Vi drar till det stora möbelvaruhuset för att proviantera. Det känns ungefär som inför en svamputflykt. Förväntansfullt, men man vet inte riktigt vad man ska komma hem med. En utflykt som kräver bra skor, rymlig kasse och fokuserad blick – för att hitta rätt i undervegetationens myller. Det matnyttiga.
Fast innerst inne vet man att man är torsk ändå. Även om blicken är inställd på trattkantareller – eller rutiga handdukar – är det omöjligt att bara gå förbi alla lockelser på vägen. Alltså kommer man hem fullastad med blytung taggsvamp – eller nya matstolar. Typ.
Och sen ska man ta hand om allt. Sitta in på småtimmarna och rensa svamp – eller montera möbler man egentligen inte behöver. Men det var ju så billigt.
Egentligen skulle varje besökare förses med sändare vid inträdet till det stora varuhuset. Det kunde bli en intressant uppgift för en socialantropolog. Förflyttningsmönster hos homo sapiens i urban, komplex kommersiell miljö.
– Hm, stannat en kvart på samma ställe. Femspänns kaffe med bulle eller extrapris på blockljus och servetter?