Och medan planet med Nigerias landslag i går efter allt strul äntligen susade in över Afrika, stod en spelare som hade behövts på marken. På nigeriansk mark.

Det finns anfallare som Obafemi Martins och Yakubu Aiyegbeni i Nigerias VM-trupp. De har hårda smeknamn som ”The Weapon of Mass Destruction” och ”Yak Attack”. Men det är en ”Baby Kanu” som Lagerbäck hade behövt. En anfallare som inte tappat känslan för mål. En av kontinentens allra bästa.

Emmanuel Adebayor, en gång kallad ”Baby Kanu” för sin fysiska likhet med Nwankwo, kunde ha spelat för Nigeria. Hans föräldrar kommer från Ejigbo i sydvästra delen av landet. Själv hjälper han en fotbollsakademi i Lagos. Det är därför han är i Nigeria. Inte för att återuppta landslagskarriären i nya färger.


Emmanuel Adebayor. Foto: AP

”Jag sade nej till Nigeria eftersom jag älskar mitt land (Togo). Min familj bor där fortfarande och jag kommer alltid att ha ett starkt band till Togo”, berättade Adebayor för News of the World förra året.

Det sägs att Adebayor nobbades av Nigeria på U17-nivå. Inte direkt första gången som förbundet i så fall svarat för en miss.

Det är den 20 juni. Klockan är nästan halv tio på kvällen svensk tid. Domaren blåser av matchen och en jublande Benny Lennartsson ger sig av efter sidlinjen med kepsen i handen. Elfenbenskusten har just slagit Brasilien och är klart för avancemang från gruppen. Efter tio meter avbryter Elfenbenskustens assisterande tränaren plötsligt sin segerspurt. Han har sträckt sig.

Kanske är det inte så troligt att vi får uppleva detta. Att Elfenbenskusten slår Brasilien. Eller att Lennartsson gör en tokrusning. Men han har gjort det förut och det var vid en skräll, större än vad en ivoriansk seger över Dungas brassar skulle vara.

Året var 2002. Lilla Viking Stavanger hade i Uefacupen just slagit ut ett Chelsea som redan då hade spelare som John Terry och Frank Lampard i startelva. Den idrottsliga prestationen blev CNN:s ”Play of the Day”, men den amerikanska tv-kanalen missade Lennartssons komiska glädjeutbrott efter slutsignalen. Den har funnits förevigad i ett klipp men hittas nu – mig veterligen – bara i detta klipp från den norska klubbens bragdmatch, efter på pricken tio minuter.

Varken Didier Drogba eller Salomon Kalou fanns med i Chelsea på den tiden. Men man får väl anta Lennartsson redan påmint dem om en av hans karriärs största ögonblick. Även om han kanske utelämnade den där detaljen om sträckningen.

* * * * *

Det börjar nästan bli lite väl enkelt. Att göra sig lustig över Nigerias missöden i planeringen. Lagerbäck och hans VM-trupp skulle i går kväll ha rest från London till Durban med ett chartrat plan. Men när alla var incheckad och väntade på att få flyga uppdagades ett tekniskt fel på planet och sällskapet tvingades övernatta nära flygplatsen.

”NFF (det nigerianska fotbollsförbundet) ordnar med andra lösningar så att vi kan flyga med ett annat bolag”, säger mediabasen Idah Peterside till Kick Off Nigeria.

Fortsättning följer. Garanterat.

Även den mest inbitne Lagerbäck-allergikern måste ha snuddat vid tanken på medkänsla. Dubbad till Mr Lagerbeer. Blåst på planeringen. Pressad på orimlig semifinalplats. Mållös mot Saudiarabien. Hånad av press och fans.

Därför måste matchen mot Colombia ha känts som när en våldsam storm äntligen släpper sitt grepp. Lite efterlängtat lugn. Försiktig optimism. Något att äntligen bygga på. Till och med Lagerbäck kan ha dragit på smilbanden. Det gäller att njuta så länge det varar.

Orkansäsongen i Atlanten har just inletts. Årets säsong väntas bli intensiv, med upp till 23 stormar stora nog att namnges. Men den orkansäsongen kan inte mäta sig med den som ständigt följer Nigerias fotbollslandslag. Och den gör sällan uppehåll någon längre tid.

* * * * *



Det finns en hel del John Mikel Obi över Haruna Lukman. Genombrott i internationellt mästerskap (U17-VM), disciplinära problem (från tuggummituggande till tvister med förbundsledningen) – och en rejäl portion talang. Haruna har inte Mikels grymma fysik vid samma ålder, men den 20-årige mittfältaren imponerade på Lagerbäck redan i Nigerias usla framträdande mot Saudiarabien. Mot Colombia kom ett mål och en ännu starkare insats. Lukmans humör, på och vid sidan av planen, är upp till Lagerbäck att stilla, nu när han spelat sig in i VM-truppen.

* * * * *

Bortsett från ljusblåbruna Africa Unity-dräkterna, var det mesta sig likt i Elfenbenskustens första match under Sven-Göran Eriksson. Potentialen till anfallsmässig succé. Potentialen till försvarsmässigt fiasko. Backen Souleymane Bamba personifierade det. ”Sol” gjorde ett mål men var i sitt ordinarie jobb lika landslagshet som en Sol Campbell anno 2010.

Det var tänkt som en påminnelse om en nations tillstånd för bara tio år sedan. Det blev en påminnelse om de sista skälvningarna av 90-talets galna fotbollströjor.

Jag surfade tillbaka till det första afrikanska mästerskap jag helhjärtat följde. Det i Ghana/Nigeria för tio år sedan. Det var minnet av hur Elfenbenskustens landslag sattes i militärläger efter en svag insats i turneringen som skulle friskas upp. I stället fastnade jag för dräkterna på ett foto i en av de få artiklar om händelsen jag minns så starkt.

Elfenbenskusten har i dag en av landslagsfotbollens mest distinkta dräkter. Stark och respektingivande, värdig ”elefanterna”. Men 2000 hade landslagsspelarna klätts i mörkorange färg med någon form av julgranar ut efter sidorna. Inte konstigt att det inte blev något avancemang, att folket rasade och att laget spärrades in.



En påminnelse blev det, om att allt verkligen inte var bättre förr. Varken politiken eller fotbollsdräkterna.

På tal om dräkter. Under fredagen deltog Drogba & Co runt i en pr-match för Afrika i en udda ljusblåbrun dräkt som lanserades tidigare i år. Säkert inte i allas smak, men i min.



* * * * *

Det nigerianska fotbollsförbundet planerar att skicka en delegation på hela 202 personer till Sydafrika. Nästan 10 per spelare med andra ord. Inte underligt att Lars Lagerbäck uppges vilja isolera landslagstruppen under VM.

Stommen i Svennis landslag är smått unik. Oavsett vilket lag som ställs på benen i första träningsmatch mot Paraguay, så kommer det att krylla av stjärnor med rötter i samma klubb.

I Elfenbenskustens senaste tävlingsmatch, kvartsfinalen mot Algeriet i afrikanska mästerskapen i februari, var åtta av elva spelare fostrade i Jean-Marc Guillous världsberömda akademi, Asec Mimosas (ibland kallad Asec Abidjan).

Målvakten Boubacar Barry, backarna Emmanuel Eboué, Kolo Touré och Siaka Tiéné, mittfältarna Yaya Touré, Didier Zokora och Gervinho samt anfallaren Salomon Kalou. Lägg till dessa Aruna Dindane, Bakary Koné, Romaric N’Dri, Gilles Yapi Yapo, Emmanuel Koné, Seydou Doumbia, Vincent Angban och Lacina Traoré. Alla med bakgrund i Asec Mimosas. Alla med i Svennis preliminära trupp. Några aktuella för startelvan i VM.



”Jag antar att detta är världens mest framgångsrika akademi, om man ser till spelarna som börjat här”, sade Sven-Göran Eriksson om Asec Mimosas i en intervju med BBC nyligen.

Men lägg redan nu AFA Djekanou på minnet. Klubben hotar Asec Mimosas i ligan och har en akademi som kan bli nästa att tända stora stjärnor.

* * * * *

Ett tilltufsat Nigeria har fått lite goda nyheter. Backen Onyekachi Apam, en av få landslagslirare som faktiskt har en riktigt bra säsong bakom sig, är tillbaka i full träning efter skada. Snart väntas han få sällskap av John Mikel Obi.

Chelseas mittfältsstjärna ansluter i dag till Lagerbäcks trupp. Det är förståeligt att spelarna ägnade onsdagen åt skytteträning efter miserabla 0-0 mot Saudiarabien. Men man kunde ha väntat på Mikel. Om någon behöver träning är det han.

Okej, ”Lagerbeer” har förhoppningsvis inga planer på att gå tillbaka i tiden och placera honom som offensiv mittfältare. Men även som defensiv sådan brukar Mikel i sitt klubblag komma till skott. Ytterst sällan med annat än sidlinje eller läktartak som målbild.



Det finns undantag. Klippet oven visar, efter sannolikt hysteriskt grundlig research, bland annat en serie skott som INTE är långt från målramen, några till och med innanför.  Inte bara det, där finns också ett skott som faktiskt både är vackert och går i mål, alldeles på slutet. En pärla för Chelsea i cupen mot Macclesfield för drygt tre år sedan.

Många fans är efter de senaste årens prövningar dock osäkra på om det verkligen hände.