det gamla arbetarpartiet” och förnya logotypen med en röd ros.

2. Riksdagen får ett nionde parti
Lite i skymundan får riksdagen inom kort ett nytt parti – åtminstone nästan. Det handlar om den sverigedemokratiske ersättaren Olle Larsson, som nu tar plats trots att han lämnade partiet redan 2011. Larsson blev då arg på partiets bristande landsbygdsfokus och startade ett eget parti, Härjedalspartiet. Nu är förstås frågan vilken politik han tänker driva, men det verkar oklart. ”Jag har inte följt SD:s politik speciellt noga de sista åren”, säger Olle Larsson till TT. Ryktet om att SD:s agenda skulle dominera svensk politik verkar alltså en smula överdrivet – åtminstone från härjedalsk horisont.

3. EU vill förbjuda porr
På tisdag röstar europaparlamentet om en resolution om ”avskaffandet av könsstereotyper i EU”. Det låter naturligtvis lovvärt, stereotyper är alltid trist. Men kan man verkligen ändra 27 länders kulturer med ett parlamentsbeslut? EU verkar åtminstone fullt inställda på att försöka. Den som läser (den långa) resolutionstexten hittar ett antal spektakulära saker – bland annat uppmanar man staterna att förbjuda ”all form av pornografi i medier”. Detta vill man göra med ”full respekt för yttrandefriheten”. Låter det svårt? Jo, men med samarbete kan man göra det omöjliga möjligt. Som en folkpartist nog skulle säga.

Stockholmsordlistan, vecka 10

Veckans ordlista i DN Stockholm. En kulturgärning som i dagarna firat ett år som stöttepelare i lokaldebatten – grattis till den!

Högkostnadspolitiker
Bygget av Nya Karolinska drar till sig allt svartare rubriker. Dagens Industri har nyligen kunnat berätta dels att miljarder saknas sedan mark man tänkt sälja inte kunnat säljas, dels att bygget självt visat sig bli mycket dyrare än motsvarande byggen på annat håll i världen. Låter det sista bekant? Japp, detsamma gäller ju när Stockholm ska bygga spårväg och notan råkar bli några miljarder dyrare än vad andra betalar. Finns det ett samband här? Inte omöjligt. Stockholms läns landstingsstyre har två primära uppgifter att ägna sig åt – sjukvård och kollektivtrafik.

Meditationsbadrum
Ordlistans grundläggande uppgift är ju att hitta nya ord och begrepp, så när någon säger sig vilja bygga ett ”meditativt badrum” i en gasklocka lyssnar vi förstås uppmärksamt. Just detta hände också i förra torsdagens DN, där arkitekten Henric Munde berättade om sin vision för Norra Djurgårdsstaden. Munde förtjänar också ett särskilt omnämnande för sin kostnadskalkyl: ”Jag föreställer mig att det är ett väldigt dyrt projekt”, säger han. Tänk om landstingspolitikerna kunde vara lika ärliga på förhand.

Begreppsbråk
Knappt hade svallvågorna lagt sig efter ”Nya Hornstull”-härvan innan det var dags igen. Stockholm Visitors Board har nämligen börjat marknadsföra trakten kring Hornsgatan som ”Nya SoFo”, vilket väckt ont blod i lokalpressen. I Södermalmsnytt uttalar sig ett antal ägare av trendiga och mer eller mindre nyetablerade kommersiella inrättningar och menar att Hornstull minsann ska fortsätta vara Hornstull och någon ”gentrifiering” vill man inte veta av. Det genomsnittliga kvadratmeterpriset i Hornstull är drygt 58 000 kronor.

Dumplingifiering
Apropå gentrifiering – alltså i korthet att ett områdes status höjs, med resultatet att den ursprungliga karaktären försvinner – så kan den slå till på de mest oväntade ställen. Möjligen även på den härligt dåliga smakens främsta utpost i Stockholm, nöjesfältet Gröna Lund. I Östermalmsnytt intervjuas Grönans tillträdande vd Magnus Widell, och han planerar att se över matutbudet – ”allt kan inte vara hamburgare och korv”. På en direkt fråga utesluter han inte servering av dumplings, alltså trendriktiga kinesiska degknyten. Upp till kamp för sockervaddskulturens bevarande!

Gårdsstängning
Ordlistan har i några veckor följt turerna kring S-borgarrådet Tomas Rudins tv-lanserade förslag om att öppna diverse gårdar i Klarakvarteren för allmänhet och kommers. Nu kan vi avslöja att kommunala Familjebostäder – som äger husen – sagt sitt medelst lapp i porten till de boende. Där berättar man att man fått liknande förslag flera gånger tidigare, men ”då som nu” gjort bedömningen att det är olämpligt och inte kommer att genomföras. Därmed sätter ordlistan slutpunkt för den här historien. Känner vi Tomas Rudin rätt lär det dock snart dyka upp en ny.