Helgen som gick: SIS-Index

Skrivet av Johanna Ögren 18:30, 8 mars 2010 i kategori Johanna tycker, Sociala medier, Webbsnackisar

Nog för att några har bloggat om det redan (t ex Mymlan och Nikke), men det finns säkert många som inte har sett eller hört talas om den stora nätsnackisen Twitter-index. Blondinbella efterlyste en twitterportal i samband med att hon började twittra och gänget bakom SIS-Index drog snabbt igång en enklare variant av en portal.

Under helgen översvämmades mitt twitterflöde av människor som alla twittrade ”Jag har nu lagt till mig på SIS-Index ”Twitter-index”: http://bit.ly/aMUWrM”

 och vips var de tillagda på twitterlistan. Svårare än så behöver det ibland inte vara! Jag gillar den enkla anmälningsvarianten.

Sedan började diskussionens vågor gå höga – var det verkligen rätt att ranka twittrarna baserat på hur många följeslagare man har? Är Twitter en tävling nu helt plötsligt? 

Man kan tycka mycket om det där. Jag som är en genuin tävlingsmänniska tilltalas inte av det momentet, för mig blir det snabbt en kamp. Därför har jag inte heller lagt till mig ännu, jag har helt enkelt inte tid att sitta och bevaka twitterlistan och jag vet att jag kommer att göra det om jag hamnar på listan. Så jag väntar tills jag har tid att listknarka :-)

Men för mig som marknadsförare är det förstås väldigt intressant, och underlättar helt klart när jag skall sammanställa och räkna ut en kampanjs genomslagskraft till exempel. Och det är roligt att se hur listan utvecklas och vilka som ligger i toppen.

Man kan sortera data i den på flera olika sätt.

Det gjorde Nikke Lindqvist och upptäckte att ett av mina twitterkonton, nämligen bokhoras, inte följde någon medan vi hade ganska många följeslagare. Så var en sådan diskussion kring följeslagare igång. Killarna bakom Feber var också med i diskussionen och Roger Åberg förklarade att de hade som policy att följa alla som följer dem. Att det sedan inte var någon person som regelbundet gick in och läste vad de här följeslagarna skrev, (även om det hände någon gång då och då) verkade inte vara så viktigt för Feber. Det finns olika vägar att gå och inget är ju rätt eller fel. 

Så här tänker vi på bokhora: Eftersom vi är många som twittrar från bokhorakontot har vi istället valt att följa folk via våra egna personliga konton. Det kontot läser man av flera gånger varje dag och har således bra koll på vad det pratas om. Att följa alla som följer mig, ser jag också mest som ett sätt att skaffa många följeslagare. Eller att det åtminstone då börjar handla om antal istället för samtal, så kanske jag skall uttrycka det. Då går vitsen med twitter litet förlorad för mig.

Nu twittrar jag om böcker under bokhorakontot, vi är duktiga på att retweeta vad andra skriver om böcker, eftersom vi alla följer bokälskare via de privata kontona, vi hittar också egna nyheter som vi twittrar om, och vi svarar på alla twittringar vi får. Men att följa någon med det kontot bara för att öka antalet följelsagare för den personen, har vi valt bort.

Därmed alltså inte sagt att det är fel att göra som Feber. Den strategin har vi som bloggar på Lillagumman också valt, även om jag ibland tycker att det är synd. Jag har i mångt och mycket samma människor i mitt privata flöde och i Lillagummans, vilket gör att jag väldigt sällan orkar gå in och läsa via lillagumman. Det blir bara väldigt många upprepningar, vilket stör.

Nå, jag vill med det här resonemanget visa att man kan göra på flera olika sätt och det behöver alls inte vara oartigt eller dumt att inte följa någon som följer dig tillbaka. 

Bloggalan, en rapport

Skrivet av Johanna Ögren 14:59, 5 februari 2010 i kategori Johanna tycker, Webbsnackisar

Så, Bloggalan då. Vad tycker vi?

Jag vill först och främst meddela att jag inte vann med min blogg Lilla Gumman, men att jag vet hur det är att vinna, eftersom jag förra året vann i kulturklassen med min andra blogg bokhora. Så jag kan även tala utifrån den erfarenheten.

Arrangemanget
Galan känns ganska stor och påkostad, med fina lokaler, kända namn som talare och konferencierer (Henrik Schyffert nämnde Lilla Gumman uppifrån scenen, fint!), väloljat från Aftonbladets sida. Man får mat och drinkbiljetter och tur är väl det eftersom jag när de är slut får betala 25 spänn för ett glas vatten. Det är inte gratis att vara gravid om någon trodde det.

Gästerna
Till skillnad från VeckoRevyns Blogawards, består det här klientelet av lite fler killar och betydligt fler twittrare, det är smockat med iPhones på golvet och sms-tummarna går varma. Men fortfarande är det mycket tjejer, tjejerna är i majoritet även bland de nominerade och det är en bra beskrivning av bloggvärlden, eftersom den svenska bloggvärlden består av betydligt fler kvinnliga än manliga bloggare. Ja, förutom i de traditionellt manliga kategorierna sport och teknik.

Men det är inte så mycket unga modebloggerskor här, det är vi vanliga, lite äldre tjejer som bloggar om annat än mode och shoppping som syns mest. Inga spektakulära nitpumps således.

Kändisarna
Fast det finns ju bloggkändisar i den världen också! Allt är inte bara Kenza och Kissie. Titta, där är Brit Stakston och där har vi en av förra årets vinnare Fatou. Där ser vi bloggparet Elin Grelsson och Gustav Almestad och titta! Supercoola bloggerskan Hanna Fridén jonglerar med Gustav! Dekadens.

Vinnarna
Pristagarna får olika mycket jubel förstås, och även de nominerade. Jag minns att jag tyckte förra årets vinnare i modeklassen, Elin Kling, behandlades rätt nedlåtande av publik och konferencier, något som också min goda vän Rebecca har skrivit om. För Kenza går det lite bättre.

Har ni efterfest eller?
Redan vid 21-tiden börjar det kännas litet avslaget. Det är inte mycket som är sig likt från förra året, då min sambo fick bära hem mig på ryggen på grund av fylla och högklackade skor. I år har jag foträta uggs med iläggssula och en 31 veckor gammal gravidmage.

När vi grattat de som grattas bör och kramat de som förtjänat det (många) sticker vi således hem. Och jag vidhåller – är det verkligen så himla många utanför den här världen som faktiskt bryr sig? Även om jag älskar att träffa andra bloggare och mingla med dem. Den här delen av bloggvärlden är väldigt lätt att tycka om.

”Att vinna förändrar ingenting”
Sällan har väl den gamla klyschan passat så bra in. När vi på bokhora vann, så förändrades ganska lite. Vår blogg var hyfsat stor i sin kategori innan, och visst, de första dagarna kom det lite fler besökare och eftersom priset delas ut av en stor tidning så kom givetvis de ”älskvärda” kommenterare som alltid följer i stora tidningssajters spår. Men både besökarantal och kommenterarströmningen planades ut ganska kvickt, även om många stannade också. Vi gjorde lite mer media, men inte så förtvivlat mycket mer än vanligt (bokhora har alltid haft fasta gig i andra medier). Sällan har väl Andy Warhols 15 minuter passat bättre.

Farmor Gun skriver också om uppståndelsen – kanske betyder den allra mest just för politikkategorin, i synnerhet under ett valår. De vill ju verkligen trumma ut sitt budskap på ett sätt som jag som litteraturbloggare eller teknikbloggare inte har riktigt samma behov utav.

Farmor Gun som alltså vann i kategorin politik är ett bra exempel på att bloggosfären inte är så homogen som dess kritiker ständigt hävdar. Hon går mot strömmen på många sätt, genom sin ålder, sitt val av ämne (oftast är det män som bloggar om politik), och genom sina åsikter. Tufft!

Här hittar du länkar till alla vinnarna och bilder, twitter och mingel från galan.

 

Webbloggen

Skrivet av Johanna Ögren 14:55, 3 februari 2010 i kategori Johanna tycker

- Neeej inte något med ordet ”logg” utbrister min (bloggande) sambo när jag sitter och spånar på namn till den här bloggen.

- Det värsta jag vet är när man kallar bloggar för loggar.

Och okej, han har ju rätt. Fast jag tycker det blir en liten lek med ord också (det är jag svag för). Ordet blogg är en förkortning av just orden web log. 

Och den här bloggen är – faktiskt – tänkt att handla om webben. Så en webblogg är det ju. Och så kan man väl säga, om man vill vara lite vitsig att jag för någon slags loggbok över internet. Vad som händer inom sociala medier och på nätet. Tipsar om roliga bloggar, håller koll på snackisar, förklarar olika termer som vi i vår lilla bloggbubbla slänger oss med för att verka viktiga och låtsas att vi kan nåt. Ni vet. Så där som man gör.

Och för att ni skall få en liten inblick i vem jag är, så tänkte jag länka lite till olika sammanhang som jag finns med i. För i likhet med många andra som har webben som arbetsfält, så är jag något av en mångsysslare. Det som mina projekt nästan alltid har gemensamt, är att de tar avstamp på nätet i någon form.

Jag har skrivit på nätet sedan 1998. Det hela började på ett dagbokscommunity som heter Surr i februari 1998 och jag höll mitt skrivande hemligt för vänner och familj i många år. Några av er kanske minns att det förut var lite pinsamt att nätdejta, well, det var ganska pinsamt att skriva dagbok på nätet också.

i februari 2005 startade jag vad som då var Sveriges näst första modeblogg. Endast bibliotekarierna Anna och Mel hade hunnit före, jag plöjde deras blogg med stor iver och bestämde mig för att dra igång en egen modeblogg. Då fanns inte modebloggsfenomenet överhuvudtaget. Jag registrerade Fashionista.se och drog igång. Föga visste jag om den explosion som väntade bara ett halvår in i tiden. Min modeblogg var en av de mer kända modebloggarna, med massor av utmärkelser och uppmärksamhet. 2007 slutade jag modeblogga men har börjat lite smått nu igen som gravid, så vill man läsa om min vardag och se hur gravidisar klär sig idag, kan man fortfarande surfa in där.

i juli 2006 träffade jag två tjejer jag lärt känna lite ytligt via nätet. Vi var lite nervösa. Så vi drack väldigt mycket vin. Och så utbrast C att kaan vi inte starta en bokblogg för det vore så kul. Men vad ska vi heta?

- Ska vi inte heta bokhora sade jag och hickade till av rödvinet. För det är ju ändå det vi är.

Idag är bokhora.se Sveriges största oberoende litteratursajt och vi fem som grundat sajten har alla fått uppleva saker vi inte trodde var möjliga tack vare den bloggen.

Och redan 2006 tipsade jag i en trendspaning i VeckoRevyn om att någon borde starta en svensk gadgetsajt för tjejer. Ingen nappade. Så till slut var jag tvungen att göra det själv. Tillsammans med Karin Adelsköld startade jag sajten lillagumman.se på alla hjärtans dag för två år sedan. Vi skriver om teknik och prylar ur ett tjejperspektiv. Man kan diskutera i all oändlighet om ett sådant perspektiv verkligen behövs. Jag vacklar lika ofta själv. Ena dagen tycker jag det är självklart, andra dagen känner jag att jag bara gör feminismen en otjänst. Balansgången är svår! Men det är förbaskat roligt att blogga om ämnet.

När jag inte bloggar så är jag kommunikationskonsult, frilansjournalist, teknikexpert i TV, litteraturexpert i radio och flitigt anlitad föreläsare när det handlar om internet och sociala medier.

Puh! Nu blev det långt. Men nu vet ni lite mer om vem det är som bloggar här. Det här är för övrigt min nionde blogg. Men idag är det bara sex stycken som lever och är aktiva.