Perfekt, nu har vi äntligen 25 glöggmuggar. Räcker till alla när vi har fest, konstaterar hustrun. Keramikmuggar har fyndats på loppis. Ljusbruna Uppsala Ekeby, riktigt snygga saker — vilket kanske inte är rätta ordet för hela brokiga samlingen.
– Suveränt, precis vad vi har saknat, säger jag. Men ska vi inte ha lite alternativ för olika glöggsmaker också, du vet som de där tyska vinglasen?
Någon gång har vi stått där i kristallbutiken och suktat över de skönklingande tyska finglasen — som råkar ha samma namn som kompositören av Idas sommarvisa. Här finns något för alla smaker — bokstavligen. Inte bara ett glas för vitt och ett för rött — det är för banalt. Nej, här finns ett glas för varje tänkbar druva. I stort sett. En kantig sak för pinot, en högrest för syrah, en bullig för bourgogne. Och ett helt gäng andra.
Tanken är att varje druvas karaktär ska få sin speciella skjuts över glaskanten och få näshåren att vaja som ett sädesfält i aftonbrisen. Aha, en merlot, plingar det till i doftbanken. I bästa fall.
En riktigt vinälskare vill naturligtvis ha hela vinglasfamiljen. Vilket kräver lite utrymme där hemma. En nätt liten vitrinvägg, kanske?
Här kan man ana en affärsidé, som borde kunna utvecklas även åt andra lämpliga håll. Varför inte en speciell glöggmuggskollektion, nu när även julens heta alkoholdryck fått sin årgångsstämpel. Perfekt för lilla blindtestet:
– Åhå, här anar vi lite friska frukttoner. Kanske en raritet, en Vinteräpple från 2004, månne?