Kristina är textilkonstnär och stockholmare från början, men för några år sedan flyttade hon till sommarstället i Sanda socken på Gotland. Huset är ett ljusgrått trähus som inte gör mycket väsen av sig, byggt 1979–80 på något som kanske varit ett änge (en gotländsk äng med inslag av ask, ek och hassel). De stora ekarna dominerar, men där finns även björk och hassel. Utrymmet för odling och rabatter är minimalt eftersom träden tar allt som finns av näring och vatten.
När Kristina och maken Matti Nurmi köpte huset år 2002 fanns där inte minsta blomster. Nu prunkar det närmast husen och i en frodig perennrabatt som bara är ett par år gammal. Hon har valt att koncentrera trädgårdskonsten till några mindre ytor – men där svämmar de å andra sidan över. Hela det lilla huset dränks i blomster och praktfullast är rabatten som hon placerat innanför en enkel putsad grå mur som skapar ett gårdsrum på sydsidan.
– Det blev inte en typisk gotländsk kalkstensmur, för det passade inte till huset, förklarar hon. Och det var väldigt svårt att bestämma höjden, för jag ville ha vindskydd men inte bygga bort utsikten.
– Nu ser jag ändå ut över fälten och herrarna där när jag står upp, säger hon och pekar på tjurarna som ligger och idisslar i hagen utanför.
Och innanför muren trivs blommorna. De har fått en upphöjd bädd och får i rätt hög grad bestämma sin plats i rabatten själva eftersom många av dem fröar av sig eller sprider sig spontant med rötterna, som stockrosor, ulltistel, kardtistel, krasse, praktvallmo, astilbe, kermesbär, nepeta och riddarsporre. Mitt i blomsterhavet reser sig en äppelros.
Perennrabatten en bit bort blev en spontan skapelse sedan gubbar från elverket grävt ner en elkabel och bara slängt en hög med stora stenar i diket. Hon bad dem lyfta in stenarna till tomten, fyllde på med ett lager hästgödsel och jord. Det blev en bananformad rabatt med inslag av jättestenar. Redan samma sommar vällde alla blommor och vackra bladverk upp ur den frodiga myllan.
Det finns ytterligare två hus på tomten: ett garage och en långsmal ateljé som skärmar av mot vägen, båda i falurött. Vid ateljéns gavel finns ytterligare en koncentrerad liten anläggning fylld med stockrosor, ringblommor, rosenskära och den tacksamma purpurklätten i silver och mörkt cerise. Det mesta går i rött och orange och lyser upp särskilt när kvällssolen ligger på.
Kristina satsar i synnerhet på höga blommor, ett bra tips för dem som inte har stor trädgård eller mycket jord att odla i. Det blir pampigt även på små ytor.
När hon började anlägga sin trädgård fraktade hon blomster från förra sommarstället i Sörmland, från moderns trädgård i Helenelund och från en god vän på Gotland som förvaltat dem tills vidare. Hon hade inte tillgång till bil utan flyttade blommor på en kärra och i kassar – det var ett himla kånkande.
På uteplatsen står en gammal kyrkbänk och ett bord med stenskiva, en mängd krukor och byttor fyllda med stenar, fossiler, snäckor och blommor. Det är en rofylld plats i grått och vitt medan blommorna står för färgglädjen. Några stora lerkrukor från Kenya drar blickarna till sig.
Ormbunkar precis utanför muren har Kristina hämtat i skogen och skulpturerna i trädgården kommer i hög grad från lokala konstnärer på Gotland.
Men blommorna är hämtade från barn- och ungdomsåren, även när hon nu går och köper nya för att fylla på.