Besiktning ingen garanti

Anna-Pia Tikkanen, som just fött familjens fjärde barn, knäcktes och tvingades söka akut psykhjälp. Hon hade då haft tre olika jobb och Matti två för att skrapa ihop så mycket pengar som möjligt till skulden.

- Men det var en droppe i havet. När domen kom var det summor som vi aldrig i vår vildaste fantasi kunnat drömma om, säger hon.

Det började 1998 när Anna-Pia och Matti letade efter ett fritidshus. Utanför Malmköping fann de sitt drömställe: en 70 kvadratmeters röd stuga med gäststuga och förråd på en 2.900 kvadratmeters naturtomt. Huset var byggt 1969 och föreföll vara i bra skick.

I stugan fanns både vardagsrum och matrum plus ordentligt utrymme för ungarna. Priset stannade på 545.000 kronor.

Men när Anna-Pia ett år senare blev gravid tvingades familjen tänka om. Den lilla lägenheten i Stockholm skulle inte räcka för hela familjen. Alternativet blev att köpa ett radhus och sälja fritidshuset.

Budgivningen startade och till slut stannade priset på 600.000 kronor, en summa som sänktes med 35.000 kronor sedan en besiktningsman hade funnit fuktskador på sju ställen och att elkopplingarna var dåliga.

Affären avslutades i augusti 1999 och Anna-Pia och Matti kunde andas ut. Men efter drygt ett halvår började ett helvete som skulle vara i över tre år. Det började med ett brev där köparen ville häva köpet. Han hade funnit ytterligare fuktskador och betraktade det som ett dolt fel. Nu startade en juridisk process som så när knäckt hela familjen.

- Det var en ständig mardröm och hela tiden kändes hotet att vi skulle tvingas lämna radhuset, riva upp barnen från skolan som de just börjat i och få en livslång ekonomisk skuld.

Den nya skadan hade upptäckts när köparen skulle byta panel på en innervägg i fritidshuset. I väggen fanns så kallad äkta hussvamp, som är ovanlig. Visserligen var väggen torr och hussvampen inte aktiv. Men trävirket var så skadat att väggen inte längre var bärande och svampen skulle kunna aktiveras på nytt om förhållandena ändrats.

Svampangreppet hade startat när den förrförra ägaren klädde in en altan 1972.
Enligt experter som tingsrätten hörde måste väggen ha utsatts för "betydande vattenbelastning" för att hussvampen skulle kunna etablera sig.

"Att bygga in en sådan vattenskadad och hussvampsangripen vägg är inte yrkesmässigt utan vårdslöst", menade köparen. Felet var dolt.

Köparen krävde 261 000 kronor plus alla kringkostnader. Anna-Pias och Mattis advokat, Carl Glimstedt, bestred ansvaret:

- Det fanns varningssignaler som gjorde att köparen borde forskat vidare. Då hade den här skadat upptäckts, säger han.

Det ansåg även tingsrätten. Det var ett dolt fel, men köparens besiktningsman hade redan varnat för fuktangrepp. Enligt den så kallade undersökningsplikten i jordabalken ska larm om skador av den här arten kunna leda till att köparen bör göra "ytterligare teknisk undersökning".

Anna-Pia och Matti Tikkanen andades ut. De planerade att gifta sig och förberedde sig för giftermål i slutet av maj. Fyra dagar före bröllopet, sista dagen för överklagande av tingsrättens dom, kom brevet som vände upp och ner på deras tillvaro. Köparen hade vänt sig till hovrätten med samma krav som i tingsrätten plus ersättning för rättegångskostnaderna. Och nu hade de juridiska kostnaderna stigit till belopp som Anna-Pia och Matti inte skulle klara av.

Det hade inte tillkommit någon ny bevisning och hovrätten fick exakt samma information som tingsrätten granskat. Utgången tycktes vara given men både Anna-Pia och Matti förberedde sig på det värsta. Anna-Pia hade nu tre jobb och Matti två för att gardera sig.

- Vi såg knappt varandra. Gick förbi varandra i dörren, i väg med barnen och så till jobbet. Hem och vänta. Hela tiden den gnagande oron att tvingas överge allt vi hade - hemmet, skolan, säger Anna-Pia.

Tio månader efter överklagandet, den 21 mars förra året, kom domen. Hovrätten hade kommit till rakt motsatt uppfattning mot tingsrätten. Säljaren skulle ersätta både köpare, juridiska ombud och domstolar - totalt 685.000 kronor.
För att lindra konsekvenserna utnyttjade advokaten ytterligare en möjlighet. Han föreslog att de gamla ägarna, som byggt in den skadade väggen, skulle kontaktas.

- Man är skyldig att omedelbart reklamera ett fel när det upptäcks för att inte göra så kallad rättsförlust, alltså ha rätt att kräva ersättning för en gammal skada.

Nu startade förlikningsförhandlingar åt båda håll - både mot förre ägaren och mot köparen. Kraven kunde pressas och förre ägaren tog ansvar för 200.000 kronor. Men i slutänden har Anna-Pia och Matti ändå en skuld på flera hundra tusen kronor för något de aldrig fick glädje av.

- Tyvärr är detta inget ovanligt fall. Säljaren har ett tioårigt ansvar och det kan bli mycket dyrbara skador, säger advokat Glimstedt.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut