Vad ska vi egentligen med Billy och hans präktiga bokhyllekusin Ivar till? Behövs de mer, när allt fler läser böcker på läsplattor, bensinstationerna säljer slit- och slänglitteratur i pocket och klotband är en utrotningshotad art?

Vi lyckades visserligen bli av med några ekfanerade Billy häromåret, men frågan är om de inte raskt blev degraderade till pynt-, tidnings- och cd-bärare. Äntligen plats för tredje säsongen av ”Vänner”, hela ”Sex in the City” och några loppisfyndade årgångar av Bildjournalen?

Fördomar förmodligen. Kanske behövdes de i själva verket för en unik samling litteratur från Övre Volta, Strindbergs romaner i originalutgåva eller Svenska turistföreningens årsskrifter i läderband.

Fast visst vinner läsplattan terräng. Över allt sitter folk och fejkbläddrar, vispar med fingret över en död skärm och kurar ned sig på läsvis i bussätet. Det ser inte klokt ut. Vad hände med det distinkta ljudet av halvstyva sidor som vänds och bokryggar som kvider när limningen pressas till det yttersta?

Och hur gör man hundöron? Kan man vika hörnen eller klottra kommentarer i marginalen på en läsplatta? Vart tar bokens svaga lukt av trycksvärta och cellulosa vägen? Kanske finns det som en speciell app – lite boknostalgi att ladda ned för femtio spänn av Steve Jobs? Något att hoppas på när suktandet efter den äkta varan slår till.