Twittra an till ditt barn

Skrivet av Johanna Ögren 10:39, 7 april 2010 i kategori Sociala medier, Webbsnackisar

Förlåt min frånvaro!

Jag har fött en son en smula för tidigt så vi fick vistas på sjukhus en period. Men jag vore väl inte jag om inte förlossningen twittrades ut i etern. Både jag och min make twittrade om förlossningen från respektive horisont, något som upprörde många, men också gladde såväl twitterkompisar som föräldrar och släkt som inte bor i Stockholm. Faktum är att vårt twittrande tog sig ända in i tidningen Stockholm City, där man anade ett framtida trauma för de barn vars föräldrar inte twittrat nog mycket om dem när de var små…

twitterbebis

Visst kan det vara så. Men för mig som fläker ut det mesta av mitt liv på nätet, är förlossningen inte något jag undanhåller omvärlden. Tvärtom är det ju väldigt omtumlande och det är roligt såhär i efterhand att ha våra tankar på pränt, nästan minut för minut. Något som inte hade hänt om jag skulle nedtecknat det för skrivbordslådan. Man behöver en publik!

Vår son Tage fick också ett eget twitterkonto mindre än en timme efter förlossningen. Där twittrar vi nu om hans framsteg, för de som tyckte att det blev lite väl mycket bebissnack i våra ordinarie flöden.

Och igår hälsade min vän Rebecca på och gav barnet en finfin födelsepresent – en egen domän!

Vårt barn är sannerligen uppkopplat. Sedan tidigare har han ett Posterouskonto samt en gmailadress i sitt eget namn.

Det skall bli spännande att se hur många av de här tjänsterna som finns kvar när han har vuxit upp och blivit stor nog att använda dem på egen hand.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Elin, det bästa jag läst på länge! Mitt i prick.

Jag kan tycka att livet blir lite torftigt om man ska twittra eller dokumentera allt man är med om hela tiden. Det känns som att det blir svårt att leva i nuet och att verkligen uppleva och känna något. För mig känns det viktigt att bara ha mina egna minnen av vissa händelser, eftersom jag tycker att all dokumentation faktiskt förstör det ursprungliga minnet och känslan lite grann.

Nej, det mer korrekta språkbruket torde väl vara BB-vistelsen. Han kom ut alldeles för tidigt så jag låg på BB nästan en vecka innan han väl föddes, med akut kejsarsnitt. Det var främst från det att vattnet gick tills kejsarsnittet startade som vi twittrade. Typ värkarbete och lite annat.

Jag skickade också ut många twitermeddelanden när vi var på BB, enkelt sätt att kommunicera med vänner och anhöriga som är oroliga och faktiskt lite i vägen när de ringer hela tiden och undrar. Men twitrade ni verkligen under själva förlossningen? Tillåter verkligen personalen det?

Oj, vilka hatiska kommentarer det blev på det här blogginlägget! Jag tror att ni är alldeles strålande föräldrar, uppkopplade eller ej, och många av era vänner och släktingar är säkert glada åt att få följa lille Tage på nätet.

galenskap

Senare inlägg Tidigare inlägg