På exakt den plats där Bellman föddes bor 1700-talsfantasten Rolf Horneij. Här finns barock, rokoko och allmoge – men framför allt det gustavianska, där hantverk och enkelhet möter skönhet.
Rokoko och målat bondeskåp. I matsalen är stilen rokoko, men stolarna är uppställda utefter väggen på typiskt gustavianskt manér, så att man kunde bilda tillfälliga samtalsgrupper. ”Franska revolutionen och upplysningstiden inspirerade till det, man ifrågasatte kyrkan, monarkin och det gamla samhällssystemet.” Skåpet är ett uppmålat bondeskåp från tidigt 1800-tal, ”det är inte gjort av någon mästare, men jag behöver förvaringsutrymmet”. Ovanför hänger ett stilleben inspirerat av holländskt 1600-talsmåleri, målat av en nutida konstnär bosatt i Mongoliet.
Medaljongen med Bellman vakar över salongen. Rolf Horneijs gustavianska salong. ”Det gustavianska har en kombination av grovhet, enkelhet, hantverk och en stark dröm om skönhet som tilltalar mig. I Frankrike hade man råd med riktig lyx, här hade vi gott om trä.” Fåtöljerna är gustavianska från Stockholms Stolmakareämbete. ”Man sitter bra i dem och de ska brukas, det här är inget museum.” Soffan är gjord av stolsmakare Höglander, som gjorde fantastiska möbler på 1770- och 1780-talet. På väggen hänger en medaljong av Carl Michael Bellman, gjord av konstnären Johan Tobias Sergel.
Jämtländsk allmoge. I köket är det också 1700-tal, fast jämtländsk allmoge. Rolf Horneij är född och uppvuxen i Jämtland, skåpet är i jämtlandsblått. Bröstningen på väggen hade han tänkt göra i gammal stänkmålningsteknik, men färgen hamnade i en stor ”pladuska”, så han gav upp och målade den röd i stället. På hyllorna gamla träburkar, på skåpet torkade smörblommor.
Plats för många. I matsalen är stilen rokoko, med guld och svängda ben på stolarna, cabriolben. Även blomslingorna är typiskt rokoko, dem har en konstnär målat direkt på väggen. På väggarna hänger kinesiskt porslin från 1700-talet. Det dolda fällbordet är ett Bruno Mathsson-bord för tolv sittande matgäster. Vid större fester fungerar bordet som buffébord vid fönstret.
Ett Vanitasmotiv. En svartnad citron från Moçambique som Rolf fick en gång, och som fick ligga. ”Ett riktigt Vanitasmotiv, ’tänk på att du ska dö en gång’.” Bordet är ett typiskt gustavianskt fällbord i alrot, som lätt kunde fällas ihop och ställas mot väggen så att det inte tog plats, praktisk både för små bostäder och för större om det blev trångt om golvutrymme.
Sergel och släkthistoria. En gammal slädkista från Jämtland, som Rolfs morbror Valter satt ben på. De svenska ljusstakarna är typiskt gustavianska, pelaren och kulfötterna. Tavlan är tecknad av Johan Tobias Sergel. ”Han fick ett stipendium av Gustav III och åkte till Rom och tecknade av väggmålningar. Med sådana teckningar införde man nyklassisismen och nakna kroppar i Sverige.
Barock i biblioteket – och hemliga tavlor bakom gardinen. Biblioteket är lite barock, sent 1600-tal till cirka 1750. En del av möblerna skulle ha kunnat finnas i Bellmans födelsehem på 1740-talet, den Daurerska malmgården låg exakt där Rolf Horneijs hus nu står. Bordet är typiskt barock, med sina svängda klumpiga ben, den nutida svängda fåtöljen i metall och läder (skymtar till höger inne i biblioteket) är Mats Theselius ”El Dorado” från 2002, men Rolf tycker att den har barockkänsla i sitt formspråk. Till vänster inne i biblioteket skymtar en gammal tramporgel som funnits i släkten bredvid två barockstolar med de typiska H-kryssen, en tvärbalk att sätta fötterna på eftersom golven var så kalla på 1700-talet. Tavlan på väggen är gjord cirka 1690, och föreställer S:t Mikael som dödar Satan, ett typiskt motiv från den tiden. ”Tyvärr brunlackerad, man gjorde det på 1800-talet för att man tyckte att det var vulgärt med ljusa tavlor.” På en av kuddarna i soffan skymtar franska liljan. Dold bakom en gardin (syns ej här) finns två oanständiga tavlor av Peter Dahl. Här finns naturligtvis också böcker, ”men jag har nyligen skänkt bort halva min boksamling och har endast kvar referenslitteratur, bellmaniana, lyrik, konstböcker och Strindberg.”