Det är fredag, vilket betyder två saker. Dels finns tv-programmet Veckans löp till beskådan här på DN.se – dels har det blivit hög tid att sammanfatta veckans storpolitiska lärdomar. Nämligen dessa:

1. Politik – nu som lotteri
Postkodlotteriet är i värvartagen. Först blev Moderaternas förre chefsstrateg Per Schlingmann klar som rådgivare, och i veckan anställde man också S-fixstjärnan Margot Wallström som ”projektdirektör”. Ett tecken i tiden? Kanske. Med två allianspartier runt eller under riksdagsspärren, rödgröna partier som helst inte vill samarbeta och ett växande stöd för Sverigedemokraterna ser regeringsbildningen och därmed den politiska inriktningen efter nästa val ut att kunna få vissa likheter med en tomboladragning. Typiskt då att två av storpartiernas mest strategiska hjärnor valde att ta ut lotteriet i förskott.

2. Juholtkopplingar kan vara förtal
Som av en händelse har påvekonklaven sammanfallit med lanseringen av bok om valet av Håkan Juholt till socialdemokratisk partiledare. Ex-ministern Pär Nuder utpekas som mannen bakom valet, och han har blivit så arg att han säger sig överväga att anmäla författarna för förtal. Definitionen av förtal är att ”utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt”, för att på så sätt skapa ”missaktning”. Nog för att valet inte blev så bra, men SÅ dålig var han väl ändå inte?

3. Federalisterna vann schlagern
Är Melodifestivalen politik? Någon skulle säkert hävda det, särskilt om startfältet som senast består av 16 män och en kvinna. Klart är att åtminstone årets final fick betydande symbolpolitiska övertoner vad gäller vår relation till EU och EU:s utveckling – de utländska jurygrupperna visade sig ha en annan smak än det svenska folket, och för första gången blev den samlade europeiska viljan så stark att den nationella suveräniteten fick stå tillbaka. Kortfattat kan man alltså säga att Yohio fick flest röster och Robin Stjernberg flest poäng, medan festivalen som helhet vanns av Folkpartiet.

Nytt avsnitt av nyhetsmagasinet Veckans löp finns att titta på här. Veckans politiska lärdomar lyder som följer.

1. Moderaterna har blivit ännu nyare
Förnyelsen av Moderaterna har tagit ordentlig fart igen. Först gjorde man helt om i frågan om statligt ägande av företag, som man nu tycker är en bra sak till skillnad från tidigare. Sedan backade man om den så kallade lagen om valfrihet, som skulle bana väg för privata välfärdsinitiativ i alla landets kommuner. Efter att ha gått till val som först ”det nya arbetarpartiet” och därefter ”det enda arbetarpartiet” talar alltså mycket för att man 2014 kommer att lansera sig som ”det gamla arbetarpartiet” och förnya logotypen med en röd ros.

2. Riksdagen får ett nionde parti
Lite i skymundan får riksdagen inom kort ett nytt parti – åtminstone nästan. Det handlar om den sverigedemokratiske ersättaren Olle Larsson, som nu tar plats trots att han lämnade partiet redan 2011. Larsson blev då arg på partiets bristande landsbygdsfokus och startade ett eget parti, Härjedalspartiet. Nu är förstås frågan vilken politik han tänker driva, men det verkar oklart. ”Jag har inte följt SD:s politik speciellt noga de sista åren”, säger Olle Larsson till TT. Ryktet om att SD:s agenda skulle dominera svensk politik verkar alltså en smula överdrivet – åtminstone från härjedalsk horisont.

3. EU vill förbjuda porr
På tisdag röstar europaparlamentet om en resolution om ”avskaffandet av könsstereotyper i EU”. Det låter naturligtvis lovvärt, stereotyper är alltid trist. Men kan man verkligen ändra 27 länders kulturer med ett parlamentsbeslut? EU verkar åtminstone fullt inställda på att försöka. Den som läser (den långa) resolutionstexten hittar ett antal spektakulära saker – bland annat uppmanar man staterna att förbjuda ”all form av pornografi i medier”. Detta vill man göra med ”full respekt för yttrandefriheten”. Låter det svårt? Jo, men med samarbete kan man göra det omöjliga möjligt. Som en folkpartist nog skulle säga.

Ett kafé i Stockholm förbjöd nyligen barn i lokalen, varpå man fick bassning av diskrimineringsombudsmannen. Åtgärden har blivit ett hett samtalsämne på både det ena och andra hållet och The Viktor Report vore inte The Viktor Report om vi inte gav de svenska partiledarna chansen att delge sin syn på saken.

Är det rätt att förbjuda barn på kaféer?

* * * * *

Stefan Löfven (S):
– Att helt förbjuda barn på kaféer låter sig inte göras. De här barnen finns i vårt samhälle och många uppskattar dem. Däremot vill vi gå fram med tydliga regleringar som hindrar att det blir oskäligt många av dem.

Jonas Sjöstedt (V):
– För Vänsterpartiet kommer ordning och reda i restaurangnäringen alltid först. Vårt mål är en gemensamt finansierad kafésektor, utan privata barn.

Gustav Fridolin (MP):
– När jag som lärare möter kafégäster är det tydligt för mig att alla människor vill bli bemötta som de individer de är, oavsett födelseår och mognad. Miljöpartiet kommer alltid att stå upp för en kafévärld där alla känner sig inkluderade.

Fredrik Reinfeldt (M):
– Störande barn fanns på kaféer även under Göran Perssons regeringstid.

Annie Lööf (C):
– På ett visionärt plan måste vi som ett liberalt parti sträva mot en värld helt utan barnvagnsbegränsning på kaféer. Däremot har jag tydligt satt ner foten och förklarat att det inte är rimligt att genomföra det i dag eller i morgon.

Göran Hägglund (KD):
– Barn har rätt till båda sina föräldrar och en trygg uppväxt i lugn och ro. Vi kommer därför att tillsätta en utredning för att se om vi kan tillåta ensamma mammor att fika på ett etiskt rimligt sätt.

Jimmie Åkesson (SD):
– Sjuklövern skyller som vanligt på varandra, men de bär alla ansvaret för den katastrofala politik som lett till massinvasionen av underutvecklade grupper på offentliga inrättningar. Barns kafékultur är oförenlig med vuxnas och de bidrar inte till omsättningen. Resultatet blir att vanliga vuxna får betala mer för sämre kaffe.

Jan Björklund (FP):
– Det är naturligtvis helt orimligt att barn driver omkring på kaféer hela dagarna, och det här är en utveckling som accelererat sedan 70-talet, Vi har genomfört nödvändiga reformer, men det tar tid att vända en atlantångare. Med skriftliga betyg från två års ålder kan vi ytterligare betona vikten av kunskap framför bullar och saft.

Fredagens avsnitt av nyhetsmagasinet Veckans löp finns ute nu. Jag sammanfattar den politiska veckans mer eller mindre viktiga lärdomar.

1. Alliansen är det enda Twitteralternativet
Den borgerliga alliansens toppmöte i Maramö skulle bli startskottet för ”Alliansen 2.0” och bevakades som en mindre månlandning. Särskilt mycket konkret kom dock inte ut av spektaklet. Bland nyheterna man presenterade fanns i stället det kommande, gemensamma ”besökskonceptet Hela landet runt”, beslut om en kommande ”gemensam kommunikationsplan” och ”gemensam idé i sociala medier”. Därmed kan alliansen med fog säga att man är det enda regeringsalternativ som faktiskt vill twittra tillsammans. Vad man ska twittra om är dock fortsatt oklart, frågan ska nu utredas av arbetsgrupper.

2. Rödgröna har olika anfallstaktik
Den massiva uppmärksamheten i kombination med det lilla utfallet gav förstås oppositionen en gyllene målchans efter Maramö. Stefan Löfven (S) stod välplacerad i straffområdet och behövde bara sätta bredsidan till, med konstaterandet att regeringen pratar valtaktik medan 400 000 svenskar är arbetslösa. Gustav Fridolin (MP) valde i stället att gå på kraft – han kallade till presskonferens och slog bland annat fast att ”alla har rätt att grilla korv, men en regering har också ansvar för att lösa politiska problem”. Huruvida det vristskottet gick i eller över mål är upp till betraktaren att avgöra.

3. Näringslivet vill tysta arga kunder
Svenskt Näringsliv har varit i utspelstagen i veckan. Det ena var mycket förutsägbart – det är dags för avtalsrörelse och följaktligen dags att rasa mot att fackförbunden har orimligt höga lönekrav på grund av ditt eller datt – men det andra var mer oväntat. Med hänvisning till debatten om näthat vill man utöka förtalslagstiftningen, som i dag bara gäller privatpersoner, till att också omfatta företag. Lyckligtvis är Svenskt Näringsliv själva en förening och inte ett företag, så att såga den här idén kan man förhoppningsvis göra även fortsättningsvis.