Bostad

Bo Westmar: Vårdoft av nybyggt

En råbock med ännu inte utväxta horn masar sig fram över den tillplattade gulbruna grässvålen. Tittar förstrött upp mot oss, nosar efter något ätbart, lommar i väg över berget och försvinner ur sikte.

Det är vår i luften – även om kvicksilvret ibland säger annat – och vi sätter upp nya holkar och hoppas att fåglarna ska ha överseende med att det fortfarande doftar nybyggt om deras nya hem. De – våra kvittrande vänner – är lite som en del av oss andra, vill gärna häcka i något som känns inbott.

Någon riktig fart på trädgårdsarbetet har det ännu inte blivit. Vi väntar till påsken och lufsar omkring där ute bland löv och nedblåsta grenar för att se vad som behöver göras. Tar en dust med dammråttorna och stöket inomhus i stället.

Under tiden hinner vi fundera på ett eller annat – som de här bevingade orden från trädgårdsentusiasten Bosse Rappne, uppfångade av en kollega på årets första trädgårdsmässa och citerade i spalterna här intill:

– Jag har aldrig sett naturen gräva, sa han.

Det låter nästan som en uppmaning. Varför göra våld på naturen? Fram med hängmattan!