Välkommen
Som inloggad prenumerant på digitala paketet har du tillgång till hela papperstidningen. Till www.dagensnyheter.se
Spanien vann söndagskvällens gastkramande VM-final mot Holland med 1-0. Den vackra fotbollen segrade över grisfotbollen. Och Andres Iniesta fick välförtjänt av göra när bara fyra minuter återstod av förlängningen.
Här kommer ett försök att lista några av de mest viktiga och de minst viktiga intrycken från VM-turneringen.
Turneringens…..
Viktigaste för sitt lag 1:
Diego Forlan. Utan honom hade Uruguay rasat som ett korthus. Nu nådde man semifinal. Och Forland valdes till turneringens bäste spelare.
Viktigaste för sitt lag 2:
David Villa. Föll visserligen igenom i finalen, men han bar ändå Spanien på sina axlar genom turneringen med sina mål. Räddade laget i kvartsfinalen mot Paraguay.
Viktigaste för sitt lag 3:
Andres Iniesta. Blev bättre och bättre ju längre turneringen led. Avgjorde finalen, både mål- och spelmässigt, genom att oförtrutet jobba vidare och se till att Holland drog på sig ännu fler kort.
Viktigaste för sitt lag 3:
Wesley Sneijder. Inte nog med att han dominerade mittfältet, han gjorde målen också. Störste depparen i Holland efter finalförlusten.
Mål 1:
Giovanni van Bronckhorst fick tokträff mot Uruguay i semifinalen. Blev väl lika förvånad som alla andra när bollen borrade sig in i bortre krysset.
Mål 2:
Carlos Tevez fick kanonträff från 25 meters håll i åttondelen mot Mexiko. Målet betydde 3-0, och stängde matchen.
Magplask:
Tyskland. Först 4-0 på Argentina, sedan körde taktikern Joachim Löw fast mot Spanien.
Uppryckning:
Tyskland. Kom igen och vann bronsmatchen. Starkt.
Ras:
Brasilien. Hade 1-0 på Holland i halvtid, borde varit 3-0. Föll sedan samman fullständigt när Sneijder kvitterade, en kollektiv kollaps som man inte trodde kunde inträffa.
Offside:
Carlos Tevez var flera meter fel när han nickade in första målet mot Mexiko.
Clown:
Diego Maradona. Gled som en kulmagad, 50-årig, wannabe rockstjärna genom turnering. Argentinas presskonferenser var inte som några andra, de var kaotiska och centrerade runt Maradona, inte runt laget.
Ickecoach:
Diego Maradona. Stod vid sidlinjen och viftade, mest hela tiden. Men coachningen den skötte andra, visade det sig.
Tokspel:
Fifa-basen Sepp Blatter när Brasilien officiellt presenterades som värdnation 2014. Började trumma med fingrarna mot podiet för att förklara afrikanska rytmer, ”så här låter det i Afrika”, försökte sig sedan på nåt som skulle föreställa samba, vickade på höfterna likt en halt gås, ”så här ser det ut i Brasilien”. Var fanns självcensuren?
Pudel:
Sepp Blatter sa först kategoriskt nej till tekniska hjälpmedel för att lösa kniviga situationer. Ändrade sedan uppfattning, över en natt, efter Lampard mål mot Tyskland.
Mumie:
Fifa, som har haft 24 år på sig att lösa problemet med ”Guds hand”. Nu dök den upp igen, i skepnad av Luis Suarez, och kostade Ghana en plats i semifinalen.
Hatobjekt nummer ett:
Luis Suarez. Uruguayspelaren jublade allt vad han orkade när Ghanas Asamoah Gyan missade straffen. Fusket hade lönat sig. Det gillade igen söder om Sahara.
Största förlorare:
Ghana. Med moderna regler hade nicken på stopptid mot Uruguay godkänts som mål, och Ghana varit i semifinal. Nu gynnades i stället Uruguay av fusket. Dessutom, var inte bollen inne, när Suarez boxade ut den?
Domartabbe 1:
Frank Lampards mål mot Tyskland, som underkändes, trots att bollen var två decimeter över mållinjen.
Domartabbe 2:
Edu’s mål för USA i slutminuterna mot Slovenien, som skulle varit segermålet. Bortdömt av oklar anledning av en förvirrad domare från Mali. Fifa bad senare om ursäkt, och degraderade mr Mali till skyltbärare.
Hitman:
Algeriske spelaren Rafik Saifi, som nitade en kvinnlig algerisk reporter i den mixade zonen efter förlustmatchen mot USA. En tidigare artikel om Rafik Saifi som reportern skrivit ska ha legat till grund.
Hitwoman:
Reportern Asma Halimi, som örfilade tillbaka när Rafik Saifi gav sig på henne i en mixade zonen, det område där spelare och press möts efter matcherna.
Namn:
Tshabalala. Hela namnet låter som en hitsingel.
Flopp 1:
Wayne Rooney. Inte många siffror rätt här inte.
Flopp 2:
Cristiano Ronaldo. Skulle leda Portugal till framgång. Sällsynt blek i åttondelen mot Spanien, gnällde på allt och alla. Ifrågasatt som lagkapten. Kan Jose Mourinho ta ner honom på jorden igen?
Flopp 3:
Frankrike. En pinne, ett mål, utslaget direkt. Så går det när man fuskar sig till VM.
Flopp 4:
Italien. Märklig laguttagning, anfallare som inte gjort mål sedan Hedenhös, var aldrig med i matchen.
Flopp 5:
England. Upphaussat, som vanligt. Kraschade mot Tyskland. Lampard, Gerrard och Rooney ville vara på samma gräsplätt, samtidigt. Ett bevis för att alla stjärnor inte kan få plats i en startelva.
Genombrott 1:
Thomas Müller, tysken som tillhörde Bayern Münchens amatörlag för ett och ett halvt år sedan. 20-åringe var fullständigt lysande, gjorde fem mål, spelade som om han tillhört nationalelf i åratal.
Genombrott 2:
André Ayew, Ghana. Son till den störste fotbollspelaren Ghana haft, Abedi Pelé. 20-åringen gjorde en lysande insats centralt på mittfältet. Spelade i andraligan med Arles förra säsongen, utlånad, men återvänder i höst till Marseille. Värderad till 1 miljon euro före turneringen. Det gäller inte längre.
Genombrott 3:
Alexis Sanchez, Chile. Kombinerar snabbhet med en suverän dribblingsförmåga. Manchester Uniteds Sir Alex Ferguson ser en ny Cristiano Ronaldo i ”El Niño Maravilla”, och lär köpa loss 21-åringen från Udinese för stora pengar.
Genombrott 4:
Asamoah Gyan, Ghana. En anfallare utöver det vanliga. Tog Ghana till final i Afrikanska mästerskapen i vintras. Nu presenterade han sig för den breda publiken. Turneringens giftigaste spelare, inne i straffområdet.
Målvaktstavla 1:
Englands Robert Green ”kastade in” USA:s kvitteringsmål i premiären. Uthängd och sågad i brittisk press, bänkad resten av turneringen.
Målvaktstavla 2:
Algeriets Faouzi Chaouchi gjorde sitt bästa för att inte rädda slovenen Robert Korens ofarliga avslut. Slovanien vann 1-0 och Algeriets resa ur turneringen hade startat.
Målorgie:
Portugal gjorde 7-0 på Nordkorea. Ett tag gick alla skott in. Så stora marginaler ska man inte behöva se i ett VM-slutspel 2010. Det är ju inte bandy-VM.
Kortorgie:
Finalen innehöll inte mindre än 14 gula kort, nio för Holland, fem för Spanien. Holländaren Heitinga drog dessutom på sig två, och blev utvisad. Det var endast målvakten Stekelenburg, Kuyt och Sneijder av spelarna i den holländska startelvan som klarade sig. Sneijder skulle dock ha haft ett.
Vänsterback:
Fabio Coentrao, portugisen som vanligtvis spelar till vänster på mittfältet i Benfica. Som vänsterback är han ett fynd, på en position där det inte dräller av internationellt gångbara alternativ.
Supporter:
Larissa Riquelme. Bilderna när fotomodellen från Paraguay stod i hejaklackens frontlinje kablades ut över vär
lden. I latinsk press tog hon plötsligt mer utrymme än det framgångsrika paraguayanska lag hon stöttade.
Birdwatch 1:
BBC-reportern Steve Wilson när kameran fokuserade på en vacker blondin på läktaren. ”Vet inte vem hon är, men det är en WAG (spelarfru/flickvän), utan tvekan”, sade Wilson med självsäker stämma. Tjejen i fråga var Charlize Theron, den sydafrikanska skådespelarskan och nationalklenoden som vann en Oscar häromåret. Filmbranschens VM-guld, typ. Ridå, Wilson!
Birdwatch 2:
Kollegan Orrenius från Expressen som hade problem att hitta rum en kväll i Rustenburg, men fick till slut hyra en liten stuga på en gård utanför staden. Efter en halvtimme på grusvägar hittade han dit, bara för att finna att det var livs levande gäss på rummet.
Boendet under VM har erbjudit skalans alla typer. Ibland hotell, ibland guesthouses, eller som i vårt fall även privat boende. Den dryga månaden i Lucy Lightfoots hus på 4th Avenue i Melville, en av Johannesburgs mer välmående stadsdelar, har varit kall men bra. De portabla elementen har förflyttats likt husdjur mellan rummen, eftersom temperaturen sjunkit drastiskt inomhus, så snart solen gått ner. Fördelen har varit att man kunnat laga sin egen frukost, ha tv:n på i vardagsrummet, sluppit det trista hotellivet.
Men hotelliv behöver nödvändigtvis inte vara trist. De sju dagar jag tillbringade i Kapstaden gav hotellet ett nytt ansikte. Det var så trevligt att jag hellre stannat, än åkt tillbaka till Melville.
Hela VM-tureringen kunde faktiskt ha genomfört i Kapstaden, vad mig anbelangar.

Villa Zest var något jag hittade på nätet, via booking.com. Det såg trevligt ut, och de hade ett rum ledigt de två nätter jag önskade, till ett rabatterat pris. Åkte dit utan större illusioner, och blev positivt överraskad.
Villa Zest visade sig vara en liten pärla. Ett designhotell med endast sju rum. Bauhausarkitekturen har inspirerat inredningen i de individuellt inredda rummen, här finns generösa öppna gemensamma ytor, en takterass, trädgård och swimmingpool.
Beläget i Green Point, i kanten mot De Waterkant, ett område med något som kan liknas vid SoHo-prägel.
Det är tio minuters promenad till Victoria & Alfred Waterfront, med alla restaurangerna, shoppinggalleriorna och båtarna ut till Robben Island, det är femton minuters promenad in till city, vill du promenara en halvtimme är du framme vid kabinbanan som tar dig upp på Taffelberget.

Illana Graff, en tjej med sydafrikanskt-brasilianskt påbrå, driver stället sedan ett par år tillbaka. Hon har tidigare jobbat med it, i länder som Nigeria och Afghanistan, hon har anordnat ridsafaris i Argentina, men har nu slagit sig ner i Kapstaden, Villa Zest är den nya utmaningen.
Hon har gett stället en 70-talsprägel. Säger själv att han lagt tusentals och åter tusentals sydafrikanska rand, på att köpa in 70-talselektronik på ebay. Det handlar om telefoner, polaroidkameror, radioapparater, som finns utställt i de gemensamma ytorna, en del så unikt att det tydligen finns permanent utställt på Metropolitan Museum of Art i New York.
Man skulle kunna tro att det är dyrt att bo på Villa Zest, men det är det inte med svenska mått mätt. Kostar inte mer än att bo på vilket Scandichotell som helst. Och på köpet får du en hemmakänsla.

När jag frågade Illana om hon hade möjlighet att härbärgera mig ytterligare fem nätter, senare under turneringen, sa hon att hon skulle försöka. Och om hon inte lyckades skulle hon personligen se till att jag fick ett bra boende någon annanstans i Kapstaden.
Ett dygn senare mailade hon och sa att allt var grönt. Mitt rum stod och väntade.
Har pratat runt med kollegor, och förstått att det här var bästa boendet något av oss svenskar haft, under hela turneringen. Ett av tv-teamen betalade nästan dubbelt så mycket i Kapstaden (3.000 rand), för sunkiga, svinkalla rum, med svajig internetuppkoppling, i osäkra kvarter.
Och skräckexempelet var kollegan från en av kvällstidningarna som flydde i natten från den lilla stugan på landsbygden utanför Rustenburg, när han upptäckte att livs levande gäss redan bodde på rummet.
Sitter och bläddrar bland mina sparade matchbiljetter och försöker minnas vad som hände.
Argentina-Nigeria 1-0: Lagerbäck lämnade arenan utan att skaka hand med Maradona. Känns som en evighet sedan.
Holland-Danmark 2-0: Stackars Simon Poulsen. Nickade bollen i eget mål via Aggers rygg.
Grekland-Nigeria 2-1: Sani Kaita såg rött och Nigeria var förlorat
Kamerun-Danmark 1-2: VM:s snyggaste passning – Simon Kjaers cross till Dennis Rommedahl
Nigeria-Sydkorea 2-2: Nigeria två decimeter från en åttondel när Obafemi Martins chippade utanför
Ghana-Tyskland 0-1: Özils mål frälste Tyskland. Även Ghana jublade sedan Australien slagit Serbien.
Danmark-Japan 1-2: Den danske målvakten Thomas Sörensen drömmer fortfarande mardrömmar om Keisuke Honda (för övrigt nästan ruskigt lik JO Waldner)
Tyskland-England 4-1: Ännu en klassisk match mellan de två och ännu ett oförglömligt ribbskott.
Brasilien-Chile 2-0: Avgjord efter en dryg halvtimme. När bollen gick som på ett snöre mellan Robinho, Kaká och Fabiano kom ett av VM:s vackraste mål
Japan-Paraguay 0-0 (straffar) : Ett sömnpiller med ett dramatiskt slut när Cardozos sista straff avgjorde
Ghana-Uruguay 1-1 (straffar): VM:s största och mest osannolika drama som dessutom avslutades med en dödsföraktande chip
Spanien-Paraguay 1-0: Hade inte Iker Casillas räddat stackars Cardozos straff efter en timme är jag rätt säker på att Spanien inte varit i final
Spanien-Tyskland 1-0: Spanien påminde om ett sovjetiskt landslag i ishockey, omöjligt att komma in på livet.
13 matcher att minnas, bara finalen på Soccer City återstår.
Stjärnorna har åkt hem.
När VM avgörs är det de starka kollektiven som står mot varandra.
I en tid när stjärnkulten är som störst inom fotbollen är det ändå lagen som vinner. Paradoxalt nog.
Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney, Kaká, Lionel Messi, Didier Drogba, Samuel Eto´o ser VM på teve och det slår nästan aldrig fel – när det blir för myckt surr kring en spelare drabbar det alltid just laget.
Det är som om omgivningen krymper i stället för växer.
Kollektivet Holland är redan klart för final. Visserligen rymmer laget ett antal så kallade stjärnor, men haussen kring Sneijder och Robben är en stilla västanfläkt jämfört med orkanen runt Ronaldo & co.
Samma sak med Spanien. David Villa lyser visserligen starkt, men skymmer inte de andra.
– Det vimlar av Messis i Spanien, de har ett antal spelare som kan avgöra en match, sade också den tyske förbundskaptenen Joachim Löw härom dagen.
Hans Tyskland är det allra tydligaste exemplet på ett framgångsrikt kollektiv.
Mesut Özil kanske blir firad som en Messi i framtiden, men än så länge är han en blyg kille från Gelsenkirchen som lagkamraterna gör allt för att backa upp.
Om några år får han nog klara sig själv bäst han kan. Avundsjuka och jantelag är inga typiska svenska fenomen.
Så Tyskland har ett gyllene tillfälle innan laget spaltats upp.
För Spanien är det en sista möjlighet att vinna VM innan spelarna i den här generationen blivit för gamla.
I Durban stiger spänningen inför semifinalen. Vågorna från Indiska oceanen slår mot stranden som vore det vilken dag som helst.
VM-fotbollen har avverkat kvartsfinalerna, innebär att tjugoåtta lag har tvingats lämnat turneringen.
Det är nu det är dags att lägga in stöten mot souvernirförsäljarna. Rean är redan i full gång, Tröjor som kostade lite drygt 200 kronor när turneringen startade kan man nu hitta för halva priset. Och prissättningen är liknande på resten av utbudet.
I restlagren finns mängder av de gula sydafrikanska tröjorna, eftersom de producerades i sådan mängd. Men kikar man runt lite så märker man den stora felkalkyleringen ligger på Kamerun. Här verkar allt finnas kvar. Algeriet, Italien och Frankrike finns också kvar i betydande mängd
För vissa lag finns inte ens restlager. Nya Zeeland, Danmark och Honduras är exempel på nationer som souvernirförsäljarna låg medvetet lågt med från start, Slovakien, Serbien och Slovenien var heller inga direkta kioskvältare.
Äter en utmärkt frukost på Villa Zest i Kapstaden. Solen skiner från blå himmel, det är drygt 20 grader, och terassdörren står på vid gavel. Det är så här vinterdagar ska vara.
Suyleen Kramogetsi och Nicolette Noxold fixar i köket, och trollar fram suveräna omeletter.
Gårdagen bjöd Tysklands kross av Argentina, samt thrillern Spanien-Paraguay, som krävde stolpe, stolpe, stolpe in för att Spanien skulle kunna avgöra.
Hur det ska gå? Ja, med Brasilien, Argentina utsparkade redan i kvartsfinal, och med på papperet starka nationer som Portugal, England, Italien och Frankrike borta sedan tidigare, är det en väldigt öppen fråga.
Tyskland såg ruggigt välorganiserat, och ruggigt starkt ut i skarpt läge mot Argentina. Förbundskapten Joachim Löw har preparerat sitt nya, unga lag till tänderna. Tyskland blir livsfarligt.
Är också djupt imponerad av den holländska inställningen. De trummade på mot Brasilien, och utnyttjade det faktum att Brasilien inte kunde göra 3-0 i första halvlek, och sedan inte hade varken mental eller spelmässig beredskap att handskas med den holländska kvitteringen.
David Villa vinner match efter match för Spanien, och ett lag som vinner ska aldrig räknas bort. Vad som talar mot Spanien är dock att de måste stå för ett trendbrott. Det har aldrig hänt att ett lag som förlorat den inledande gruppspelsmatchen lyckats vinna turneringen. Spanien inledde med 0-1 mot Schweiz. Dessutom, Spanien måste spela rakare, snabbare för att rå på Tyskland. Det går inte att spela 7-8 pass innan bollen ska in i boxen, då hinner Tyskland stänga alla passningsvägar.
Uruguay känns som den stora outsidern. Med Luis Suarez avstängd lär det bli tufft att rubba Holland.
Så om jag skulle satsa 100 rand på en vinnare idag, ja då skulle jag nog lägga slantarna på Joachims Löws Tyskland. Där finns störst potential.
Sydamerikas VM har blivit lilla EM.
Vi hade precis identifierat Sydamerika-trenden så var den förbi.
Fyra av åtta lag från Sydamerika i kvartsfinalerna.
Tre av fyra lag från Europa i semifinalerna.
Alla djupsinnigheter som sagts om Europas förlorade fotbollsheder gäller inte längre och ingen vill bli påmind. I går var det dock nära, nära att Spanien fått åka hem.
Om inte Casillas räddat straffen är jag ganska säker på att hungriga Paraguay gått vidare.
Vi var några stycken som tog ett glas runt midnatt för att hämta oss efter dramat.
Matchen visades i repris på teve och vi var eniga: Det spanska spelet såg mycket bättre ut på teve än vad det hade gjort i i verkligheten på Ellis Park.
I vårt kök är det som vanligt runt 14 grader så här på morgonen när elementen varit inne i sovrummen.
Äntligen har jag ett enkelt botemedel. På med mössan och den jättelika fleece-tröjan från Bloemfontein till frukost!
VM suger musten ur oss.
Först det osannolika dramat i går kväll mellan Ghana och Uruguay.
Nu har vi precis genomlevt Tyskland-Argentina.
Siffrorna är stora, men matchbilden egentligen en annan.
Ungefär en timme efter Müllers mål var gastkramande. Ett tag såg det ut som om Argentina skulle ta över, men vi konstaterar att Neuer i det tyska målet aldrig tvingades till någon kvalificerad räddning.
Schweinsteigers genomåkning fram till det tredje målet kommer att bli klassisk.
Podolskis passning till tvåan var inte heller dålig.
Miroslav Klose har nu en, kanske två, matcher på sig att bli VM:s bäste målskytt genom tiderna. Han är lika med Gerd Müller på 14 mål och ett mål efter Ronaldo. Klose har gjort fyra mål i årets VM, ett mål mer än på hela den gångna säsongen i Bundesliga.
Det visar att alla jämförelser och all statistik hit och dit är bara just statistik.
När domaren blåste av fick tyskarna en erkännande applåd av journalisterna i presstältet. Den här gången hade segern ingen bismak som senast mot England.
Alla tycks övertygade om att Spanien slår Paraguay här på Ellis Park i Johannesburg om några timmar.
Tja.
Jag säger bara tänk om – tänk om svårspelade Paraguay överraskar mot Spanien och Tyskland och Uruguay slår Holland.
Då har vi en final mellan Paraguay och Uruguay på Soccer City om en vecka.
Låter som Fifas mardröm.
Mest kommenterade