Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Viktor Barth-Kron

Miljöpartiet måste bestämma sig

Kolumn i DN Stockholm 23/5. Bilden: Berörda stadsdelar i mitten. Globenområdet till vänster, Nackareservatet till höger.

bygg

Är rödgrönrosa bostadsbyggande snack eller verkstad? Den här spalten ställde frågan för två veckor sedan, med anledning av oklarheter i ett högaktuellt ärende. Det handlar om det program för 2 100-2 500 bostäder som tagits fram för Hammarbyhöjden och Björkhagen, och som nu ska klubbas politiskt. Socialdemokraterna har varit genomgående positiva, medan deras koalitionskamrater varit i varierande grad rasande över hotade grönområden.

Det är inte meningen att tjata, men ärendet är viktigt. Dels är det många bostäder inblandade, men programarbetet för Hammarbyhöjden/Björkhagen är också något av ett pilotfall som är tänkt att upprepas på många andra ställen framöver.

Hur man landar i detta kan därför väntas prägla resten av mandatperiodens rödgrönrosa bostadsbyggande – en uppfattning som för övrigt delas av flera tjänstemän på stadsbyggnadskontoret.

På sistone har saken också utvecklat sig mer dramatiskt än någon kunde föreställa sig.

Det började med att MP-politikern Haval Murad träffade ett gäng demonstranter utanför stadsbyggnadsnämnden och sedan förmedlade sina intryck via Facebook.

Kortfattat vill demonstranterna att vi politiker ska ge fan i att sälja ut stadens högkvalitativa natur till parasiterande kommersiella byggbolag. Inge konstigt alls! Stadens gröna ytor är ett av våra absolut största tillgångar och dem tar vi i Miljöpartiet särskilt väl hand om”, skrev han bland annat.

Inget konstigt för Murad, möjligen, men för många utomstående lät det hela mer som en grumlig konspirationsteori från internets ogästvänliga utmarker än som en nykter analys från en förtroendevald i huvudstadens tredje största parti. Inlägget försvann kort senare.

Senare smällde det på Reflexen i Kärrtorp. Tidningen Hammarby/Skarpnäck kunde berätta om hur ett ”öppet möte” om byggandet i Söderort slutat med att en, möjligen den ende, positivt inställde deltagaren blev utslängd av en lokal MP-representant.

MP-politikern har bett om ursäkt och förklarat att hon trodde att den bygga hus-glade mannen var narkotikapåverkad. Sådant kan ju hända, i alla fall i Miljöpartiet, men saken säger ändå något om stämningsläget i frågan.

När framtiden för programmet för bostadsbyggande väl skulle avgöras på torsdagens möte i stadsbyggnadsnämnden hände – ingenting. Ärendet bordlades, till oppositionens protester. Enligt stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) för att det är ett ”komplicerat projekt”.

Det är naturligtvis sant att ärendet är komplicerat, men det är inte förklaringen. Saken har redan dragit ut på tiden och den rödgröna koalitionen har nu suttit i över ett halvår.

Sanningen är, som vanligt får man tyvärr säga, att de inte kommer överens om hur man ska göra, och därför väljer att skjuta problemet framför sig. Med följden att det växer.

Här börjar det bli dags att tala lite allvar.

Bostads- och stadsbyggnadsfrågorna blir allt viktigare i både lokal och nationell politik. Framför allt Miljöpartiet, som till och med har ministerportföljen i fråga, måste en gång för alla bestämma sig här.

Ett alternativ är att man öppet omfamnar den konservativa roll som man så ofta spelar ute i den kommunala verkligheten.

Rimligen tar man då också konsekvensen av det och lämnar vad som påstår sig vara en progressiv Stockholmskoalition med bostadsfrågan högt på agendan. I stället får man gå i brokig armkrok med det andra utpräglade bevararpartiet i Stadshuset, Sverigedemokraterna.

Här vill många gröna säkert skrika i högan sky över en elak sammankoppling, men det kan de sluta med. Förhållningssättet är naturligtvis fullständigt rumsrent. Det är inte fascism att vilja bevara buskar, inte ens om det sker på bekostnad av bostäder.

Om det ändå känns lite tråkigt så finns annat alternativ: Att man faktiskt låter den politiska praktiken motsvara retoriken.

Då räcker det inte att göra A, det vill säga inrätta reservat där naturen anses vara särskilt skyddsvärd, men sedan agera konstant bromskloss när andra försöker göra B, det vill säga bygga stad på andra ställen. Då håller det inte att besvara alla frågor med glädjekalkyler om hur många hus man eventuellt kan tränga in på Bromma flygfält någon gång i framtiden.

Då får man helt enkelt göra som ett gäng från Grön Ungdom föreslår i kongressmotionen ”Dags att MP omfamnar den täta staden”, som vid sidan av ett svulstigt språk innehåller en del matnyttigt. De skriver bland annat:

MP:s unika roll i svensk politik är att komma med lösningar på det moderna samhällets problem. Men i den här frågan har vi lämnat walk over och vi saknar ett samlat svar. Det duger inte för ett parti som aspirerar på att vara detta seklets mest dominerande politiska kraft. Vi måste sluta ställa täta städer och ytterligare urbanisering mot miljö och ekologisk hållbarhet.

Partistyrelsen har yrkat bifall, men det behöver inte betyda så mycket i ett gräsrotsparti som MP. Återstår att se om Grön Ungdom misstänks vara drogpåverkade och blir utslängda från kongressen.