Hon har arbetat med maskintillverkad massproduktion och unika, hantverksbaserade objekt. DN Bostad tar pulsen på formgivaren Margot Barolo.
Saker till hemmet. En enda skål får en oväntad form, som om Margot Barolo vill tänja på materialens estetik. Det förväntade massproducerade blir slumpartat ett unikum.
– Jag ser ett objekt framför mig, materialvalet kommer oftast i andra hand, säger hon.
Efter tio år som yrkesverksam formgivare tog Margot i våras sin masterexamen på institutionen för glas och keramik på Konstfack. Då hade det gått ett decennium sedan hon gick ut Beckmans. Hur ser synen på hantverk ut i dag? Hur värderar vi objekt utifrån förväntningar om hur, var och vem de är gjorda av? Behöver massproduktion vara uniformt? Om det, bland annat, handlar hennes examensarbete på temat produktion.
Vi möter Margot i hennes och textilformgivaren Ulrika Mårtenssons verkstad på Söder.
– Det är bra att vara två. Ulrika står för mycket näring, och jag har ytterligare en grund att stå på.
1998 fick Margot en idé till en veckad fönsterskärm i papp. Hon gjorde alla misstag man kan göra, men skärmen producerades och blev en hit. Experimentlustan satte fart och Margot och Ulrika ville visa att textil kan vara mycket mer än grafiska tryck och löpmeter.
– För att göra det sneglade vi på arkitektoniska former och fick något slags skulptural vision.
I dag har Margot nästan gått ifrån det konceptuella. Intresset för form och material tog över, och hon har satt sitt fingeravtryck på en rad objekt i keramik, textil och trä.
– En fråga man alltid kan ställa sig är hur viktiga mina fingeravtryck är, varför, och för vem.
Formspråket är vare sig kantigt eller taktilt, snarare kommunicerande. Färgskalan är lågmäld, men distinkt. Då och då på gränsen till skitig med någon enstaka, punkig ton. Som en smygande ångvält.
– Till examensutställningen tillverkade jag en blå lagerhylla och hittade en orange rullvagn. Färger som ofta syns inom produktion. Det är otroligt fint till neutrala glasyrer.
Så kan man gå till väga om man vill vända ut och in på förutfattade meningar om produktion, varför vi köper från låglöneländer, och hur det kommer sig att vi höjer svensktillverkat till skyarna.
– Det är lätt att bli bekväm och bara rulla på. Jag har en mission, och jag vill inte be om ursäkt för något jag gör.