Typiskt. Vi har inte mer än hunnit rensa i röran, åkt i skytteltrafik till tippen, och så inser vi – det borde vi aldrig ha gjort.
Vi skulle ha sparat allt, plockat ut det bästa och dukat upp det på ett aptitligt sätt.
För nu ska vi inte vara så blyga längre. Inte dölja allt bakom släta, könlösa dörrar. Nej, fram med allt personligt ur garderoberna.
Det gäller att uttrycka sig, visa vem man är. Eller åtminstone vem man tror att man är.
Och vitrinskåpet är högsta mode igen.
Ikeas pressamling inför veckans katalogsläpp var en enda lång hyllning till den tidigare så föraktade vitrinen. Det där glasinfattade skåpet som i bästa fall fylldes med dammigt finporslin, kristallglas och mässingsstakar – i sämsta fall med allt skräp som blev över.
Nu är vi tillbaka där det en gång började på 1700-talet. Som ett visningsskåp för exotisk kuriosa och värdefulla föremål, en spegel av den egna personligheten, ett minimuseum i hemmet. Eller palatset.
På Ikea-träffen hade modebloggaren Elsa Billgren – dotter till konstnärerna Helene och Ernst Billgren – fyllt sitt vitrinskåp med loppisfynd, personliga minnen och pastelliga modeassessoarer från förr. Piffigt.
Kläddesignern och inredaren Pontus Djanaieff hade gjort en högst egensinnig vitringubbe av gamla leksaker och blinkande lampor på strategiska ställen – i skrevhöjd, hävdade konferencieren Dennis Dahlqvist och fick Pontus att bli smått generad.
För egen del funderade jag ett tag på att damma av den gamla idén att göra en utställning av familjens utslitna, snedgångna dojor. Men svettiga skorester är kanske inte så lyckat som uttryck för den egna personligheten. Eller?